Cornelis Vreeswijk - Sommarkort (En stund på jorden) Utgivningsår: 1987 Skivbolag: BMG Chrysalis B-sida: I mina kvarter Den här var jag övertygad om att jag hade skrivit om redan, men tji fick jag och då var den ju som klippt och skuren för årets midsommartext. För få låtar har med åren blivit en sån sommarklassiker som den här Cornelis-låten. Cornelis Vreeswijk dog ju 1987 och in i det sista så skapade han klassiker. Eller, ja, det är ju faktiskt inte Cornelis låt egentligen utan det är ju kompositören och musikern Peter R Ericsson som har skrivit och producerat låten. Ericsson som också gjorde "Under vinrankan" åt Monica Zetterlund några år senare.
Det här är alltså ännu en låt vars popularitet är sprungen ur radioprogrammet Eldorado, för låten släpptes först på programmets andra platta från 1987, för att få eget liv ett år senare efter Cornelis död och bli en av hans mest älskade och hyllade låtar. Och det här är verkligen en otroligt vacker melodi, med Cornelis röst och gitarr i kombination med Peter Ericssons text och sköna och avkopplande produktion! Den här singeln har funnits med mig i drygt 35 år och jag sticker inte under stolen med att det är en av dom vackraste sommarlåtar jag vet, för att inte tala om en av dom vackraste låtarna med Cornelis. Den har för övrigt även gjorts i ett otaligt massa versioner av andra artister och Susanne Alfvengren är väl den som jag tycker gör den bästa av dom.
Så med denna svala sommarpärla så önskar jag alla en riktigt GLAD MIDSOMMAR!
Staffan Percy - Drömmens skepp Utgivningsår: 1979 Skivbolag: EMI B-sida: Alvena äng En fantastisk röst har tystnat. Det kanske är lite sent upptäckt, men ibland går vissa dödsbud lite över huvudet på mig tyvärr och det är mest pinsamt förstås när det råkar vara en favorit i en genre, men bättre sent än aldrig antar jag. Men en av mina favoritröster inom visgenren har alltid varit Staffan Percy, som avled lite mer än 10 dar sen, 78 år gammal. Staffan Percy hade en av dom där mäktiga rösterna. Hans röst var stor och mogen röst med en viss pondus som jag gillar skarpt! Så hur ska man göra denna hyllning? Jag har förvisso ett stort gäng skivor av honom. En av dom, "Elva visor",
skrev jag om för 11 år sen, så material saknas inte. Samtidigt har jag ju ett löfte jag har lovat också sen dess och som jag tyvärr helt har glömt bort. Jag skrev för en eon sen om Percys mest kända sång, Bo Setterlinds "Drömmens skepp". Men av någon anledning så försvann den artikeln från bloggen av misstag och jag lovade att skriva om den. Så jag väljer att hålla ord till sist och skriva om en av visgenrens absoluta mästerverk, samtidigt inbakad i en sorts hyllning till en av visans idag mest bortglömda mästare.
Staffan Percy, född Sjögren, men ändrat till Percy efter styvfadern, skribenten Gösta Percy, var ju mest känd för att ha tolkat Bo Setterlinds texter, även om han förstås har tolkat andra med framgång också. En annan av hans mer kända låtar, "Än brinner var våg (det mörknar)", har ju text av Bertel Gripenberg till exempel. Men 1979 blev hans stora år då han fick en megaframgång på Svensktoppen med "Drömmens skepp", en låt som jag för övrigt gjorde till nummer 2 på min 1979-lista. "Drömmens skepp" är en mäktig visa, mycket tack vare bouzoukin, det stadiga kompet, arrangemanget och Staffan Percys kraftiga stämma! Självklart så är Ricke Löw och hans orkester en stor del i detta också. Och beskrivningarna i texten av Bo Setterlind är otroligt snygga! Detta är nog den allra bästa visan jag vet, en evig klassiker som jag kan lyssna på om och om igen!
Staffan Percy dök upp i olika TV-sammanhang under 70- och 80-talet, men försvann tyvärr allt mer med åren och jag kan inte minnas att hans namn nämndes särskilt ofta i medierna under 90- och 00-talet. Hans skivor är dock väldigt lätta att hitta i second hand-backarna och för en billig peng kan man få svensk visa när den är som allra snyggast och vackrast! För Staffan Percy var en av svensk visas allra bästa och mest underskattade sångare och kompositör och förtjänar att lyftas fram mer. Så tack, Staffan Percy, för det du har givit den svenska visskatten och musiklivet och vila i frid!
Som musik har jag valt dels originalversionen av "Drömmens skepp" och dels ett framträdande från Bernt Egerbladhs program "Två och en flygel", där Bo Setterlind var huvudperson och där även skådespelerskan Hjördis Pettersson var gäst. När Staffan dyker upp och sjunger sin hit så blir det en riktigt mysig allsångsstämning i studion med alla fyra närvarande. Dessutom så bjuder jag på den vackra "Än brinner var våg (det mörknar)" som en bonus.
En av våra mest karismatiska och roliga underhållare har lämnat oss, en man jag respekterade och gillade, Lasse Berghagen. Som person och som underhållare har han alltid varit någon jag har uppskattat, även om han även har låtar i sin katalog som inte riktigt är mina domäner. När jag växte upp så plågades man på musiklektionerna att tvingas sjunga "En dag i Juni" eller "Teddybjörnen Fredriksson" i kör till dess man hade svårt att höra dom. Däremot så insåg jag fort att denne man var en riktigt rolig person som samtidigt inte verkade tillgjord.
