Utgivningsår: 1963
Skivbolag: Megafon
Spår: De sålde sina hemman (Emigrantvisa)/Skänklåt (från Leksand)/Visa (från Utanmyra)/Vallåt (från Jämtland)
Den här bloggen fyllde faktiskt 15 år för ett par dagar sen! 15 år?!?!?! Hur har tiden sprungit iväg så pass? Jag borde göra något större av det, men tiden har inte räckt till och dessutom gjorde jag ju firanden både vid 5- och 10-årsjubileumet så för ögonblicket blir det bara att nämna detta och lova att det på intet sätt finns planer att sluta här.
Jan Johansson har förekommit ett antal gånger på bloggen under dessa 15 år, men när man säger namnet Jan Johansson för folk på gatan så säger troligen 98 % av dom "Visa från Utanmyra" och kanske 60-70 % av dom "Jazz på svenska". Det kusliga är att när Jan Johansson var i den tragiska bilolyckan som ändade hans liv 1968 så var han på väg till en spelning för att pensionera sin ikoniska låt från Utanmyra för gott, eftersom han var väldigt trött på att få spela den hela tiden. Jan Johansson kan ju då inte spela låten mer, men pensionerad är den verkligen inte. Jag hade kunnat skriva om hela plattan, men valde ändå EPn här. Trots allt så var låtarna på "Jazz på svenska" från början släppt på EP, hela tre stycken. Det är väl ingen hemlighet att den här är den av dom tre EP-utgåvorna man ser mest. Dock har en av låtarna på EPn förekommit förut här. "Emigrantvisan" är identisk med den version som ingår på Jan Johanssons platta "8 bitar Johansson" som jag skrev om för 6 år sen.
Men om jag nu fokuserar på den mest kända låten på den här EPn, "Visa från Utanmyra", så är låten från början daterad så långt tillbaka som början av 1900-talet i Dalarna. Två texter finns till låten. Den ena, mindre kända, av Olof von Dalin, heter "O tysta ensamhet", och den andra, av Björn Lindroth, "Visa från Utanmyra" och har den text som Monica Zetterlund sjöng på sin välkända version.
Låten må vara väldigt välspelad genom åren, men för mig är "Visa från Utanmyra" en svensk klassiker som som andas skog, avkoppling och vacker natur, och egentligen gör förstås hela EPn det. Jan Johansson har tagit svenska folkmelodier, satt en minimal jazzrytm till dom och lyckats sätta tillbaka låtarna i den svenska folkmusik myllan igen på ett nytt sätt, men ändå behållit deras särart och äkthet. Det kändes helt rätt att till midsommar i år skriva om denna mysiga sommarklassiker! Och med detta önskar jag alla läsare EN RIKTIGT GLAD MIDSOMMAR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar