Sylvia Vrethammar - Y viva España Utgivningsår: 1973 Skivbolag: Sonet B-sida: Y viva España (English version) Årets midsommartext blir något så ovanligt som en titt på Svensktoppen runt midsommartid, i det här fallet midsommar 1973. Jag presenterar ettan på Svensktoppen denna vecka året 1973 och visst har den sommarkänslor. Den här låten är lite på gränsen till Kultstämplat, men låten var ju en sommarhit så det vore dumt att inte använda den som Sommarplåga istället då den troligast var det på den tiden. Jag hade också kunnat skriva om originalet, eftersom även belgiska Samanthas "Eviva España" också finns i samlingen. Men det är ju ändå Sylvias version som är sommarlåten här. Och för dom som undrar, den svenska versionen heter "Y viva España", medan den engelska heter "E viva España".
Egentligen är låten överdrivet klämkäck med sin lökiga reklamtext för Spanien och dess musik. Men den har ju samtidigt en charm och karisma som är utöver det vanliga och det är en rolig låt som det är svårt att inte le och bli glad åt i all sin töntighet.
Låten blev en gigantisk hit och svensktoppsetta, och nådde även England där den spenderade ett halvår på hitistan med en fjärde-plats som bäst. Men det var inte helt utan problem, eftersom folk ansåg att låten hyllade Francos fascistiska politik i Spanien, medan Sylvia försökte förklara att låten bara är en glad hyllning till sommaren. Sylvia fick utstå hotfulla telefonsamtal och glåpord om att vara fascist på gatan. Det är inte lätt att vara artist ibland. Trots det så blev låten en klassiker som stått sig genom alla år som en av Sylvia Vrethammars största och mest ihågkomna låtar. Och jag kan bjuda på både den svenska och engelska versionen, den engelska som är hämtad från ett framträdande i klassiska Top Of The Pops.
Med det låt mig önska alla följare en RIKTIGT GLAD MIDSOMMAR!
Jan Johansson - Jazz på svenska (EP) Utgivningsår: 1963 Skivbolag: Megafon Spår: De sålde sina hemman (Emigrantvisa)/Skänklåt (från Leksand)/Visa (från Utanmyra)/Vallåt (från Jämtland) Den här bloggen fyllde faktiskt 15 år för ett par dagar sen! 15 år?!?!?! Hur har tiden sprungit iväg så pass? Jag borde göra något större av det, men tiden har inte räckt till och dessutom gjorde jag ju firanden både vid 5- och 10-årsjubileumet så för ögonblicket blir det bara att nämna detta och lova att det på intet sätt finns planer att sluta här.
Jan Johansson har förekommit ett antal gånger på bloggen under dessa 15 år, men när man säger namnet Jan Johansson för folk på gatan så säger troligen 98 % av dom "Visa från Utanmyra" och kanske 60-70 % av dom "Jazz på svenska". Det kusliga är att när Jan Johansson var i den tragiska bilolyckan som ändade hans liv 1968 så var han på väg till en spelning för att pensionera sin ikoniska låt från Utanmyra för gott, eftersom han var väldigt trött på att få spela den hela tiden. Jan Johansson kan ju då inte spela låten mer, men pensionerad är den verkligen inte. Jag hade kunnat skriva om hela plattan, men valde ändå EPn här. Trots allt så var låtarna på "Jazz på svenska" från början släppt på EP, hela tre stycken. Det är väl ingen hemlighet att den här är den av dom tre EP-utgåvorna man ser mest. Dock har en av låtarna på EPn förekommit förut här. "Emigrantvisan" är identisk med den version som ingår på Jan Johanssons platta "8 bitar Johansson" som jag skrev om för 6 år sen.
Men om jag nu fokuserar på den mest kända låten på den här EPn, "Visa från Utanmyra", så är låten från början daterad så långt tillbaka som början av 1900-talet i Dalarna. Två texter finns till låten. Den ena, mindre kända, av Olof von Dalin, heter "O tysta ensamhet", och den andra, av Björn Lindroth,"Visa från Utanmyra" och har den text som Monica Zetterlund sjöng på sin välkända version. Låten må vara väldigt välspelad genom åren, men för mig är "Visa från Utanmyra" en svensk klassiker som som andas skog, avkoppling och vacker natur, och egentligen gör förstås hela EPn det. Jan Johansson har tagit svenska folkmelodier, satt en minimal jazzrytm till dom och lyckats sätta tillbaka låtarna i den svenska folkmusik myllan igen på ett nytt sätt, men ändå behållit deras särart och äkthet. Det kändes helt rätt att till midsommar i år skriva om denna mysiga sommarklassiker! Och med detta önskar jag alla läsare EN RIKTIGT GLAD MIDSOMMAR!
Martin Best Consort - Midsummer song (Visa vid midsommartid) Utgivningsår: 1980 Skivbolag: Sonet B-sida: A ballad of the french king's mistrels Varje år vid midsommartid så har jag alltid haft en text som har någon form av sommaranknytning. Jag har haft låtar om sommaren, klassiska sommarlåtar, låtar som passar i serien "Sommarplågor", krönikor om sommarmusik och så vidare. Men jag tror aldrig jag har haft en låt som handlar om just midsommar! Dom är ju förvisso inte så jättemånga, men jag hade tänkt att denna gång ta det kanske mest klassiska exemplet, "Visa vid midsommartid" av Håkan Norlén och Rune Lindström. Men det blir inte den versionen som kanske förväntas. Jag har nämligen letat upp den engelska versionen gjord av Martin Best Consort.
"Visa vid midsommartid" kom till 1941, samtidigt som Håkan Norlén och Rune Lindström, då Uppsalastudenter, jobbade med det som skulle bli Leksandstraditionen "Himlaspelet", en föreställning som också går under namnet "Ett spel som till himla bär" som har spelats varje år i Leksand sen dess. I en paus med arbetet så lyckades Norlén leka fram melodin till "Visa vid midsommartid", som Lindström omedelbart satte text på. Ibland behöver det inte vara svårare än så att komma på en klassiker. Den första inspelningen sjöngs sen in fem år senare av Margareta Kjellberg.
Martin Best Concort då, ringer det några klockor kring namnet? Alla som bläddrar loppisarnas skivbackar borde nog känna igen namnet för hans visplattor är några av dom vanligast förekommande där. Engelsmannen Martin Best älskade den svenska vistraditionen och gjorde flera plattor där han, eller snarare Tom Fletcher, översatte Carl Michael Bellmans visor till engelska och Best framförde dom med sina musiker till antika instrument. Dessa plattor är faktiskt riktigt bra, underskattade och välgjorda och det är riktigt kul att höra "Ulla min Ulla, får jag dig bjuda" bli "Ulla, my Ulla, what sayest to my offer" och ändå ha den klassiska Bellman-känslan i musiken. Klassikern "To Carl Michael with love" rekommenderas till exempel. Men Bellman var inte det enda dom översatte utan Best gav sig även på mycket annat inom den svenska visskatten, inklusive en hel platta med Birger Sjöberg-låtar. Och här har han då tagit sig an en av dom stora visklassikerna. Låten i sig är en underbar sommarvisa som plockar fram det sentimentala, men har också en vacker folkmusikstämning i sig som skapar en sommarkänsla utan dess like. Kanske en av dom vackraste av dom klassiska sommarvisorna. Och Martin Best Consort har då med sitt arrangemang förenat den svenska visskatten med en gammal brittisk folklore-tradition på ett väldigt snyggt sätt! Och om jag ska säga några ord om b-sidan så är den också en översättning, inte lika känd sådan dock. "A ballad of the french king's minstrels" är en engelsk version av Per Martin Hambergs "Balladen om franske kungens spelmän". Som synes så försöker inte heller Martin Best och Tom Fletcher förvanska det svenska originalet utan göra så korrekta tolkningar och översättningar som det går.