Med åren så har jag dock insett storheten i en hel del av hans låtar, kanske främst i dom äldre verken. Värmen i det sätt han sjunger, hur han så lätt rör sig mellan tårar och skratt i låtarna och arrangemangen. Det melankoliska och sorgsna i "Jennie Jennie" eller "Blad faller tyst som tårar", kanske min personliga favorit av hans låtar, och det spralliga i "Ding dong" och "Flirtige Knut". Också det vackra i hans natur- och Stockholmsskildringar, kanske främst i "Till skärgården". Han hade ändå en förmåga att framkalla starka sommarkänslor i flera av sina låtar! Och apropå sommar, som jag under mina närradioår, då jag läste krönikor i direktsändning, hade problem med om jag skulle älska eller hata "Allsång på Skansen". Allsång som företeelse har jag alltid haft väldigt svårt för, det överdrivet klämkäcka och även detta när man ska gå och hålla en mikrofon framför en i publiken. Men samtidigt så lyfte Lasse upp en stor del av den svenska musikskatten till en ny publik och var en underhållare som bjöd på sig själv, var rolig och hade stor och varm humor. Så idag så ser jag Lasse som programmets en gång bästa och viktigaste pusselbit. Programmet var som bäst och doftade mest sommar då.
Den som inte har läst hans bok "Flakmopedisten", gör det! Boken är fylld med vackra sommarbeskrivningar och dråpliga sanna berättelser från Lasses ungdomssomrar. Så därmed med tar jag av mig min imaginära hatt och böjer mig i vördnad och respekt till en jordnära, varm och rolig person som har gått bort. Tack för din karriär, Lasse Berghagen, och vila i frid!
Martin Best Consort - Midsummer song (Visa vid midsommartid) Utgivningsår: 1980 Skivbolag: Sonet B-sida: A ballad of the french king's mistrels Varje år vid midsommartid så har jag alltid haft en text som har någon form av sommaranknytning. Jag har haft låtar om sommaren, klassiska sommarlåtar, låtar som passar i serien "Sommarplågor", krönikor om sommarmusik och så vidare. Men jag tror aldrig jag har haft en låt som handlar om just midsommar! Dom är ju förvisso inte så jättemånga, men jag hade tänkt att denna gång ta det kanske mest klassiska exemplet, "Visa vid midsommartid" av Håkan Norlén och Rune Lindström. Men det blir inte den versionen som kanske förväntas. Jag har nämligen letat upp den engelska versionen gjord av Martin Best Consort.
"Visa vid midsommartid" kom till 1941, samtidigt som Håkan Norlén och Rune Lindström, då Uppsalastudenter, jobbade med det som skulle bli Leksandstraditionen "Himlaspelet", en föreställning som också går under namnet "Ett spel som till himla bär" som har spelats varje år i Leksand sen dess. I en paus med arbetet så lyckades Norlén leka fram melodin till "Visa vid midsommartid", som Lindström omedelbart satte text på. Ibland behöver det inte vara svårare än så att komma på en klassiker. Den första inspelningen sjöngs sen in fem år senare av Margareta Kjellberg.
Martin Best Concort då, ringer det några klockor kring namnet? Alla som bläddrar loppisarnas skivbackar borde nog känna igen namnet för hans visplattor är några av dom vanligast förekommande där. Engelsmannen Martin Best älskade den svenska vistraditionen och gjorde flera plattor där han, eller snarare Tom Fletcher, översatte Carl Michael Bellmans visor till engelska och Best framförde dom med sina musiker till antika instrument. Dessa plattor är faktiskt riktigt bra, underskattade och välgjorda och det är riktigt kul att höra "Ulla min Ulla, får jag dig bjuda" bli "Ulla, my Ulla, what sayest to my offer" och ändå ha den klassiska Bellman-känslan i musiken. Klassikern "To Carl Michael with love" rekommenderas till exempel. Men Bellman var inte det enda dom översatte utan Best gav sig även på mycket annat inom den svenska visskatten, inklusive en hel platta med Birger Sjöberg-låtar. Och här har han då tagit sig an en av dom stora visklassikerna. Låten i sig är en underbar sommarvisa som plockar fram det sentimentala, men har också en vacker folkmusikstämning i sig som skapar en sommarkänsla utan dess like. Kanske en av dom vackraste av dom klassiska sommarvisorna. Och Martin Best Consort har då med sitt arrangemang förenat den svenska visskatten med en gammal brittisk folklore-tradition på ett väldigt snyggt sätt! Och om jag ska säga några ord om b-sidan så är den också en översättning, inte lika känd sådan dock. "A ballad of the french king's minstrels" är en engelsk version av Per Martin Hambergs "Balladen om franske kungens spelmän". Som synes så försöker inte heller Martin Best och Tom Fletcher förvanska det svenska originalet utan göra så korrekta tolkningar och översättningar som det går.
Så med denna vackra midsommarklassiker i ny tappning så vill jag önska alla bloggens läsare en riktigt TREVLIG MIDSOMMAR!
