Visor, Norman Grantz och ny säljgeneration på mässan!

Vi har tiden mellan april och maj och det brukar som vanligt innebära Sundsvalls skivmässa och givetvis är 2026 inget undantag. Club Pipeline fylldes av skivhungriga musikentusiaster och säljare och det var faktiskt en något större mässa än i höstas. Nu krockade förvisso inte mässan med en Retro-dito, men det känns ändå som att det finns en nyare generation säljare som återkommer, till skillnad mot alla dom vanliga som tidigare alltid var där, och inget ont alls mot dom. Tyvärr var det också väldigt många hårdrockssäljare där och det gjorde att jag kände åter att jag hade lite trögt att komma igång och hitta dom där riktiga superhöjdarna som står på min önskelista. Eller så har jag blivit allt mer kräsen med åren...

Bäst tyckte jag lyste en säljare som för 20 kronor styck sålde en del intressanta saker, inklusive en hel del Oscar Peterson. Många var förvisso Pablo-utgåvor, som jag numera är lite mer försiktig med. Norman Grantz bolag Pablo i alla ära och min hatt är av för denne mans vilja att på 70-talet, när den klassiska jazzen inte var så hipp och säljande, ge dom gamla legenderna ett bolag att ge ut sin musik på. Men det var långt ifrån alla av dessa som var i sin prime och flera av dessa plattor låter rätt slöa, i jämförelse med utgåvorna från deras glansdagar. Men Oscar Peterson låter vital och pigg som vanligt och hans utgåvor på detta bolag är intressanta, åtminstone dom där han har mer av huvudfokus. 

Något som också var intressant att i år var en av få gånger då jag kom hem med skivor i genren Visor. Inte för att jag förstås är emot den stilen, det har ni ju sett på den här bloggen genom åren, men det är ingen genre jag ofta köper på skivmässor. Men jag kan även i år göra en kortare lista över alla mina köp, även om jag ännu inte hört på någon av dom, så låtom oss börja!


LP
Vangelis - Chariots of fire: Den här får väl gälla som denna mässas storfynd. Mitt intresse för Vangelis har väl varit lite sviktande under mitt liv, men det har ökat rejält de senaste åren, inte minst sen jag hörde hans bländande soundtrack till den franska filmen "L'Apocalypse des animaux" från 1973. Givetvis så är soundtracket till den brittiska idrottsfilmen "Chariots of fire" given också. Dom flesta har väl hört temat i något sammanhang, men här är den i sin fulla längd, 20 minuter och 36 sekunder.

Four Tops - Catfish: Det här från 1976 är väl inte Four Tops mest kända eller säljande platta, men så var 70-talet inte direkt deras decennium. Men som det fan av 70-talssoul som jag är så är majoriteten av mina Four Tops-plattor från deras downperiod och denna ska också blir riktigt intressant.

Peter Brown - Stargazer: Den här plattan har jag sett flera gånger på second hand så för en tia tänkte jag "varför inte". Peter Brown är en discoartist som idag kanske främst är känd för att han är medkompositör till Madonnas "Material girl". Han gjorde också en riktigt bra discohit 1984 vid namn "They only come out at night". På 70-talet hade han dock sin största period och debuten "Fantasy love affair" är riktigt bra. Det här är hans andra platta från 1979.

Carl Anton, Hans Wahlgren - Flicka, flöjt, spela: Carl-Antons visor är för mig något av det bästa i genren. Dom är fyllda med väldigt vackra beskrivningar av Stockholm och även dom snyggaste och stämningsfyllda sommartexterna. Han har förekommit två gånger på bloggen och den här gången är det en riktigt gammal platta från 1969, hans fjärde i ordningen.

Ella Fitzgerald - Get happy!: Det här är en Ella-platta som spelades in under en två-års period mellan 1957-1959 med olika orkestrar. I original är den utgiven på Verve med ovan nämnda Norman Grantz som producent, även om det här då är en nyutgåva på His Masters Voice. 

Kjell Öhman - Organ jazz with Kjell Öhman: Hammondorgel-dags då, nu med Kjell Öhman, ett namn som på senare tid främst blev förknippad som kapellmästare till olika TV-program. Men en gång var han också en av vår tids mest kända organister inom jazzen och en av hans mest kända album var den här plattan från 1968. Svängig svensk orgeljazz där namn som Rune Gustafsson, Leif Hallman och Gösta Nilsson hörs på gitarr respektive blås. 

Jazz At The Philharmonic - One O'Clock Jump 1953: Det är mycket Norman Grantz denna gång. Faktum är att alla jazz-plattorna jag hittade denna gång, utom Kjell Öhman då, har någon inblandning av denne jazzgigant. Jazz At The Philharmonic, JATP, var ju hans liveturné med the best of the best av musiker i sättningen. Den här årgången nådde även Europa och ett flertal utgåvor på platta gavs ut, den här förstås på Verve. Det är alltid en fröjd att hitta JATP-plattor, eftersom det förstås är live och spelglädjen är alltid på topp. Den här plattan har dock bara tre spår, men dom är och andra sidan otroligt långa, varav a-sidans "Cool blues" är hela 25 minuter. Normalt brukar detta vara alldeles för långt i låttid för mig vad gäller jazz, men när det nu är JATP så kändes det helt fel att inte plocka upp denna. Musikerna här är namn som Roy Eldridge, Charlie Shavers, Bill Harris, Benny Carter, Willie Smith, Flip Philips, Coleman Hawkins, Ben Webster och Lester Young. Eliten med andra ord! Samt då förstås Oscar Peterson, som var stamkund på JATP-turnéerna. Vilket för oss till...

Oscar Peterson & Clark Terry - Oscar Peterson & Clark Terry: Oscar spelade alltså in mycket för Norman Grantz andra skivbolag, efter att han fått sälja Verve. Pablo hette bolaget och gav alltså ut skivor med gamla jazzlegender. Nu var det ändå två relativt yngre musiker som här hördes på plattan, eftersom Terry och Peterson endast var 55 respektive 50 vid den här plattans inspelsår 1975. På sina Pablo inspelningar så har Oscar Peterson givit ut ett antal mer udda inspelningar som överraskat mig med hur bra dessa plattor varit med tanke på dess speciella förutsättningar. Han gjorde "Porgy & Bess" på klavikord och han och Roy Eldridge gjorde en riktigt bra duoplatta med orgel och trumpet. Så det finns förutsättningar även här när trumpetaren Clark Terry och Oscar möts bara dom två och spelar. Normalt är inspelningar avden här slaget, piano och trumpet utan komp inte alls min påse, men här blev jag riktigt nyfiken!

Peterson & Pass & Brown - The giants: Här då en grammisvinnare, för Oscar Peterson vann priset för bästa jazzframträdande av en solomusiker för den här plattan. Tillsammans med gitarristen Joe Pass och basissten Ray Brown skapas spännande triojazz inspelad 1974!