Så med denna vackra midsommarklassiker i ny tappning så vill jag önska alla bloggens läsare en riktigt TREVLIG MIDSOMMAR!
Mats Olin - Jag tror på sommaren Utgivningsår: 1967 Skivbolag: Polar Andra-spår: Gossen med det gyllene äpplet Inspirerad efter att ha sett den amerikansk-svenske komikerns Jonathan Rollins Youtube-reaktion på den här låten så passade det så utmärkt att skriva om denna just på midsommarafton. Familjen Olin var en gång en familj som förekom väldigt ofta i underhållnings-Sverige. Pappa Stig var både radiopersonlighet, skådespelare och stor kompositör. Han komponerade många kända låtar som än idag sjungs av många. "En gång jag seglar i hamn" är ju en allsångsplåga och "På söndag" var ju i flera år signatur till SVTs "Söndagsöppet". Hans första fru, Britta Holmberg, var också skådespelerska med många roller på sitt samvete (liksom hans andra, Helena Kallenbäck). Hans dotter är väl den enda som ännu är aktiv, men vilken karriär hon ändå har haft, en viss skådespelerska vid namn Lena Olin.
Sjungandes i just "På söndag" var hans 6-årige son Mats, som också skulle växa upp och bli en del av den svenska underhållningsbranschen. 14 år senare skulle det stora genombrottet komma när han sjöng ännu en klassisk sommarschlager signerad sin pappa Stig, "Jag tror på sommaren", en låt som med åren har blivit en sån där sommarikon som alla kan sjunga med i. Det är fiol, dragspel, allsångspassande och en sån där låt som alla kan sitta på midsommarafton lite smålulliga och rulla med i arm i arm med blommor i håret vid matbordet. Det är en låt som, även om man inte gillar genren, 60-talsschlager med i gammeldans och folkmusikton, inte gör någon en fluga förnär. Och även om jag inte är så jätteförtjust alla gånger i låtar som är äppelkäcka och löjligt smittande så är detta en både mysig och trevlig schlager där Sven-Olof Walldoff gjort ett riktigt snyggt och übersomrigt arrangemang och texten är skön. Dessutom lyckas Mats Olin verkligen låta riktigt övertygande och entusiastisk i rösten, vilket inte är helt fel när man försöker övertyga folk om hur fantastisk den svenska sommaren är. Och, ja, Lena Olin ska tydligen finnas i kören. Och för att spä på midsommarkänslan ännu mer så har jag valt ett Youtube-klipp med bilder i som bara dryper sommarkänsla. Så med denna låt så tillönskar jag alla läsare EN RIKTIGT GLAD MIDSOMMAR!
Dag Vag - Nya skor Utgivningsår: 1991 Skivbolag: MNW B-sida: Nydubbade skor
Det var inte länge sen Dag Vag förekom på bloggen med sin uppdatering av gamla "Pop i topp", men det kändes rätt någonstans att ta med dom igen med denna lysande och bortglömda sommarsingel.
Jag är inget gigantiskt Dag Vag-fan, men det finns flera ruskigt bra låtar, inte minst efter comebacken 1989. Också härstammar dom från en tid då musik kunde göra oss glada och få ett leende på läpparna.
Den här låten kom sommaren 1991, men jag kommer inte att placera den i sommarplåge-serien. För "Nya skor" fick bara en ynka vecka på tionde plats på "Sommartoppen", även om den borde ha stannat längre. "Nya skor" är en trallvänlig dänga, även om den inte har samma tydliga hitpotential som "Du får aldrig nog". En galant och pigg blandning av reggae och zydeco, där vissa delar doftar Aston Reimers Rivaler. Jag kan själv komma på mig ännu att när jag har köpt nya dojjor nynna:
"Jag har nya skor! och jag går här och glor på en nygammal värld redo för upptäcksfääärd!"
Och troligen fattar ingen vad jag sjunger, men det är ju ändå en sån grymt skön och rolig låt!
Precis som utlovat så blir det en sammanslagning av juni och julis bästa fynd och eftersom sommaren bjudit på en hel del kul, till och med om man räknar bort Göteborgsresan, så blir det precis som förra året en extra lång genomgång med hela tio kortare recensioner av nyinköpta skivor. 70-talssoul och jazz har dominerat med lite inslag av 80-tal, samt nyheten att det ÄNTLIGEN ska öppnas en ny skivaffär här i Sundsvall till hösten! Under juni så stängdes däremot en second hand-affär jag handlat skivor från mer eller mindre ända sen jag startade köpa skivor, Fyndlagret. Jag har nämnt dom ett flertal gånger. Tråkigt, eftersom jag ju gjort väldigt fina fynd, men samtidigt hittade jag där mängder med vinylsinglar under deras stängningsdagar. Eftersom singlarna kostade 1 krona styck så blev det mycket chansningar så därför kommer jag inom kort att göra en ny "Singeltipset Deluxe", serien där jag går igenom singlar jag köpte på vinst och förlust och inte hade en susning om vad det var. Nu till sommarens bästa fynd!
Sarah Brightman & The Starship Troopers - The adventures of the love crusader (1979): Innan Sarah Brightman blev en av jordens mest hyllade musikalstjärnor och sångerskor var hon discostjärna med eget band. Hennes mest kända bidrag till 70-talets discovärld var låten "In love with a starship trooper" som kom samma år som denna. Som ni har förstått handlade låtarna mycket om rymden och utomjordingar. Jag hittade en singel till med Brightman, från 1981, där bandet The Starship Troopers inte står nämnda, "Love in a UFO" som tydligt fortsätter på den linjen. Man kan tro att denna singel hör hemma i kultstämplat och lite kitchigt töntigt är det, men musiken är inte alls dålig utan en snygg 70-talsdiscoproduktion med en kul melodi! Videon däremot bara osar 70-tal med dålig effekter, galaxer i mina braxer.
Oscar Peterson - The trio (1961): Jag har visat den här plattan flitigt på min facebooksida, men jag blir alltid lika lycklig när jag hittar liveplattor med Oscar Peterson och hans trio. Det spelades in en hel serie med skivor från London House Jazz Club i Chicago 1961 där Peterson spelade med sina vanligast förekommande kollegor, Ray Brown och Ed Thigpen. Den här skivan är i riktigt fin kvalitet utgiven på Verve med en trio på bästa humör! En riktigt höjdare av jazzliveplattor! Här kan vi avlyssna när Oscar Peterson hyllar staden han spelar i.
Jimmy Smith - Respect (1967):
Jag tycker jag har kompenserat förra årets nederlag med noll hittade skivor mer än väl detta år då det snarare regnat Jimmy Smith-skivor över mig så här långt. "Respect" är en klassisk Jimmy Smith-platta med hammond jazz av högsta och röjigaste kvalitet där han både tolkar Otis Redding ("Respect", senare Aretha Franklin-låten) samt gör egna nummer (den lysande "T-Bone Steak"). Samtidigt som huvudmusiken här är jazz så tvekar inte Smith att röra sig friskt i funkiga vatten också, som i "Funky broadway". Om jag ska peka på en nackdel så ska det vara det enormt fåniga omslaget där något fick för sig att det var en bra idé att klä ut orgellegenden till sparkande karatemästare.