Att jag gillar visor och visplattor har väl framgått här på bloggen, om inte annat runt midsommartid. Visor har en särskild sorts spännande historia i sig och med rätt arr och framförande är det hur bra och mysigt som helst och Carl-Anton, Staffan Percy, Cornelis och Fred Åkerström tillhör bland dom jag helst lyssnar på. Men en av dom allra största favoriterna har nog ändå varit Sven-Bertil Taube, mannen som kanske mer än någon annan personifierar idén att hålla sina föräldrars livsverk vid liv åt eftervärlden. Mannen som tyvärr inte finns med oss längre. Han avled i England 87 år gammal efter en otroligt lång och framgångsrik karriär. Jag vet att denna hyllning kommer lite sent, men bättre sent än aldrig, antar jag. Sven-Bertil Taube är alltså, om någon eventuellt har missat det, Evert Taubes son och har genom sina otaliga inspelningar av pappa Everts visor tillsammans med barndomsvännen Ulf Björlin och hans
orkester tagit vistraditionen till helt nya dimensioner. För innan Sven-Bertils inspelningar var det inte särskilt vanligt att en vissångare hade en orkester. Man sjöng med en gitarr eller liknande instrument och därmed basta. Sven-Bertil Taube och Ulf Björlin ändrade på det och gjorde visgenren levande på ett helt annat sätt. Att Evert Taubes texter tillhör genrens bästa och intressantaste går väl knappast att förneka. Alla texter som bara andas sommar och berättelserna från Sydamerika, om Fritiof Andersson, Carmencita, Rosa och Rönnerdal och båtar som ligger i ett glittrigt vatten är saker dom flesta kan sjunga och som skapar en speciell känsla när man hör dom. Men däremot har jag aldrig varit särskilt förtjust i när Evert själv sjunger dom, även om jag alltid gillat texterna. Jag ska väl inte gå närmare in på varför jag inte är ett jättefan av Everts sångröst, men jag tycker det finns andra som jag långt hellre hör tolka hans texter. Främst i ledet finns då hans egen son, Sven-Bertil, och med åren så har det rent allmänt blivit svårt att tänka på någon annan sjungandes Evert Taubes sånger än Sven-Bertil Taube. Sven-Bertil Taube hade en naturlig sångröst för visor som smekte och med sitt vibrato och Ulf Björlins mästerliga arr och orkester skapade sommarkänslor och stämningar som få! Och favoriten för mig är "Sommarnatt", också känd som "Kom i min famn". Den långsamma och smekfulla inledningen och valsorkestreringen med Sven-Bertils röst och låten som bara stiger efter hand bara osar sommar! Nu var det inte bara Taube-låtar som Sven-Bertil Taube hade framgång med, även om det är dom han är mest förknippad med. Hans tolkningar av Mikis Theodorakis bör förstås inte förglömmas, med "En
sång av frihet", med svensk text av Bo Setterlind, i spetsen. Eller Ulf Peder Olrogs "På en liten smutsig bakgård". Han hade även en förmåga att bjuda på sig själv, som när han 1993 iförd säckiga kläder och långhårig peruk stod i programmet "Åkesson" och rappade med Just D i "Vart tog den söta lilla flickan vägen". När jag såg det då trodde jag att han hade förlorat förståndet. 2015 deltog han i TV4s "Så mycket bättre" och även om mitt intresse för det programmet är tämligen lågt så är jag grymt imponerad över hur han lyckades göra vals och traditionell visa av Ace Of Base låt "C'est la vie"! Och innan jag 1996, tillsammans med några ur min klass från Härnösands Folkhögskola, såg filmen "Händerna" så hade jag inte alls en aning om att Sven-Bertil även var skådespelare, och det skulle folk bli än mer varse om senare med storroller, musikaler och Guldbaggar. Det är ju ändå främst som vissångare man minns honom som, och som den som på absolut bästa sätt bevarat pappa Everts låtar till en till generation, även om han med framgång gjort annat också där mycket tyvärr hamnat lite i skymundan med tiden. För mig är Sven-Bertil Taube en stor del av den svenska sommaren när den är som vackrast, för hur vackert är det inte när man ser en vacker havsvik, vattnet glittrar en sommardag, man bara sitter och njuter och hör någonstans Sven-Bertil: "Kom i min famn och låt oss dansar här en vals, min Rose-Marie. Natten är ljuv, le blott och dansa!" Då smälter jag och känner sommaren som allra mest. Så tack för dom känslorna och för allt du har gjort svenskt musikliv, Sven-Bertil Taube, och vila i frid!
Totte Wallin/Björn J:son Lindh - Stockholmsmelodi Utgivningsår: 1981 Skivbolag: Sveriges Radio B-sida: Stockholmsmelodi (City-Mix) När man samlar vinylsinglar så finns det få saker som är så roligt som när man hittar något man inte ens visste att det fanns utgivet i singelformat. Det är lycka i en liten ask och jag fick uppleva det igen i och med ett fynd nyligen på "Vinylstallet". Tidigare har jag skrivit om min fascination för radioprogrammet "Eldorado" och dess musik. Det var när Kjell Alinge hade avlidit för fyra år sen som jag skrev en krönika om programmet, dess skivutgivningar och förstås om Alinge själv. Ett av programmets utgåvor var ett album som kom 1982 som hette "Stjärnornas musik", ett speciellt album med mysiga och udda låtar till mesta del specialgjort för radioprogrammet. En av dom låtar som programmet spelade mest var Totte Wallin och Björn J:son Lindhs version av Evert Taubes "Stockholmsmelodi", en mysig och skön version som jag dock bara trodde var specialgjord för albumet och inget mer. Men till min glädje fick jag se att låten finns utgiven på vinylsingel!
Evert Taube skrev låten efter hemkomsten från en sex månader resa 1928 och i original är låten en tango. Och om man ska börja med texten så är den förstås en otrolig miljöbeskrivning som verkligen målar en vacker kvällsbild över Stockholm."Se hur hela Uppland står i lågor, kvällssol brinner bortom Solna skog!" Lägg där till Björn J:son Lindhs arrangemang som är gudomlig och tillsammans med Totte Wallins lite viskande pratsång skapar en verkligt skön och avslappnande kvällsstämning, och kanske till och med nattstämning. Detta är enormt vackert och kanske det bästa som Totte Wallin gjort, en artist vars musik jag håller på att lära mig mer om. Jo, Evert Taube i all ära, som kompositör och textförfattare var han fenomenal, men som sångare har jag svårt för honom och i det här fallet tycker jag att Wallins och Lindhs version är bättre än originalet. Den är i alla fall udda och tar Taube till en helt ny nivå! Lyssna och njut!
Tommy Körberg sjunger Birger Sjöberg Utgivningsår: 1973 (i original) Skivbolag: Sonet En rätt udda skiva nu i "Kultstämplat" där jag mer undrar hur dom som tryckte detta skivomslag egentligen tänkte. Skivan i sig är säkert jättebra, Tommy Körberg sjungandes Birger Sjöberg låter inte helt fel! Nå, Birger Sjöberg är stor i hemstaden Vänersborg, låt oss fastslå det. Det insåg också lika Vänersborgsbaserade företaget IRT-Systems och betalade för rättigheten att ge ut Tommy Körbergs platta "Tommy Körberg sjunger Birger Sjöberg" från 1973 som en reklam/presentskiva och ge ut den med nytt eget omslag. Körbergs originalskiva är från 1973, när IRT-utgivningen är gjord framgår dock inte. Sen är ju tajming A och O såna här gånger. För hur för hur stor i sin hemstad diktaren Birger Sjöberg än var så var detta inte en klockren idé. Att ge ut en skiva med kolsvart skivomslag som det står "Merry christmas" på (vilket inte heller får folk att direkt unisont vråla GOD JUL) och som innehåller riktiga julklassiker som "Frida i vårstädningen" och "Släpp fångarne loss det är vår" låter inte som ett av världens bästa reklamidéer. Alla som har sett Hasse & Tages film "Släpp fångarne loss" minns kanske att det inte direkt var renen Rudolf med röda mulen som Tage Danielsson och Lena Nyman red på.
Eller vad sägs om titlar som "Svartsjukans demon" eller "Bleka dödens minut", får ni inte toklängtan efter juleljus, gran och bjällerklang av det? Så hur innovativt och nyskapande det än är att hoppa över de mest traditionella och uttjatade julsakerna på skivan så vet jag inte om våra mest älskade vårvisor eller diverse dystopiska sorgevisor var det som IRT-Systems kunder förväntade sig när det står "Merry christmas" högst upp.
Cornelis Vreeswijk - Till Fatumeh - Rapport från de osaligas ängder... Utgivningsår: 1987 Skivbolag: Skivbolaget Betyg: 1/5 Det känns hårt att såga en favorit för jag är ett stort fan av Cornelis Vreeswijk, han har en underbart skön röst, han skriver kanontexter och melodier och är utan tvekan en av Sveriges överlägset bästa vissångare och kompositörer, men detta var alltså lågvatten! Folk har tidigare på sociala medier varnat mig för att det var hans svagaste platta, men jag tänkte att det kan inte vara fullt så illa, men tyvärr så fick dessa personer rätt. Det är framför allt svårt att säga det om hans sista album, då han var svårt sjuk vid tillkomsten av den och den utgavs postumt efter hans död en månad senare, men tyvärr så kan jag inte säga annat. Hade denna platta gjorts akustiskt så hade jag tyckt att det hade varit helt OK, men istället så är det en sorts popschlager-Cornelis a la 1987 vi möter med kraftig synthbas och poppiga percussions. Han försöker hänga med sin tid och normalt gillar jag 80-talsljud som bekant, i det här fallet är det ingen komplimang dock. Låten "Hjärterum-stjärterum" har kanske bland det mesigaste komp jag har hört och den följs av den nästan schlagerfunkdisco-aktiga "Tiggaren tar sig en rökare", som är tyvärr riktigt dålig. Jag kan bara hitta två låtar som kommer undan med godkänt och det är inledande "Ann-Katrin Farväl" och avslutande "En sång om gammelfjärden" eftersom den är närmast en normal Cornelis, som här pratsjunger till ett svagt dragspel i bakgrunden. Resten av plattan är uselt producerat och taffligt gjort. Mitt mål var att samla på mig så mycket Cornelis jag kan, men jag har svårt att se mig behålla denna tyvärr. Han skriver på omslaget om sista låten med orden, som jag nog få instämma i vad gäller hela detta album: "Jag har faktiskt ingenting att tillägga." Mer än möjligen att det för mig i alla fall var en grym besvikelse.
Jag brukar ju göra en midsommaraktig text runt denna tid och tänker inte från gå traditionen nu heller. Det har blivit visor de senaste åren och jag tänkte hålla fast vid det denna gång också, fast i ett litet annorlunda format för sin genre. OK, visst kan man hitta visor på singel/EP, men det är inte jätteofta, förutom möjligen Sven-Bertil Taube. Dessutom är Carl Anton en sångare som inte växer på träd bland loppisarnas singellådor. Men jag gillar Carl Anton, efternamn Axelsson, väldigt mycket. Jag gillar hans röst, som är enormt passande för genren och väldigt egen. Dessutom måste man ju ge respekt för en som lyckas få in den något udda frasen "kylskåpskall fil" i den svenska vis- och schlagerskatten! Tyvärr så var mitt intresse för den svenska visan rätt outvecklad när hans program "Carl Anton i Vita Bergen" gick i TV. När jag tänker tillbaka på programmet idag så var det nog en av de mest avkopplande och lättsammaste programmen i sin genre och det vore kul om något program letade sig upp på Youtube någon gång. Antingen får jag bättre smak med åren eller så blir jag bara gammal...