 
CD:
Cornelis Vreeswijk - Homage till Povel: Båda CD-skivorna jag köpte tillhör visfacket och är dessutom av samma person, Cornelis Vreeswijk. Här möter den  lite råare vismästaren den mer lekfulla Povel Ramel när Cornelis tar sig an låtar som "Johanssons boogie woogie vals", "Gräsänkling blues", "De sista entusiasterna" och "Underbart är kort". Den här plattan hette i original "Cornelis sjunger Povel", men denna CD-utgåva har av någon anledning döpts efter Cornelis egengjorda hyllning till Ramel kallad "Hommage till Povel".

Cornelis Vreeswijk - Skatter ur cornelis fatabur: Den här dubbel-CDn är en samling Cornelis-låtar som inte tillhör hans kanske mest spelade, möjligen undantagen "Sommarkort (En stund på jorden)", som är en somrig visklassiker model 80-tal. Och det var främst det som lockade mig att skaffa den. Jag har en stor box med Cornelis, men det här dubbel-albumet med titlar som "Nalle Puh's getinghonung", "Incestvisa", "Till Mtikwa Rosa Lind" och "Gideon till Plautus" gick inte att undvara! 

I vanlig ordning så lär en del av dessa plattor så småningom få en längre text och egen introduktion här. Som sagt, en bra och spännande skivmässa som hade mycket spännande och som traditionen giver så är min hatt av för dess motor Tomas Lundmark som driver detta vidare år efter år oförtrutet! 

Mässa vs mässa, eller vad det det...?

Skivmässedags igen på Club Pipeline i Sundsvall och den här gången kändes det lite tamt, måste jag säga. En intressant bokning gjorde att den här skivmässan och den numera lika årliga Retromässan, i år kallad Retro Sundsvall 2025, på EQ House krockade. Man kan tro att dom inte konkurrerade, den ena är till för skivsamlare enbart, den andra för samlare av random retrosaker som actionfigurer, gamla TV- 

och- dataspel, kort, DVD, leksaker samt även skivor. Dom borde inte konkurrera, men det kändes ändå som om dom gjorde det. Andelen säljare var inte stor alls i år på skivmässan och på den nya öppnade plats man invigde i våras och som då var säljarfylld syntes nu mest bord och stolar att vila sig på. Nej, det kändes lite avslaget. Det kanske är jag som tänker fel, men jag drogs nog med av den känslan och hade lite problem att komma igång. Däremot kan nog Pipeline och Tomas Lundmark inte klaga på besökarantalet som ändå var helt OK och det var trångt att komma fram bland backarna, som innehöll mycket hårdrock och udda utgåvor av stora artister. Jag dräglade mest över en begränsad utgiven box från Depeche Modes senaste platta "Memento mori", som dock var på tok för dyr för mig. 

Men som alla säkert förstår så kom jag inte hem tomhänt utan det blev en kvintett vinylskivor och några singlar innan jag skyndade mig för att hinna beta av retromässan innan den stängde. Den tar jag dock inte upp här utan resultat från den kommer att dyka upp på nästa månads "Nytt i samlingen". Man kan förstås också titta på min youtube-film från båda mässorna. Det blev förstås övervägande jazz och soul som resultat och precis som i våras så är antalet skivor i den mängd så jag kan skriva några rader om var och en av fynden, men bli inte förvånad om någon eller några av dom får en egen artikel i framtiden.

                                                        

LP
The Isley Brothers - The Brothers: Isley: Det här, som är den enda jag ännu har hört hela av, blev den stora besvikelsen, och det var också en av två som jag betalade mest för. Isley Brothers, ja tack. Isley Brothers tidigare än 70-talet, lite mer skeptisk. Det är väl det jag har lärt mig efter att jag köpte den här, som faktiskt inte hade någon åldersinformation på vare sig omslag eller skiva, men den är dock från 1969. Det visade sig att bröderna här hade sneglat mer på James Browns funk-låtar med stelt sound, mycket blås och melodier som går i samma tonart mer eller mindre låten igenom. Vi gör alla våra misstag sa igelkotten och gick på rotborsten. Tur att det skulle bli mycket bättre senare för bandet! 

The Crusaders with B.B King and the Royal Philharmonic Orchestra - Royal jam: Mycket intressantare verkar den här vara. The Crusaders tillsammans med en stor symfoniorkester och blueslegenden B.B King i en livekonsert från Royal Festival Hall. B.B King är normalt inget jag går igång på direkt, men här är han med på The Crusaders villkor och inte för att mala gamla bluesstandards på gitarr. Jag har hört snabba stickspår från alla albumen, förutom The Isley's som jag då hört hela av, och den här låter riktigt mäktig och är som sagt dessutom live. 

Cannonball Adderley - In memoriam Cannonball Adderley, his early great recordings: Det är möjligt att det var lite överpris med 50 kronor för den här, för Mercury's Jazz Master-serie brukar inte vara värd så mycket. Men bröderna Adderley, för både Cannonball och Nat är med på den här plattan, i tidiga inspelningar, även om det dock inte står när inspelningarna är från, går ju inte att avstå från. Min gissning är att låtarna är inspelade 1950. Plattan i sig är utgiven 1975, efter Cannonballs död och innehåller dessutom pianisten Junior Mance, basisten Sam Jones och trumslagaren Jimmy Cobb. Detta ska bli riktigt intressant att höra på!

Bengt-Arne Wallin/Jan Johansson/Georg Riedel/Bengt Hallberg - Adventures in jazz and folklore: Fyra herrar som aldrig varit främmande för att blanda jazz och folkmusik på platta fick i uppdrag av dåvarande radiochefen Ulf Peder Olrog att skapa musik till en internationell tävling i Monte Carlo 1965. Dom fick fri tillgång till Sveriges Radio folkradioarkiv och resultatet blev så uppskattat att STIM bekostade en LP-inspelning av musiken. Och med tanke på hur intressant dessas musikers normala blandning av jazz och folkmusik, Jan Johanssons inspelningar har ju förkommit ett par gånger här på bloggen, så känns detta väldigt spännande.

Count Basie - A portrait of an orchestra: En trevlig Verve-samling med Count Basie med inspelningar som sträcker sig mellan 1952 - 1957 känns inte helt fel. Dels spelar orkestern, som då har de vanliga namnen Lester Young, Freddie Green, Paul Quinichette och så vidare, och dels hörs även ett mindre band som även lyckas låta lite bebop i stil. Count Basie spelandes i bebop-stil? Bara det gör skivan väldigt intressant!

SINGEL
Billy Howard - King of the cops/The disco cops: Billy Howard är en brittisk komiker och imitatör som fick en överraskande hit på englandslistan 1976 med en låt där han härmar olika TV-poliser, som Kojak, Columbo, Cannon och så vidare, och låter dom försöka göra upp om vem som är poliskungen. Jag köpte den med "Kultstämplat" i tankarna, men jag är inte bestämt än om den verkligen passar där eller om den ska in i den vanliga lådan med humor och komik. Jag får lyssna på den en gång till, men det känns som om den blir kvar ändå, även om flera poliskaraktärer går över huvudet på mig som var två år gammal när den här singeln kom. 

Rod Stewart - Crazy about her: En singel med Rod Stewart från hans "Out of order"-platta med "ex-Duran Duran" Taylor och Benard "ex-Chic" Edwards som producenter. Det är en riktigt bra produktion, även om refrängen inte är den allra bästa. Men låten är helt OK och blir kvar!