Lee Morgan "The Sidewinder" (1964):
I början av sommaren damp det ner ett paket i brevlådan, en present från amerikansk en kompis på VC. Jag hade gjort klart på Youtube att jag letade efter Carole Kings legendariska "Tapestry" och fick ett meddelande att han hade hittat den åt mig och skulle skicka den. Han skickade långt mer än så. Min haka var nere i golvet när jag öppnade paketet och hittade tre skivor av högsta kvalitet. Carole King ska jag skriva om i en egen separat artikel senare. Den andra plattan, med amerikanska synthbandet Beacon, kanske dyker i framtiden. Men här och nu då en platta som många på Vinyl Community har nämnt och en del även spelat spår från. Det har gjort att jag blivit intresserad av Lee Morgans klassiska storsäljare "The sidewinder" från 1964. Den version jag fick skickad till mig var i sån lysande kvalitet att jag inte trodde mina ögon!
"The sidewinder" är en skön platta som både experimenterar och låter riktig hederlig bop i 60-talsklädnad. Trumpetaren Lee Morgan och tenorsaxofonisten Joe Henderson spelar oerhört bra tillsammans och plattan är minst sagt lysande. Lyssna på titelspåret eller "Hocus pocus"!
Juluka - Scatterlings of Africa (1982):
Sydafrika var lite av minerat område under 80-talet där apartheidregimen regerade som mest. Engelskfödde Johny Clegg var dock en av de vita som sen barnsben var motståndare till rasismen i landet och samarbetade ofta med färgade musiker. Johnny Clegg & Savuka är det band man förknippar honom mest med, men innan dess hade han bandet Juluka vars största framgång var "Scatterlings of Africa". Jag lyssnade då enormt mycket på radioprogrammet Kulan I Luften på 80-talet där den här låten spelades väldigt mycket och sen dess har jag lite letat efter den och till sist hittade jag den i en Röda Kors-butik på Alnö. "Scatterlings of Africa" blandar på ett snillrikt sätt modern pop med afrikanska rytmer och häftig stamsång som grund i låten, väl värd allt letade.
Zulema - Zulema (1975):
Om det är något som plöjande genom avsnitt efter avsnitt av den klassiska showen "Soultrain" på Youtube har gett mig så är det mängder av för mig okända soulartister att leta efter i skivbackarna och en som jag blev grymt imponerad av efter att ha sett ett framträdande av henne där var Zulema (med efternamnet Cusseaux). Denna amerikanska sångerska var en av tjejerna i bandet Faith, Hope & Charity, men blev aldrig någon jättestjärna på egen hand. Väldigt synd tycker jag för Zulema har en bra röst och även om denna självbetitlade platta stundtals även glider iväg åt mer pop än soul så är detta en riktigt bra och skönt smekande soulplatta från 70-talets mitt. Zulema är väl värd att upptäckas och hitta mer av! "Wanna be where you are" tar vi här, i ett framträdande från just "Soultrain".
Linda Clifford - I'm yours (1980):
För nästan ett år sen upptäckte jag en soulstjärna som för mig växte till en av mina intressantaste nya upptäckter någonsin, Linda Clifford, Curtis Mayfields adept. Jag skrev om henne i junimånads bästa fynd 2016. Den här skivan, "I'm yours", en skiva från 1980 som jag hittade på en loppis ute på landsbygdsområdet Kovland, erkänner jag att jag inte ännu hunnit på, men mina förväntningar på denna skiva är skyhöga. För detta kan ju inte gå fel, Linda Cliffords röst, Curtis Mayfields övervakning och ande som svävar över allt och som grädde på moset Isaa Hayes som producerat. Det är som upplagt för en kanonplatta!
Miles Davis - In person friday and saturday night at Blackhawk (1961):
En fredags- och lördagskväll på nattklubben Blackhawk i San Fransisco 1961. Man har storbesök på klubben i form av Miles Davis och hans kvintett bestående av Hank Mobley tenorsaxofon, Wynton Kelly piano, Paul Chambers bas och Jimmy Cobb trummor och inspelningsapparaturen är uppriggad. Det blir en toppenkväll som blir förevigad för eftervärlden på ett klassiskt dubbelalbum, där musikerna spelar på topp och Davis och Mobley briljerar. För inte allt för länge sen besökte jag Härnösand så de närmaste skivorna är hämtade från den resan och i en minst sagt speciel skivaffär kallad Skivoteket, som drevs av en person hemma i hans stora gula hus hade jag turen att hitta ett par Miles Davis-plattor. En ska jag skriva om i en egen artikel, den andra, denna, hittade jag för en tia i en låda. Lite sliten i omslaget, men skivorna är av toppkvalitet!
New Musik - Sanctuary (1981):
Engelska New Musik har förekommit en gång förut i bloggen, när jag skrev om deras klassiska album "Anywhere" förra hösten. Den plattan är också delaktig i denna platta. Som jag skrev om då så blev bandets karriär tämligen kort, endast tre plattor och lika många år. En samlingsplatta gav man dock ut, även om den blev väldigt exklusiv. Denna platta "Sanctuary" gavs endast ut i USA och innehåller tolv spår från deras två första plattor, "From A to B" och "Anywhere". Lite speciellt och kul känns det att hitta denna udda samling som innehåller verkligen deras bästa låtar, "Luxury", "Living by numbers" och "This world of water". Den är inte särskilt lätt att hitta, men summerar två klassiska synthplattor från 80-talets början på ett lysande sätt!
Stevie Wonder - For once in my life (1968):
En av Motowns mest kända stycken är "For once in my life", förevigt förknippad med Stevie Wonder. Men det var inte han som lanserade låten utan den fanns flera år och gjordes av ett flertal andra artister innan Stevie tog hand om den och gjorde den till denna glada och pigga klassiker vi känner den som. Från början var dock Motown-basen Berry Gordy inte alls intresserad av Stevies uptempoversion och fick övertalas att låta honom spela in den och sen är resten historia. Jag samlar ju normalt inte 60-talssoul, men självklart kunde jag inte låta denna singel passera obemärkt förbi när jag såg den på Erikshjälpen i Härnösand. Stevie är ändå Stevie och låten är en lysande soulklassiker ut i fingerspetsarna!
Jag brukar ju göra en midsommaraktig text runt denna tid och tänker inte från gå traditionen nu heller. Det har blivit visor de senaste åren och jag tänkte hålla fast vid det denna gång också, fast i ett litet annorlunda format för sin genre. OK, visst kan man hitta visor på singel/EP, men det är inte jätteofta, förutom möjligen Sven-Bertil Taube. Dessutom är Carl Anton en sångare som inte växer på träd bland loppisarnas singellådor. Men jag gillar Carl Anton, efternamn Axelsson, väldigt mycket. Jag gillar hans röst, som är enormt passande för genren och väldigt egen. Dessutom måste man ju ge respekt för en som lyckas få in den något udda frasen "kylskåpskall fil" i den svenska vis- och schlagerskatten! Tyvärr så var mitt intresse för den svenska visan rätt outvecklad när hans program "Carl Anton i Vita Bergen" gick i TV. När jag tänker tillbaka på programmet idag så var det nog en av de mest avkopplande och lättsammaste programmen i sin genre och det vore kul om något program letade sig upp på Youtube någon gång. Antingen får jag bättre smak med åren eller så blir jag bara gammal...
