RIP Dave Ball - synthgeniet som vågade experimentera!

En vårkväll 1986 så lyssnade jag på Metropol och deras tävling Popduellen, där Kaj Kindvall och Klas Burling tävlade mot varandra i popkunskap. Jag tror ni förstår av namnen anledningen till varför jag lyssnade noga på detta och det lilla inslaget gav mycket till mig för framtiden, både  influenser till mitt 70-talsintresse och band som jag började gilla. En av låtarna som spelades var Soft Cell och deras

"Tainted love", en låt jag hörde för första gången där och då och som jag gillade direkt. Det briljanta och enkla blipbloppande synthljudet fick mig på fall. Vad jag inte visste då var att bakom detta ljud fanns ett musikelektroniskt geni som kunde synthljuden på sina fem fingrar och som visste hur man utvecklade och experimenterade med det. Mark Almond var förstås stjärnan och hans speciella stämma gav musiken sin speciella känsla. Men bakom det fanns melodierna och soundet som vågade både följa och utmana. Bakom syntharna fanns David "Dave" Ball, som vi tyvärr förlorade igår efter en tids sjukdom 66 år gammal! Soft Cell var på flera av sina låtar och på plattor som "Non-stop erotic cabaret" och "The art of falling apart" ett bevis på Balls vilja att ta musiken på nya vägar och experimentera sig fram.

Men berömmelsen och ett stort användande av droger hade sitt pris och 1984 så splittrades Soft Cell och efter flera år med studiojobb, filmmusikjobb och diverse soloplattor så hittade Ball sitt nya kall! 1988

träffade han producenten Richard Norris och bildade The Grid, ett band som skulle ta experimentlustarna på helt nya vägar. The Grid tog technomusiken, blandade det med synthen och musiken blev väldigt speciell, atmosfärisk och vacker. För majoriteten är The Grid mest känd för att 1994 blanda techno och country i låtar som "Texas cowboys" och kanske främst "Swamp thing", som är ett dansmusikaliskt mästerverk och som blev en stor hit den sensommaren. Japp, den låten kan komma att dyka upp i serien "Sommarplågor" i framtiden. Men den som lyssnar på The Grids helt fantastiska platta "Evolver" från det året hör att bandet var mycket mer än så, där uppföljarhiten "Rollercoaster" genom bara sitt namn, men även sound, visar att bandet och plattan tar lyssnaren med på en musikalisk berg-och-dalbana som man aldrig vet var det ska ta vägen innan albumet når sin ende. För mig är "Evolver" en av 90-talets bästa och skönaste dansplattor med otroligt sköna ljudmattor! 

Efter det så har Ball ömsom fortsatt producera låtar till The Grid, som dock inte blivit ens i närheten lika uppmärksammade och populära som 1994, och ömsom återförena och göra nya låtar till Soft Cell, där bland annat "Purple zone" (gjord med Pet Shop Boys) från 2022 är kanonbra. Och in i det sista arbetade han och precis innan Daves död så var man färdig med skapandet av ett nytt Soft Cell-album. 

Dave Ball vågade gå sin egen väg och skapa musik som utmanade och kändes speciell. The Grid och Soft Cell var band som stod ut för sin tid och det blev otroligt bra och snyggt! Hans känsla att våga experimentera med musiken och vandra sin egen stig kommer att vara saknad i dagens musikbransch och för hans insatser inom musiken och för dom fantastiska plattor han har givit ut så tackar jag honom. RIP Dave Ball!