Ce Ce Peniston - We got a love thang: Ce Ce Peniston var en amerikansk sångerska som blev stor i samband med housemusikens genombrott i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Houselegenden Steve "Silk" Hurley har proddat och även om hon har än starkare singlar så är detta en helt OK låt med ett skönt sound från en spännande tid i dansmusikens historia. Singeln blir klart kvar i singelsamlingen!

Inte min starkaste mässa som sagt, men det blev en riktigt bra och intressant bläddrar dag likväl med intressanta fynd både där och på retromässan. Jag skulle ändå rekommendera mässorna att sära på sig till nästa gång, men det får framtiden avgöra. Så länge mässorna rullar på är jag nöjd! Som vanligt lyfter jag på hatten för Tomas Lundmark och Pipeline för deras engagemang och jobb.

Sundsvalls skivmässa - större än någonsin!

Början av maj innebär inte bara att man tar sina fanor och plakat med politiska budskap och går ut och demonstrerar. Det brukar även vara dags för vårskivmässa på Pipeline här i Sundsvall och om det var en fattig mässa i höstas så var det kanske den största mässan någonsin nu. Åtminstone vad andelen säljare gäller, för nu hade man öppnat upp en dörr till för att få plats med fler skivbord och plötsligt så mässan gigantisk ut (gigantisk med Sundsvalls mått mätt förstås). Men det var även helt OK andel med besökare också och totalt ett stort steg från höstens minimässa. 

Däremot brukar det vara olika från gång till gång vad gäller priserna och den här gången var det en dyrare mässa där fokuset låg på dom dyrare samlarobjekten, men där också en del skivor fått löjligt dyra priser. Jag vet att Arne Domnérus klassiska liveplatta "Jazz at the Pawnshop" har ett ganska högt prisvärde, men 1000 kronor för den, framför allt när jag betalade en tia för den, kändes mer komiskt än vettigt. 

     Nå, jag kände att jag hade lite problem att komma igång och hitta vettiga saker till vettiga priser som jag inte hade och andelen blev inte lika mycket som annars, men det kan ju inte lyckas jämt. Och det är ju inte som att jag kom hem tomhänt, den dagen kommer nog aldrig att komma. Jag är nöjd med det jag kom hem med så när det nu är inte blev en hel invasion i skivsamlingen så kan jag som artikeln efter höstens mässa lite snabbt gå igenom skivorna en och en. Det var i stort sätt bara jazz och 70-talssoul som jag köpte, men jag kände att det var riktigt spännande saker.

LP:
Howard McGhee et Milt Jackson: Howard McGhee är en trumpetare som man inte hittar så ofta i skivbackarna. En underskattad boptrumpetare som fanns lite här och var. Milt Jackson är ju då alltså vibrafonisten i The Modern Jazz Quartet. Inspelningarna är från 1948 och den här utgåvan är tydligt en 60-talsutgåva, släppt på Savoys franska bolag. Dom Howard McGhee-plattor jag har är båda nyare utgåvor så en riktig platta med 40-talsinspelningar är mumma!

George Benson - Summertime: Ett parallellfall vad gället utgåvan är det här. George Benson, en av dom bästa jazzgitarristerna någonsin i en utgåva från 1978 med inspelningar äldre än så. I det här fallet är dom från 1966-67 och med Bensons första egna band någonsin, där Ronnie Cuber är med på barytonsaxofon och Lonnie Smith på hammondorgel, så detta ska bli riktigt spännande att höra!

Duke Ellington - Such sweet thunder: En Duke Ellington som vågar sticka ut och göra udda saker är alltid intressant och när The Duke skapar låtar som är baserad på Shakespears pjäser så känns det riktigt spännande! Projektet kom till efter att Ellington och Billy Strayhorn hade spelat i Kanada samtidigt som en Shakespear-festival var i stan och hade haft ett samtal med festivalarrangörerna. Det här är då också en återutgåva, originalet och inspelningarna är från 1957, men det är ett sånt speciellt projekt att det här ska bli riktigt kul att höra. 

Zulema - Ms. Z: Soulsångerskan Zulema Cusseaux har förekommit en gång tidigare, men hon har inte blivit lättare att hitta skivor med på dom drygt 8 år sen jag hittade min första skiva med honom. Jag hörde henne första gången i ett avsnitt av klassiska TV-programmet Soul Train och blev fascinerad av henne och hennes musik direkt. För 30 kronor har jag dock till sist hittat ännu en platta med henne.

Mother's Finest - Mother factor: Funkrockarna Mother's Finest skrev jag om för två år sen när jag hyllade plattan "Another mother further" och sen hittade jag en riktigt bra liveplatta på skivmässan senare samma år. Det här är plattan efter den riktigt bra föregångaren och även den sålde guld så förhoppningarna på denna är skyhöga!

CD:
The Killers - Sam's town: The Killers är ett band som jag inte alls var intresserad av under deras peakperiod, men som jag långsamt (som alltid) blivit allt mer intresserad av och kulmen nåddes förra sommaren när jag köpte hela tre tidiga plattor med dom på en gårdsloppis utanför stan. "Sam's town" är bandets andra platta från 2006 och är producerad av Flood som framför allt har proddat en del fantastiska Depeche Mode-plattor. Detta ska bli intressant.

Freak Power - Drive-through booty: Innan Fatboy Slim var ett faktum och efter att The Housemartins splittrats så hade Norman Cook ett antal andra dansprojekt. Beats International hade ju en riktigt bra hit i "Dub be good to me", Pizzaman blev lite kult med sin enda platta, medan det här projektet, Freak Power, är väldigt bortglömt. Tydligen är det inget Cook själv sörjer utan han ska ha känts väldigt obekväm och opassande i bandet. Men musiken och plattan från 1994 verkar riktigt spännande och det ska bli riktigt kul lyssning. Som ett Fatboy Slim-fan är detta ett måste att utforska. 

Som sagt så blev det väl inte den mässa som jag köpte allra mest från, singlar var det inte jättemånga av, men själva mässan utvecklades till det bättre och blev större och det kändes viktigast. Sen förekommer det lite diskussioner om priserna som Pipeline tar per bord av säljarna, att dom är för höga, så det blir intressant och se vad som blir av det. Men min hatt är likväl av för Tomas Lundmark, Pipeline och deras jobb med mässan!

Lugnt resultat från en mindre skivmässa!

Höstens skivmässa på Pipeline här i Sundsvall har kommit och gått och det var en lite svagare mässa än i våras, med flera klassiska säljare saknade. Man kan väl säga att när försäljaren från Gävle som alltid brukar stå på sitt ställe har ersatts med Återbruket och deras "Chris"-signerade skivor så är något fel. Ändå rätt modigt av Återbruket att komma med sina nerklottrade skivor till en mässa för kräsna skivsamlare. 
     Nå, det brukar komma och gå i omgångar mässornas kvalitéer. Höstmässorna brukar dessutom vara lite svagare än vår-ditona och jag tycker det var en helt OK andel besökare så ingen fara på taket vad jag vet. 

För min del så blev det lite lugnare i antal också. Dels av ekonomiska skäl, då jag hade fått lägga ut pengar på ett nytt batteri till telefonen, och dels för att det inte fanns mer just då. Men samtidigt så kändes det ändå rätt OK med en lite lugnare mässa för min del. Sex fullängdsvinyler och sex singlar blev det. Och då det nu var så pass lite ändå så kan jag rabbla lite kort allt som jag fick med mig hem och som kan komma upp på denna blogg i framtiden:

LP:
A Flock Of Seagulls - A story of a young heart: Det här var en av dom jag hade letat mest efter. Den sista pusselbiten vad gäller A Flock Of Seagulls 80-tal. Den här 1984-plattan innehåller höjdarsingeln "The more you live, the more you love" och jag har inget annat än höga förväntningar på denna!

Glenn Frey - The allnighter: Glenn Frey från The Eagles med en 80-talsklassiker, som bland annat innehåller hiten "Smuggler's blues". Stickspår från plattan säger att detta låter riktig snyggt och välgjort!

The Moody Blues - Octave: Bandet återvände efter fem års tystnad med ett album som skulle bli den sista för originalmedlemmen Mike Pinder. Eftersom Moody Blues har blivit en av mina nya favoriter dom senaste åren så är detta ett perfekt tillskott tillsamlingen.

Earl Klugh - Nightsongs: Gitarristen Earl Klugh har ju nästan alltid vandrat i gränslandet mellan jazz och soul och denna verkar inte vara något undantag. Titeln "Nightsongs" är inte helt fel med ett mysigt och nattligt instrumentalt sound. Dessutom medverkar Toots Thielemann. Bara en sån sak...

Lionel Hampton - Hampton: Det här är en platta med Lionel Hampton och tentett-inspelningar gjorda i Paris 1953. Hampton överraskar ofta med lite udda sättningar och inspelningar och en tentett är det faktiskt första gången jag hittar med Hamp.

The Slender Thread - Original Motion Picture Soundtrack: Om filmen The Slender Thread vet jag inte mycket mer än att Sidney Poitier, Ann Bancroft och Telly Savalas var med i den. Filmmusiken däremot är gjord av ingen mindre än Quincy Jones med orkester, och hans soundtracks brukar ofta vara något speciellt, så den här var förstås ett givet köp.

SINGLAR:
Christer Björkman - Våga och vinn: Vår käre eurovisionkung, och numera också American Song Contest-producent, Christer Björkman hade ju en egen artist karriärer från början, med två svensktoppsettor. Dessa två har jag letat efter singlarna på och här är den ena av dom!

Shirley Bassey - Goldfinger: Det här är en EP med Shirley Bassey där huvudspåret förstås är den ikoniska filmlåten från James Bond-filmen "Goldfinger". Det framgår rätt klart på skivomslaget att en låten är främst och dom andra fyra hängre med. Men jag älskar ju klassiska Bond-låtar så detta är förstås givet.

Planet P - Why me: Planet P, alias Tony Carey, var ett kortlivat synth-new wave-projekt som släppte i från sig två plattor. Den första, som är den enda jag har just nu, är en riktigt bra platta och att hitta en singel från den är förstås riktigt guld! Än bättre är det att mina favoritlåt på plattan, "Only you and me", är singelns b-sida!

Julian Cope - 5 o'clock world: Sångaren i Teardrop Explode Julian Cope släppte under 80-talet ett antal intressanta plattor, som "Saint Julian" från 1987 som är riktigt bra. Den här indiepop-pärlan är från plattan efter.

The Icicle Works - Understanding Jane: Engelska Icicle Works bjuder förstås på sedvanlig snygg new wave-rock på den här låten från 1986!

The Art Of Noise featuring Duane Eddy - Peter Gunn: Henry Mancini gjorde den här klassikern till en TV_show 1959, men det tog inte ens ett år för gitarristen Duane Eddy att plocka upp den och göra låen till sin. När så The Art Of Noise 1986 skulle göra sin tolkning så var det givet att ta med Eddy i den. Det är grymt gung och sound i denna så det var ett måste.

Dom tre sistnämnda singlarna kom från en säljare som på grund av sjukdom skulle sälja iväg sin samling och dessa 45'or är av riktigt bra kvalitet med snygga plastfickor och titeletiketter på dessa. 
     Så med det var höstens skivmässa till ända. Förhoppningsvis är det större och bredare till våren. Och i sedvanlig ordning lyfter jag på hatten till mässans primus motor Tomas Lundmark för hans engagemang, kraft och vilja att driva denna viktiga mässa!

En riktigt bra skivmässa med bra balans

En av dom vanligaste frågorna jag får när det är dags för skivmässa är:
"Vad är det du hoppas finna mest?"
En rätt naturlig fråga kan tyckas. Och självklart har jag en önskelista. Problemet är att den är nog så lång och blir förstås längre och med det blir det allt svårare att hålla reda på vad jag har skrivit där och vad jag behöver. Alltså får man leta desperat i huvudet efter något som jag minns står där. Man kanske skulle ha en önskelista från önskelistan, som sen blir en önskelista från önskelistan från original-önskelistan...?!

Därmed är det alltså dags för Sundsvalls Skivmässa säsong vår 2024! I vanlig ordning skedde det på Pipeline och i vanlig ordning var Thomas Lundmark primus motor på den. Och i vanlig ordning lyfter jag på hatten för honom och en sedvanligt väldigt välgjord mässa! 
     Årets mässa var riktigt bra, både vad gällde antal säljare, antal besökare, arrangemangsmässigt, prismässigt och fyndmässigt. Det var en bra balans mellan det billiga och det riktigt dyra. Sen var det kanske ingen säljare som stack ut från det som normalt finns där. Alla som brukar vara där var där och det blev stundtals riktigt varmt i den lilla lokalen!

För min del så blev det en stark jazzdominans bland fynden, men även andra intressanta saker. Det tog mig drygt en timme att hitta fem plattor med jazz. Art Pepper-skivan med klassisk musik har jag redan skrivit om. Det blev även en skiva med Bud Powell Trio, Supersax andra Charlie Parker-platta, den tredje och sista delen av Duke Ellington i Jazzotheque-serien "Duke 56/62", Count Basie och Sara Vaughan samt en väldigt intressant utgåva av Swe-Danes första platta utgiven i USA.

     Apropå Ellington, hans ersättare på Cotton Club på 30-talet, Claude Hopkins och hans orkester, har jag skrivit om en gång förut och nu hittade jag en LP med orkestern där titeln är lite märklig. På själva skivetiketten och på baksidan står det "1935", men på framsidan den lite mer märkliga texten "1935-6". Alamac heter bolaget som har givit ut detta och det lite lustiga är att bolaget har genom åren lite specialiserat sig på att kopiera Boris Rose utgåvor. Jag skrev om Boris Rose för ett år sen när jag köpte bootleg-utgåvan med Fats Navarro "Fats' gang", som Rose gav ut på ett av sina mängder av bootleg-skivbolag. Jag har inte bestämt mig för om det bara är konstigt eller riktigt smart att kopiera utgivningar av bootleg-utgåvor, men det fanns nog en mening med det också. Stickprov på skivan ger dock vid handen att musiken är vad som förväntas av Hopkins, alltså hans form av tidig storband som låter lätt daterad den storband som hade börjat gälla 1935 men som jag ändå gillar! 