Men till dess hade jag tänkt att underhålla midsommarfesten med att presentera två singlar från denne visgigant, båda från hans tidiga del av karriären. Carl-Antons debut platta kom 1965 och hette just "Carl Anton-65". Från den släpptes en EP där tre av låtarna är från plattan. Den fjärde, inledande "Vovven", är
nyskriven. Idag kan man tycka det vara märkligt att huvudlåten på en EP som ska promota en skiva inte ens är med på den medan de andra efterföljande är det. "Vovven" är inte heller i min enkla mening den bästa låten utan en rätt märklig bagatell om förhållandet djur och människa. Men vad gäller de övriga låtarna så hade Carl-Anton redan här lyckats med sin förmåga att blanda den traditionella svenska visan med vardagsnära, aktuella och naturliga texter. De andra tre låtarna heter "Det var ganska annorlunda förr vill jag minnas", "Tänk att vi har fått en tomt" och "Blommorna blommar blott tillfälligtvis", varav den sista är min favorit. Kanske för att den doftar mest sommar av alla låtarna, men totalt sett är detta en väldigt kul och fin vis-EP som inte är så lätt att hitta i second hand-backarna! Tummen upp också för Hans Wahlgrens orkester som ackompanjerar.
Än mer känd är då den andra singeln som spenderade 24 veckor på Svensktoppen 1965. Jag minns förvisso än hur vi plågades på musiktimmarna på högstadiet med att behöva sjunga "Om maskros och tjärdoft" vecka
efter vecka till komp av en musiklärare som inte riktigt tycktes engagera sig i huruvida vi sjöng eller inte. Men, som sagt, jag hade inte börjat lyssna på genren riktigt än.
Men redan från start så lyckades Carl Anton skapa känsla för den svenska sommaren med låtar som bara låter sommaren forsa rakt mot dig. "Om maskros och tjärdoft" är en vals som verkligen andas sommar låten igenom!
Baksidan upptas av en annan sak som skulle bli Carl Antons kännemärke, hans kärlek till att sjunga om Stockholm. För mig som då är ett fan av vår huvudstad så har jag blivit allt mer fäst vid hans beskrivningar av Stockholms vackraste miljöer i sina texter. Nu är den här låten, "Kåk med kakelugn på Vita Berget", inte någon av hans allra största Stockholmsbeskrivningar, men ändå en kul och finurlig text och låt. Orkestern här leds av ingen mindre än jazzlegenden Jan Johansson.
Jag hittade dessa två singlar på Erikshjälpen i stan för något år sen och jag blev väldigt glad över dom, eftersom de är så pass speciella. De är de första stegen på platta med en av våra bästa och kanske mest bortglömda vissångare idag som lyckades beskriva det vackra på sitt eget naturliga och nära sätt! Carl Anton Axelsson lever faktiskt än, 84 år gammal, och är idag mer målare än vissångare.
Med detta vill jag önska alla en riktigt glad och trevlig midsommarhelg!
Jösses, vilken sommar! Jag tror jag har satt nytt rekord när det gäller antalet köpta skivor under julimånad (som enligt mig är en av de bästa månaderna för skivköp). Det började med en tripp till en bordsloppis i vår grannkommun Timrå och en kille som sålde många backar med skivor, alla skivor 1 krona styck! Och jag kom hem med 21 skivor med allt från 70-tal, 80-talssoul och 80-talspop till engelska house, synthpop, italodisco och filmmusik. Sen rullade det på med en bra hög CD-singlar på en loppis och mycket guld på mina normala loppisar i Sundsvall. Så eftersom det nu blivit så mycket så går det självklart inte att välja ut tre skivor att skriva om. Jag kommer att skriva kortare recensioner/texter om hela 10 SKIVOR i denna sommarspecial av min månadsuppdatering! Och genrerna är verkligen skilda! Två av dessa skivor har jag inte hunnit höra än, men jag har kanske mest förhoppningar kring dessa och vill ändå nämna dom. Så då börjar vi denna långa resa:
Sniff 'n' the Tears - Hungry eyes (1982/1991)
Detta är en nyrelease på CD-singel från 1991 av en låt som kom ut 1982 och finns på plattan "Ride blue divide" (en mycket rekommenderbar platta). Vid det laget (1991) hade bandet legat i dvala sen 1982 och var i stort sätt sångaren Paul Roberts. Men jag har alltid gillar Paul Roberts lite småhesa röst som ändå lycket bra att smälta in i bandets ändå mer tillbakalutande stil. "Hungry eyes" är en mysig låt som kanske inte är en jättehit, men en låt att slappna av och mysa till.
Nasa - Point of view (1985)
Numera så blir man alltid riktigt glatt överraskad när man hittar en gammal hit från 80-talet, just för att det känns så ovanligt att man inte har den redan. Synthbandet Nasa, som fick sitt genombrott i filmen "G", hade några bra år i mitten av 80-talet med en näve lysande låtar som parkerade i trackslistans ne
dre regioner. Men dessa är sorgligt bortglömda, som "Point of view" som har en skön och udda ljudbild och en smart och bra melodi! En tracksklassiker utan tvekan!
R.E.M - Up (1998)
Detta är kanske inte R.E.Ms mest lättlyssnade platta. Några låtar med klar hitpotential som "Loosing my religion" eller "Shiny happy people" finns inte här, utan melodierna är lugna och avslappnande med inte de direkt starkaste refrängerna. Men ändå är "Up" en otroligt snygg och vacker platta. Den är otroligt snyggt producerad och arrangerad och man kan inte låta bli att lyssna väldigt noga på ljudskapelserna och Michael Stipes röst! Framför allt "You're in the air" rekommenderas varmt!
Frankie Trambauer 1932-1936 (2002)
Jazzmärket The Chronological Classics är verkligen varmt rekommenderbar om man letar efter bra och billig jazz på CD som inte bara innehåller det allra mest vanliga. Här har man släppt en samling med saxofonisten Frankie Trambauer, som var en av dom ledande inom jazzen på 20- och det tidiga 30-talet. Han var med och gjorde Bix Biederbecke stor under första delen av sin karriär och efter att Bix avlidit så hade han ett eget band. Här snackar vi tidig storband för dansgolven av lättsam stil och en blandning mellan den nya swingen och lite flirt med 20-talets mer dixielandstil och jag har alltid gillat denna tidigaste form av storband så denna samling med Trambauer innehåller det mesta av det bästa som svänger!
The Natural Four - Nightchaser (1976)
The Natural Four blev aldrig några nya Temptations eller någon av 70-talsgenrens stora, trots att man hade stora bolag bakom sig ända sen starten 1967. Ändå är denna skiva, deras sista i karriären, väldigt förhoppningsfull. Inte minst eftersom den är utgiven på Curtom, alltså Curtis Mayfields bolag, som den senaste tiden blivit mitt nya favoritbolag. Plattan floppade grovt och ledde till att bandet splittrades, men det stoppar aldrig mig. Detta, som jag inte hunnit höra än, lovar mycket gott!
The Hues Corporation - Freedom for the stallion (1973)
The Hues Corporation blev inte mer långlivad som band än The Natural Four, trots att man då, till skillnad mot den naturliga kvartetten, hade en rejäl hit. Men vill man vara elak kan man säga att The Hues Corporation med sin "Rock the boat" är en one-hit-wonder. Men trots det är deras "Freedom for the stallion" en riktig mysklassiker. Den är lättlyssnad, okomplicerad och snyggt gjord och verkligen avkopplande! Vill man ha tyngre soulfunk kanske inte detta är rätt, men det är snygg och lätt popsoul som är riktigt lysande! Som omväxling väljer jag balladen "Off my cloud"
Blood, Sweat & Tears - New city (1975) Hade någon sagt till mig för ca 15 år sen att jag skulle samla Blood, Sweat & Tears-plattor så hade jag idiotförklarat personen. Men David Clayton-Thomas och hans mannar har gjort många riktigt bra plattor! Därför blev jag förstås själaglad av att hitta ännu en för en väldigt billig peng. Här är det också Clayton-Thomas som sjunger igen efter åren med Jerry Fisher, vilket man noga annonserar på fodralet. Jag har inte hunnit lyssna på denna ännu, men det ska bli av inom en snar framtid. Och detta smakprov, "Yesterdays music", bådar riktigt gott!
