Utgivningsår: 1973
Skivbolag: T-Neck/Epic
Betyg: 3/5
Det är debut i många avseenden för detta band, vilket känns rätt fånigt att säga om ett legendariskt band som funnits sen 50-talet. Men det är första gången på bloggen för The Isley Brothers! Och för första gången officiellt på denna platta som en sextett också, eftersom det är det album titeln syftar på, de tre ordinarie medlemmarna plus tre nya. Dessutom var det första gången bröderna släppte en skiva på Epic Records.
"3+3" är omnämnd som en av 1001 skivor man borde höra innan man dör, så det är bara att ta tjuren vid hornen och börja. Det fanns många sätt för dom gamla soulbanden från 60-talet att möta 70-talet på, men dom flesta valde att satsa på stråkar och ett visst discobeat, medan Isley-brorsorna drog på sig gitarrerna och blev mer rockfunkiga med en touch av soul i. Och det är gott nog så, detta är på intet sätt ett dåligt album utan betyget tre var på gränsen till en fyra. Men samtidigt så är jag ändå mer av en sweet soul-person och jag kan tycka att ibland är det lite för mycket gitarrer och dessutom tycker jag att Ronald Isleys lite sköra röst inte riktigt funkar helt perfekt i denna ljudbild. En ballad som "Don't let me be lonely tonight" är stundtals rätt trist.
Däremot så går det inte att komma ifrån att det är ett mycket snyggt hantverk, snygga melodier och bra riv. "If you were there" är en riktigt bra låt där soulmusiken lyser bäst igenom och deras mer funkrockiga uppdatering av Seals & Crofts klassiker "Summer breeze" är faktiskt kanonbra och häftig med snyggt gitarrsolo! Ett fullgott alternativ till ett redan riktigt bra original! Så just nu blir det ett medelbetyg, men om jag lyssnar igenom plattan ett par gånger till är det klart möjligt att jag smälter ännu mer och gör den högre. För detta är rakt igenom bra gjort och riktigt skön produktion, trots att jag nog inte kommer ifrån att Ronald Isley inte låter som en "rockare" någonstans. Men skivan blir klart kvar i samlingen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar