En liten annorlunda uppdatering i form av ett litet tips till alla som liksom jag gillar plattor som är tämligen obskyra och där man undrar "Hur tänkte man här". Till alla som gillar min serie av skivor kallad "Kultstämplat" så kan jag rekommendera en engelsk blogg jag just sprang på. Den heter mycket passande "The World's Worst Records" och har hållit på längre än mig. Här kan man läsa fakta om bland dom märkligaste och hemskaste plattorna och singlarna någonsin och om dess utövare. Dessutom med smakprov förstås! Vem vet, en del av skivorna där kan hamna även här i framtiden!
Men inte nog med det, det finns också en radioshow kopplad till denna blogg, som det finns en länk till högst upp till vänster på bloggsidan. Länk till bloggen finns i länklistan nere bredvid, men även i bilden ovan. Mycket nöje!
Det är dags att börja träna sig att säga 2023! 2022 är snart historia och det innebär en tillbakablick på året som har gått i form av det sedvanliga top 10 över dom bästa fynden från det gångna året. 2022 har om sanningen ska fram varit ett rätt svagt år. Mycket små 10 kronors här och var, men endast ett fåtal riktiga rejäla köp. Det har varit lite stelt med inflöde av nya saker på dom ställen som säljer skivor här, förmodligen för att Tradera, Discogs och annat lockar mer att sälja på. Dessutom så har det varit svårt att hitta saker bortanför jazzen som man inte har. Jag har sett många skivor jag redan har inom 80- och 90-talsmusiken, medan jazzplattorna har regnat in. Releasestakten var lite annorlunda i den gamla jazzeran än vad den sen blev under LP-epoken. 70-talsplattorna har däremot gått helt OK i år. Men därmed inte sagt att jag inte är tacksam över all jazz jag hittar. Jag blir förstås överväldigad och glad när jag hittar inspelningar som jag aldrig har sett eller diverse liveutgåvor här och var. Och i år har den stora trenden där varit Duke Ellingtons småband, vars skivor plötsligt har poppat upp med jämna mellanrum. Sundsvall har arrangerat ett par skivmässor i vanlig ordning och dessa är förstås ett väldigt viktigt och härligt andningshål vad gäller köpande av intressanta skivor. En second hand-butik här i Sundsvall gick i graven i år, men även om jag förstås sörjer ett ställe mindre att gräva på så var Magasinet det ställe i stan där det var minst inflöde av nya skivor på och de som inkom fick ett gravt överpris så saknaden är inte jättestor om jag ska vara ärlig. Det var svårare än någonsin att få ihop detta top 10 i år och hitta skivor som var värdiga att kallas för "Årets bästa fynd" och ettan är tämligen självklar. På detta top 10 märks då förstås jazzens övertag stort och det har också varit ett år då intressanta CD-skivor har blivit allt mer förekommande, allt medan diverse gårdsloppisar och second hand-butiker fortsätter att försöka locka skivsamlare med dyra priser på vinylskivor som egentligen inte är värd ett nickel. Som sagt, 2023 kan bli bara bli bättre... 10 August Strindberg - Fröken Julie
Längst ner en skiva som är en lite udda fågel, för jag tror det är första gången jag skriver om en teaterplatta, och jag är ingen storföljare av varken teater eller August Strindberg. Däremot gillar jag gamla svenska filmer och den här boxen kändes så speciell att jag bara var tvungen att köpa den, även om den såg lite sliten ut på omslaget. Strindbergs klassiska drama om den förbjudna kärleksaffären mellan Fröken Julie och hennes betjänt Jean är här framförd 1958 av Inga Tidblad och Ulf Palme. I perfekt skick är denna värd 300 kronor på Discogs och då detta dessutom är en riktigt udda sak att hitta på second hand så är det klart att den ska finnas här! 9 Morrissey - Ringleader of the tormentors
Morrisseys åttonde platta är mer rockig än på länge och dessutom från eran när Morrissey fick en gigantisk revival som soloartist efter att i ett par decennier bara varit sedd som The Smiths begåvade sångare. Så för en tia var det riktigt kul att hitta en begränsad utgåva av den här plattan. Bonusmaterialet som följer med kanske är något svagt. Förvisso flaggas det för både poster och bonus-DVD. Men postern är bara en större bild på skivomslaget och DVD:n innehåller videon till singeln "You have killed me" samt två backstage-filmer. Men likväl är det en kul och speciell utgåva av en riktigt bra artist som hittades för en väldigt låg summa och det belönas med en plats på listan. 8Maynard Ferguson & Chris Connor - Two's company
Här kommer vi till den första som jag redan har skrivit om i år och när jag hörde den så fick jag vissa aningar att den här nog borde ha en plats bland årets bästa fynd. För här möttes en av storbandsvärldens mest speciella ledare och en av dom mest bortglömda vokaltalanger i genren, Maynard Ferguson och Chris Connor. I en oförutsägbar och häftig storbandsupplevelse med fantastiskt arr av Ferguson och kanonsång av Connor så skapades en av dom allra bästa jazzplattorna någonsin! 7The Jazz Combo from "I want to live!" (LP)
Otroligt att en film visar sig ha så otroligt mycket bra musik i sig och ändå vara en film som inte är en musikfilm utan en film med en sorglig och tragisk historia i sig. Flera gånger under årens lopp har musik från filmen "I want to live", om en prostituerad som blir oskyldigt anklagad och dömd till döden för ett mord, förekommit. För det finns två skivor kopplad till den; dels Johnny Mendel's lysande soundtrack med ett stjärnspäckat storband, och dels denna med musik från ett mindre band ledd av Gerry Mulligan. Gruppen förekommer i filmen faktiskt och ända sen jag hittade en EP från den här skivan så har jag velat ha tag i den. Och sök och du skola finna, i år dök den upp och den levererade så klart med höjdarlåtarna från EP:n och ett par låtar till. En fantastiskt relaxande och skön jazzupplevelse helt enkelt! 6 Herbie Mann - Brazil Blues
