Mässa vs mässa, eller vad det det...?

Skivmässedags igen på Club Pipeline i Sundsvall och den här gången kändes det lite tamt, måste jag säga. En intressant bokning gjorde att den här skivmässan och den numera lika årliga Retromässan, i år kallad Retro Sundsvall 2025, på EQ House krockade. Man kan tro att dom inte konkurrerade, den ena är till för skivsamlare enbart, den andra för samlare av random retrosaker som actionfigurer, gamla TV- 

och- dataspel, kort, DVD, leksaker samt även skivor. Dom borde inte konkurrera, men det kändes ändå som om dom gjorde det. Andelen säljare var inte stor alls i år på skivmässan och på den nya öppnade plats man invigde i våras och som då var säljarfylld syntes nu mest bord och stolar att vila sig på. Nej, det kändes lite avslaget. Det kanske är jag som tänker fel, men jag drogs nog med av den känslan och hade lite problem att komma igång. Däremot kan nog Pipeline och Tomas Lundmark inte klaga på besökarantalet som ändå var helt OK och det var trångt att komma fram bland backarna, som innehöll mycket hårdrock och udda utgåvor av stora artister. Jag dräglade mest över en begränsad utgiven box från Depeche Modes senaste platta "Memento mori", som dock var på tok för dyr för mig. 

Men som alla säkert förstår så kom jag inte hem tomhänt utan det blev en kvintett vinylskivor och några singlar innan jag skyndade mig för att hinna beta av retromässan innan den stängde. Den tar jag dock inte upp här utan resultat från den kommer att dyka upp på nästa månads "Nytt i samlingen". Man kan förstås också titta på min youtube-film från båda mässorna. Det blev förstås övervägande jazz och soul som resultat och precis som i våras så är antalet skivor i den mängd så jag kan skriva några rader om var och en av fynden, men bli inte förvånad om någon eller några av dom får en egen artikel i framtiden.

                                                        

LP
The Isley Brothers - The Brothers: Isley: Det här, som är den enda jag ännu har hört hela av, blev den stora besvikelsen, och det var också en av två som jag betalade mest för. Isley Brothers, ja tack. Isley Brothers tidigare än 70-talet, lite mer skeptisk. Det är väl det jag har lärt mig efter att jag köpte den här, som faktiskt inte hade någon åldersinformation på vare sig omslag eller skiva, men den är dock från 1969. Det visade sig att bröderna här hade sneglat mer på James Browns funk-låtar med stelt sound, mycket blås och melodier som går i samma tonart mer eller mindre låten igenom. Vi gör alla våra misstag sa igelkotten och gick på rotborsten. Tur att det skulle bli mycket bättre senare för bandet! 

The Crusaders with B.B King and the Royal Philharmonic Orchestra - Royal jam: Mycket intressantare verkar den här vara. The Crusaders tillsammans med en stor symfoniorkester och blueslegenden B.B King i en livekonsert från Royal Festival Hall. B.B King är normalt inget jag går igång på direkt, men här är han med på The Crusaders villkor och inte för att mala gamla bluesstandards på gitarr. Jag har hört snabba stickspår från alla albumen, förutom The Isley's som jag då hört hela av, och den här låter riktigt mäktig och är som sagt dessutom live. 

Cannonball Adderley - In memoriam Cannonball Adderley, his early great recordings: Det är möjligt att det var lite överpris med 50 kronor för den här, för Mercury's Jazz Master-serie brukar inte vara värd så mycket. Men bröderna Adderley, för både Cannonball och Nat är med på den här plattan, i tidiga inspelningar, även om det dock inte står när inspelningarna är från, går ju inte att avstå från. Min gissning är att låtarna är inspelade 1950. Plattan i sig är utgiven 1975, efter Cannonballs död och innehåller dessutom pianisten Junior Mance, basisten Sam Jones och trumslagaren Jimmy Cobb. Detta ska bli riktigt intressant att höra på!

Bengt-Arne Wallin/Jan Johansson/Georg Riedel/Bengt Hallberg - Adventures in jazz and folklore: Fyra herrar som aldrig varit främmande för att blanda jazz och folkmusik på platta fick i uppdrag av dåvarande radiochefen Ulf Peder Olrog att skapa musik till en internationell tävling i Monte Carlo 1965. Dom fick fri tillgång till Sveriges Radio folkradioarkiv och resultatet blev så uppskattat att STIM bekostade en LP-inspelning av musiken. Och med tanke på hur intressant dessas musikers normala blandning av jazz och folkmusik, Jan Johanssons inspelningar har ju förkommit ett par gånger här på bloggen, så känns detta väldigt spännande.

Count Basie - A portrait of an orchestra: En trevlig Verve-samling med Count Basie med inspelningar som sträcker sig mellan 1952 - 1957 känns inte helt fel. Dels spelar orkestern, som då har de vanliga namnen Lester Young, Freddie Green, Paul Quinichette och så vidare, och dels hörs även ett mindre band som även lyckas låta lite bebop i stil. Count Basie spelandes i bebop-stil? Bara det gör skivan väldigt intressant!

SINGEL
Billy Howard - King of the cops/The disco cops: Billy Howard är en brittisk komiker och imitatör som fick en överraskande hit på englandslistan 1976 med en låt där han härmar olika TV-poliser, som Kojak, Columbo, Cannon och så vidare, och låter dom försöka göra upp om vem som är poliskungen. Jag köpte den med "Kultstämplat" i tankarna, men jag är inte bestämt än om den verkligen passar där eller om den ska in i den vanliga lådan med humor och komik. Jag får lyssna på den en gång till, men det känns som om den blir kvar ändå, även om flera poliskaraktärer går över huvudet på mig som var två år gammal när den här singeln kom. 

Rod Stewart - Crazy about her: En singel med Rod Stewart från hans "Out of order"-platta med "ex-Duran Duran" Taylor och Benard "ex-Chic" Edwards som producenter. Det är en riktigt bra produktion, även om refrängen inte är den allra bästa. Men låten är helt OK och blir kvar!

Ce Ce Peniston - We got a love thang: Ce Ce Peniston var en amerikansk sångerska som blev stor i samband med housemusikens genombrott i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Houselegenden Steve "Silk" Hurley har proddat och även om hon har än starkare singlar så är detta en helt OK låt med ett skönt sound från en spännande tid i dansmusikens historia. Singeln blir klart kvar i singelsamlingen!

Inte min starkaste mässa som sagt, men det blev en riktigt bra och intressant bläddrar dag likväl med intressanta fynd både där och på retromässan. Jag skulle ändå rekommendera mässorna att sära på sig till nästa gång, men det får framtiden avgöra. Så länge mässorna rullar på är jag nöjd! Som vanligt lyfter jag på hatten för Tomas Lundmark och Pipeline för deras engagemang och jobb.