Sommarplågor #61: DJ Bobo - Chihuahua

DJ Bobo - Chihuahua
Utgivningsår: 2003
Skivbolag: BMG
B-sida: Chihuahua (2002 XTN Remix)
Schweiziske DJ Bobo, alias René Baumann, hade haft en tid runt 90-talets slut när hans karriär var långt ifrån glansdagarna med storhitsen "Somebody Dance with me", "Keep on dancing" och "Let the dreams come true" 1993-1994. Eurodancemusiken som den lät då var sen länge död och hans hits verkade bortglömda hos massan. Han grävde i musikhistorien och hittade en gammal mambohit från 1955 av Louis Oliveira And His Bandodalua Boys med titeln "Chihuahua", som var i det nästan instrumental. Han tog låtens slinga och körens upprepande av titeln och lade till lite rap och sång och, vips, så hade han skapat sin största hit på en hel evighet. 

Jag hörde den här låten för första gången i ett Sommartoppen, ett program som jag vid det laget nästan hade gett upp hoppet om. Låten kom otroligt in och spenderade ett par veckor där, även om programledarna Agnes Lo-Åkerlind och Anton Berg hade svårt att hålla sig för skratt och inte håna att en avdankad eurostjärna från 90-talet nu hade gjort en chockerande comeback bland Evanescence, nu-metal, hiphop och annat som förstörde listan då. 
     Men faktum kvarstod ändå; det var ju till sist en riktig sommarplåga av klassiska mått som hade etsat sig fast hos folk! För "Chihuahua" är och var svår att få ur huvudet och var en glad och übercharmig låt i latinotakt som inte gjorde en fluga förnär, inte helt olik Lou Begas " Mambo no 5". En låt utan någon egentligt vettig text som folk kunde nynna med i. Och namnet på hundrasen satt ju löjligt bra i munnen, chihuahua! Nu vill jag minnas att sommaren 2003 var tämligen regnig, men visst är "Chihuahua" ännu ett skönt tuggummi med somrigt sound jag ännu återvänder till. Visst finns det eurolåtar med Bobo som jag också håller högt, men den här är där uppe bland hans bästa!

Sommarplågor #60: Scotch - Delerio mind

Scotch - Delerio mind
Utgivningsår: 1985
Skivbolag: Beat Box
B-sida: Man in the man
Året är 1985 och mitt intresse för popmusik en bubblar i mig. Jag hör någonstans en stuffing discolåt som inleds med en operasångare som lallar  hela tiden. Och jag tycker att det låter så udda och häftigt! "Delerio mind" heter tydligen låten.
     Senare på sommaren så är 10-årige jag sommarbarn i Bergeforsen och tonårsdottern till familjen jag är hos har en massa kassettband med Tracks och Kaj Kindvall inspelade, där "Delerio mind" med italienska Scotch är inspelad. Ja, jag har ju nämnt allt detta en otaligt massa gånger här så jag behöver väl inte ta upp allt det igen. Men ett evigt sommarminne från tiden när 80-talets popmusik blev mitt liv är det likväl! 

Scotch kan man tro var en duo, men det var fler medlemmar involverade, men Vince Lancini och Fabio Margutti var dom två frontpersonerna i bandet. Det var ofta kul och party när Scotch gjorde låtar. Operasångare i den här låten och en envist hostande person i gruppens tidigare ännu större hit, "Disco band", och det var väl det som gjorde att Scotch förblev en av 80-talets italodiscos populäraste namn, även långt efter att genren dött ut på listorna. Man vågade göra det där lilla udda som stack ut i låten.

Den här låten blev ju då en stor hit här i Sverige, och även i dåvarande Västtyskland, med en första-plats på Tracks precis innan sommarlovet. Detta var ju då en bedrift man upprepade ett år senare med låten "Mirage", så som ni förstår så finns det anledning att återkomma till Scotch i senare Sommarplåge-artiklar. Däremot så känner jag att "Mirage" har stått sig något bättre hos mig genom åren. Jag tycker ännu att "Delerio mind" är en riktigt bra låt och sommarklassiker och nostalgin från sommaren 1986 flödar på högvarv när jag hör låten, men jag har kanske hört mig lite mätt på den numera, till skillnad från "Mirage" som i regel aldrig hörs i offentligheten. Men en klassiker är en klassiker och en bra låt är en bra låt och "Delerio mind" är en gigantisk del av min sommar 1985 och nya kärlek, popmusiken, med synthar!

Sommarplågor #59: OMD - Sailing on the seven seas

OMD - Sailing on the seven seas
Utgivningsår: 1991
Skivbolag: Virgin
B-sida: Burning
Det här är en singel som jag borde ha tagit med i den här serien för länge sen, men bäste sent än aldrig, antar jag. Och som det finns minnen till den här låten! 

Men om vi börjar från början. 1991 var året då Andy McCluskey för första gången skulle försöka driva sin klassiska synthpop-skuta ensam efter partnern Paul Humphreis avhopp från Orchestral Manoeuvers In The Dark. Detta med avhoppade medlemmar och en person som ska försöka fortsätta som vanligt brukar normalt inte vara ett jättestarkt recept för framgång. Men McCluskey lyckades med att skapa några av OMDs starkaste låtar någonsin, vilket började med en låt som doftade sommarhit hela vägen. Med en text med hav och seglingstema och ett urhäftigt och speciellt sound som gungade fram på havet i hela sin skapelse så fick synthlegenderna från England sin dittills största hit i den varma sommaren 1991. En del kanske minns att jag skrev om OMDs platta "Sugar tax" för ett flertal år sen och lite blir en repris textmässigt här.

För mig är detta något av sommarlåtarnas sommarlåt under 90-talet. Jag följde den hela tiden, från OMDs glädjande Tracks-comeback genom varje vecka på Sommartoppen, där den höll varje vecka hela sommaren, och till låtens placeringar på hitlistorna. Jag älskade den och gör så än, vilket en andra plats på listan över 1991 års låtar vittnar om. Jag glömmer inte heller sommarkvällen i stugan i Västersel då föräldrarna åkte i väg över natten och jag satte bandspelaren vid fönstret och bara vräkte på med OMD "Sailing on the seven seas" och andra låtar från senaste Sommartoppen över sommarlandskapet! Bättre än så här blev nog sommaren 1991 aldrig och OMD hade hittat ett nytt drag kring sig själva och fått nytt liv i sin karriär!

Sommarplågor #58: Clout - Substitute

Clout - Substitute
Utgivningsår: 1978
Skivbolag: Carrere
B-sida: When will you be mine
Förr om åren när jag hörde en cover av en låt före originalet så fastnade jag ofta långt mycket mer för kopian. Det var ju den jag hörde först och vande mig vid och eftersom jag dessutom då inte var så intresserad av äldre musik heller, om det inte var jazz, så blev det att originalet fick stå tillbaka. Många av dessa har jag ännu inte kommit till freds med. Pet Shop Boys "Always on my mind" är vida bättre än både Elvis och Willie Nelsons versioner och Mariah Careys "Without you" klår Harry Nilson och Badfinger med hästlängder. 
     Från början var det detsamma även med "Substitute", som jag långt hellre hörde med Izabella Scorupco. Jag var mer van vid hennes luftiga och charmiga sound och ville inte veta av något annat. Men med åren, framför allt när jag började mer och mer lyssna på 70-talsmusik efter 10-talet så lyssnade jag allt mer på Clouts variant. Då visste jag förvisso inte alls om att originalet egentligen gjordes av The Rightous Brothers 1975, inte alls en dålig version den heller. Och missförstå mig inte nu, jag tycker ännu att Izabellas "Substitute" från 1990 är riktigt bra, men Clouts stora hit är LÅNGT bättre än jag först trodde om den. 

Här är det en samvetsfråga om den räknas till sommarplåga. Frågar man sydafrikanen så kommer denne nog inte att göra det, för den där släpptes i november 1977, men här i Europa, och övriga världen, så kom den i juni 1978. Alltså en sommarhit!

Tjejgruppen Clouts var ett av väldigt få band från Sydafrika som nådde utanför Afrikas gränser, Sydafrika som dessutom redan då hade världens ögon på sig på grund av apartheidsystemet. Det sista gjorde att när engelska Top Of The Pops skulle visa gruppen så gjorde sanktioner att BBC fick visa holländska programmet TopPops framträdande istället. Men låten lyckades ändå att nå englandslistans andra plats, svenska försäljningslistans 13:e plats samt ett antal veckor på Poporama under sommaren. 
     Och visst är Clouts version enormt charmig och catchig med ett sound som sitter skönt i sommaren! En riktigt skön och mysig sommarpärla att dra på högt i värmen! Vad fel jag hade i alla år när jag tittade snett på den här versionen i jämförelse med Izabella Scorupco!

Clouts splittrades bara tre år senare, men under 90- och 00-talet så kom det en hel del samlingsalbum med Clouts. Sen kan man ju göra den här eviga diskussionen om det är en one-hit-wonder-band eller inte. I Sydafrika, nej! I Tyskland, nej! I Danmark, nej! I Holland, nej! I Sverige, jajamän! I England, jajamän! I USA, vilka är Clouts (låten blev bara 67:a där)? Men jag är snäll och friar hellre än fäller och lägger inte låten i kategorin för one-hit-wonders. En skön låt är det ju vilket fall som helst...

Sommarplågor #57: Imperiet - 19hundra80sju

Imperiet - 19hundra80sju
Utgivningsår: 1987
Skivbolag: Mistlur
B-sida: Rock 'n roll är död
När den här låten är utgiven kan det väl inte råda någon tvekan om. Dom flesta år har ju sin/sina speciella sommarrockare, även om det skulle bli än vanligare efter 90-talet, när Sommartoppen flyttade ut till festivalerna. Men någonstans stack låten ut bland det som låg på sommarlistorna det här året med sitt drivande rocklarm, men 1987 var Imperiet samtidigt något av det hetaste som fanns inom svensk rock och då skulle också en låt av dom slå i sommarradion. Lite mer oväntat var det kanske att låten låg fem veckor på Svensktoppen med en fjärde plats som bäst. Jo, den låg förstås ett flertal veckor också på Sommartoppen.
     Thåström och kompani tittade ut i samhället här och jämförde ungdomarnas liv med vuxen världens krav och upptäckte att barnen är lyckligare 1987 med sin "tuggummigud". Då tyckte jag väl att låten var OK, varken mer eller mindre. Mitt intresse för Imperiet har vuxit stort sen dess och jag tycker att låten idag är en klar klassiker i svensk 80-talsrock. Det är något med texten som är lysande, med textraden:
"Dom tillber sin tuggummigud 19hundra80sju"
Låten visar på sin tid till både text och sound och röjer riktigt bra! En Imperiet-klassiker deluxe! 
     
1988 gjorde ju Imperiet sin enda platta på engelska med deras mest kända låtar översatta och "19hundra80sju" fick då titeln "21st Century Sign". Nej, den är inte lika röjig och bra som originalet, men har ändå en viss charm så jag bjuder på bägge versionerna. 

Sommarplågor #56: Glenmark/Eriksson/Strömstedt - När vi gräver guld i USA

Glenmark/Eriksson/Strömstedt - När vi gräver guld i USA
Utgivningsår: 1994
Skivbolag: Warner
B-sida: När vi gräver guld i USA (Matchmix)
Sommarplåge-serien går in på sitt åttonde år nu! Fatta alltså, det är åtta år sen jag skrev om Millas Mirakels "Rytmen av ett regn" som den första sommarplågan och 2026 håller jag på än och är långt ifrån klar. Så jag rullar väl på då med ännu en säsong och det känns väl rätt klart att den här ska komma här och nu. Sverige spelar åter i fotbolls-VM, som åter går i USA (bland annat i alla fall) och barnen GES har dessutom gjort en ny version av sina pappors låt. Förvisso långt mycket sämre, men ändå. Det är renässans för den här klassiska fotbollsdängan från 1994. 

I flera år på 80- och tidiga 90-talet så verkade det vara lag på att idrottslåtar skulle vara i form av hejiga schlagerlåtar i allsångstakt, helst skapta av Lasse Holm, och med texter om att "vi ska kämpa", "vi ska vinna" och "vi ska sätta pucken/bollen i mål" och andra klyschor lagda i en hatt och uppdragna en efter en. Man kände hur man dog inombords när man skulle behöva höra Håkan Södergren & Hockeylandslaget med "Nu tar vi dom" eller After Shaves "Ciao Ciao Italia" ur radion gång efter annan. 
     Så när tre ärrade popveteraner, Niklas Strömstedt, Orup och Anders Glenmark, till sist fick äran att 1994 göra låten till fotbolls-VM i USA så kände man en lycka över att det nu fanns en chans till något som stack ut! Och visst var den fräsch då och förstärktes av Sveriges framgångar under hela VM-spelet och en riktigt solig sommar. Det var egentligen inte en så ovanlig låt i sig och texten är väl inget unikum heller vad gäller idrottslåtar. Men i sammanhanget så var den något nytt. Det var en svensk poplåt med det gladaste och piggaste tempot, käckaste refrängen, stor allsångspotential och man hade besparat som allra värsta klyschorna! Det var något Sverige kunde samlas kring och älska tillsammans, även jag. För eftersom jag sen tidigare gillade dessa tre artister så var det lätt för mig att ta den här låten till mig. Och jag minns när jag såg landslagets hemkomst och uppträdande på Rålambshovsparken när folket, spelarna och GES dansade till låten att jag faktiskt fick en sorts ståpäls av synen som jag sällan brukar få vad gäller idrottslåtar och idrottsliga evenemang, än mindre idag då mitt idrottsintresse är långt sämre än 1994. Det var mäktigt på något sätt och än idag så ser jag detta som idrottslåtarnas idrotts låt. Hela fenomenet med hejiga allsångsvänliga idrottslåtar har ju fortsatt och är ju mer eller mindre en parodi på sig själv numera, dessutom med långt sämre låtar. Nuförtiden ska det ju finnas ett par hundra inofficiella VM-låtar i samma stil som försöker rida på vågen. Men "När vi gräver guld i USA" kan jag ännu med ett leende lyssna på och känna glädje av och det för att det är en kanonbra låt och inte främst av nostalgi för sommarkvällen i sommarstugan när jag och familjen satt på två olika håll i huset och såg samma sak, straffsparkarna mellan Sverige och Rumänien. Bättre än så här blir nog aldrig genren idrottslåtar!

Sommarplågor #55: Harpo - Moviestar

Harpo - Moviestar
Utgivningsår: 1975
Skivbolag: EMI
B-sida: Teddy love
Den sista sommarplågan för denna sommar kommer här. Givetvis kommer blir det fler nästa år, för det är en evig gruva att ösa ur. Och det blir svenskt sist av allt och här kommer kanske enda chansen att få se Harpo på denna blogg, om han inte dyker upp i Kultstämplat någon gång, men det känns inte hyperaktuellt just nu. Han har ju gjort en del riktigt bra saker som producent och kompositör åt andra. Han låg ju bland annat bakom soundet på en av dom stora svenska 80-talsklassikerna, +1 och låten "Nevermore" och låtar åt synthgruppen Shanghai. Men som sångare och kompositör åt sig själv har jag ofta haft lite svårt för honom eftersom många av hans låtar, som "Honolulu", "Sayonara", "Motorcycle mama" och "Djungel-Jim", tenderar att bli på tok för mycket trams och lek.

Men "Moviestar" är en helt annan sak. Låten om personen som är med i en TV-reklam och sen uppträder som om han är Steve McQueen, James Dean och James Bond. Om man då jämför med ovan nämnda Harpo-låtar så är "Moviestar" en lättsam, mysig, pigg och trallvänlig poppärla, lite sönderspelad kanske, men ändå väldigt trevlig, oavsett språk. För låten gjordes först på engelska och nådde ju faktiskt utanför Sveriges gränser och blev nr 24 på englandslistan. Därefter var Harpo inte så pigg på att göra den på svenska, eftersom han tycker att det han skrivit på engelska ska vara på engelska och det han skriver på svenska ska vara just på svenska. Men han övertalades att skriva om låten och det blev en gigantisk sommarhit här. Den hamnade högst upp på Svensktoppen under sommaren 1975 och fick ligga alla då tillåtna tio veckor, samt att den blev 1975 års populäraste låt på listan vid årssammanställningen. Nej, bättre än så här blev aldrig Harpo. Och lyssnar man noga i bakgrunden så kan man också höra ett stycke ABBA-medlem i kören, nämligen Anni-Frid Lyngstad.

Sommarplågor #54: Rod Stewart with The Temptations - The Motown song

Rod Stewart with The Temptations - The Motown song
Utgivningsår: 1991
Skivbolag: Warner Brothers
B-sida: Sweet soul music (Live)
1991 var ju, som jag tidigare sagt, ett år med mycket bra sommarmusik och en låt som då funkade helt OK på Sommartoppen var Rod Stewart, som tidigare under året hade omfamnat sin skotska bakgrund i hiten "The rhythm of my heart". Nu skulle han ta sig an en tämligen bortglömd filmlåt som 1986 gjordes av Larry John McNally till den lika bortglömda filmen "Quicksilver" med Kevin Bacon. Idag tror jag många förvånat reagerar med:
"Vad är det här en cover, och inte av en gammal soulklassiker???"
Men Rod gillar Motowns soulmusik jättemycket (inte långt innan hade han ju sjungit "This old heart of mine" med Ronald Isley) och kontaktade legenderna i The Temptations, som har förekommit ett antal gånger här på bloggen, och lät dom agera doakör till honom i hans version av låten. Resultatet blev en trevlig sommarhit som inte gjorde någon fluga förnär och en av Rods större hit i den modernare tiden.

Det är fortfarande en helt OK låt och visst finns det nostalgi till den från lyssnandet på Sommartoppen i familjens sommarstuga i Örnsköldsvik den sommaren. Men med åren så kanske den inte har hållit kvaliteten lika bra som andra låtar den sommaren, och andra låtar från Rods material har sprungit förbi den. 

Sommarplågor #53: Elvis vs JXL - A little less conversation

Elvis vs JXL - A little less conversation
Utgivningsår: 2002
Skivbolag: RCA/BMG
Andra spår: Elvis Presley - A little less conversation
Det var inte alls planerat, tro det eller ej, men nu är det så att den här sommarplågan släpps på dagen 48 år efter Elvis Presleys död. Tajming är A och O ibland. Men Elvis Presley hade en enorm renässans i popularitet 2002, vilket kröntes med en ny listetta världen över. Sommaren 2002 valde den holländske discjockeyn Tom Holkenberg, mer känd som Junkie XL eller JXL, att ta sig an den svåra uppgiften att fråga Elvis organisation om det var godkänt att remixa om en av hans låtar. Ingen annan hade fått godkänt förut och för första gången valde man att säga ja. Ett unikt ögonblick!

På sin tid så var låten en av Presleys mindre kända hits och med i den idag tämligen bortglömda Elvis-filmen "Live a little, love a little" 1968. Egentligen var den till och med en b-sida till en annan låt från filmen, "Almost in love". JXL lyfte alltså låten enormt med sin version, som spenderade en hel månad på Englandslistans första plats. 

Jag har sagt det förr, jag är inte direkt Elvis Presleys allra största fan och ska väl inte heller påstå att originalet är någon av hans bästa verk. När då den här versionen dök upp med en riktigt rolig blandning mellan rockabilly och ett bigbeat-liknande sound så hoppade jag till av glädje. Detta är ju bara häftigt och JXL har verkligen dragit på alla kranar på en gång i detta mästerliga soundet som för tankarna lite till både Fatboy Slim och Apollo 440 light. Det är glatt, roligt, upplyftande och tar Elvis till en helt ny dansvärld! Sommaren 2002 var väl inte någon av dom mest ihågkomna för egen del, men den här låten fick den i alla fall att röja skönt!

Låten blev alltså etta på listorna över Europa och när en samling med Elvis listettor pressades ut till hösten så hade man givetvis i sista ögonblicket klämt in den här låten också. Som sagt, tajming, tajming...

Sommarplågor #53: U96 - Heaven

U96 - Heaven
Utgivningsår: 1996
Skivbolag: Guppy
B-sida: Heaven (French kiss version)
På min vägg i skivrummet hänger tavlor med fyra skivomslag, alla representerande dom genrer som betytt mest för mig genom livet. 10CC blev valet för 70-talet (jag kunde ha valt en soulplatta, men det gällde ju att omslaget ska se speciellt också), franska Indochine står för 80-talet, Benny Goodman jazz OCH U96 90-talet. Plattan med U96 är "Heaven", en eurodanceplatta som jag har starka minnen från när jag sände närradio sommaren 1996. Jag lär återkomma till hela plattan vid ett senare tillfälle.

Jag inser att jag har skrivit på tok för lite om U96 här. En enda gång har dom förekommit, när jag för 15 år sen skrev om plattan "Club bizarre", vilket jag beklagar djupt. För detta tyska projekt var och är en av mina favoriter från euro-eran på 90-talet, så självklart ska den här låten få sin plats bland sommarplågorna. 
     Året var 1996 och när den här låten kom så föll jag direkt. En riktigt pumpande eurotechnosound, med melodi använd från Cyndi Laupers "Time after time", och sångerskan Dea-Li som med en otroligt kraftig stämma sjunger en refräng som knockar. Jag minns att när låten spelades i P3s "Topplistan", på den här tiden presenterad av programledaren Magdalena Väpnargård, så lyste hennes ovilja till låten väldigt mycket igenom med just kommentaren att låten var "snodd" av "Time after time" och jag var sådär glad över det, för låten var ju min favorit då  (och Lauper har ju faktiskt fått låtcredit här). Som relativt nyblivet euro-fan, som jag var då, så var detta som snask för mig under den sommaren, även om U96 nu redan sen tidigare var en av få eurodance-akter som jag gillade under mina anti-år mot genren ett par år tidigare.

Och ännu är detta danceröj rätt in i vedboden och en låt jag mer än gärna lyssnar på än, liksom allt annat i deras katalog. Alex Christensen, som då var ansiktet och huvudmannen i bandet, är ju inte med längre. Däremot så omgav han sig med ett gäng osynliga producenter i bandet och dom har ju återupptagit U96-namnet igen och jobbade bland annat med Kraftwerks forne medlem Wolfgang Flür på ett flertal riktigt bra låtar som gjorde sitt bästa att låta som just Kraftwerk. Men dom kommer nog aldrig bli så starka och bra som dom var med Alex Christensen i spetsen, även om nu "Zukunftsmusik" är det kanske bästa dom har gjort i modern tid.

Sommarplågor #52: The Shocking Blue - Venus

The Shocking Blue - Venus
Utgivningsår: 1969
Skivbolag: Pink Elephant/Metronome
B-sida: Hot sand
Svenska Royal Republic har ju tagit upp den ikoniska "Venus" som sin sommarsingel och gjort den i rocktempo, vilket dom gör i en riktigt bra version faktiskt. Alltså är det passande att påminna om den första gången låten var sommarhit.

"Venus" är det många som garanterat har hört någon gång. Om inte annat i coverversionen med Bananarama från 1986. Nej, jag har den inte än i samlingen, så därför kan jag inte låta dessa versioner dela på denna artikel, men när jag hittar den så kommer den, var så säker. Och innan någon säger något, ja, det är ju främst Bananaramas version som Royal Republic har tagit efter, inte originalet. 
     Men första gången låten invaderade listorna var sommaren 1969 med holländska gruppen The Shocking Blue. Bandet, frontad av den forna nattklubbsångerskan Mariska Veres, hade en näve hits i skarven mellan 60- och 70-tal, men kommer nog för evigt bli främst känd för låten "Venus", som trots allt var USA-etta. 

Bananaramas version är då den jag är uppväxt med, men originalet är en låt som har vuxit en hel del med åren, från att vara en rätt tradig 60-talslåt som jag var sådär intresserad till en kul och skön poplåt med bra gung, gitarrer och lätt hammondorgel. Idag kan jag nog se The Shocking Blue's låt som en av dom klart bättre låtarna i denna flower power-era. Sen kan jag gladeligen hoppa över b-sidan "Hot sand", som klart representerar denna era bättre än "Venus". Jag föredrar klart gunget och groovet i den coolare "Venus"! Det är en klämmig, somrig, soft och mysig 60-talsklassiker.

Sommarplågor #51: Goombay Dance Band - Marlena

Goombay Dance Band - Marlena
Utgivningsår: 1985
Skivbolag: TelDec/CNR
B-sida: Young hearts
Det finns euro-musik och det finns euro-musik. Det finns 90-talets variant som är kanonbra, det finns 80-talets variant som är kanonbra och det finns 70-talets variant som är... mindre bra. Främst syftar jag då på den där tyska hemska plastiga varianten som band som Boney M och Ottawan var ansikten för. I samma fålla var också Goombay Dance Band, frontad av tysken Oliver Brendt. Enda skillnaden var väl att Brendt var än mer influerad av den karibiska övärldens musik. Goombay Dance Bands största hit var onekligen bandets andra singel, "Sun of Jamaica", men även "Aloha-Oe" är också en känd låt som spelades in av en massa dansband samtidigt. Nej, denna tidiga variant av Goombays dansorkester kan jag klara mig utan. 

Men så finns det som bekant undantag i nästan allt och i Goombay Dance Bands fall så kom den långt efter att deras popularitet hade falnat. Samtidigt så är även denna låt förknippad med min barndoms tidigaste popminnen, när jag upptäckte popmusiken. Clabbe spelade den här i det Rakt Över Disc som har nämnt ett flertal gånger när jag skrivit om till exempel Ian Cussick, Jeff Beck, Scritti Politti och One Way. Den har alltså ingen som helst koppling till svenska hitlistor utan enbart personliga sommarminnen från sommaren 1985. Men jösses, vilken sommarkänsla den har. Lite ostig, lite kult, men grymt skön sommarkänsla i soundet. Och melodin är för en gång skull riktigt bra och välgjord och låten räckte ända upp till plats 26 på min lista över bästa låtarna 1985. Sen kan man diskutera Ollies sångröst. Jag var övertygad i många år om att det var en kvinna, gärna med stor kroppsomfång, som sjöng och blev väldigt förvånad när det visade sig att det var en man bakom denna ljusa men bestämda röst. 

Men låten har följt med mig hela genom hela livet och numera har jag både en maxisingel och vanlig sjutummare av den. Någon annan låt med detta band gören sig icke besvär i min samling, men den här är riktigt skön! En kultig och underskattad sommarklassiker som helt klart borde ha blivit LÅNGT större sommarhit än den blev.
     
Om något sen ska platsa på en kultstämplad lista så är det i så fall videon. Med Ollie och dansarnas komiska stampande, där tjejerna verkar har tagit sina stelbenta danslektioner av Tina Turner och några som samtidigt av okänd anledning ska försöka dansa limbo, varav en med eld på pinnen. Att försöka överskugga låtframträdandet med andra uppträdanden samtidigt var tydligen inte jättesmart, för bevisligen sålde det inte jättemycket mer av singeln, tyvärr ska jag kanske säga...

Sommarplågor #50: Gemini - Wild about that girl

Gemini - Wild about that girl
Utgivningsår: 1987
Skivbolag: Polar
B-sida: I am the universe
Detta är den femtionde sommarplågan som tas upp och det tänkte jag fira på följande sätt: Hurra! Därmed kan vi gå tillbaka till ordinarie program. Skämt och sido, det enda speciella är att året det är samma som vid den första singeln i serien, Milla's Mirakels "Till rytmen av ett regn", 1987. Ja, också är det svenskt, även om det är på en helt annan nivå försäljningsmässigt. 

Glenmarkarna i Gemini, alltså Karin och Anders Glenmark, har jag skrivit om en gång tidigare, då i form av plattan "Geminism" som den här låten finns på, eller snarare låtarna, eftersom den riktigt bra b-sidan "I am the universe" också finns där. Låten "Wild about that girl" spelades flitigt i svensk radio, bland annat i programmet Kulan I Luften som jag som bekant bodde vid varje sommar. Den låg också ett par veckor på Sommartoppen. Det spelades en hel del från "Geminism" under sommaren 1987 och inte bara hiten "TLC " och senare "Mio min mio". Nu var plattan kanske hjälpt av att ABBA-Björn och Benny har varit med att skriva och prodda, men det kan man faktiskt inte tro när man hör soundet på den här, som helt är befriad från något sorts ABBA-sound eller den lättpopiga musikalstil som Björn och Benny också är känd för. Det är en pigg, kul och snärtig låt med en riktigt bra melodi och sound. Det hade varit kul att höra ABBA göra något i denna stil, men det är förstås bara en dröm. Låten blev ingen stor sommarhit, men är en kul svensk lite bortglömd sommarlåt med charm som förtjänar att lyftas fram som en av både syskonen Glenmarks och ABBA-männens bästa under 80-talet. 