Men till dess hade jag tänkt att underhålla midsommarfesten med att presentera två singlar från denne visgigant, båda från hans tidiga del av karriären. Carl-Antons debut platta kom 1965 och hette just "Carl Anton-65". Från den släpptes en EP där tre av låtarna är från plattan. Den fjärde, inledande "Vovven", är
nyskriven. Idag kan man tycka det vara märkligt att huvudlåten på en EP som ska promota en skiva inte ens är med på den medan de andra efterföljande är det. "Vovven" är inte heller i min enkla mening den bästa låten utan en rätt märklig bagatell om förhållandet djur och människa. Men vad gäller de övriga låtarna så hade Carl-Anton redan här lyckats med sin förmåga att blanda den traditionella svenska visan med vardagsnära, aktuella och naturliga texter. De andra tre låtarna heter "Det var ganska annorlunda förr vill jag minnas", "Tänk att vi har fått en tomt" och "Blommorna blommar blott tillfälligtvis", varav den sista är min favorit. Kanske för att den doftar mest sommar av alla låtarna, men totalt sett är detta en väldigt kul och fin vis-EP som inte är så lätt att hitta i second hand-backarna! Tummen upp också för Hans Wahlgrens orkester som ackompanjerar.
Än mer känd är då den andra singeln som spenderade 24 veckor på Svensktoppen 1965. Jag minns förvisso än hur vi plågades på musiktimmarna på högstadiet med att behöva sjunga "Om maskros och tjärdoft" vecka
efter vecka till komp av en musiklärare som inte riktigt tycktes engagera sig i huruvida vi sjöng eller inte. Men, som sagt, jag hade inte börjat lyssna på genren riktigt än.
Men redan från start så lyckades Carl Anton skapa känsla för den svenska sommaren med låtar som bara låter sommaren forsa rakt mot dig. "Om maskros och tjärdoft" är en vals som verkligen andas sommar låten igenom!
Baksidan upptas av en annan sak som skulle bli Carl Antons kännemärke, hans kärlek till att sjunga om Stockholm. För mig som då är ett fan av vår huvudstad så har jag blivit allt mer fäst vid hans beskrivningar av Stockholms vackraste miljöer i sina texter. Nu är den här låten, "Kåk med kakelugn på Vita Berget", inte någon av hans allra största Stockholmsbeskrivningar, men ändå en kul och finurlig text och låt. Orkestern här leds av ingen mindre än jazzlegenden Jan Johansson.
Jag hittade dessa två singlar på Erikshjälpen i stan för något år sen och jag blev väldigt glad över dom, eftersom de är så pass speciella. De är de första stegen på platta med en av våra bästa och kanske mest bortglömda vissångare idag som lyckades beskriva det vackra på sitt eget naturliga och nära sätt! Carl Anton Axelsson lever faktiskt än, 84 år gammal, och är idag mer målare än vissångare.
Med detta vill jag önska alla en riktigt glad och trevlig midsommarhelg!
Jag brukar ju göra något speciellt till midsommar, om det så är att skriva en sommarkrönika, tipsa om sommarmusik eller något annat. Förra året skrev jag om en visskiva och det fick jag blodad tand av. Visst är det mycket fest och festmusik till midsommar, men någonstans inom många oss så finns det nog en längtan till den gamla svenska midsommaren, med blommor i håret, sju blommor under huvudkudden, middag på någon brygga och vackra visor som ackompanjemang. Nu har midsommar fått en stämpel av regnkaraktär. På jobbet så har jag inte hört något annat denna vecka än:
"Det brukar ju regna på midsommar..."
Så även om det regnar på midsommarafton så låt mig pigga upp stämningen med tre visskivor, alla av helt olika karaktärer, som kan skapa en riktig mysstämning var ni än är! Trevlig midsommar på er!
Carl Anton - Visor på Överby Carl-Anton Axelssons röst har jag alltid gillat. För mig har den alltid på något sätt varit en av dom naturligaste rösterna för visor. Dessutom är hans texter både vardagliga och trovärdiga, men samtidigt otroligt intressanta och fylld med vackra beskrivande bilder av den svenska sommaren vid havet. Därför har jag nu också börjat att samla på skivor med denne vislegend. "Visor från Överby" kom 1973 och är en samling nyskrivet material som han spelade in tillsammans med några av landets bästa musiker i genren, som Thorstein Bergman, Giovanni Jaconelli och Hans Wahlgren. Tillsammans samlades de en sommardag i Carl-Antons stuga på Överby i Stockholms skärgård, satte upp en liten studio med inspelningsapparater, öppnade dörrarna och till ackompanjemang av fågelkvitter och sommarsol spelade in denna platta, allt enligt Carl-Antons egna ord på skivomslaget. Kan det bli mer sommar än så? Man kan inte heller annat än le åt slutorden i texten: "P.S. Hör du nåt som inte borde höras, kan det bero på att vi slog en mygga då och då. D.S."
Låtarna, gjord i traditionell visstil med dragspel, flöjt, fiol och gitarr, doftar också sommar i nästan varenda låt, utom möjligen i två låtar som bär de mindre lockande titlarna "Hösten kommer, regn och blåst" och "Höstvisa från Överby", där man ändå lyckas få även såna låtar att passa in i sommartid.
Men här finns annars "Jag seglar mot vinden", den vackra och somriga "Polska till Isabel" och berättelsen om "Fiskar-Blom". Skivan är både avkopplande och vacker, med väldigt målande texter!
Tyvärr kan jag inte bjuda på något smakprov från den, eftersom det inte finns nåt på Youtube, men för att ge något till sommarfesten så väljer jag att för första gången i bloggens historia länka till en låt som inte hör till den omskrivna skivan! Det får bli klassikern "Om maskros och tjärdoft", som jag just köpt på singel, så den kanske passar lite ändå...
Lena Dahlman - Fröding i ord och ton med Lena Dahlman
Gustaf Fröding, en av våra mest besjungna skalder, levde ett rätt trasigt liv, plågad av klena nerver och sinnessjukdom. Trots det har han ändå skrivit några av de mest klassiska dikterna i svensk historia.