Oscar Peterson - Skol (1982) Det har släppts en hel del intressant med Oscar Peterson på skivbolaget Pablo inspelat på 70-talet. Här har man spelat in en konsert från Köpenhamn 1979 med Peterson tillsammans med Franska Hot Kvintettens violinist Stephane Grappelli. Konserten i sig är riktigt bra och skön! Fiol i jazz brukar kunna bli antingen bra eller rätt tradigt, men här funkar det riktigt bra och all heder åt Grappellis insats. Men det är Peterson som stjäl showen och spelar gudomligt och i en helt egen liga i sina solon! Lyssna till exempel här i "How about you"!
Double Trouble - As one (1989)
Double Trouble är egentligen bara kända för en sak, deras insats i househiten med rapparen Rebel MC, "Street tuff". Men den låten är kanon och med den låten i minnet så köpte jag denna skiva med de engelska houseproducenterna, lite på vinst och förlust. Men så ingick den i 1 kronorsfynden så ingen skada var ju skedd vid ett eventuellt felköp. Men "As one" är en lektion i hur grym engelsk housemusik av det sena 80-talet ska låta. Med mer rap från Rebel MC samt Silk och sång av Janette Sewell så har man skapat en soft musikmatta med både soul, club och hiphopkänsla, men framför allt ett funkigt groove som sitter!
Blue Mercedes - Rich and famous (1988)
David Tiltow och Duncan Miller säger er inget antar jag. Inte heller gruppnamnet Blue Mercedes...? Ni är förlåtna för några stora succéer blev denna duo aldrig, med undantag från att man lyckades toppa den engelska danslistan ett tag med låten "I want to be your property". Till sin hjälp hade man Phil Harding och Ian Curnow, som jobbade på Stock-Aitken-Watermans bolag. Dessa två hade hjälpt flera mindre kända engelska artister med att skapa ett sound som liknade sina mer kända chefer väldigt mycket, när dessa tre var mer upptagna med sina mer säljande adepter. Ibland lyckades det, ibland lät det ganska trist. Men här funkar det, för Tiltow och Miller är också bra som musiker och sångare och det låter väldigt 80-talsdansant och med den rätta SAW-stilen! Inga jättehits till melodier som dessa tre, men ändå. Detta är helt OK engelsk 80-talsdisco som blivit oförtjänt bortglömt! Kanske kan man få lite tankar till svenska So What nåt halvår senare...
Jag brukar ju göra något speciellt till midsommar, om det så är att skriva en sommarkrönika, tipsa om sommarmusik eller något annat. Förra året skrev jag om en visskiva och det fick jag blodad tand av. Visst är det mycket fest och festmusik till midsommar, men någonstans inom många oss så finns det nog en längtan till den gamla svenska midsommaren, med blommor i håret, sju blommor under huvudkudden, middag på någon brygga och vackra visor som ackompanjemang. Nu har midsommar fått en stämpel av regnkaraktär. På jobbet så har jag inte hört något annat denna vecka än:
"Det brukar ju regna på midsommar..."
Så även om det regnar på midsommarafton så låt mig pigga upp stämningen med tre visskivor, alla av helt olika karaktärer, som kan skapa en riktig mysstämning var ni än är! Trevlig midsommar på er!
Carl Anton - Visor på Överby Carl-Anton Axelssons röst har jag alltid gillat. För mig har den alltid på något sätt varit en av dom naturligaste rösterna för visor. Dessutom är hans texter både vardagliga och trovärdiga, men samtidigt otroligt intressanta och fylld med vackra beskrivande bilder av den svenska sommaren vid havet. Därför har jag nu också börjat att samla på skivor med denne vislegend. "Visor från Överby" kom 1973 och är en samling nyskrivet material som han spelade in tillsammans med några av landets bästa musiker i genren, som Thorstein Bergman, Giovanni Jaconelli och Hans Wahlgren. Tillsammans samlades de en sommardag i Carl-Antons stuga på Överby i Stockholms skärgård, satte upp en liten studio med inspelningsapparater, öppnade dörrarna och till ackompanjemang av fågelkvitter och sommarsol spelade in denna platta, allt enligt Carl-Antons egna ord på skivomslaget. Kan det bli mer sommar än så? Man kan inte heller annat än le åt slutorden i texten: "P.S. Hör du nåt som inte borde höras, kan det bero på att vi slog en mygga då och då. D.S."
Låtarna, gjord i traditionell visstil med dragspel, flöjt, fiol och gitarr, doftar också sommar i nästan varenda låt, utom möjligen i två låtar som bär de mindre lockande titlarna "Hösten kommer, regn och blåst" och "Höstvisa från Överby", där man ändå lyckas få även såna låtar att passa in i sommartid.
Men här finns annars "Jag seglar mot vinden", den vackra och somriga "Polska till Isabel" och berättelsen om "Fiskar-Blom". Skivan är både avkopplande och vacker, med väldigt målande texter!
Tyvärr kan jag inte bjuda på något smakprov från den, eftersom det inte finns nåt på Youtube, men för att ge något till sommarfesten så väljer jag att för första gången i bloggens historia länka till en låt som inte hör till den omskrivna skivan! Det får bli klassikern "Om maskros och tjärdoft", som jag just köpt på singel, så den kanske passar lite ändå...
Lena Dahlman - Fröding i ord och ton med Lena Dahlman
Gustaf Fröding, en av våra mest besjungna skalder, levde ett rätt trasigt liv, plågad av klena nerver och sinnessjukdom. Trots det har han ändå skrivit några av de mest klassiska dikterna i svensk historia.
Få skivor om denne skald har dock känts så äkta och speciell som denna med nyligen avlidna skådespelerskan och sångerskan Lena Dahlman. När jag var ung såg jag henne i diverse småroller samt i olika frågesportprogram i TV. Men här har hon gjort en väldigt snygg visskiva med sånger av Fröding tillsammans med flera av jazzens största namn, Arne Domnérus, Rune Gustafsson, Bengt Hallberg och Georg Riedel. När svensk visa och svensk jazz möts musikaliskt så brukar det dofta folkmusik väldigt mycket och så även här. Arrangemangen är väldigt snygga och upplägget på skivan är riktigt bra där Lena sjunger både Frödings med glada och pigga sticken, som "Men", och de mer tragiska och melankoliska, som "Mordet i Vindfallsängen" eller "Elin i hagen", kanske en av de vackraste visorna i modern tid. Också förstås "Dans bort i vägen", mil ifrån Sven-Ingvars hurtighet...
Men skivan rymmer också flera spår där Lena läser dikter rakt upp och ner med sin bästa och piggaste värmländska (Lena Dahlman var trots allt född i Hagfors). Dessutom finns här också några riktigt vackra och sköna instrumentala låtar i folkmusiktempo, signerad Domnérus, Hallberg och kompani. Detta är en skiva som rymmer både skratt, gråt, glädje och spänning. Kanske en av de mest speciella visskivor jag hört...
Här kan vi lyssna på den spännande och tragiska berättelsen om den snälla och glada bondflickan som genom kärlek förvandlas till en galen och farlig person, "Elin i hagen".
