Nytt i samlingen - April 2023

Mother's Finest - Another mother further
Utgivningsår: 1977
Skivbolag: CBS
Betyg: 4/5

När jag var yngre och lyssnade på radioprogrammet Kulan I Luften på 80-talet så var ett par låtar som förekom ofta två stycken med gruppen Mother's Finest. Jag noterade låtarna, "Mickey's monkey" och "Baby love", men brydde mig inte så mycket om det sen. Funk-rock har sen dess inte direkt varit något jag har gått i gång på, men när jag såg denna Mother's Finest tredje platta "Another mother further" på "Vinylstallet" i stan så blev jag ändå nyfiken. Och jag får här med vifta med vit flagga, för detta är riktigt bra! 

Bandet bildades 1972 och har genom åren både haft egna storslagna framträdanden och varit framgångsrikt förband till några av världens största namn. Och när jag ser dom namnen, som AC/DC, The Who, Black Sabbath och Ted Nugent, så lyssnar jag oändligt mycket hellre på Mother's Finest.

Dom låtarna jag hörde i radio på 80-talet, med på den här plattan, har vuxit till två favoriter med bandet och här finns även "Dis go dis way, dis go dat way", som var en av dom första signaturerna till Clabbe Af Geijerstams Rakt Över Disc. Det är ett grym funkrockös med riktigt bra gitarrer och uppfinningsrikedom i solon och spel. Melodierna känns inte så primärt när det är sånt här ös utan det är bara att groova på. Möjligen att jag är lite reserverad till den avslutande "Hard rock lover", men det mesta förlåts när man på ett snyggt sätt har vävt in den gamla jazzstandarden "Airmail special" i gitarrsolot ett par gånger om. Skivan blir kvar i samlingen!



Al Stewart - Live/Indian summer
Utgivningsår: 1981
Skivbolag: RCA
Betyg: 4/5

Al Stewarts plattor börjar plötsligt ta en allt större del av samlingen och nu ska han testas om han håller live också. 1981 kom hans första live platta, "Live/Indian summer", som var ett dubbel-album där ena sidan på en av plattorna även innehöll en kvintett nyinspelade studiolåtar. Jag ska vara är ärlig, dom nya låtarna är inte alls dåliga utan habila och helt OK, men i jämförelse med låtarna på plattor som "Time passages" och "Year of the cat" så bleknar dom en del. 

Liveinspelningarna är gjorda på The Roxy i Los Angeles under tre datum i april 1981 med bandet Shot In The Dark som kompmusiker. Men ändå har man varit smart nog att behålla en del av mellansnacket för att få den där riktiga livekänslan. Och visst håller Al Stewart för en liveplatta också. Plattan är väldigt varierad där ett par spår påminner en del om Bruce Springsteen, där det plötsligt låter folkmusik om något låtarrangemang och där det 13 minuter långa collaget av "Nostradamus/World goes to riyadh" är en mäktig utsvävande poppärla. Det är spännande, avkopplande, väldigt välgjord och snyggt spelat!

När nu livedelen ändå något utskåpar dom nya låtarna så kanske det hade varit bättre om hela plattan hade varit live, men totalt sätt är detta ändå ett riktigt bra och välgjort dubbelalbum med riktigt bra livespår och några helt OK, om än svagare, nya låtar. Skivan blir kvar i samlingen!

The Greatful Dead - In the dark
Utgivningsår: 1987
Skivbolag: Arista
Betyg: 3/5

Jag ska inte låtsas som om jag vet mycket om Greatful Deads musik. Faktum är att innan en vän på Vinyl Communityn beslutade sig för att streama livekonserter med dom och ha chat på Youtube för nåt år sen så var Dead mest ett sånt där halvflummigt 60-70-talsband som jag nästan  bara hört talas om. Och musiken på streamarna var väl... inte riktigt mina domäner kan man säga för att vara lite snäll. 

     När jag nu stod på Vinylstallet och såg denna lite slitna version av deras 1987-platta "In the dark" för en tia så var det något ändå som sa: 

"Ge den den chans!"

Så jag köpte den och får erkänna; detta var klart bättre än jag kunnat tro!

Plattan innehåller låtar som bandet hade spelat av och till i fem år redan, men först nu valt att släppa på platta när dom hade förändra dom lite. Det låter inte jättemycket 1987 om plattan och den har ett par halvsega bluesspår som inte säger mig allt för mycket. Men samtidigt är det välgjort och mysigt. I sina bästa stunder är det lite Eagles-stämning med en dos country i kanterna. Låtar som singeln "Touch of grey" och "Tons of steel" tillhör några av plattans bästa spår. Om jag blir ett s k "Deadhead" återstår väl att se, men den här är i alla fall helt OK och blir kvar i samlingen!



Lily Berglund - Jorden runt
Utgivningsår: 1957
Skivbolag: Karusell
Andra spår: Kärlek, nål och tråd/Vita syrener/Vyssan, lullan blues

Lily Berglund gör sin debut på bloggen. Lily Berglund som tillhör 50-talets stora schlagerartister, allt som oftast ackompanjerad av maken Göte Wilhelmsson med orkester. Wilhelmsson är dock ännu i livet faktiskt, 94 år gammal, medan Lily dog 2010.

Anledningen till att denna EP finns i hemmet nu är att jag i somras köpte en fyrkantig reklamskiva i papp för strumpbyxor. Formatet är ju väldigt ovanligt och kul att ha så jag köpte den även fast skivan hade blivit böjd en gång och därmed hade ett veck som gjorde att den inte gick att spelas på grammofon. Låten på skivan var en fin vals med titeln "Jorden runt". Originalet är "Around the world", skriven av Victor Young till filmen "Jorden runt på 80 dagar". När nu den här pappsingeln inte gick att spela så var det mycket lägligt att jag nu hittade en EP med låten så att jag därmed kan ha pappversionen som en sorts udda kuriosa. Men även om jag nu kanske mer föredrar 60-talets schlager och framåt så är detta en riktigt mysig och bra låt. 
     Dom andra låtarna på EPn är riktiga klassiker som spelats både en och flera gånger av både Lily och andra artister, som "Kärlek, nål och tråd" (gjorts än mer framgångsrik med Inger Berggren, Britt-Inger Dreilick och Kurt Olsson) samt "Vita syrener" (en av Lily Berglunds stora succéer). En mysig gammeldags schlagersingel som klart blir kvar i samlingen.