Få skivor om denne skald har dock känts så äkta och speciell som denna med nyligen avlidna skådespelerskan och sångerskan Lena Dahlman. När jag var ung såg jag henne i diverse småroller samt i olika frågesportprogram i TV. Men här har hon gjort en väldigt snygg visskiva med sånger av Fröding tillsammans med flera av jazzens största namn, Arne Domnérus, Rune Gustafsson, Bengt Hallberg och Georg Riedel. När svensk visa och svensk jazz möts musikaliskt så brukar det dofta folkmusik väldigt mycket och så även här. Arrangemangen är väldigt snygga och upplägget på skivan är riktigt bra där Lena sjunger både Frödings med glada och pigga sticken, som "Men", och de mer tragiska och melankoliska, som "Mordet i Vindfallsängen" eller "Elin i hagen", kanske en av de vackraste visorna i modern tid. Också förstås "Dans bort i vägen", mil ifrån Sven-Ingvars hurtighet...
Men skivan rymmer också flera spår där Lena läser dikter rakt upp och ner med sin bästa och piggaste värmländska (Lena Dahlman var trots allt född i Hagfors). Dessutom finns här också några riktigt vackra och sköna instrumentala låtar i folkmusiktempo, signerad Domnérus, Hallberg och kompani. Detta är en skiva som rymmer både skratt, gråt, glädje och spänning. Kanske en av de mest speciella visskivor jag hört...
Här kan vi lyssna på den spännande och tragiska berättelsen om den snälla och glada bondflickan som genom kärlek förvandlas till en galen och farlig person, "Elin i hagen".
Gösta Linderholm - Jordsmak
Den visskiva med den mest moderna tonerna är då denna med Gösta Linderholm. Linderholm är ingen sångare jag brytt mig i, förrän på senare år. Jag ska med glädje lämna hans mer tramsiga dagar med Sveriges Jazzband och "Brittas restaurang" därhän, för när jag hörde en låt som hette "När morgonen gryr" så vände min åsikt en hel del om Gösta Linderholm. Detta var ju mästerligt gjort! Till min glädje så lyckades jag också hitta hela plattan med nyss nämnda låt på en second hand här i stan för en väldigt billig peng. Genomgående för alla tre visskivorna är att några av de största svenska musikerna i olika genrer spelar med och så även här. I kören finns både Marie Bergman och Maritza Horn, Stefan Nilsson spelar piano, Lasse Englund gitarr och framför allt Björn J:son Lundh, som är nästan plattans andra huvudperson eftersom han har arrangerat mesta delen av plattan. Och det är hans arrangemang som är en av plattans största styrkor, för här finns enormt vackra och drömska låtar med en otroligt ljuv ljudbild. Som "När morgonen gryr", med en målande text och melodi som verkligen doftar en gryende sommarmorgon med daggen och disen som ligger över ett vackert landskap!
Men som kontrast så kan Gösta då och då också plötsligt passera gränsen mellan visa och pop och drar igång med en röjig rockcountrylåt i "Speed-way" eller en bluesig Bob Dylan-cover "Så långt bort - för länge sen" ("Long ago, far away"), för att nästa sekund smeka och slappna av i den vackra "I Stockholms City". Tyvärr får vi också dras med den svagaste låten på plattan, den väldigt uttjatade zydecopastischen "Rulla in en boll och låt den rulla". Men plattan rymmer dock väldigt många sinnen och i "Tiden flyr" blir musiken plötsligt skönt gungande och bluesfunkig. "Jordsmak" är en spännande och vacker platta som aldrig blir tråkig och som lyckas både slappna av och plötsligt riva i och gör detta till ett helt otroligt skönt arrangemang. Här väljer jag självklart "När morgonen gryr"!
För ett par år sen skrev jag en artikel om en av absoluta favoriter bland vissångare, en artikel som tyvärr försvann av misstag när jag städade bland etiketterna. Då skrev jag om Staffan Percys singel "Drömmens skepp" och någon dag ska jag skriva om den artikeln, för denne visgigants största och mäktigaste låt förtjänar självklart en plats här. Men för ett bra tag sen upptäckte jag att Staffan Percy, eller Sjögren som han egentligen är född till, har så otroligt många fler fantastiska plattor och låtar att luta sig tillbaka på. Därför så ska jag också skriva om en hel LP med honom.
Staffan Percy är en fantastisk vissångare vars röst är både trovärdig, livfull och mogen. Han skriver otroligt vackra och djupa texter och vågar ta ut svängarna i melodierna och skapa något helt nytt. Det märks bland annat på inledande låten på den här skivan, "Elva visor" från 1976, "Än brinner var våg (det mörknar)" som bryter lite från den normala vistraditionen och vågar blanda en nypa schlager i kanterna på melodin. Men den här plattan innehåller också en hel del egna versioner av kända klassiska visor av våra främsta skalder, allt ackompanjerat och arrangerat av Ricke Löw, en bortglömd orkesterledare som främst är känd som ledaren av orkestern bakom "Carl Anton på Vita Bergen".
Här finns då allt från Nils Ferlins "Får jag lämna några blommor" och "En valsmelodi", Alf Hambes "Visa i Molom", Mats Paulsons "Visa vid vindens ängar", Bellmans båda "Märk hur vår skugga" (i en riktigt udda
version som låter som ett helt begravningståg) och "Nå skruva fiolen" och en lysande version av Olle Adolphson och Beppe Wolgers "Mitt eget land". Jag älskar också den vintriga Stockholmsbeskrivningen i Percys egen låt "Vintersol över Nybroplan".