Utanför jazzen så blev det idel lightrock med namn som The Guess Who, Jackson Browne och hans "The pretender" och en liveplatta från 70-talet med Daryl Hall & John Oates. Ja, också snygg och slickad 80-tals funk från 1985 med det idag bortglömda bandet Dazz Band. Men en av dom som jag

blev nästan mest glad över var en skiva med musik ur TV-serien "Söderkåkar". Jo, jag vet, "Söderkåkar" är kanske inte dagsfärsk underhållning, men det är inte Claude Hopkins och Swe-Danes heller. Jag är väldigt svag för den här formen av gammal lättsam, gemytlig och mysig bakgårdshumor från Stockholm och Söderkåkar, vars DVD förstås också finns hemma, är en klassiker, till och med überklassiker, med Monica Zetterlund, Mille Schmidt, Sune Mangs och Arne Källerud. 
     Lite i samma stil är en singel med Sven-Ingvars som fick följa med hem, "Under ditt parasoll". Jag är ju inget jättefan av Sven-Ingvars, även om dom har förekommit en gång förut i bloggen. "Under ditt parasoll" däremot är en söt och charmig melodi, som också är tema till den kultförklarade film som bandet gjorde 1968 och som var inspirerad av The Beatles film "Help", men som slutade med publikfiasko och lång tid av skulder för medlemmarna. Och ja, hade jag haft Kultstämplat-etiketten på en blogg om film så hade den hamnat där.

Detta är alltså vad som kan komma i framtida recensioner av skivor köpta på Sundsvalls Skivmässa, ett evenemang som med detta visar sig vara mer levande och viral än någonsin. Ja, också dök det en journalist från Sundsvalls tidning upp och tog bilder till tidningens websida. 
"En sån går ner på knä för att leta måste vara entusiastisk", sa hon. Jag skrev 2011 om vårmässan då att Sundsvalls Tidning fotade mig då också, i samma ställning och med exakt samma inledningsfras. Antingen har dom bara en fras eller så är det jag som är så entusiastisk, eller bägge. Både mässan 2011 och årets mässa var ju i alla fall riktigt bra mässor!

Sundsvalls skivmässa - bra fynd, färre deltagare

Så har det varit skivmässa igen i stan, en mässa som ju bekant dyker upp en gång på våren och en gång på hösten. Årets höstmässa var dock en viss nergång vad gäller antalet utställare och besökare på klubben Pipeline. Om det är ett bevis på tidens ekonomiska kris, en tillfällig svacka eller något helt annat återstår att se, men troligtvis det mittersta. Dock var det ändå en helt OK samling säljare närvarande och efter en väldigt tung sommar och ett totalt sett rätt tamt år vad gäller inflöde av nya skivor på dom olika second hand-affärerna så var det förstås välkommet med lite fräscht i samlingen! Dessutom är det alltid kul att träffa olika likasinnade och säljare och samtala musik.

Priserna var åt alla möjliga håll denna gång med både billiga och dyra säljare. Ett par yngre tjejer försökte sälja ett flertal lådor med skivor för 30 kronor styck, fast flera var både repiga och hade fel skiva i. Värst var ändå dom som fick för sig att försöka kränga en skiva från 1954 med Roy Eldridge och Dizzy Gillespie för 700 kronor! Lycka till med det! 

     
70-talet och jazz stod för utbudet bland mina fynd i vanlig ordning och givetvis kommer flera av skivorna för egna mer ingående artiklar på bloggen med tiden. Men några stod ut från det, som en CD med Madonna kallad "In the beginning...", där hennes hovproducent 

undangömda inspelningar som dom två gjorde tillsammans 1980 och 1981 som han gav ut. Det handlar mest om diverse demos som legat och samlat damm sen dom gjordes, men likväl ett riktigt kul fynd. Klart värt sina 30 kronor och säkerligen bättre än det mesta Madonna har givit ut dom två senaste decennierna. 
     Debutskivan med den svenska synthgruppen Tredje Mannen, "Cul-de-sac", var också klart intressant. Duon Tredje Mannen är ett sorgligt bortglömt band idag med lätt drömska och snygga synthmelodier som aldrig blev stora på listorna och drunknade i dom mer listanpassade Ratata, Adolphson & Falk, Lustans Lakejer, Nasa med flera. 
     The Moody Blues har ju blivit en stadigt återkommande gäst hos mig numera och till det läggs nu plattan "The present" från 1983. Om mycket av deras andra material går mer åt progghållet så ligger den här närmast mer åt "Long distance voyager" som jag skrev om i mars, vilket är plattan före. Den följer tidens tand med, till förtret för vissa fans och till en tumme upp för min del. 

Då så, in i 70-talets och jazzens underbara värld där jag upptäckte att min andel plattor med Harold Melvin & The Blue Notes är något för liten. Därför passade deras 1977-album "Now's the time" väldigt bra! 
     Eller vad sägs om en liveplatta från 1979 med ett band jag skrev om för ett halvår sen, Mother's Finest. Deras "Another mother further" är ännu en klar favorit bland årets fynd totalt sätt och höjdarlåtarna från den plattan, "Mickey's monkey" och "Baby love" finns också här.
     Också, ÄNTLIGEN, en singel jag har velat ha länge. Den borde inte vara så svår för den var ju en

väldigt stor hit 1978 när den kom. Men det är första gången jag ser den på 45-varv; The Motors och deras sorgliga kanonlåt "Airport". Här var det Mr Förlorade Favoriter, Roger Elfström, som hade en 50 %- rea sista två timmarna. Roger hade också passat på att för en lördag återuppta sin skivaffär från 1990-talet och där hade jag köpt Duke Ellington-skivan med 20-talsinspelningar som jag skrev om för en månad sen. Och då den var en riktig höjdarutgåva så passade jag på att köpa en volym till i samma franska serie, den här gången med inspelningar från 1932, även det ett dubbelalbum.

Vilket leder osökt in oss till jazzen. Stan Kenton har ju blivit en storbandsledare som jag numera gladeligen köper plattor med. Hans annorlunda arrangemang och stil är riktigt häftig och det ska bli riktigt spännande och höra vad han kan göra med ett gäng kubanska låtar, detta på plattan "Cuban fire!" från 1956. 
     Här är då en platta som jag varit väldigt intresserad av sen ett flertal år tillbaka och äntligen har hittat ett bra prisvärt exemplar av, Chaka Khans jazzplatta "Echoes of an era" från 1982, en platta som innehåller flera stora namn, som Chick Corea, Freddie Hubbard, Joe Henderson och Stanley Clarke. Dom flesta av dessa musiker brukar normalt göra jazz av klart mer modern och ibland avantgardistisk stil, men den här plattan innehåller Chakas versioner av olika kända standarder, som "Take the 'A-train", "Them there eyes" och "All of me" och verkar på smakprovet jag hörde vara riktigt häftig!
     Och med en billig singel med Expressens Elitorkester anno 1957 och en hög med inte allt för dyra skivor så kunde jag glad i hågen vandra hemåt igen efter en för min del lyckad mässa. I vanlig ordning så lyfter jag på min hatt och tackar mässans primus motor Thomas Lundmark för en bra tillställning med hopp om fler utställare och kunder till våren. 