Jazzflöjtisten Herbie Mann hade en väldigt nära kontakt med Brasilien och dess musik och gjorde ett antal plattor med bossa nova och samba. Och den här plattan har en stor plats i mitt hjärta, både av musikaliska och nostalgiska skäl. Musikaliskt är det hur kanonbra som helst. Det är snyggt, lättsamt och rytmiskt utan att skapa för stor karnalvalskänsla. Nostalgiskt så fick jag den här skivan kopierad på kassett i högstadiet av en lärarinna och den fick mig att själv börja intressera mig för musik av den här sorten. Och till sist, efter mer än 30 år och lyssnandes på kassetten många gånger, så hittade jag skivan till den och mindes plötsligt omslaget och dess utseende. För mig bland det bästa Herbie Mann har gjort i karriären. 5 Depeche Mode - 101
Den här plattan var inte direkt ny för mig utan mer av en uppgradering till en version i bättre kvalitet än den jag hade. Men en uppgradering jag länge velat göra, men överallt mötts av skivor som kostat mellan 200-300 kronor. Depeche är ett starkt namn på marknaden! Men till slut så fann jag den här dubbel-CD:n på Selånger Marknad i fint skick för en femtilapp. Den ikoniska liveplattan som även var en konsertfilm med samma namn och som var inspelad 1988 på Rose Bowl i Pasadena i Kalifornien, med Dave Gahan i toppform, samt även en passande hyllning till ett av årets sorgligaste dödsfall, Depeche Andy Fletcher! 4 Dick Twardzik - Complete recordings
I september skrev jag om ett av jazzens mest tragiska öden, den sorgligt bortglömde pianisten Dick Twardzik som spelade med dom stora, fastnade i drogträsket och dog under en turné med Chet Baker endast 24 år gammal. Twardzik släppte bara två plattor själv och dessa två släppte skivbolaget Lone Hill Jazz på en skiva, en riktigt bra skiva med en stil som liknar både Bud Powell och Lennie Tristano och som visar på att om Twardzik hade fått leva så vet man aldrig hur den karriären hade sett ut. 3Bunny Berigan's All-Stars - 1936 A demonstration of swing
Detta är en av dom mest speciella jazzplattorna i samlingen. För när man hittar radioutsändningar med jazz så är det i dom flesta fallen förstås konserter, men här så är det snarare frågan om en lektion. En lektion för tveksamma och dom som såg ner på jazzen om vad jazz och den då nya formen swing egentligen var. Lärare är Marshall Stearns och K. K Hanson och ett all-star-band ledd av vikarien Bunny Berigan och med både Bud Freeman och Teddy Wilson i sättningen står för den musikaliska demonstrationen. Och denna skola valde Alamac Records att släppa på vinyl för allmän lyssning och gav jazzfans en riktigt spännande och udda upplevelse och samlarobjekt! 2 The Alan Parsons Project - I robot/Pyramid/Eve/The turn of a friendly card (4LP-box)
Om man ska köpa plattor man redan har så är det förstås roligast att göra det i annorlunda former och det är ju detta sannerligen. För för en tia så hittade jag denna finfina box med fyra av The Alan Parsons Project's plattor, där tre av plattorna sen tidiga fanns i samlingen, men den här storslagna boxen är bara ett måste. Fyra klassiker från en av världens bästa producenter i en och samma utgåva, kan det bli bättre? Parsons som förövrigt spenderade 2022 till att släppa ett helt nytt album! 1 Chicago - Chicago at Carnegie Hall (4LP-box)
Ettan var alltså självklar för den lycka jag kände när jag på vårens skivmässa när jag hittade den här fantastiska liveboxen med Chicago för endast en tjuga var obeskrivlig! Jag hade del tre och fyra av den på ett dubbelalbum sen tidigare. Det albumet är numera utgallrat och ersatt av denna kompletta box med ett band i toppform som fick chansen att spela på en av dom största scenerna i USA och ville föreviga alla fem spelningarna där. Den här boxen är väldigt tung om man ska plöja sig igenom alla fyra skivorna på en gång, men det är samtidigt ett otroligt häftigt musikaliskt tidsdokument från ett av världens bästa och ösigaste band med musik som är helt fantastiskt. Det var givet att Chicago skulle ta hem första platsen i år! Också var det detta med årets låt. Musikaliskt så har det varit ett lite svagare år i år än 2021, som i mitt tycke levererade starkare låtar (i mina mått mätt alltså). Men synthmusiken från Tyskland har levererat starkt i år, med ett av dom i mitt tycke bästa banden just nu i toppform på sitt nya album. Jag talar om trion i Rroyce, som gör pumpande, energirik och stark synthmusik med starka melodier och sång. Deras "Paranoiac SL" och "Answers & Questions" är två av dom allra bästa låtarna i år! Dessutom har det åter förekommit skrällar med artister som jag aldrig trodde jag skulle gilla något med som ändå har släppt kanonlåtar i år. Jag talar om 90-talsrockband som jag då totalavskydde, som Skunk Anansie, vars "Can't take you anywhere" var en av sommarens bästa låtar, eller Foo Fighters, som släppte den lysande låten "Love dies young", detta precis innan deras tragedi då deras trummis Taylor Hawkins avled i en drogöverdos. Också den artisten som gjort den bästa låten i år var en artist jag inte alls var gillade. Under 00-talet var Little Jinder för mig mamma Åsas struliga och ointressanta dotter. Men när jag hörde singeln "Solnedgångar" i våras så började något hända. Den var ju riktigt skön och bra! Och den smällde det bara till med uppföljarsingeln "Brustna hjärtans klubb", en bitterljuv, sentimental, klassisk och vacker ballad som smekte i höstmörkret! Detta är ju bara vackert och helmysigt! Och detta gör att Little Jinders "Brustna hjärtans klubb" blir årets låt 2022!