Sen kan vi diskutera den här videon från programmet "Nattcafé". 40 sekunder in i videon sitter Anders Glenmark och flirtar och kladdar på storasyster Karins lår. Say what?!

Sommarplågor #49: Scooter - Fire

Scooter - Fire
Utgivningsår: 1997
Skivbolag: Club Tool 
Andra spår: Fire (Extend emergency)/Choir Dance/Fire dub 1
Tyska Scooter är tillbaka igen och som jag tidigare sagt; det är ett band som verkligen blandar högt och lågt. Men innan 1997 så var det verkligen till 98 % lågt. Det är fortfarande inte mycket från bandets tidiga år som är jättekul. Men "Fire" var lite av genombrottet hos mig och passade som hand i handsken när jag åkte runt med MHFs turné mot rattfylleri och spelade musik över festivalområdena. H.P Baxter som vrålar ut för allt vad han kan:
"1-2-3 FIIIIIRRRRREEEE!!!!!!!"
Åtföljt av ett malande hårdrocksgitarrsolo som verkligen bryter igenom bandets technosound och skapar något riktigt speciellt med låten. Att blanda hårdrock och techno är ett recept som med rätt melodi och refräng kan skapa en höjdarlåt och en partyröjare deluxe och här har man verkligen det! Och inledningen är ju så lysande. En soft och tyst prata, åtföljt av Baxter som plötsligt bara illvrålar titeln. 

Det finns alltså idel sommarminnen med den här låten, men främst så lyser ett minne när turnén hade nått min hemstad Sundsvall. Jag satt på radioscenen med coverbandet vi hade med oss. Det var Sundsvalls Gatufest och The Hellacopters hade spelat i tältet bredvid vår scen och en av medlemmarna i coverbandet begärde:
"Du, spela lite hårdrock! Det kommer ju en massa hårdrockare förbi oss nu efter Hellacopters-konserten!"
Jag hade förstås ingen hårdrock med mig, det är ju som bekant inte min kopp av te, men han envisades:
"Men spela Scooter, dra på med lite "Fire!". 
Jag lydde och drog på med H.P Baxters ylande och coversångaren gick en bit bort och lyssnade och skrek sen:
"HÖGRE, STAFRIN, DET ÄR FÖR LÅGT!!!"
Jag vred upp volymen och tänkte "Kommer verkligen hårdrockarna vallfärdas hit för att vi spelar tyska Scooters insamplade gitarrmangel en gång, när vi efter kanske lägger på Robyn?!"
"HÖGRE, STAFRIN!!!!", vrålade han ännu en gång och motvilligt lydde jag och visste inte hur länge detta skulle hålla. Är detta bra för högtalare och förbipasserandes trumhinnor? Och mycket riktigt, det sprakade och sen dog ljudet helt. Slutsteget hade gått och sångaren hördes svära nerifrån åt det. Visst, jag kunde inte spela, men det var svårt att hålla sig för skratt åt det. Karma, karma...

Låten spelades mer än en gång till efter detta, på rimlig volym då förstås. Men ännu är det ett riktigt skönt ös när låten går igång. En av dom gånger då H.P Baxters ylande och en malande hårdrocksgitarr passat som allra bäst i en låt. 

Sommarplågor #48: Henzel & Thors - Sov gott

Henzel & Thors - Sov gott
Utgivningsår: 1990
Skivbolag: Mistlur
B-sida: Under inspelning
Vissa saker tar en hel evighet att komma fram till. Trots allt så har det varit så mycket att ta upp om här, men till slut sker det. Jag ska koppla tillbaka till två sommarplågor jag skrev om redan 2019. Det gäller den serie av halvt sexuella låtar som kom mellan somrarna 1989 och 1992. 1992 var året för Fredrik Swahn & Lattjolajbands "Herrarna i hagen" och 1991 så bad Pelle Almgren & WOW Liksom om "Omåomigen". 1989 kom Dag Vag och "Du får aldrig nog", som jag dock ännu inte har på vinylsingel. Men däremellan kan man klämma in Henzel & Thors och deras bisarra fantasier över en sovande tjej i sin låt "Sov gott". 

Henzel & Thors är alltså Patrik Henzel och Martin Thors som tillsammans med Jonas Zachrisson var synthgruppen Nasa. När Isaksson lämnade bandet så blev dom kvarvarande medlemmarna ett nytt band med sina efternamn som bandnamn och sång på svenska. Man försökte göra mer radiovänlig pop för samtiden och det gick väl sådär. Men det började riktigt bra ändå, för första singeln tog sig in på Sommartoppen och spelades en hel del. Nasa var ju ett band som inte direkt var blyga av sig när det gällde texterna och kunde innehålla rader eller titlar som "Take off your clothes" och "As i now rip your clothes of". Detta fördes över även till detta projekt och främst den här låten med rader som "Jag måste in i dig", "När jag tar där ingen annan får ta" och "Jag injicerar feber", och allt detta sker medan hon sover. Kanske inte jätte-PK med dagens mått mätt. 
     Samtidigt har jag väldigt svårt att inte gilla låten, vilket kanske främst beror på det väldigt smarta soundet som låter som en synthfierad acapella sång med en fras som sätter sig. Det här är en väldigt finurlig, bra och snygg låt, om än då en lite milt sagt udda text. Trots en överraskande bra platta så blev det dock inte så mycket mer med Henzel & Thors utan Nasa återförenades ett år senare. Av dom är det dock bara Martin Thors som ännu är i livet. Både Henzel och Zachrisson avled i cancer 2020 respektive 2019.