Välbesökt skivmässa med höga priser!

Ny vår är lika med ny vårskivmässa på Pipeline här i Sundsvall med all sköns säljare från hela Sverige. Samt mycket folk, denna gång otroligt trångt med folk, vilket förstås är glädjande för mässans framtid. Däremot hade priserna massivt stigit på skivorna. Om det var ett resultat av de allmänt stigande priserna i världen eller om det är ett plötsligt infall att kränga och tjäna maximalt med pengar på sina mest värdefulla varor (eller bägge), det kan man fundera på om man vill. Men likväl var mässan ett väldigt viktigt andningshål när det varit tämligen loja månader bland skivbackarna på second hand-butikerna. 

Det blev mycket jazzens mässa, i alla fall på vinylfronten, med hela fem jazzplattor av olika slag. En välbekant säljare/samlare i stan, som på 90-talet jobbade på den i stan sen länge nedlagda klassiska skivaffären Förlorade Favoriter, hade ett antal lådor med 20 kronors skivor och ur dessa blev det några riktigt intressanta saker.. För ganska bra precis två år sen skrev jag om Duke Ellington och Johnny

Hodges Verve-klassiker "Back to back", en riktig höjdare. I den artikeln så avslutade jag med att nämna att det finns en uppföljare också betitlad "Side by side". Däremot är ordet duettplatta lite sanning med modifikation för Duke medverkar på endast tre låtar här, medan Hodges är den som leder bandet med Harry "Sweets" Edison, Roy Eldridge och Lawrence Brown på majoriteten av låtarna. Men likväl var det kul att hitta även denna platta och så småningom kunna jämföra dom
bägge.

     En skiva med Clark Terry - Bob Brookmeyer Quintet blev jag också glad över, en platta som hade sina problem med inspelningen eftersom Clark Terry var kontrakterad till ett annat skivbolag och kunde bara vara med om han var band ledare, enligt vad som sägs i alla fall.
     Harry Arnold-plattor från 50-talet som jag inte har säger jag aldrig nej till och här hittade jag hans "Flight SK 641", släppt 1959 på Metronome. 
Hos andra säljare hittade jag ett par andra riktigt intressanta plattor. Eller vad sägs om Stan Getz 1955-album "West coast jazz", en inspelning som Getz skohornade in under sin medverkan i Benny Goodman-filmen "The Benny Goodman Story" och ett engagemang på jazzklubben Zardi's Jazzland.
   Mest spännande av jazzplattorna var nog ändå en bootlegutgåva med Fats Navarro och Tadd Dameron var. Inspelningarna i sig är väl inte så unika. Detta är deras 1948-spelningar på Royal Roost som finns på CD i flertal utgåvor, varav jag har två. Men däremot är innehåller den här utgåvan dels ett flertal låtar jag inte har på dom CD-skivorna och dels är Anita O'Day också med, vilket hon inte är på dom utgåvor jag har. Skivan i sig är utgiven på Talcrip, ett bootleg-skivbolag ägd av Boris Rose, en producent och jazzfan som ägde många små skivetiketter där han gav ut privata inspelningar och bootlegs av musiker. Så småningom kommer jag att göra en mer fullödig artikel om denna platta.

Jag är ett steg närmare en komplett samling med Rufus i och med mitt fynd denna dag av deras "Party til' you're broke" från 1981, en platta som var den andra att inte innehålla Chaka Khan på sång (den första var plattan "Numbers", två år tidigare). 
     Och jag säger aldrig heller nej till en platta med Mick Fleetwood från Fleetwood Mac, här då under bandnamnet Mick  Fleetwood's Zoo och plattan "It's not me" från 1983. Men frukta inte, både Lindsey Buckingham och Christine McVie finns med och hjälper till här.
     Vinylsinglar blev det förstås några också, som Billy Joels uppdatering av The Beatles "Back in the USSR", Innercicles klassiska TV-tema "Bad boys", Bob Marleys postumt utgivna singel "Iron lion zion" från 1992 samt en riktigt udda singel med sånger från Tiny Toons med Mel Blanc som Snurre Sprätt och Tweety Bird.

Den som jag blev mest glad åt fanns på CD-sidan där jag köpte en näve skivor av en kompis som stod där och sålde och jag hittade en platta jag saknat i samlingen och ville ha tag på, U2s "Rattle and hum" från 1988. Den här plattan innehåller ett par av U2s allra bästa låtar som "Angel of harlem" och "Desire". 
     Dessutom Travis platta "The man who", som jag också kommer att återkomma till inom en väldigt snar framtid, Alanis Morisettes "Under rug swept" från 2002 och en liten chansning, amerikanska Smash Mouth och deras "Astro lounge", plattan som innehåller deras hit "All star".

Till en av dom mer udda och roliga sakerna hörde punkbandet Selånger Kommun som körde ett par låtar live för var och en som tog på sig hörlurarna på bordet, och det ville många! Sätten att marknadsföra sig är många i vår herres hage.

En inte allt för dyr mässa för min del, men en hel del riktigt intressanta saker att upptäcka och lyssna igenom. Dessutom är det förstås alltid kul att träffa och se andra skivsamlare och deras fynd. En riktigt välbesökt mässa, som dock kanske var i dyraste laget i många fall. Men i vanlig ordning, hatten av för Tomas Lundmark och Pipeline för deras engagemang att arrangera denna mässa! Förhoppningsvis ses vi igen till hösten...

Tyngre gitarrer och soulfunk på höstens skivmässa!

Höstskivmässan 2022 var en återgång till de mer dyra hårdrocksskivorna i första hand, vilket inte är min normala musik så det blev kanske inte den dyraste mässan för min del, men likväl en trevlig mässa denna hyggligt soliga lördag i oktober, med mycket folk och där jag också för första gången fick chansen att träffa en medlem från Vinyl Communityn för första gången, Kristoffer från Umeå, som också stod där och sålde. 

Jag vet inte om det var alla skivor med tunga gitarrer som smittade av sig men den blev faktiskt en del hårdare gitarrbaserade skivfynd även hos mig, men också lite soul och funk. Mest fullängdare handlade jag då från en säljare som sålde fem skivor för 30 kronor och där hittade jag ännu en John Miles.

Hans "MMPH - More Miles Per Hour" från 1979 är förvisso inte särskilt svårhittad, men likväl en platta som jag har velat ha tag på. Det är inte en av hans Alan Parsons-proddade plattor, men av en snabblyssning att döma är det likväl en oerhört välgjord platta att se fram emot!
     Det var här som det blev lite funkiga rytmer i form av en platta med samarbetet The Clark/Duke Project och deras andra platta från 1983. Med Stanley Clark och George Duke i spetsen skulle man kunna tro att detta är en riktig funkupplevelse, men den verkar vara slickare och mer traditionell 80-talssoul än man kan tro med dessa två inblandade vilket dock aldrig är en besvikelse.