Så därmed kan jag sätta punkt på året 2022 och öppna den ännu oskrivna bok som heter 2023 och förstås önska alla läsare
Ännu ett år är till ända! Ett år som hos mig har varit i stort sätt en sak, jazz. För så mycket jazz på vinyl som jag har hittat i år är svårt att hitta något motsvarande tidigare i mitt liv och det hela började i början av året då två second hand-affärer samtidigt hade fått in stora drösar med jazzplattor av alla möjliga slag, samt att Vinylstallet hade försäljning av jazz-CDs för en tia styck, och jag fick införskaffa i vild förtvivlan. Och året har ju lite grann slutat i samma anda också. Förutom det så var den andra stora saken att jag under hösten äntligen fick gå på skivmässa igen och på denna komplettera min samling av Blood, Sweat & Tears-plattor. Därför är det att räkna med att det finns en stor övervikt av jazzplattor bland årets bästa fynd. Hela sex av dom plattorna på listan kan räknas till den genren. Årets vinnare kändes rätt klar på ett tidigt stadium efter att jag hade fått skivan och lyssnat igenom den. Men låt oss ta allt från början och göra den traditionsenliga nedräkningen av dom bästa skivköpen 2021!
10 Kula Shaker - K: När Kula Shaker kom runt 1997 som ett försök till att rädda britpopen med sin blandning av indiepop och indisk musik så var jag väldigt tveksam till den och deras hits "Govinda", "Tattva" och Deep Purple-covern "Hush" passerade mig tämligen obemärkt förbi. Det var ett misstag, för under de senaste tio åren så har jag insett hur lysande detta band egentligen var. En av årets bästa låtar är för övrigt bandets egna version av Bröderna Marx-klassikern "I'm against it" från början av året. Och det var också runt den tiden som jag hittade efter mycket sökande bandets 1997,album "K", som innehöll alla dom där hitsen. Och inte nog med det, detta var en specialutgåva på två CD-skivor med "Hush"-singeln med följande på andra skivan. Detta är förstås värt en plats på listan!
9 Paul Quinichette - The vice president:Paul Quinichette, Lester Youngs efterträdare som av en del avfärdats som inget mer än an klon av den store mästaren, fick här chansen att glänsa på egen hand i en skiva med Count Basie-musiker samt Basie själv. Och som han glänste! Med en orkester som innehöll bland annat en lysande Bill Doggett på orgel skapar han lysande 50-talsswing av finaste kvalitet.
8 Coleman Hawkins - Coleman Hawkins and the trumpet kings:En värdig uppföljare till 2015-års vinnare av årets bästa fynd, Coleman Hawkins "Cattin". Bland jazzinvasionen i början av året så fanns det även med ännu en lysande skiva innehållandes Hawkins äventyr i det lilla och idag saligt bortglömda skivbolaget Keynote. Enormt fin swing av bästa och intimaste märke bjuds det på här och ännu ett bevis på att detta märke är värd med uppmärksamhet!
7 Serge Chaloff - The fabel of the mabel: Ännu en jazzmusiker som musikvärlden har glömt bort fanns med bland jazzköpen i vintras. En av Woody Hermans fyra bröder (från "Four brothers"-inspelningen) som jag velat hitta inspelningar med ett tag nu och till slut lyckades. Med musikerna var till en stor del mindre kända, men musiken och samspelet var galant i denna cool jazz-pärla!
6 Count Basie - Count Basie & Friends on Pablo (4LP-box): Norman Grantz har tagit tre titlar med the Count ur sin katalog från sitt skivbolag Pablo och satt ihop i denna fina box med fyra skivor. I denna box finns följande plattor: "Basie & Zoot", "At Montreux" (i trio med Ella Fitzgerald), "Satch & Josh" (med Oscar Peterson) samt "I told you so". Denna box blev min för endast en tjuga och för det priset och det innehållet hamnar man förstås på listan!
5 Frankie Goes To Hollywood - Rage hard: Att hitta Frankie Goes To Hollywoods comeback-singel från 1986, "Rage hard", är väl i sig inget sensationellt, men om den som i detta fall även innehåller ett mittuppslag där ett gäng knutna nävar sticker upp så hamnar saken i ett annat läge. En kanonbra låt och ett festligt och udda omslag var en av dom bästa fynden på höstens Megaloppis på Nordichallen.
4 Groucho Marx - An evening with Groucho: Jag har en soloplatta med Harpo Marx, spelandes harpa, och jag har en med Chico Marx (nästan i alla fall, han delar rum med Dezi Arnez på plattan). Däremot har jag förrän nu inte hittat något riktigt med den mest utåtriktade av Bröderna Marx, Groucho. En CD med en episod av hans komedi show "You bet your life" är allt. Men på Sundsvalls Skivmässa så hittade jag denna ÄNTLIGEN! Dubbel-LPn med showen där en åldrande Groucho, som bara han kan, berättar anekdoter och sjunger filmlåtar från brödernas stora karriär inför en entusiastisk publik. Och detta för bara en tjuga! Gissa om jag var överlycklig?
