Hommage till Sven-Bertil Taube!

Att jag gillar visor och visplattor har väl framgått här på bloggen, om inte annat runt midsommartid. Visor har en särskild sorts spännande historia i sig och med rätt arr och framförande är det hur bra och mysigt som helst och Carl-Anton, Staffan Percy, Cornelis och Fred Åkerström tillhör bland dom jag helst lyssnar på. Men en av dom allra största favoriterna har nog ändå varit Sven-Bertil Taube, mannen som kanske mer än någon annan personifierar idén att hålla sina föräldrars livsverk vid liv åt eftervärlden. Mannen som tyvärr inte finns med oss längre. Han avled i England 87 år gammal efter en otroligt lång och framgångsrik karriär. Jag vet att denna hyllning kommer lite sent, men bättre sent än aldrig, antar jag.

Sven-Bertil Taube är alltså, om någon eventuellt har missat det, Evert Taubes son och har genom sina otaliga inspelningar av pappa Everts visor tillsammans med barndomsvännen Ulf Björlin och hans

orkester tagit vistraditionen till helt nya dimensioner. För innan Sven-Bertils inspelningar var det inte särskilt vanligt att en vissångare hade en orkester. Man sjöng med en gitarr eller liknande instrument och därmed basta. Sven-Bertil Taube och Ulf Björlin ändrade på det och gjorde visgenren levande på ett helt annat sätt. 
     Att Evert Taubes texter tillhör genrens bästa och intressantaste går väl knappast att förneka. Alla texter som bara andas sommar och berättelserna från Sydamerika, om Fritiof Andersson, Carmencita, Rosa och Rönnerdal och båtar som ligger i ett glittrigt vatten är saker dom flesta kan sjunga och som skapar en speciell känsla när man hör dom. Men däremot har jag aldrig varit särskilt förtjust i när Evert själv sjunger dom, även om jag alltid gillat texterna. Jag ska väl inte gå närmare in på varför jag inte är ett jättefan av Everts sångröst, men jag tycker det finns andra som jag långt hellre hör tolka hans texter. Främst i ledet finns då hans egen son, Sven-Bertil, och med åren så har det rent allmänt blivit svårt att tänka på någon annan sjungandes Evert Taubes sånger än Sven-Bertil Taube. Sven-Bertil Taube hade en naturlig sångröst för visor som smekte och med sitt vibrato och Ulf Björlins mästerliga arr och orkester skapade sommarkänslor och stämningar som få! Och favoriten för mig är "Sommarnatt", också känd som "Kom i min famn". Den långsamma och smekfulla inledningen och valsorkestreringen med Sven-Bertils röst och låten som bara stiger efter hand bara osar sommar! 

Nu var det inte bara Taube-låtar som Sven-Bertil Taube hade framgång med, även om det är dom han är mest förknippad med. Hans tolkningar av Mikis Theodorakis bör förstås inte förglömmas, med "En

sång av frihet", med svensk text av Bo Setterlind, i spetsen. Eller Ulf Peder Olrogs "På en liten smutsig bakgård". Han hade även en förmåga att bjuda på sig själv, som när han 1993 iförd säckiga kläder och långhårig peruk stod i programmet "Åkesson" och rappade med Just D i "Vart tog den söta lilla flickan vägen". När jag såg det då trodde jag att han hade förlorat förståndet. 2015 deltog han i TV4s "Så mycket bättre" och även om mitt intresse för det programmet är tämligen lågt så är jag grymt imponerad över hur han lyckades göra vals och traditionell visa av Ace Of Base låt "C'est la vie"! Och innan jag 1996, tillsammans med några ur min klass från Härnösands Folkhögskola, såg filmen "Händerna" så hade jag inte alls en aning om att Sven-Bertil även var skådespelare, och det skulle folk bli än mer varse om senare med storroller, musikaler och Guldbaggar. 
     Det är ju ändå främst som vissångare man minns honom som, och som den som på absolut bästa sätt bevarat pappa Everts låtar till en till generation, även om han med framgång gjort annat också där mycket tyvärr hamnat lite i skymundan med tiden. För mig är Sven-Bertil Taube en stor del av den svenska sommaren när den är som vackrast, för hur vackert är det inte när man ser en vacker havsvik, vattnet glittrar en sommardag, man bara sitter och njuter och hör någonstans Sven-Bertil:
"Kom i min famn och låt oss dansar här en vals, min Rose-Marie. Natten är ljuv, le blott och dansa!"
Då smälter jag och känner sommaren som allra mest. Så tack för dom känslorna och för allt du har gjort svenskt musikliv, Sven-Bertil Taube, och vila i frid!