     En annan skiva som verkar vara en bit ifrån tro och verklighet är den med ett annat samarbete, mer varaktig än ovan nämnda, nämligen Thad Jones/Mel Lewis. Som storband har jag sett och hör många bra och avkopplande konserter med dom på Youtube. Men den här plattan, "New life" från 1976, verkade gå mer åt det där funkiga håller istället, men med ett storband i ryggen och med idel udda arrangemang kan detta bli en riktigt spännande platta!

     En platta som var lite mer av en chansning var "Gonna get you" med Freeez, det engelska bandet som är mest känd låten "I.O.U", som lyftes upp av Athur Bakers dansanta sound. Jag köpte plattan "Anti-Freeez" tidigare och den var en grym besvikelse! Nu var det nästan ett helt annat band, eftersom bandet 1984 ombildades helt, med nya medlemmar och en helt ny stil. Detta är den klassiska versionen och här är det bra mycket mer groove i soundet. Dessutom med ovan nämnda jättehit i låtlistan.

     Också ett hjärnsläpp när jag glömde helt bort att jag hade amerikanska AOR-bandet Tycoons självbetitlade platta, som jag ju dessutom redan har skrivit om här, och köpte på mig ännu ett ex av. Länge leve närminnet!

Men med Tycoon har vi ändå kopplat in gitarrerna och med mig hem följde amerikanska Hearts tredje platta, "Little queen" från 1977, ett album som föregick av ett gräl med bandets föregående skivbolag Mushroom Records och ett byte till det då nybildade CBS-bolaget Portrait. Det lilla jag har hört av

plattan så verkar den dock vara mycket mer spännande och utvecklande än en hel del av bandets album emellan denna och den kommersiella återkomsten 1985.
     Tyngre gitarrer kan man också höra i The Missions musik, fast något mer mörkare. The Mission är startad av två medlemmar från Sisters Of Mercy och spelar i en genre jag normalt inte rör mig i så ofta. Men debuten "God's own medicine" från 1986 är en kanonbra platta inom new wave/goth-rock, och även tredje plattan "Carved in sand" finns i samlingen och därför så låg ytterligare två plattor med bandet i min "wishlist" och jag lyckades hitta båda! Dels plattan "Children", som jag har fått rekommendationer på från Vinyl Community ett flertal gånger. Den plattan verkar fortsätta på ovan nämnda debuts väg med en avkopplande, snyggt proddad och skön mörk rock. Dessutom hittade jag också 1992-plattan "Masque" på CD, så man kan säga "Mission completed"!

     Och till detta en kvintett singlar, en singel med Blood, Sweat & Tears från "No sweat"-plattan, där svenske Jojje Wadenius finns med. Dessutom Benny Goodmans första dubbel-EP inspelad till filmen

"The Benny Goodman Story" (där komikern Steve Allen spelar Goodman). Den här EPn innehåller dock inte mycket nytt som jag inte redan hade. Det är Goodman-klassiker som "Let's dance", "Bugle call rag", "Roll 'em" och "King  porter stomp". Men jag har den andra gröna dubbel-EPn sen tidigare och självklart vill jag ha bägge delarna, även om den här har lite mer uttjatade Goodman-låtar.
     En av INXS bästa låtar på singel är inte heller helt fel, "Original sin", liksom en bortglömd singel med Suzzies Orkester. Jag måste erkänna att jag inte visste att titelspåret från trions lysande platta "Om..." fanns utgiven på singel. Samt idag album aktuella The Fixx singel "Are we ourselves" från 1984!

Jag får ändå vara nöjd med en lite billigare mässa med OK antal fynd av varierande sort. Det var en trevlig dag med bra musiksnack och fint grävande i skivlådorna. Som vanligt finns även en film från mässan på min Youtube-kanal och i vanlig ordning så lyfter jag på hatten för mässans primus motor Thomas Lundmark. 
     Som smakprov från denna mässa har jag valt ett spår från John Miles platta, låten "Can't keep a good man down", från The Missions platta "Children" "A wing and a prayer" och Blood Sweat & Tears-låten "Save our ship".

Sundsvalls skivmässa - färre säljare, fler fynd och besökare!

Skivmässedags igen på Pipeline i Sundsvall och sett ur antalet besökare så var det en stor succé. Det var jättesvårt att hitta en ledig plats vid en skivbox att bläddra i.
     För min egen del var det också en lysande mässa med många kanonfynd jag hoppats på. Jag hade uppdaterat min önskelista under hela veckan och det gav utdelning direkt!
     Däremot var det lite tunt med säljare, vilket hade sin orsak i avbokningar på grund av flytt, sjukdomar och annat. Men det brukar gå upp och ner mellan vår- och höstmässorna så till hösten kan det bli bättre igen.
     Något som alltid gör mig glad är när jag ser hur nästa generation skivsamlare frossar bland skivor på mässan. Som när den lille killen i ca 11-12-årsåldern stod och diskuterade pressning och priser med sin pappa vid en säljare. 

Många kanonfynd blev det alltså för min del och bäst lyste en 4LP-box med Chicago live från Carnegie

Hall 1971, med posters i boxen, för 25 kronor! Tidigare hade jag en dubbel-LP från dessa spelningar, men det var förstås inte komplett, vilket det är nu! I skrivande stund spelas första skivan från den boxen och detta låter riktigt bra med kanonskönt blås! 
     Detta var från en säljare som sålde fyra skivor för 100 kronor, vilket förstås var en lockelse. Nu hade jag 120 kronor på mig, var på säljaren inte hade växel och jag fick köpa en skiva till för en tia. Skivorna här blev en platta jag skrev in i min önskelista bara ett dygn tidigare då jag upptäckte att jag saknade en platta med The Blow Monkeys, deras debut "Limping for a generation", och plötsligt fanns den där mitt framför nosen. 
     John Miles är en musiker som jag uppskattar mycket sen jag hörde honom första gången i Kulan I Luften på 80-talet. En musiker som var i kretsen kring Alan Parsons Project och sjöng en del på hans plattor, var på Parsons proddade flera av Miles plattor. Två gånger tidigare har han förekommit på bloggen, dels med "Stranger in the city" och dels med "Rebel". Nu kom jag hem med hans platta från 1981, "Miles high", en platta som Parsons inte är med på, men som vid en tjuvlyssning låter väldigt mycket AOR-aktig i sin stil så det blir väldigt intressant att lyssna på. 
     Tittar man på omslaget till en annan skiva som jag hittade där, Coleman Hawkins dubbelalbum "Spellbound", utgiven av MCA Coral, så kan man tro att det är en disco- eller easy listening-platta från 70-talet. Men det är faktiskt en intressant platta med inspelningar från 1951-1955 med så väl kvartett, kvintett, stråkar som Neal Heftis storband. Och bland musikerna finns intressanta mer bebop-orienterade namn som Idrees Sulieman, Benny Harris och Hank Jones.
     Den skiva jag fick lite på släng för en tia var en platta från 1972 med Stevie Wonder betitlad "Music of my mind". Inte mycket att orda om mer än att det är en Motown-platta där Stevie spelar 99 % av alla instrument själv.