3 Chvrches - The bones of what you believe: Under året så har det dumpit ner skivgåvor från en tacksam och trevlig vän och prenumerant från Norge, skivor som innehållit musik av alla de möjliga slag och mycket förstås från Norge. Det kommer en speciell artikel senare om skivorna som är specifikt med norska artister. Men här och nu på bronsplats en skiva som fick mig att bokstavligen gapa av chock när jag öppnade paketet på balkongen inför kameran (då jag filmade för Vinylcommunityn). För denna skiva beställde jag för ett tag sen på Ginza och den kom bort i importen och jag fick den inte. Sen dess har jag letat som en galning efter en ny upplaga av den och inte hittat något förrän den dyker upp, oöppnad och ny, i detta paket! Engelska Chvrches med sångerskan Lauren Mayberry har blivit något av det senaste decenniets synthfavoriter hos mig så denna present gjorde mig extra glad och tacksam och det belönades med bronset på listan!
2 André Francis & Jean Schwartz Jazz Characters (3 individuella CD-utgåvor med respektive Benny Carter, Stan Kenton och Horace Silver): Inom fransk jazzvärld är André Francis och Jean Schwartz två väldigt inflytelserika namn. Francis är jazzexpert och författare och Jean Schwartz har skrivit mängder av stora franska låtar inom genren. Tillsammans har dom givit ut mängder av uppmärksammade, populära och rosade skivor i serien "Jazz Characters", som fokuserar på olika jazzmusiker. Jag lyckades på Erikshjälpen att hitta tre av dessa, alla tre är dubbelskivor och alla var oöppnade. En med Benny Carter, en med Stan Kenton och en med Horace Silver. Det roliga med dessa samlingar är att det inte är dom lättaste bollarna in i mål utan man har lyckats gräva lite och hitta dom där inte lika vanliga utgåvorna och satt ihop kanonsamlingar med riktiga höjdarinspelningar! Dessa två franska jazzgiganters samlingar kan inte nog lyftas om och skulle man springa på någon av dom så rekommenteras dom varmt. Sen kanske dom inte kostar 25 kronor styck gjorde som mina.
1 Dexter Gordon - Dexter rides again (nyutgåva): Nyutgåvor är det inte så ofta jag kommer över, i alla fall inte till ett vettigt pris. Så när Ginza hade en gigantisk skivrea under sommaren så fastnade jag får en nyutgåva som man sålde iväg för bara 60 kronor, en uppdatering av Dexter Gordons klassiska "Dexter rides again", i original från 1958, nu utgiven 2018. Förutom det normala, den var ny, oöppnad och löjligt billig i förhållande till utgåvan, så var det också en av årets allra bästa jazzupplevelse, där flera intressanta namn som Leo Parker, Art Blakey, Fats Navarro och Tadd Dameron förekommer. Bebop av allra bästa slag och med kanonspel! Som kronan på verket har bolaget Vinyl Passion också grävt fram ett antal ej tidigare släppta bonusspår som man har inkluderat. Detta kan vara en av dom bästa jazzplattorna jag har köpt på länge, och då har jag som sagt köpt MÅNGA kanonplattor i genren bara i år!
Också var det detta med Årets Låt, trots allt får jag erkänna att 2021 har bjudit på en hel del riktigt bra saker i musikväg. Inte i toppen på listorna, skvalkanalerna och på DigiListan förstås, där är allt nattsvart som vanligt, men utanför. Och det har gjorts ny bra musik i gamla genrer folk man trodde var utdöda, många gamla namn har kommit tillbaka med överraskande kanonbra musik samt sensationellt bra musik från artister i alla fall jag inte trodde var möjliga att göra bra musik (Hej Agnes). Årets låt är med ett band som gjort avtryck av sig på många sätt 2021. För majoriteten är dom nog tyvärr mest känd för sin flopp i Eurovision Song Contest i år, med den tävlingens enda bra låt, "The wrong place", och det brukar inte innebära lovande saker för framtiden. Men belgiska Hooverphonic visade under hösten hur lysande vacker och snygg pop ska låta! Med den grymt snyggt gjorda och arrangerade "Thinking about you" förtrollade dom i alla fall mig och det var en låt jag hade väldigt svårt att lägga i från mig! Så årets låt bjuder jag också på, Hooverphonic och deras förföriska poppärla "Thinking about you".
Så med denna lista över årets bästa skivköp vill jag önska alla läsare ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!
Jag tänker utveckla ett ord som jag har funderat på länge, allätare. Sommaren 1996 så jobbade jag som radiopratare på en närradiostation och vid lunchen så var det en av mina arbetskollegor som frågade mig om min musiksmak och jag sa att jag var allätare. "Jaså? Gillar du opera och hårdrock?", frågade min kollega lite spydigt. "Nej, det kan jag inte påstå...", sa jag lite tveksamt. Han påpekade lite retsamt sen: "Då kan du ju inte vara allätare! Du måste ju gilla allt..." Den logiken tyckte jag var så dum att jag knappt bemödade mig ett svar. Istället så kallade jag mig under flera år för "allätare med vissa begränsningar", för att slippa få fler som skulle märka ord. Samma diskussion kom upp på en livestream på Youtube jag var med i nyligen då man diskuterade musiksmaker och folk i chatten bredvid streamen började klaga på att man inte kunde kalla sig allätare om man inte gillade "det och det". Det ledde förstås till en väldigt debatt i streamen.