Sommarplågor #47: Sylvia Vrethammar - Y viva España

Sylvia Vrethammar - Y viva España
Utgivningsår: 1973
Skivbolag: Sonet
B-sida: Y viva España (English version)
Årets midsommartext blir något så ovanligt som en titt på Svensktoppen runt midsommartid, i det här fallet midsommar 1973. Jag presenterar ettan på Svensktoppen denna vecka året 1973 och visst har den sommarkänslor. Den här låten är lite på gränsen till Kultstämplat, men låten var ju en sommarhit så det vore dumt att inte använda den som Sommarplåga istället då den troligast var det på den tiden. Jag hade också kunnat skriva om originalet, eftersom även belgiska Samanthas "Eviva España" också finns i samlingen. Men det är ju ändå Sylvias version som är sommarlåten här. Och för dom som undrar, den svenska versionen heter "Y viva España", medan den engelska heter "E viva España".

Egentligen är låten överdrivet klämkäck med sin lökiga reklamtext för Spanien och dess musik. Men den har ju samtidigt en charm och karisma som är utöver det vanliga och det är en rolig låt som det är svårt att inte le och bli glad åt i all sin töntighet. 
     
Låten blev en gigantisk hit och svensktoppsetta, och nådde även England där den spenderade ett halvår på hitistan med en fjärde-plats som bäst. Men det var inte helt utan problem, eftersom folk ansåg att låten hyllade Francos fascistiska politik i Spanien, medan Sylvia försökte förklara att låten bara är en glad hyllning till sommaren. Sylvia fick utstå hotfulla telefonsamtal och glåpord om att vara fascist på gatan. Det är inte lätt att vara artist ibland. Trots det så blev låten en klassiker som stått sig genom alla år som en av Sylvia Vrethammars största och mest ihågkomna låtar. Och jag kan bjuda på både den svenska och engelska versionen, den engelska som är hämtad från ett framträdande i klassiska Top Of The Pops.

Med det låt mig önska alla följare en RIKTIGT GLAD MIDSOMMAR! 

Sommarplågor #46: Peter LeMarc - Håll om mej! (NYPREMIÄR!)

Peter LeMarc - Håll om mej!
Utgivningsår: 1987
Skivbolag: MNW 
B-sida: Under en måne som en silverpeng
Trodde ni att det var slut på sommarplågor? Självklart inte, det finns mycket att hämta ur ännu! Fatta då att den här serien går in på sitt sjunde år. Sju år och det finns ännu sommarplågor att skriva om. Jösses, vad det har förekommit många sommarhits! Och precis som förra året kommer det att dyka upp lite 70-talare då och då. Innan jag började med den här serien så skrev jag under ett par år om några sommarplågor under namnet "Sommarspecial", följt av aktuellt år. Dessa har jag numera flyttat över till "Sommarplågor", eftersom dom ju är låtar som passar i kategorin. Men då till 2025 års första låt och en stor favorit för mig. 

Att Peter LeMarc är en av mina favoriter har nämnts ett flertal gånger och självklart ska även han få sin naturliga plats här. Året är 1987 och det är lite av vinna eller försvinna för Peter, som efter flopparna med dom tidigare plattorna samt ett mindre lyckat framträdande i "Måndagsbörsen" sjungandes "Flashdance" hotades med uppsägning från skivkontrakt och hamnade i en depression. Ur den depressionen kom en mycket rakare platta än tidigare, den självbetitlade så kallade "Vita skivan", skriven om i början av bloggens existens. Första singeln blev också låten som på allvar satte Peter på kartan, när han helt plötsligt hamnade etta på Sommartoppen med sin "Håll om mej!". Jag ska erkänna, då fattade jag noll av detta och tyckte det var lite tråkig snobbmusik. Jag vet, ung och dum och allt det där...
     Men med tiden så växte låten stort och har under mitt liv haft en stor plats i mitt hjärta. När jag gjorde min lista över 1987 års 50 bästa låtar så hamnade den på en nionde plats. För att vara en sommarlåt så är den väldigt mörk i sin stämning, men det är det som gör låten. Med en djup kärlekstext som den här så gör Tony Thoréns spännande sound låten riktigt speciell! Jessica Wimerts sköna körsång i bakgrunden gör också väldigt mycket. Det enda jag är lite funderande till är varför SVTs "Listan" bytte ut henne mot sångerskan Lucrezia, som mimar i videon till låten. Men det är förstås en bisak. Låten är ett mästerverk och en riktigt mysig überklassiker av svenska 80-talslåtar, även om den inte direkt är jättesomrig i stilen! Det är inte mycket i det svenska 80-talet som klår detta. På årslistan var den enda svenska låt som klådde den här av... Peter LeMarc. 'Nough said!

Sommarplågor #45: Sound Of Music - Blue magic woman

Sound Of Music - Blue magic woman
Utgivningsår: 1986
Skivbolag: Alpha Records
Andra spår: A pretty lovesong
Som av en händelse så är det ganska bra precis 15 år sen jag skrev om Sound Of Musics debutplatta, som jag ännu tycker är en av 1986 års snyggaste svenska plattor. Så vad passar bättre då än att låta bandets sommarsingel från plattan, "Blue magic woman", bli sommarens sista sommarplåga för 2024. Serien rullar förstås på nästa år igen, men för nu så går allt tillbaka till vanligt igen sen. 

Sound Of Music var alltså första bandet för Nanne och Peter Grönwall, senare Peter's Pop Squad, senare One More Time, senare Nanne solo och senare One More Time igen (japp, dom återförenades för ett år sen). Sound Of Music, som också hade Angelique Widengren med, har numera blivit nästan bara ihågkommen för deras två melodifestivallåtar "Eldorado" och "Alexandra", men dom var ju så mycket mer under sin relativt korta existens. Den här låten, bandets tredje singel, var på sin tid en relativt stor hit, med flitiga radiospelningar och en 11:e plats på Tracks, som troligen hade blivit högre om inte sommarlovet kommit i vägen. One More Time har ju haft en hel del låtar som kretsar kring mystik, svensk folktro och olika väsen i texterna, men lite kan man väl säga att det började redan här. En taktfast drivande schlagerdiscopärla med spännande och mystiskt ljud och sound och en låt om att bli dumpad för någon som kan vara en häxa. 