Ett köp som kanske överraskar både andra och mig själv är Asias platta "Alpha" från 1983. Asia är ett band som jag inte alls brytt mig i, till dess att jag köpte singeln "Don't cry" för ett antal år sen och som visade sig vara riktigt bra. Därmed var nyfikenheten skapad för resten av plattan och en snabblyssning ger vid handen att den verkar vara riktigt intressant och spännande!
     Glad blev jag även åt att hitta Genesis platta "Abacab", som jag trodde att jag hade, men som det visade sig att jag inte alls hade. Jag är ju då mer ett fan av 80-talets Genesis, från storplattan "Duke" och till "We can't dance" och vad gäller det så har jag härmed de Genesis jag behöver. Nej, 70-talets progg-Genesis har jag aldrig fastnat för.
     Och vem kan motstå Eagles klassiska "One of these nights", med det lysande och skönt avkopplande titelspåret? 

Lite mer jazz till sist då kanske, båda utgivna av Verve? För inte ens en månad sen skrev jag om Ella Fitzgerald och hennes Cole Porter-inspelningar med orkesterledaren Buddy Bregman på en Disky-CD som jag fick gratis. Men Cole Porter är inte den enda som dessa två har spelat in låtar av. På den här

dubbel-LPn från Verve så gör Ella Fitzgerald och Buddy Bregman låtar av duon Richard Rodgers och Lorenz Hart som skrev mer än 500 låtar för olika artister och musikaler. 
     I samband med filmen om Benny Goodman, "The Benny Goodman Story", passade den legendariska kvartetten Goodman, Lionel Hampton, Teddy Wilson och Gene Krupa på att återförenas och så småningom, 1955, beslöt Hampton, Wilson och Krupa sig för att göra inspelningar själva, utan Benny, men med Red Callender på bas. Småbandsswing i den lilla mysiga skalan, som Verve samlade på denna fina utgåva. Det är möjligt att 30 kronor för denna platta med sex spår är lite överpris, men det var omöjligt att avstå denna riktigt intressanta platta med dessa toppmusiker!
     En CD för en tia blev det också från samma säljare. En samling med vokalgruppen Gals And Pals, en grupp som framträdde både i revyer med Hasse & Tage och på egen hand med vokal jazz med schlagerstämning kryddat med en hel del humor. Bandet var också det som gjorde Svante Thuresson till ett känt namn. 

Så med det var det en mycket nöjd Stafrin som kunde åka hem och skriva av många skivor från önskelistan och begrunda sina fina köp! Åter hatten av för Thomas Lundmark, mässans primus motor, som lyckas varje år! Och givetvis kommer ett flertal av nyss nämnda skivor att dyka upp här när jag har hunnit lyssna på dom.
     Dom traditionsenliga tre smakproven kommer ifrån Chicago i form av den mästerliga "25 or 6 to 4", Genesis med titelspåret "Abacab" och Ella och Buddy Bregman i "Manhattan".

Äntligen var Sundsvalls skivmässa tillbaka igen!

Så, ÄNTLIGEN, var det dags! Efter två år bortavaro på grund av den där sjukdomen så var Sundsvalls Skivmässa tillbaka igen! Nu kanske inte Pipeline är det ultimata stället att vara på om man vill att folk ska hålla avstånd, men jag tyckte det funkade bra ändå. Det var en kanonbra mässa med jättebra besökarantal och det märktes att det funnits ett behov och längtan bland Sundsvalls skivsamlare att få träffas, utbyta ord, varor och erfarenheter och köpa skivor. Jag fick dock en känsla av att om man nu skulle ha mindre antal säljare för att skapa mer avståndsmöjligheter så var det främst dom dyrare samlarsäljarna med hårdrock, 60-tal och psychadelica som skulle få företräde, men där fick jag fel. Det var en bra variation av dyrare och billigare skivor. 

För min del så blev det mycket 70-tal bland fynden och saker jag hade letat efter ett bra tag. Att Roger Elfström hade sänkt priset på alla sina skivor till 20 kronor för fullängdare och 10 kronor för singlarna öppnade också upp en hel del möjligheter! Som att hitta fyra kanonsinglar med en bortglömd Imperiet, två Motown-singlar med Marvin Gaye och Michael Jackson och en med sköna The Mission. Rufus & Chaka Khans andra platta "Rags to Rufus" införskaffades och jag är nu två plattor från komplett med Rufus och en från komplett med Rufus med Chaka Khan.
     Men juvelen var nog ändå att hitta Groucho Marx 70-talskonsert "An evening with Groucho", dubbel-LP-utgåvan, som egentligen hade ett pris på drygt 150 kronor, nu för 20 kronor. Nu har jag alla dom tre kända av bröderna Marx på fysisk format och inom kort hade jag tänkt att göra en special om Marxbröderna på platta. 

Nästa glada överraskning var att jag äntligen fick tag på Blood, Sweat & Tears album "3" och därmed

så kan jag glatt konstatera att jag nu har komplett med Blood, Sweat & Tears alla studioalbum, ett band som jag för drygt 25 år sen inte alls var intresserad av. Så det kan bli!
     Gladys Knight fick mycket utrymme detta år. Jag hittade dels Gladys Knight & The Pips platta "All i need is time", en platta som Motown släppte efter att bandet hade lämnat bolaget och gått till Buddah Records. Och apropå Gladys och Buddah, 1977 så hamnade bandet i konflikt med både Motown och Buddah och dom bad om att få bli släppts från Buddah. Men medan den konflikten pågick så fick bandet inte släppa någon platta ihop och resultatet fick bli en soloplatta från Gladys Knight, hennes första egna. Den blev ingen stor framgång på den tiden, men jag är glad över att nu ha hittat den i alla fall!
     Mer 70-tal blev det i form av Americas tredje platta "Hat trick" och The Drifters sista studioplatta "Everynight's a saturday night" från 1976. 
     80-talet fick representeras av engelska synthgruppen Classix Nouveaux platta "Secret" från 1983, Alan Parsons Projects platta "Gaudi" från 1987, en skön duettplatta mellan gitarrlegenderna George Benson och Earl Klugh och Jean Michel Jarres legendariska dubbellive-platta "The concerts in China".

     Jazz däremot fick står tillbaka lite här och det enda jag hittade var en platta med Gerry Mulligan tillsammans med Art Farmer. Det intressanta här är att det är utgivet på CBS lågbudget-serie "I ❤ Jazz", en serie som jag tidigare har sett som en av dom där bolagen som i stort sätt bara ger ut samlingar med en musikers mest kända och sönderspelade låtar. Men här hade man verkligen slagit på stort med en platta med fina inspelningar med Mulligans kvartett från årsskiftet 1958-59.     
     Förhoppningsvis kommer jag att skriva mer noggrant om flera av dessa skivor i framtiden!

Totalt sett ett höjdararrangemang och som vanligt tar jag av mig hatten för dess nestor och arrangör Thomas Lundmark som varje år utför stordåd med att sätta ihop denna mässa för oss skiv- och musikfreaks! Om inte pandemin blossar upp på nytt igen så kan vi hoppas på en ny mässa till våren.