Men vad betyder det egentligen, "Allätare"? Tittar man i en ordlista så får man förstås den zoologiska beskrivningen om ett djur som äter både växter och djur. Men jag tror inte att idén när man en gång överförde ordet till mänsklig kulturell betydelse var att man gillade precis ALLT. Allätare kan
omöjligen betyda att vederbörande gillar exakt varenda liten musikstil som har kommit upp sen tidernas begynnelse. Jag tror väldigt få människor kan ställa sig upp och säga:
"Jo, jag gör det! Säg vilken musik som helst i hela världen någonsin och jag gillar det!" Jag ser mig som allätare och jag tror övervägande av er som har följt mig i denna blogg kan hålla med om det. I Stafrins Skivguide finns synthpop, 70-talspop, disco, soul från både 70- 80- och 90-tal, singersongwritermusik, jazz med allt från storband, swing, bebop, cool jazz och pianojazz, visor, schlager från 50-90-tal, 80-talspop, eurodisco, vocal trance, diverse rock från olika eror, britpop, big beat, hammondorgelmusik, brasiliansk bossa nova, indiepop och även lite klassiskt. Sen har jag svårigheter med hårdrock med alla dess undergenrer, opera, mycket musik från 00- och 10-talet, garage 2-step, hiphop och James Last. Men jag skulle nog ändå kalla mig för allätare oavsett.
Genom åren har jag dock fått för mig att det inte är en fördel att vara skivsamlare och kalla sig allätare. Många samlare är ju mer nischade i en favoritgenre/decennium och en allätare i det läget tenderar att framstås av flera som någon som främst gillar top 40 eller Absolute Music eller vad än som strömmar ur radion men inte har så mycket koll. Och detta är förstås en myt. Det går visst att kalla sig för allätare och vara extremt musikintresserad, det ser jag väldigt ofta på både Vinyl Communityn och diverse Facebook-grupper jag är med i. Likväl som jag möter förstås samlare med speciella inriktningar.
Nu kan någon fråga, "är detta en viktig fråga"? Egentligen inte, eller snarare så borde det inte vara det, men vad jag vill med detta är att undvika dessa lite besserwisseraktiga påståenden som någonstans lite nedlåtande ska sätta press på musikälskaren eller där det blir ett ordmärkeri som gör att den roliga diskussionen om musik tappar sin glädje. Och givetvis också att lyfta upp denna lite förbisedda sak. Ordet "Allätare" inom musik är något positivt i mina ögon. Jag vill påstå att vi som är allätare har det otroligt roligt när vi letar skivor, för vi kan hitta det mesta olika saker att köpa till vår samling, medan dom som är nischade till max 2-3 genrer kanske inte hittar något på månader, vilket för det inte innebär att jag ser ner på dom heller. Deras glädje när dom hittar något vill jag inte ta ifrån dom! Men att vara allätare är ändå för mig att kunna njuta av och lära mig så otroligt många olika typer av musik. Tänk om vi kunde glädjas åt och med det istället för att komma med ordmärkande och nedsättande pekpinnar och ord.
Årets mest utnötta fraser är nog "Det konstiga året 2020" alternativt "Det hemska året 2020", men det går ju inte förneka att det finns fog för det också. Men inget virus har kunnat stoppa Skivguiden eller skivsamlingen från att uppdateras i vanlig ordning som ni har kunnat se. Det har förvisso inte varit några skivmässor eller resor som gjort att jag kunnat hitta särskilt många av dom där udda eller speciella skivorna och jag har väl varit lite bakbunden till samma 2-3 butiker i stan under året, men jag får efter omständigheterna ändå se mig som nöjd ändå med köpåret 2020 och en årslista över dom bästa fynden detta år ska det förstås bli! Någon statistik över vad jag har köpt mest under året har jag inte gjort eftersom det känns fel att göra det när jag trots allt fått nöja mig med samma fåtal affärer under året och inte kunnat samla i normal ordning. Men jag tror inte det är en direkt djärv gissning om jag säger att jazzen åter vinner över genrer som jag har köpt mest detta år. Men då så, så här har mitt samlarår 2020 sett ut i en topp 10 lista över mina bästa fynd. Med största sannolikhet känner ni igen övervägande från tidigare artiklar i år:
Två skivor delar på tionde platsen, trots att de är köpt vid två olika tillfällen under året, eftersom dom ändå kommer från samma serie och ser nästan likadana ut i utseende. CBS Jazzotheque-serie med Count Basie visar på att även stora skivbolag kan rota i arkivet och plocka fram bortglömda pärlor och ge ut dom i förstklassiga utgåvor! På dessa två dubbelalbum finns både kända och okända stycken av såväl Basies småbandsmaterial som storbandsditon!
En bortglömd sångerska idag tillsammans med jazzens elit bjuder på årets kanske mysigaste musikupplevelse. För detta är skön kvällsmusik att lyssna på när man vill slappna av eller mysa. Lee Wiley kanske inte är någon Sarah Vaughan eller Ella i röstkvalitet, men när hon har namn som bröderna Dorsey, Bunny Berigan, Eddie Condon, Fats Waller, Jess Stacy, Bud Freeman, Benny Goodman och Joe Bushkin i bakgrunden så går det inte att motstå denna billiga box med fyra CD-skivor!
8 Eldkvarn - Död stjärna (signerad) (CD)
Autografer brukar normalt inte imponera på mig, det är en namnunderskrift av en person, men om jag hittar ett signerat exemplar av en skiva så är det mer av ett kul och udda skivfynd och det var klart fallet när jag hittade detta Eldkvarn-album från 2001 på Erikshjälpen, signerat av alla medlemmarna i bandet! Att Eldkvarn sen dessutom är en av mina favoriter bland svenska band gör det hela förstås ännu roligare!
Bo Hanssons plattor är inte billiga, framför allt inte på vinyl. Därför är det extra kul när man hittar dom och när man får dom gratis, i detta fall var den en gåva av en kompis. Och "El-ahriarah" är en vacker och spännande musikupplevelse och upptäcksfärd som man inte alls vet var den ska ta vägen, men som är väldigt skön och häftig!
