Kultstämplat: Erkki Tossavainen - Oh Carol

Erkki Tossavainen - Oh Carol
Utgivningsår: 1979
Skivbolag: E.Mann
B-sida: Lyckliga att ha varann'
När jag var liten så fanns det en låt som jag hade svårt för, inte för att den var dålig utan för att jag hade väldigt svårt för mollaktiga låtar där man pratsjöng och Neil Sedakas "Oh Carol" var lite av skolboksexemplet. Jag stortjöt när Sedaka repeterade den sorgliga refrängtexten i pratform med en damkör som oade i bakgrunden. Idag kan man titta på det med en viss skämskudde framför över hur löjligt känslig man kunde vara ibland.
     Däremot var det helt annat när jag för mer än 20 år sen hittade ett kassettband med blandad musik och en discoschlager-version av låten var inspelad. Det var första gången jag kom i kontakt med Erkki Tossavainens svenska version av "Oh Carol" och jag nästan grät av en helt annan anledning, av skratt. Låten spelades in på minidisc (jo, det var den tiden), det som var inspelat, och användes flitigt i mina närradiosändningar i början av 00-talet. Men det tog drygt 15 år innan jag hittade singeln (och, ja, den blev ju årets fynd 2019) och ytterligare sex år innan någon la upp den på Tuben så jag äntligen kunde inkludera denna klassiker på Kultstämplat. Tålamod danar karaktären, heter det ju...

Nå, Erkki Tossavainen var sångare i dansbandet Bhonus och 1979 så sjöng han in han denna sololåt och den blev en jättehit på Svensktoppen och låg alla då tio tillåtna veckor med en andraplats som bäst, tro det eller ej. För den här versionen börjar med en löjligt tam inledning med elpianostråkar som låter som om den var gjord av random amatördansband ute på landsbygden. Med Erkki sjungandes med låtsas-amerikansksvensk brytning?!?! Varför?! Förmodligen för att passa in i den discoexplosion som sen kommer, för plötsligt övergår låten i en TOTALT malplacerat överpompöst instrumentalt discobreak med blås. Som om Stålmannen plötsligt dyker upp på dansgolvet, TA-DAAA!!! 

Och om man ska analysera sönder texten, om Neil Sedakas låt är en orgie i tårar och ångest så är Tossavainens version mycket gladare
"Oh Carol, underbara du!
Vad jag har längtat ända fram till nu"
För att följas av:
"Därför vill jag ge dig hela världen, där vi kan flytta in.
Oh Carol, till slut så blir du min!"
Lämnar ju ett något brett spektra när det gäller adressen att skriva.
"Var bor du?"
"Nja, jag och min tjej Carol har flyttat in i hela världen..."
Men visst, det är sockersött så det förslår, men den måste sjungas med fejkad engelsk brytning för full komisk effekt!
     Så hur kan man göra låten ännu mer ostig? Jo, självklart istället för ett sorgligt pratsjung ha en robotvocoder som lite fräckt och discofierat citerar en bit ur originaltexten:
"Ooooh Carolllll! I am but a fooool!"
För mig är det här ett komiskt mästerverk deluxe som har nästan allt en låt i den här genren ska ha. Onödig brytning, malplacerade breaks, discosound med schlagerkänsla, text med nödrim, robotröst och en cheesy stämning utan dess like. Lyssna och njut! Vad jag har längtat ända fram till nu, som en vis man sjöng...