Gösta Linderholm - Jordsmak
Den visskiva med den mest moderna tonerna är då denna med Gösta Linderholm. Linderholm är ingen sångare jag brytt mig i, förrän på senare år. Jag ska med glädje lämna hans mer tramsiga dagar med Sveriges Jazzband och "Brittas restaurang" därhän, för när jag hörde en låt som hette "När morgonen gryr" så vände min åsikt en hel del om Gösta Linderholm. Detta var ju mästerligt gjort! Till min glädje så lyckades jag också hitta hela plattan med nyss nämnda låt på en second hand här i stan för en väldigt billig peng. Genomgående för alla tre visskivorna är att några av de största svenska musikerna i olika genrer spelar med och så även här. I kören finns både Marie Bergman och Maritza Horn, Stefan Nilsson spelar piano, Lasse Englund gitarr och framför allt Björn J:son Lundh, som är nästan plattans andra huvudperson eftersom han har arrangerat mesta delen av plattan. Och det är hans arrangemang som är en av plattans största styrkor, för här finns enormt vackra och drömska låtar med en otroligt ljuv ljudbild. Som "När morgonen gryr", med en målande text och melodi som verkligen doftar en gryende sommarmorgon med daggen och disen som ligger över ett vackert landskap!
Men som kontrast så kan Gösta då och då också plötsligt passera gränsen mellan visa och pop och drar igång med en röjig rockcountrylåt i "Speed-way" eller en bluesig Bob Dylan-cover "Så långt bort - för länge sen" ("Long ago, far away"), för att nästa sekund smeka och slappna av i den vackra "I Stockholms City". Tyvärr får vi också dras med den svagaste låten på plattan, den väldigt uttjatade zydecopastischen "Rulla in en boll och låt den rulla". Men plattan rymmer dock väldigt många sinnen och i "Tiden flyr" blir musiken plötsligt skönt gungande och bluesfunkig. "Jordsmak" är en spännande och vacker platta som aldrig blir tråkig och som lyckas både slappna av och plötsligt riva i och gör detta till ett helt otroligt skönt arrangemang. Här väljer jag självklart "När morgonen gryr"!
Idag såg jag ett gäng glada och nyutbakade studenter åka sin traditionsenliga lastbilskortege runt Sundsvall, skrikandes, viftandes med allehanda ting och spelandes musik på högvolym. Ett par killar var så i gasen att dom, till polisens förtret, viftade med bengaliska eldar. Men intressantast var att höra vilken musik dessa ungdomar kommer ta med sig som sin studentlåt från 2015. Jag ska inte ens försöka namnge vad jag hörde, för jag är usel på att kunna dagens hitlåtar. Men det förekom mycket äldre musik, vilket är intressant, och bland dessa fanns både GES "När vi gräver guld i USA" och Los Del Rio "Macarena", låtar från år då dessa ungdomar inte ens var födda när dom var en hit. Då fick man en viss ålderskänning, för för mig känns dom som igår och övervägande på flaken fanns inte ens.
Men jag fick en idé, att plocka fram tre singlar som är mina studenthits. Jag tog studenten 1992 från Hedbergska Gymnasium här i Sundsvall och det är ännu en av dom mest känslofyllda händelserna i mitt liv. Sommaren 1992 kanske många tänker Innercircle "Sweat" eller Erasures "ABBA-esque", men när jag tog studenten så var dom så färska att dom låtarna inte riktigt hade börjat klättra på listorna än (Erasure-EPn skrev jag dessutom om förra sommaren). Därför blev det dessa tre låtar, som för mig idag är förknippade med min studentexamen. Så grattis på er studenter, och för att citera Christer Björkman i detta års melodifestivalvinnare, "Imorgon är en annan dag".
Crowded House - Weather with you
Australiensiska Crowded House kom tillbaka med sin tillbakalutade gitarrpop och en låt som var allsångsvänlig och lätt att lära sig, men som ändå var väldigt lugn och avkopplande. Innan den här låten var dom främst känd för balladerna "Don't dream it's over" och "Better be home soon", men här fick dom en riktig monsterhit. Den här låten gillade jag direkt, även om singeln är ny i inköp, främst för den riktigt snygga gitarrproduktionen och den starka melodin.
B-sidan är intressant eftersom den pryds av låten "Into temptation", som var singel nummer fyra från bandets platta "Temple of low men" från 1988, men som här fick en ny chans. En riktigt bra låt med en viss melankoli som sitter skönt!
Michael Learns To Rock - The Actor
Detta var monsterhiten och tracksettan när jag tog studenten, danska Michael Learns To Rock med balladen "The actor". Jag ska vara ärlig att denna har blivit en av mina studentlåtar främst för att den hördes så mycket. På den här tiden tyckte jag den var en OK ballad, varken mer eller mindre, men inget jag engagerade mig i jättemycket. Men sen dess så har den vuxit till en riktigt bra och snygg lugn låt att koppla av till i sommarvärmen. Michael Learns To Rock är ett band som är lite underskattat. Visst har dom gjort en del slätstruket och intetsägande saker, men flera låtar är också riktiga poppärlor, som den gravt underskattade "25 minutes" två år senare.
B-sidan innehåller en lite tuffare låt som heter "African queen", som är helt OK, men inget man minns efteråt utan den drunknar verkligen i A-sidans starkare låt.
Lisa Nilsson - Varje gång jag ser dig
Lisa Nilsson, aktuell i årets "Så mycket bättre", var min favoritartist 1992 (ja, och är så än), hennes röst, Mauro Scoccos text, Johan Ekelunds ljud, ja, allt med Lisa älskade jag. Också är hon ju rasande snygg och charmig också. Så att det skulle komma en pigg popdänga lagom till sommaren som jag kunde spela på högsta volym i familjens sommarstuga var en välkommen present. "Varje gång jag ser dig" är för mig en av höjdarlåtarna det året och en låt som verkligen är en somrig poppärla som har allt, inklusive en spännande och kul text! Det här är nog den låt som kanske allra mest är studentminnen för mig!
Jag har ju skrivit om plattan "Himlen runt hörnet" i början av bloggens existens, men är ännu en kanonskiva som är sprängfylld med starka låtar.
B-sidan på singeln är dock föga överraskande, en instrumentalversion av låten. Men den är så maffig att det är kul att även bara höra på den magnifika ljudbilden.
Äntligen var det dags, ett singeltips av en CD-singel, men det kom ju så mycket bra under 90-talet också som inte går att undanhållas och en av dom genrer från det decenniet som ligger mig varmast om hjärtat är alltså big beat eller breakbeat. När Chemical Brothers, Tom Rowlands and Ed Simons, först kom dock så avskydde jag det först. Osorterat och rörigt utan melodi. Men, som jag sa när jag skrev om Apollo 440s "Gettin' high on your own supply", mina ögon och öron öppnades sen med Fatboy Slim.
Den här låten skrev jag om redan i mitt första sommarhitsspecial, men det hindrar inte mig från att tipsa om den lite mer noggrannare. När den här låten kom så var jag nyförälskad i genren big beat så sommaren 1999 var därmed räddad! Självklart sprang jag och köpte singeln på Åhléns för 25 kronor. Jag tror jag hörde den ett par hundra gånger den sommaren och jag blir ännu aldrig trött på den. Ännu tycker jag att detta är en av de bästa danslåtarna som gjorts. Den är fräck, enormt snyggt gjord, galen, fantastiskt producerad och med en av dom roligaste vidorna som gjorts.
Så småningom ska jag skriva om en hel platta med dom kemiska bröderna, men till dess kan ni njuta av engelsk musikalisk perfektionism modell 90-tal. Detta är så vackert att man får gåshud...