Detta är en väldigt vacker, lättlyssnad och avkopplande visplatta med visor som är alldeles perfekt för den sommar vi nu lämnar bakom oss! Ricke Löws orkester här är lätt, smekfull och väldigt avkopplande och passar bra till Percys röst! En fläkt av det gamla Sverige fläktar här på ett härligt och fräscht sätt där egna och traditionella visor på ett eget sätt passar perfekt ihop!
Staffan Percy har hunnit bli 69 år och för två år sen dök en reklamfilm upp på Youtube upp där Percy annonserade att han gav ut en ny singel betitlad "Känn dig blåst", en låt jag inte lyckats höra ännu i sin helhet. Så framtill dess så njuter jag gärna av hans klassiska visor, som denna version av "Mitt eget land".
Någon som följt bloggen under dess sexåriga existens kanske känner igen den här skivan. Jag skrev om den för ett flertal år sen men tyvärr lyckades jag av misstag radera den vid en omorganisation av etiketterna så jag tyckte att det var passande att skriva om den igen nu när det var midsommar. Under många år har jag nu skrivit om moderna sommarfavoriter på midsommar, men det finns ju annan musik som är passande en dag som denna. Gamla klassiska visor är en sak och när det gäller det är detta en av de mer udda inslagen. Fast på samma gång är skivan en av de mer vanliga, i backarna alltså. Den här skivan, "To Carl-Michael with love" med Martin Best Consort från 1975, har du säkert sett både här och där om du grävt på second hands och loppisar i dess skivbackar. Till slut blev jag väldigt nyfiken på vad det var och köpte den och blev väldigt positivt överraskad! Ett bevis på att en skiva som är rent loppisrat ibland faktiskt kan vara guld värd!
Martin Best är en engelsk lutaspelare, sångare och kompositör som ägnat mesta delen av sitt liv till att upptäcka trubadurkonsten från medeltiden och renässansen. Men under en tid av sitt liv bodde han också i Sverige och sjöng svenska visor, där hans tolkningar av Carl-Michael Bellman är dom mest kända. Men då hans svenska är något begränsad så har Bellmans texter översatts till engelska av Paul Britten Austin. På papperet låter det som om detta kan bli exakt vad som helst, både lysande och rena pajasprojektet, men i realiteten blev det en väldigt spännande och härlig nyupptäckt av den svenska visskatten. Martin Best Consort, som hela bandet heter, består av musiker från det brittiska öriket som spelar i mjuk tradionell visstil med både stråkar, gitarrer och flöjter och det låter svensk sommar att man bara njuter, samtidigt som Martin Best sjunger Bellman på engelska och det samtidigt blir något helt nytt mitt ibland det traditionella. Här får Ulla Winblad en internationell touch med texter som: "Ulla, my Ulla, what sayst to my offer? Strawberries scarlet in milk and wine!"
Och epistel nr 21, som vi känner som "Så lunkar vi så småningom", som en del kanske sjunger idag, blir: "Away we trott soon, ev'ryone From this our noisy bacchanal"
Eller vad sägs om den underbart vackra instrumentala versionen av epistel nr 54, "Aldrig en Iris", som här då blir "Never an Iris".
Den här skivan blandas sen upp med traditionella brittiska gamla visor på B-sidan, som "Nightingales sing", "The seeds of love" och James Oswalds "The starwort", som är lika snyggt arrangerade och spelade som hans Bellman-tolkningar. Det är ett bra sätt att inte bara upptäcka Bellman utan sen också styra nyfikenheten in mot en ny visvärld från det brittiska öriket.
Det här är en fantastisk visplatta som både är traditionell, men samtidigt känns speciell, ny och fräsch! Den idag 73-årige Martin Best har en pigg och glad sångröst som lyfter upp Bellmans låtar mot nya höjder. Det finns totalt tre plattor med Martin Best Consorts musik av Bellman, dels denna, dels "Bellman in Britain" och till sist "Songs of Carl Michael Bellman", varav jag har dom två första och ännu letar efter den tredje. Fast han har också nosat på andra svenska skalder och gav 1979 ut en platta med låtar av Birger Sjöberg.
Jag har, eftersom det är midsommar, valt två Bellmanklassiker från denna platta, dels "Away we trott" ("Så lunkar vi så småningom") och dels "Up Amaryllis" ("Opp Amaryllis") . Trevlig midsommar på er!
Det var länge sen jag skrev en text om en mer schlagerinriktad skiva, men det finns en sångare som jag ju måste ha med. Jag upptäckte den här artisten när jag första gången hörde en pigg och glad sommarlåt som jag tyckte var väldigt snygg och mysig, "Roslagens vind". Artisten heter Kjell Hansson och jag har sen dess samlat på mig alla hans skivor. Så, nu har jag tömt ur mig allt jag vet om honom. Jo, visst ja, han föddes 1947 i Norrtälje och har både i USA samt jobbat som engelska lärare på ABF, om vi ska tro texten på den här skivan.
Men i övrigt är Kjell Hansson en väldigt anonym artist som främst är känd för att han var med i Melodifestivalen 1979 med "Mer än bara över natten", samt att vi är några som minns "Roslagens vind" också, som var en stor hit på Svensktoppen 1977.
Men trots denna anonymitet så har jag alltid gillat Kjells röst. Han har kanske den en av dom lenaste röster i den svenska musikhistorien, vilket han utnyttjar väl till att sjunga avkopplande och lugna vispoplåtar med väldigt vackra texter! Den skiva jag har valt är hans debut från 1974, "Dig", en skiva som är köpt på den numera sen ett år tillbaka nedlagda skivaffären här i Sundsvall, Harvest Records, för ett antal år sen. Musiken är en blandning av lätta mjukpoplåtar och mycket visa och en nypa folkmusik.