Egentligen så är det här kanske inte en sommarlåt precis, men ibland räcker det som sagt med ideliga spelningar vid sätt tillfälle för att en låt ska växa till en sån. 1986-87 så hade vi här i Sundsvall ett närradioprojekt som hette Sundsvalls Semestertryck och där vevades den här låten flitigt. Så flitigt att när man på det allra sista programmet skulle räkna ihop den samlade poängen från sin egna lilla topplista som man hade haft under sommaren så blev den här låten lite oväntat etta och blev kallad sommarens låt. För riket spelade det kanske inte sån stor roll för i det hela klådde Eurythmics, Wham, Bananarama och Freda den stort i alla fall, men en liten kul och udda seger blev det ändå. 

Ännu är detta förstås en sommarpärla för mig, men så är ju hela plattan totalt en höjdare. Det är möjligt att jag har spelat låten lite för många gånger genom åren och att några andra Sound Of Music-låtar från gruppens två plattor har sprungit om den, men självklart är den en nostalgisk klassiker och ett stycke vackert gjord poplåt som lyckas skapa något spännande i sitt arrangemang och ljud. 

Sommarplågor #44: Princessa - Vivo

Princessa - Vivo
Utgivningsår: 1997
Skivbolag: EastWest
Andra spår: Anyone but you
Eurodisco på spanska hade en stor framgång sommaren 1997. För visst kan den här låten ses som lite av en lillasyster till den då gigantiskt stora "Bailando" med Paradisio, i alla fall om man ska se till soundet. Jag skulle kunna tänka mig att en del av framgångarna för den här låten låg i att Bailandos popularitet smittade av sig. 
     Princessa heter egentligen Monica Capel Cruz och kommer från Spanien och har därmed inget att göra med Prinsessa som rappade med Bingo Boys 1991 på deras hit "How to dance". Jag erkänner, jag trodde det också, men den Princessa är från USA. 

Jag har berättat i tidigare artiklar om låtar från sommaren 1997 att jag var på sommarturné som DJ, kom till Skellefteå och hamnade i juryn på Sommartoppen. En av låtarna som jag röstade på var den här och av dom som jag röstade på var denna också den enda som hamnade på listan (dom andra var Sash "Equador" och Katrina & The Waves eurovisionvinnare). Den här låten var ju som snask för mig! Tyvärr ramlade den också ur Sommartoppen veckan efter. Och givet var förstås att jag från MHFs lilla radioscen spelade den här singeln tämligen ofta. Lika givet var tyvärr att Princessa efter detta inte hade någon mer större hit. Däremot lyckades jag lite senare på Åhléns i Visby hitta CD-singeln till Princessas debut singel, den betydligt okändare, lugnare och suggestivare "Rojo y llanto", som också är att rekommendera!

"Vivo" är en solig, luftig och skön danspärla med en nynnande refräng som gnager sig in i hjärnan och som gör att det spanska språket inte är ett problem för att gilla låten. Det funkade ju bevisligen för Paradisio också. Skulle språket trots allt ändå vara ett hinder så finns låten på engelska som spår två. Och, nej, låten har ingen koppling till en viss matvarukedja som fanns på den tiden med samma namn som låten. Matkedjan finns inte längre medan låten lever kvar som en sommarpärla, även om den med åren hamnat i glömska och drunknat i den trots allt mycket populärare storasyskonet från Belgien! 

Sommarplågor #43: The Hues Corporation - Rock the boat

The Hues Corporation - Rock the boat
Utgivningsår: 1974
Skivbolag: RCA Records
B-sida: All goin' down together
När jag för tio år sen på allvar började lyssna på soul från 70-talet så var en tidig grupp jag fastnade för The Hues Corporation, det amerikanska bandet som väl ändå kan ses som nästan ett one-hit-wonder, beroende var på skalan man placerar "Rockin' soul", uppföljarsingeln till den här låten. Bandet gav ut sex plattor och jag skaffade på mig fem, innan jag lyssnade på 1979 års "Your place or mine" och insåg att den var en GRYM besvikelse och därmed gav jag upp alla planer på att komplettera detta band, som ju egentligen har en stor aura av trevlig mainstream-pop också runt sig. Därmed inget ont i det, men ett antal andra soulband och soulartister har väl sprungit förbi The Hues Corporation sen dess.

The Hues Corporation bildades 1969 och först fem år senare kom första plattan, med den här låten på. Låten var USA-etta sommaren det år som jag föddes, 1974. Detta trots att låten från början var tänkt som en b-sida och trots att bandet hade diverse interna problem redan på det här stadiet. Sångare på "Rock the boat" var Flemming Williams, som dock lämnade bandet nästan direkt efter att låten hade spelats in (han skulle dock återkomma senare igen). Efter ett par sångarbyten till så la bandet av runt 1980.

Men trots att mitt intresse för The Hues Corporation mattats av lite i jämförelse med för drygt ett decennium sen så tycker jag ännu att debuten "Freedom for the stallion" är en riktigt bra, snygg och charmig popsoulplatta! "Rock the boat" är en glad, gungande och söt sommarsoulpärla som håller än och som tyvärr spelas lite för sällan numera. Bandets grundare, St. Clair Lee, beskrev låten väldigt träffsäkert i en intervju en gång: 
"It was a song that you could do anything on. You could cuddle or you could get crazy if you wanted to. It was a love song without being a love song. But, it was a Disco hit and it happened because of the discos."
Sen är det ju lite ironiskt att a-sidan heter "Rock the boat" och b-sidans titel kan ses som en fortsättning på låtentiteln, "All goin' down together". Men en klart bra låt det med!