För ett år sen så skrev jag en artikel där jag listade tio stycken sköna sommarhits kombinerade med diverse minnen från mina somrar och varför ändra på ett vinnande koncept (inte läst den än? Här är den)? Framför allt eftersom det finns så otroligt många olika underbara sommarhits att välja på. Jag har så många sommarklassiker kvar att tipsa om att jag troligen klämmer in en till under sommaren. Det sorgliga när jag satt och försökte välja ut tio stycken låtar var att övervägande av dessa låtar knappt har spelats i radio sen sommaren de var aktuella. Därför ska jag försöka råda lite bot på det. Jag kan inte länka till videor till alla tio låtarna, men i alla fall tre av dom.
Men som sagt så kommer här lite tips på låtar att svalka till under midsommarfesten eller under semestern. Scotch "Delerio mind" (1985) - Som ung nybliven synthnisse och diggare av lite udda företeelser i låtarna så var det förstås som ljuv musik när den italienske badrumssångaren drog igång i inledningen till en av sommarens stora plågor. Denna är förknippad med min sommarbarnsvistelse i Bergeforsen, som jag skrivit om tidigare. Tonårsdottern i familjen jag var hos hade en massa tracksband liggandes på sitt rum och när hon var ute smög jag in på hennes rum och norpade några band och "Delerio mind" var en av favoriterna på dessa. Dottern kom snart sur som en citron till mig och krävde tillbaka banden, men skadan var skedd. Jag hade hört min favoritlåt... Dead or Alive "Into deep" (1985) - Min favoritsommar musikaliskt igen och åter min sommarbarnsvistelse. Som jag skrev om när jag tipsade om Scritti Politti för två år sen så upptäckte jag programmet "Rakt Över Disc" där och i det programmet jag hörde på så spelades den här SAW-dängan. Bandet hade jag hört förr förstås i "You spin me around" och idag tycker jag nästan den här är bättre. En skön discoklassiker med en härligt somrig 80-talsproduktion! Paul McCartney "Press" (1986) - Beatles har jag aldrig varit nåt stort fan av. Däremot gillar jag mycket av det Paul McCartney gjorde under 80-talet, vilket säger en del om hur lite jag är intresserad av Beatles. "One more lonely night", "This one" och "Say say say" är låtar jag lyssnade flitigt på redan då. Och när den luftiga, glada och sköna poppärlan "Press" kom och spelades på Sommartoppen så föll jag nästan direkt! Tyvärr är den helt bortglömd idag. Passagerarna "Säg mig om du vill" (1988) - Och på tal om helt bortglömd, är det någon som minns skånebandet Passagerarna, som mest är känd som bandet som formade Roxettes producent Clarence Öfverman? Tänkte väl det, men den här luftiga och somriga gitarrpophiten är värd att spelas mycket oftare. Svensk sommarpop på skånska av finaste märke! Henzel & Thors "Sov gott" (1990) - Patrik Henzel och Martin Thors var dom drivande bakom synthpopgruppen Nasa under 80-talet. När 90-talet kom sadlade man om till en duo och gjorde svensk pop av rätt anonym sort, med undantag från den här som blev denna sommars lilla sexlåt, som senare skulle följas av Pelle Almgren och Fredrik Swahn. Låten var en otroligt snygg produktion med synthar som lät som en accapelasång och med en text om sexuell längtan efter tjejen som sover sött bredvid. Fast såna texter var inget ovanligt när det gällde herrar Henzel och Thors, det kanske en del minns som kommer ihåg en del av Nasas texter. George Michael "Too funky"(1992) - George Michael var inne i sin anonyma period då han helst inte ville synas alls i medierna eller i videorna, men släppte ändå en del riktigt snygga poplåtar. Kanske framför allt den här låten från välgörenhetsplattan mot aids "Red, hot and blue". Varje gång pianorifet drog igång från Sommartoppen denna studentsommar så åkte radiovolymen upp för "Too funky" var verkligen som titeln, så funkig! Crash Test Dummies "Mmm Mmm Mmm Mmm" (1994) - Kanske en av de märkligaste hitlåtarna. En av de mest udda titlarna på en låt, med en text som få begrep nånting av, sjungen av Brad Roberts, mannen med en av de underligaste sångrösterna. Men ändå så var detta en låt jag diggade stenhårt denna klassiska varma fotbollssommar under familjens vistelse i sommarstugan i Västersel. Mest för den otroligt sköna stämningen som man skapat i låten. Det var bara att lämna hjärnan hemma, luta sig tillbaka och svalkas av låten. U96 "Heaven" (1996) - Min absoluta favorit denna min favoritsommar. Den var så passande detta år när jag var helt nyförälskad i eurodiscon och sen tidigare ett stort U96-fan och jag hörde på den om och om igen hela sommaren. Och när jag i närradion skulle recensera en utvald skiva från Skivbutiken i stan så vägrade jag ta den föreslagna då nya Metallica-plattan "Load" och propsade på U96 nya platta "Heaven". Enkelt, jag hatade Metallica och gillade U96 och ville att Alex Christensen för en gångs skull skulle spelas mer i radio än de redan överhypade hårdrocksnissarna. Whale feat. Bus 75 "Four big speakers" (1998) - 1998 var mitt totala ogillande mot allt som Henrik Schyffert och Cia Berg gjorde skyhögt och i alla fall i Schyfferts fall har det stått sig. Jag kan inte med den mannens humor! Och när Whale steg upp på Sommartoppens första plats i första programmet så hördes det ett stön i vårt hem. Men när jag ett par veckor senare åkte på kongress med MHF-Ungdom i Ljungsbro så hade jag upptäckt att låten inte alls var dålig, så jag önskade den i musikbaren där och när året var slut hade den blivit det årets bästa låt! Kanske Schyfferts bästa insats till kulturen. Sen får han be om ursäkt för 90-talet hur mycket han vill. Antique "Opa opa" (1999) - Och på tal om överskattade personer som ändå gjort något riktigt bra, Elena Paparizous musik har jag aldrig haft mycket till övers för, förutom hennes tidiga låtar med gruppen Antique. Och när den här dök upp på hitlistan i början av augusti så var jag lite orolig att det var ännu en tramsig hiphopdancelåt som man skulle plågas med. Men istället var det en skön somrig lighteurolåt med en refräng som satt som ett slag i magen! På den här tiden prenumererade jag på Mr Musics dansskiva Maximum Dance och när denna månads skiva kom, gissa vilken låt, förutom Chemical Brothers "Hey boy hey girl", som åkte högst upp i volym...
Åter igen ska jag klaga på vart de rena sommarhitsen eller sommar med sommarkänsla i överhuvudtaget tog vägen. Jag kan ju inte tycka att "Flytta på dig" är en sommarlåt som känns somrig så det stör direkt och en sommarlåt som är avsvalkande och skön som "Mmm Mmm Mmm Mmm" lyser med sin frånvaro. Och framför allt, hur ska dagens sommarhits bli ihågkomna för framtiden om vi inte har något Sommartoppen eller dylikt som pushar på dom utan deras enda syfte är att ligga bland 500 andra låtar på en ipod som vevas någonstans på jobbet eller på festen eller på Mix Megapol? Nå, vad ni än använder eller gör så hoppas jag att dessa hits kommer till användning igen. Till dess, en riktigt glad midsommar på er!
Ja just det, filmklipp. Jag har valt i tur och ordning Paul McCartneys sköna och luftiga "Press", Dead Or Alives sommardiscorökare "In too deep" och Whales härliga danskaskad "Four big speakers".
Vid midsommar förra året så skrev jag om mitt intresse för sommarmusik och min vurm för musik för denna vackra årstid och jag hade tänkt att även detta år göra en längre midsommartext kring sommarmusik, men lägga tonvikten på epiteten sommarhits och ta er med på en liten tidsresa genom de bästa och skönaste sommarklassikerna från 80-talet till 90-talets slut, givetvis kryddat med lite sommarminnen från förr. Eller klassisker, flera av låtarna som ni kommer att läsa om här är låtar som för mig är sommarklassiker och som spelades en del under somrarna förr, men som idag nästan helt glömts bort. Hoppas att dessa, eller några av dessa, ändå ger er lite sommarkänslor och minnen från semestrar, badställen eller diverse fester från förr.