Kjell har bara skrivit en av låtarna själv på den här plattan, den väldigt vackra "Dalarö kvarn". I över
huvudtaget så vurmar han väldigt mycket för Stockholms skärgård på "Dig", med låtar som "Skärgårdsmorgon" (Joni Mitchells "Chelea-morning") och "Beatrice-Aurore". Men favoriten är ändå hans version av Rune Lindström-texten "Då väntar jag vid vägarna", som är en lite vemodig visa som har både en väldigt snygg folkmusikkänsla i sig och ett somrigt lugn!
Som sagt så är många av låtarna svenska och egna versioner av kända hits, som Demis Roussos "Forever and ever", Charles Aznavours "She", Cat Stevens "Morning har broken" eller Carole Kings "Being at war with each other", men det är väldigt egna och otroligt välgjorda versioner som inte på nåt sätt försöker planka originalen, men inte heller låta för utsvävande.
Jag tycker den här skivan är otroligt vacker och avkopplande, men hela hans diskografi är fylld med relaxande vispop med den sköna stämman från denna idag allt för bortglömda sångare. Lyssna bland annat på hans fantastiska visplatta "Amerikabåten lägger ut" från 1981 där han har sjungit in gamla visor från emigranttiden i slutet av 1800-talet!
Som sagt så är det skrivet i stjärnorna vad Kjell Hansson gör idag, om han sjunger eller njuter av sitt pensionärsliv, men för mig är han mycket saknad för få sångare kan så ledigt röra sig mellan mjuka schlagerballader, lätta 70-talspopdängor och vackra visor från det gamla Sverige och göra det med en perfekt sångröst och där varje låt doftar det klassiska sommar-Sverige.
Två låtar hittade jag från denna platta. Dels den vackra "Beatrice-Aurore", där kanalägaren lagt till vackra filmer från 60-talet, och dels hans egen "Dalarö kvarn".
Jag erkänner att jag varit löjligt svag med att skriva i kategorin Schlager-Visa-Revy. Men nu ska det bli av för jag tänkte skriva lite om ett band som jag gillat allt mer de senaste åren. Jag är ju ingen 60-talsfantom direkt, men den svenska schlagern från det decenniet är något som ligger mig varmt om hjärtat och då främst den som korsar gränsen mellan visa och folkmusik, som då trakteras av Hootenanny Singers. Det passar riktigt bra att skriva några rader om dom nu när en av bandets starkaste krafter och förgrundsgestalter, Hansi Schwarz avlidit, 70 år gammal. Hansi föddes i Tyskland, men spenderade mesta delen av sitt liv i Sverige.1961 blev han medlem av Westbay Singers (ja, Västervik översatt om ni inte förstod). Bandet blev sedan Hootenanny Singers och resten är historia. 1974 blev en viss medlem vid namn Björn Ulfveus upptagen med ett annat band som skulle skriva något större historia, ABBA, och bandet upplöstes i några år.
Det jag gillar med Hootenanny Singers, förutom deras sköna stämsång, är just deras förmåga att ta den svenska visskatten, krydda den med klassisk svensk schlagerkänsla och blanda den med starka doser av den svenska folkmusiktraditionen. Och ut kommer låtar som gör något helt nytt med det genuint traditionella.
Lyssna på en av deras mest legendariska låtar, "Björkens visa" från 1965, där man på ett genialt sätt klämt in ett sånt för den tiden relativt otidsenligt instrument som cembalo.
Eller varför inte en av singlarna ni ser, "Början till slutet"/"Adjö farväl" från 1967. "Almost purssuaded" heter den på engelska och har fått en lysande text av Stickan Andersson.
Den mest klassiska plattan är förstås deras tolkningar av Dan Anderssons texter på plattan "Dan Andersson på vårt sätt" från 1973 som gav världen mastodontsuccén "Omkring tiggarn från Luossa". Jag är ingen expert på dikter och diktare, men just Dan Anderssons enormt naturtrogna texter är verkligen värd ett öra och här lyckas man verkligen klä dom i en musikalisk dräkt som inte liknar något annat! Detta är kanske bland det bästa som det svenska 60-talet hade att bjuda på.
1979 återbildade Hansi Schwarz och Tonny Roth bandet med nya medlemmar för ytterligare ett par plattor även om intresset hade svalnat för dom och 1982 var det god natt för gott. Därefter ägnade sig Schwarz åt att driva en instutition som blivit väldigt viktig för den svenska vistraditionen, nämligen Visfestivalen i Västervik, något han gjorde ända fram till sin död.
Den som har väldigt gott minne kanske minns att Hansi gästframträdde i humorprogrammet "Helt Apropå" i slutet av 80-talet. Humorgruppen framförde Hootenannys hit "Gabrielle" med Schwarz på sång och gitarr, fast i parodiversionen "Gabriel", en drift med dåvarande Systembolagschefen Gabriel Romanus.
Hootenanny Singers var ett av 60-talets mest populära och njutbara band som lyckades förnya hela visskatten och schlagervärlden med musik som blandade svenska stilar på ett sätt som aldrig gjorts. Och för detta, och för sin kamp att driva den svenska vistraditionen vidare, så ska Hansi Schwarz ha ett stort tack! Hans och dom andra i bandets musik lever dock vidare. Vill ni ha mer information om skivor med Hootenanny Singers kan ni titta på denna videoblogg av skivsamlaren Björn Jakobsson, alias 78rpmblog.
Två låtar har jag valt att visa, och det var inte någon lätt uppgift att välja. Men det blev till slut den klassiska "Björkens visa", en långliggare på Svensktoppen men långt ifrån sönderspelad! Och dessutom den härligt folkmusikdoftande låten "Där skall jag bo" som visar att rockvideon fanns långt innan MTV var påtänkt.