Tro det eller ej, men 60-talet finns väl representerad på denna lista, och normalt är detta inte ett decennium jag samlar på. Men när man hittar denna Motown-platta, där The Supremes och The Temptations åter möts i en enormt häftig och blåsig platta så kan resultatet bara bli kanonhäftigt. Detta kan vara den bästa plattan jag har med Diana Ross på, som jag normalt inte är ett jättefan av. Den fick mig trots allt att så smått öppna nya ögon för musik jag tidigare inte varit så fascinerad av. 5 Phil Collins - The Singles (3CD-box)
En av musikbranschens bästa musiker och kompositörer samlar sina bästa låtar i kronologisk ordning på en trippel-CD-box är bara det värt att hyllas. För här trängs Phil Collins alla bästa hits, "In the air tonight", "Against all odds", "Thru these walls", "Sussudio", "Easy lover", "I wish it would rain down" och så vidare och så vidare. Och när plattan är från 2016 och bara kostar en Selma så kan det inte vara annat än ett kanonfynd! Denna köpte jag för ett par veckor sen, så den har jag inte hunnit skriva om än någon annanstans. Men riktigt rekommenderbar är den för alla Phil Collins-fans!
Detta får nog anses som årets bästa jazzfynd, en riktigt fin dubbel-LP med trumpetaren Roy Eldridge i sina glansdagar. Den ena skivan innehållandes helt fantastisk småbandsswing av bästa märke och den andra skivan bara med det bästa av hans samarbete med Gene Krupas orkester. 30-talets jazz när den var som allra bäst!
Jag har nämnt några gånger hur svårt det är att hitta skivor med det idag orättvist bortglömda engelska new wave-bandet Naked Eyes, där ena halvan, Rob Fisher, senare skulle bli mer känd i bandet Climie Fisher. Men när jag till sist hittade bandets debut, med Naked Eyes mest klassiska låtar "Promises promises", "Always something there to remind me" och "Voices in my head", så visade sig vara 80-talets brittiska synthpopvåg i sitt absoluta esse! Melodierna och produktionen är helt fantastisk och detta är en riktig poppärla för alla 80-talsfans! 2 U2 - Two hearts beat as one (7"-singel)
Ett udda exemplar av en singel som inte släpptes i Sverige. Vi fick nöja oss med "Sunday bloody sunday" som singel från U2s platta "War", medan USA, England och Australien fick denna bortglömda pärla. Så när jag på Vinylstallet grävde i deras singelhög och hittade denna för 10 kronor så var det givet att jag skulle ha den. Och säljaren, som var förvånad över att singeln fanns i lågpris-singellådan, tittade på mig med finurlig min och sa: "Nu har du gjort ett riktigt fynd!" Jajemän! Och det underlättar självklart att låten är riktigt riktigt bra!
Jag började med två skivor och vinnare blir också två skivor, i detta fall för att skivorna hittades samtidigt, för samma pris, är ungefär lika kanonbra och båda värda ungefär samma sak online. För endast en femma hittade jag dessa guldgripar på second hand, värda mycket mer än en femma, och båda är från 60-talet, som jag som sagt normalt inte samlar. Aretha Franklin är en funk- och soulorgie av sällan skådat slag med ett fantastiskt blås och ös! En publik i Paris som är i eld och lågor och Aretha i toppform som till och med lyckas lyfta uttjatade Stones "Satisfaction" till nivåer jag aldrig skådat!
För någon månad sen så avled dock Spencer Davis så på något sätt känns det bra att hans bands andra platta blir årets fynd! För även om 60-talets popvärld inte attraherar mig nåt nämnvärt så är The Spencer Davis Group ett kanonband och den här fantasifulla och spännande plattan som lyckas tvina ihop olika genrer på ett naturlig sätt ett stort bevis på det!
Så, därmed kan jag lägga skivåret 2020 bakom mig, med undantag från en sista fyndredovisning för december som kommer några dagar in på det nya året. Vi får väl hoppas att 2021 blir bättre på alla sätt och vis och att det snart kan bli mässor och skivresor igen. Samt nya kanonfynd till samlingen! Därmed vill jag önska alla följare och läsare
För bra precis 10 år sen så publicerade jag här en lista över dom, enligt mig, 50 bästa låtarna över 00-talet. Hade någon sagt i början av det decennium vi just lämnar bakom oss att jag 2019 skulle göra en dito lista över 10-talet så hade jag inte trott vederbörande. Men de senaste fem åren så har jag långsamt tvingat mig till att även utforska mer aktuell musik. Därför kommer här top 50 över dom bästa låtarna under detta decennium. 99 % av låtarna här har aldrig synts till på listor som Digilistan, Försäljningslistor, Svensktoppen eller dylikt, vad jag vet i alla fall. Men det känns som att just det numera bara är ett kvalitetstecken. Dessutom kanske inte detta har så mycket med skivor att göra eftersom väldigt många av låtarna förmodligen inte är utgivna fysiskt, men det är ju bara decennieskifte var tionde år. Så håll till godo! 50 Daft Punk - Get lucky
49 Chromeo - Old 45s 48 Chvrches - Bury it 47 The Sidh - Iridium 46 Chvrches - Lies 45 Indochine - Traffic girl 44 Bingo Players - Get up (Rattle) 43 Peter LeMarc - Den tunna tråden 42 Nanne - Ingen dansar dåligt 41 Icky Blossoms - Babes 40 1984- Synthpop och filmen G 39 Sandra - Stay in touch 38 Shazza - Ty i ja 37 Pet Shop Boys - Twenty something 36 Blackmore's Night - Journeyman 35 Rammstein - Ausländer 34 Depeche Mode - Cover me 33 Velile & Safri Duo - Helele 32 Pernilla Andersson - Desperados