Jag ska säga det också när ni ser CD-singlarna från 90-talet så kan ni se att jag gjorde nåt då som jag idag ångrar djupt! Jag beställde hem etiketter med adress och titel på och satte på skivornas framsidor! Då såg det coolt ut, idag är de ursvåra att få bort, adressen stämmer inte och det ser fult ut! Vi gör alla våra misstag sa igelkotten som klev på rotborsten!
Bryan Ferry "Slave to love" (1985) - Detta är ju en av de mer klassiska sommarballaderna genom tiderna och en låt som jag tyckte var lite si så där från början när den kom 1985. En seg ballad, när jag som ung ville ha häftiga synthdiscolåtar. Men man blir klokare som äldre och med tiden upptäckte jag dess geniala musikaliska struktur och produktion. Idag har det inte varit nån sommar för mig om jag inte har legat åtminstone en gång under semestern på klipporna vid Spikarna på ön Alnö här i Sundsvall, tittat på havet, solen som glittrar och båtarna som far förbi och lyssnat på Bryan Ferrys "Slave to love"! Goombay Dance Band "Marlena" (1985) - Goombay Dance Band är ju egentligen så långt ifrån ett intressant band som det går. Ett discoband från slutet av 70-talet i samma hemska anda som Boney M och Ottawan. Men 1985, när jag var på semester i Bergeforsen och hörde mitt livs första Rakt Över Disc (som ni kunde läsa om i Scritti Polittis "Cupid & Psyche" för ett år sen) så spelades denna sköna sommarcalypso som sen dess väcker stora sommarkänslor för mig. Jag letade som en dåre efter singeln innan jag faktiskt fick den gratis av en kompis! Gratis är mycket gott ibland! Aztec Camera "Somewhere in my heart" (1988) - Roddy Frame och hans Aztec Camera har ofta bara lockat de mest trogna fansen samt engelsmännen. I Sverige har de sålt ganska sparsamt. Men 1988 så hörde jag i det årets första Sommartoppen denna sköna gitarrsommarhit. Då passerade låten mig obemärkt förbi, men med åren växte den till en riktig sommardänga som satt som ett knytnävsslag. Detta är somrig 80-talspop som bäst! Ian Matthews "Following every finger" (1988) - Denna sommar tyckte jag inte mycket på Sommartoppen och på listorna var värt mitt öra. Enda undantaget var gamle brittiske progg-folkrockaren Ian Matthews låt "Following every finger" som jag tyckte var en riktigt skön sommarhit med afrikanska influenser. Så varje lördag under min vistelse med familjen på semestern i Örnsköldsvik så var det ett måste att följa hur denna låt hade klarat sig mot all 70-talsnostalgi, röjröck och annat som gällde då. Heart "All i wanna do is make love to you" (1990) - Den här låten kom egentligen i slutet av vintern men höll ända fram till sommaren började och var låten nummer 1 för mig under min högstadieklass klassresa till Köpenhamn. Under vårt stopp i Malmö på vägen hem dök jag in på en skivaffär och köpte dels Depeche Modes "Policy of truth" samt Hearts platta "Brigade" med denna låt på. Därefter hörde jag på låten ofta den sommaren, fast jag redan hört den hela våren. OMD "Saling on the seven sees" (1991) - Succécomebacker av artister som varit borta ett tag har jag alltid gillat. Ett sätt att knäppa listetablisemanget på näsan och säga: "Jag är inte död än!". OMD gjorde en sån 1991 när deras geniala platta "Sugar tax", som jag hoppas skriva om senare, kom. Denna låt dök upp precis innan sommaren och jag blev lycklig när den klev in på Trackslistan som "Veckans raket" och blev deras dittills största hit! Sen hörde jag den varje vecka på Sommartoppen den sommaren och den är därefter en stor sommarklassiker för mig! Bara den genialiska produktionen och melodin är ju som gjord för lata sommardagar! The Hooters "Boys will be boys" (1993) - Sommartoppen var alltid ett program som jag följde för att få höra de bästa sommarhitsen. Men 1993 var ett hemskt år då inget kändes bra. Än idag är året ett av de svagare sommaråren med 4 Non Blondes, Culture Beats "Mr Vain", som jag aldrig förstått, Spindoctors, Stone Temple Pilots och annat hemskt! Men precis som med Ian Matthews så fanns det en låt som stod ut och som jag ville följa varje vecka: The Hooters sköna folkrockslåt "Boys will be boys". När låten på dess andra vecka gick från 8:e till 1:a plats så jublade jag i familjens sommarstuga i Örnsköldsvik. Det krävs lite för att glädja ett musiköra! Umboza "Sunshine" (1996) - Sommaren 1996 var en underbar sommar! Jag sommarjobbade som närradiopratare och gjorde roliga sommaraktiviteter med min förening då, MHF-Ungdom. Och bra musik på listorna! En av de mer undanglömda är engelska danskonstellationen Umbozas "Sunshine", som blandar modern dansmusik med Gypsy Kings "Bombaleo". Detta år såg jag Sommartoppen live från Sundsvalls gatufest och när denna låt spelades så stod 8000 och dansade, blåste i visselpipor och klappade i takt! Ett oförglömligt sommarminne! Paradisio "Bailando"/Princessa "Vivo" (1997) - Två låtar i samma genre från samma minne och tid; sommaren 1997 då jag var med som festival-DJ på en turné runt i Sverige mot rattfylleri. Eurodiscon var tillbaka och två spanskspråkiga låtar var en del av den! Paradisios "Bailando" spelade jag om och om och om igen från scenen. Alla andra tröttnade gruvligt på den, medan jag än idag tycker det är en av de skönaste sommarhitsen. Spanska Princessas hit var en av låtarna jag röstade på när jag detta år satt i Sommartoppsjuryn på Skellefteåfestivalen, där P3 hade stannat. Chemical Brothers "Hey boy hey girl" (1999) - Jag var nyfrälst i big beat-musiken och en sommarhit med Chemical Brothers var som snask för mig och jag spelade denna ofta! Jag var med MHF-Ungdom på en marknad utanför stan på sensommaren och efter en runda där så kollade vi in i rotundan där discot hölls. Denna låt spelades och endast ca 5-6 pers dansade!
När man ser dessa sommarhits och tittar på listorna idag så undrar jag vad som hände med alla sommarplågor! Dessa låtar som vi säkert spyr på när hösten kommer, men som med tiden blir den sommarens signaturmelodi! Idag finns knappt några såna låtar utan skvalmusikens betydelse med flera låtar som passerar obemärkt bland andra låtar i en spellista har visat sig åter stor. Sommartoppen var för mig under 80- och 90-talet ett program som var kanon för att lansera de bästa sommarlåtarna! Jag saknar sommarplågorna och sommarhitsen som Sommartoppen pushade och spelade vecka efter vecka! Det gav sommaren en helt annan stämning! Sommar och musik hör ihop som jordgubbar med mjölk! Glad midsommar på er!
Tre sommarklipp bjuder jag på. Först Goombay Dance Band och ett TV-framträdande av "Marlena" och missa inte sångaren Oliver Bendt och körtjejernas minst sagt kultförklarade koreografi!
Sen Heart och deras "All i wanna do is make love to you" samt Umboza och deras sorgligt bortglömda "Sunshine".
