Depeche Mode - Memento mori

Depeche Mode - Memento mori
Utgivningsår: 2023
Skivbolag: Columbia
Betyg: 4/5
Det är ju inte jätteofta som jag skriver om nya plattor, även om det finns folk som har mailat mig genom åren och försökt få mig att ändra på det. Men detta är ju i första och andra hand en blogg för äldre musik. Ny musik finns det så många som skriver om ändå och har bättre koll på. Men givetvis kommer det finnas undantag, som när Depeche Mode släpper nytt album. Givetvis ska den skrivas om, fattas bara annat. Jag gjorde ju samma 2017 när deras då nya platta "Spirit" kom ut.

Depeche Mode 2023 är en duo efter Andy Fletchers plötsliga död för ett år sen. Jag var tämligen orolig över bandets framtid, eftersom Dave Gahan och Martin Gore inte alltid dragit jämt och Fletcher lite varit en sorts medlare och sammanfogande i bandet. Men Martin Gore has sagt i en intervju att efter Andys död så har de två kvarvarande medlemmarna kommit varandra närmare. 

Låtarna till "Memento mori" har gjorts tillsammans med The Psychedelic Furs förre sångare Richard Butler

Hyllningen till Andy
Fletcher på omslaget

 och James Ford, som även rattade "Spirit", är tillbaka i producentstolen. Och om "Spirit" har en politisk ton i texterna så präglas den här plattan av en sorts ångest och funderingar kring döden och ensamhet, tankar som uppkommit både efter Andy Fletchers död och i samband med pandemin. Men mitt i detta ångestladdade mörker så ser bandet en strimma ljus i dom sista låtarnas texter i form av den speciella kärleken till någon. Plattan är oerhört vacker i sin skapelse och det är riktigt bra låtar. Möjligen så kanske jag saknar den där riktiga hitlåten. Ibland känns det lite som att det är tolv albumspår, där första singeln "Ghost again" ses som starkast, men för att vara ärlig låter den en del albumspår också. Men när det gäller Depeche Mode så funkar det bra med otroligt välgjorda låtar som är vackra, men kanske inte sitter som ett knytnävsslag i melodin. "Don't say you love me" är en klar personlig favorit, där gitarren, tempot och stråkarna skapar en skön mystik kring låten! För James Ford har skapat ett enormt snyggt ljudlandskap och Martin Gore melodier som passar som hand i handsken i det och Dave Gahans röst är trygg och helt perfekt där. Det enda som jag i så fall ska klaga på är låten "Soul with me", som inte är dålig som låt, men där Martin Gore gör sin traditionella sånginsats och hans röst har med åldern börjat att falna en hel del. Det hörs när han sjunger kör och än mer här, med allt mer vibrato och sviktande stämma. Men totalt sätt så är "Memento mori" en riktigt bra, vacker och väldigt välgjord skapelse som med en sorg i tonen ändå håller stilen och ger Depeche Mode-fansen det dom vill ha och James Ford får gärna fortsätta på fler plattor i framtiden. Jag kanske dock håller "Spirit" snäppet högre och ser det som ett något starkare album, men den här plattan kvalar ändå helt klart in som en av bandets bästa och snyggaste moderna alster!