31 Scooter - Riot 30 Rednex - Innit for the money 29 Jain - Makeba 28 Johnny Marr - Hi Hello 27 Spray - Anthem for the modern artist 26 Fozzy - Burn me up 25 Robyn & Röyksopp - Do it again 24 Duck Sauce - Barbra Streisand 23 Thåström - Vid Old Points bar 22 Parov Stelar - Demon dance 21 Taboo - Zumbao 20 Lizette Lizette - Trendslav 19 Kent - Egoist 18 Lizette Lizette - Sober up 17 Spray - Everything's better with muppets 16 Italove - Wonderful life 15 Basic Element - Someone out there 14 Pernilla Andersson - Låt det gå 13 Alexandra Stan featuring Jahmmi - 9 lives 12 Nanne - Jättekänd (det var för fan jag som...) 11 Fozzy - Judas 10 Timoteij - Het 9 U96 featuring Wolfgang Flür - Zukunftsmusik 8 Duck Sauce - Spandex 7 Robyn & Röyksopp - Monument 6 Chemical Brothers - Go 5 Nayer featuring Pitbull & Mahumbi - Suave (kiss me) 4 Italove - Heading for the sun 3 Depeche Mode - Where's the revolution 2 Swedish House Maffia - Antidote 1 Ghost - He is
Jag har inte hört så många plattor från 10-talet, men jag har ändå valt dom tio bästa plattorna från det gångna decenniet. Sju av dom har skrivit om här någon gång sen starten. Däremot har jag valt att inte rangordna dom, men här är ändå dom bästa fullängdarna under 2010-talet:
- Pernilla Andersson - Ö
Som låtexempel tog jag tre stycken här, dels decenniets låt, Ghosts sagolikt vackra och enormt skönt arrangerade "He is", dels en av dom mest underskattade och egna svenska artisterna, Lizette Lizette och en låt som kan ses som en hälsning till musikbranschen inför 20-talet, "Trendslav" samt en låt från nån av decenniets album. Då jag har skrivit om sju av plattorna så väljer jag en av dom jag inte länkat nåt exempel på, nåt från Lana Del Reys "Born to die", som jag fick i gåva från USA för ett par veckor sen, och titelspåret.
2019 har varit ett väldigt intressant och speciellt skivår ur många synvinklar. Om vi ska ta det mindre bra först så har det totalt varit mindre köp av fullängdsskivor än andra år. Mycket är för att folk har börjat inse värdet på vinylskivor säljer dom på Tradera eller dylikt, går till sin närmaste skivaffär och försöker få en slant för dom eller till och med behåller dom när dom nu är populära igen. Dom som blir förlorare då är second hand-butikerna som mest får dyngan ingen egentligen vill ha. Hösten har varit en liten lågvattenperiod vad gäller skivköp på second hand och där olika former av mässor som Sundsvalls Skivmässa, Sundsvalls Spel- och Skivmarknad och Megaloppisarna i Nordikhallen samt Vinylstallet räddat. Vinylens renässans sedan flera år tillbaka har både för- och nackdelar.
Däremot har det varit uppåt igen för en del saker jag har haft svårt att hitta i flera år, som intressanta vinylsinglar. Hösten har varit en alldeles lysande period för singlar och EPn av alla sorter, jazz, schlager, 80-tal, 70-tal, soul med mera. Det kommer också att märkas i toppen här på årslistan. Dessutom har det under ett flertal år varit svårt att hitta intressanta synthpopplattor från 80-talet till ett vettigt pris, men även där har det varit en uppgång jäntemot tidigare år. Det har också varit ännu ett GIGANTISKT år för CD-skivor, som verkligen kämpar i motvind just nu. Under tre tillfällen nästan i rad så på sommaren-sensommaren så hade jag förmånen att få CD-skivor gratis av vänner, bekanta och en skivloppis som gav bort dom.
Den i år tioårsjubilerade "Stafrins Skivguide" har under 2019 ändrat utseende och nått nya läsare och besökare och i vanlig ordning vill jag förstås bjuda på vad som varit bäst under året. Denna årslista över dom bästa fynden över året som gått har sett olika ut. Förra året fokuserade jag bara på vinnaren, men då övervägande av årets kandidater på ett eller annat sätt förekommit på bloggen under året och vinnaren dessutom så småningom kommer att få en egen artikel under etiketten "Kultstämplat" så väljer jag att i år visa hela top 10 listan, som så småningom också kommer att visas i filmformat på min Youtube-kanal! 10 Jacksons - Live! (1981)
Bröderna Jackson hade kul på scenen en kväll 1981 inför en entusiastisk publik där Michael Jackson höll hov och dom andra bröderna nästan hamnade totalt i skymundan. Mest promotades Michaels då ett par år gamla "Off the wall", men även brödernas senaste plattor får fansen att jubla! Och öset, känslan och groovet kan man inte förneka för detta är en helt underbar liveplatta där allt stämmer rent musikaliskt!
Det är inte så ofta jag har äran att hitta en LP-box från Verve, framför allt inte en som är så här lysande och komplett. Detta är det bästa från Oscar Petersons klassiska triosamarbete med basisten Ray Brown och trumslagaren Ed Thigpen och innehåller både klassiska mästerverk som "Nighttrain" och sånt jag inte hade sen tidigare! Pianojazz av allra bästa märke finns här! 8 Tomita - Kosmos/Firebird (1978, 1976)
Två skivor med ambient synthmusik från dess tidigaste era på 70-talet. Två blindbuys som verkligen gick hem när jag köpte plattor med den japanske multiinstrumentalisten Isao Tomita som tidigt försökte experimentera med det då helt nya instrumentet synthen och skapade i dag bortglömda men oerhört vackra elektroniska ljudlandskap i skuggan av Jean-Michel Jarré. Ibland lönar det sig chansa. Jag skrev om "Kosmos" i en "Nytt i samlingen" i maj, men även den andra plattan, där Tomita tagit sig an Igor Stravinskijs balett "Eldfågeln" i ny kostym rekommenderas varmt! 7 Pernilla Andersson - Ö (2010) 2010-talet är snart över och Pernilla Andersson är en påminnelse om att detta decennium trots allt inte varit så fruktansvärt musikaliskt som jag har trott. Som en kvinnlig modern Peter LeMarc vågar hon vara enkel, men samtidigt sticka ut i dagens musikvärld. Hon har en kanonbra röst och skriver bra texter. "Ö" går sin egen väg och överraskar, men är samtidigt okomplicerad! En av 10-talets bästa svenska plattor!
Jag erkänner, det finns mycket engelsk synthpop från 80-talet som jag ännu inte lyssnat in mig på tillräcklig mycket, fast genren ligger mig väldigt varmt om hjärtat. En av dom är Ultravox förre sångare John Foxx, som likt sitt forna band också sadlade om från punk till synth. Då jag under flera år haft problem att hitta riktigt intressant synthpop från 80-talet på vinyl, alltså sånt som jag inte redan har, så blev John Foxx en riktigt fräsch fläkt med en platta som bara andades mystik, experimentlusta och det brittiska 80-talets första år. Detta var kanske den vackraste fullängdaren i år!
När man säger plattor med svensk jazzhistoria så är det förstås den grammisnominerade serien "Svensk jazzhistoria" som man främst tänker på. Men på intet sätt bör den här skivtrion från den svenska swingeran på 30-talet glömmas bort! Detta är en riktigt fin samling som bland annat innehåller sånt inte kom med på den senare utgivna storserien och som visar upp att 30-talet var en av dom bästa och mest produktiva perioderna för svensk jazz!
4 Jazzplattor från skivbolaget TAX (Johnny Hodges - Love in Swingtime/Cootie Williams And The Boys From Harlem/Cootie Williams And His Rug Cutters 1937/40) En av dessa har jag skrivit om förut, Johnny Hodges-plattan som då var den enda jag hade hört. Nu har jag hört alla tre av dessa skivor med diverse soloprojekt ur Duke Ellingtons orkester. Dessa är jazzorkestrar jag aldrig har sett förr på vinyl här utan i regel bara hört dom i det legendariska radioprogrammet "Smokerings" för 20-30 år sen. Det är olika stämningar på dessa helt fantastiska plattor som spänner sig från Johnny Hodges mer Ellington-liknande vemod till Cootie Williams lite mer lekfulla småbandsswing från 30-talets slut. Det lilla svenska skivbolaget TAX har givit ut mängder av mindre känd småbandsswing och förstärker genom dessa tre fynd min syn på skivbolaget som ett av dom bästa och viktigaste skivmärkerna i Sverige för äldre jazz.
3 Simple Minds - Stand by love (1991, begränsad utgåva)
Den här, köpt i april, har jag inte skrivit om förut. Jag skulle ha skrivit om den i en separat artikel och sen glömt bort det, men bättre sent än aldrig. "Stand by love" är den tredje singeln från Simple Minds platta "Real life" från 1991 och att hitta just singeln i sig är en sak. Men på Sundsvalls Serie- och Skivmarknad i våras lyckades jag hitta denna numrerade begränsade utgåva av låten med inkluderande poster. Förvisso ett väldigt högt nummer, 10226, men min andel numrerade skivor är lätträknade och då jag också bara betalade 30 kronor för denna juvel så räknas den klart som en av årets stoltaste fynd! Också är låten hur bra som helst, bara det!
Jag visste förstås att den fanns i fysisk format, den legendariska signaturen till 80-talets nattradio, "Stjärnornas musik", och jag visste vad den hette, "Paris France", gjord av det som var spillrorna ur synthbandet Space, Paris France Transit. Vad jag däremot inte visste var att den fanns på singel också och när jag nu haft stora problem att hitta ett album med Paris France Transit så tappade jag lyckligt hakan rejält på Sundsvalls skivmässa när jag nu stod med denna klassiska radiosignatur i min hand i 7-tumsformat!
Jag vill inte skriva för mycket om denna singel än eftersom jag vill introducera den i "Kultstämplat" så småningom. Problemet är att jag inte har hittat något ljudklipp av låten och därför inte kan dela med mig av humorn i den. Erki Tossavainen är från Stockholm och får väl räknas som en av Svensktoppens one-hit-wonders. Han låg där i samtliga då tillåtna tio veckor med sin version av Neil Sedakas "Oh carol" och nådde faktiskt en andra plats. Men därefter har både den låten och han själv helt glömts bort. Och när jag på ett gammalt kassettband hörde låten för första gången i början av 00-talet så höll jag på att skratta mig fördärvad åt denna 70-talsdiscoversion på svenska av denna i original sorgliga 60-talshit, här fylld med fejkad engelsk brytning, robotröst och instrumentala malplacerade breaks. Sen har jag spenderat 15 år åt att leta efter låten och till sist hittat den! Och därför så är den förstås värd titeln "Årets skivfynd 2019"! Men som sagt, jag kan inte bjuda på den just nu, men jag lovar, jag kommer att skriva mer om den vid senare tillfälle för det är den väl värd!
Övervägande av skivorna här har jag redan bjudit på smakprov från i deras artiklar som jag länkat till. Därför lägger jag energi på att plocka fram lite smakprov på dom som jag ännu inte skrivit om.
Jag har en till "Nytt i samlingen" att skriva, därefter är jag beredd att lägga skivåret 2019 till handlingarna och se fram emot nya skivfynd under 2020. Men jag ska även försöka mig på något jag inte trodde var möjligt för 10 år sen. Jag ska, likt förra decennieskiftet, bjuda på en lista över dom bästa låtarna från decenniet som gått! Men jag vill ändå passa på att önska alla läsare av bloggen ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!
