Utgivningsår: 1976 Skivbolag: Philadelphia International Betyg: 3/5
En av soulens mäktiga när det gäller smeksam sängkammarsoul är Lou Rawls. Han hade en väldigt utmärkande smekande och mogen röst med en baston som alla kände igen. Och när den här plattan släpptes så hade han precis kommit till Philadelphia Records och detta är alltså hans första platta på det legendariska bolaget samt också den första artisten med framgångar i ett annat bolag som signade Philadelphia.
"All things in time" är en mjuk och själfull platta som låter Philly över hela linjen, vilket är plattans stora fördel även om detta kanske inte är ett av Philadelphias allra vassaste alster. För samtidigt hamnar Lou Rawls tyvärr lite i samma fack som en annan sängkammarsångare i samma genre, Barry White. Alltså att låtarna tenderar till att låta samma, har samma tempo och har samma romantiska skimmer över varenda låt. Alltså är det inte direkt discotakt på låtarna och inget, utom inledande "You're the one", sticker riktigt ut. Och då är dessutom den låten, som har storband i bakgrunden och en mer bluesig stil, plattans svagaste låt.
Men så är detta också, till skillnad mot Barry Whites plattor, en Philadelphia-platta med Gamble och Huff vid spakarna och MFSBs smekfulla orkesterinsatser vilket lyfter plattan enormt! Och det är ändå inte dåliga låtar, bara lite fantasilöst emellanåt. Det låter trots allt riktigt mysigt. Också innehåller plattan "You'll never find another love like mine", Lou Rawls genomgående bästa låt i karriären, det får man inte heller glömma bort. Lou Rawls "All things in time" blir så klart kvar i samlingen, här offras inga Phillysoul-plattor från 70-talet!
Mars var en riktigt bra månad för skivköp, kanske lite för bra till och med eftersom april kommer med två skivmässor. Men mycket jazz och en hel del fina singlar med 70-talssoul, som förvisso inte har de mest perfekta omslagen, men där skivorna i sig är av bästa klass. Därför blir det hela fyra skivor från denna månads fynd.
Johnny Hodges - Love in swingtime Utgivningsår: --- Skivbolag: TAX Betyg: 3/5
Flera av jazzplattorna har det gemensamt att de är utgivna av samma skivbolag, det lilla svenska bolaget TAX, startad av Carl A Hällström med målet att återutge jazzplattor på vinyl. Dessutom finns det en annan gemensam nämnare, det är Ellington-musiker i mindre och andra konstellationer. Och, ja, The Duke själv är med på ett antal låtar på varje. Den enda jag har hunnit höra i sin helhet så här långt är denna med Johnny Hodges, med inspelningar från åren 1938-39. Dom andra har jag hört stickprov från och om man ska döma av det så verkat denna vara den med med tydligast Ellington-känsla. Sentimentaliteten och lunket från Ellingtons mest kända hits hörs igenon redan från första låt och nästan hela plattan igenom, inte så konstigt då med Ellingtons elit i orkestern med namn som Cootie Williams, Harry Carney, Otto Hardwick, Billy Strayhorn och Lawrence Brown. Och jag ska verkligen inte säga att det är dåligt. Detta är en mysig och avkopplande jazzplatta. Fast i långa loppet önskar jag att man även hade blandat upp det hela med några snabbare låtar också, för det blir lite för segt och släpigt emellanåt. Men det är otroligt fina utgåvor dessa TAX-skivor så den blir förstås kvar!
En LP-box från Verve, det hittar man inte varje dag, framför allt inte om den innehåller Oscar Peterson. Denna box innehållandes två skivor är från Verves serie "Starportrait" och kan ses som det bästa ur Oscar Petersons reportoar med sina trogna följeslagare Ray Brown och Ed Thigpen. För det går inte att förneka att en hel del av Oscars allra bästa produktion kom under de år som han samarbetade med dessa två och visst förtjänar denna trio en best of-box! Och här finns både sånt som jag har sen tidigare och älskar, som utdrag från den ikoniska "Night train"-serien, men även sånt jag aldrig hört förr och som jag blir väldigt nyfiken på, som deras samarbete med orkesterledaren Russel Garcia eller inspelningar med Milt Jackson. En alldeles förträfflig samlingsbox och väl passande för dom som både vill upptäcka Oscar Petersons eleganta spel och för oss som vill ha och njuta av honom så mycket som möjligt! Jag tycker vi avnjuter "Spirit feel", gjord med Russel Garcia.
Philadelphia International All Stars - Let's clean up the ghetto Utgivningsår: 1977 Skivbolag: Philadelphia International Records B-sida: Let's clean up the ghetto (Instrumental)
Ta hela Philly Soul-genrens elit och samla dom i på en och samma låt och denna är resultatet. Givetvis blev lyckan fullständig när jag hittade denna protestlåt och singel mot osäkerheten och förfallet av New Yorks ghetton. Från början var låten skriven till Lou Rawls, men Philly-hjärnorna Kenny Gamble och Leon Huff ansåg att det inte riktigt passade honom och gjorde om den alltså till denna "Philadelphia International All Stars". Fast man behöll ändå Rawls inledande prata som pågår i en minut, men har alltså fyllt på med Billy Paul, Archie Bell, Teddy Pendergrass och O'Jays.
Detta är ett stycke musikalisk tidshistoria och tidlös viktig samhällsinformation ihopblandad till en mästerlig brygd. Egentligen så är melodin inte alls någon hit, men den gungande rytmen som tuffar på genom hela låten gör att den sitter likväl som ett härligt funkigt tuggummi som inte vill försvinna ur huvudet. Så för att förstärka det ännu mer så finns en grymt skön instrumental version av låten signerad Philly-bolagets husorkester M.F.S.B. på B-sidan! Och att nu Lou Rawls inte fick ensamrätten på låten har förstås inte hindrat honom att ändå framföra låten på sina konserter och på så sätt låta den leva kvar i generationer!
Carrie (Lucas) - I gotta keep dancin' Utgivningsår: 1977 Skivbolag: Soul Train Records B-sida: What's the question
Under flera år som ung hade jag en skiva från 1984 som hette "Horsin' around" med en sångerska som hette Carrie Lucas. Den skivan tyckte jag var tämligen trist och ointressant och snart blev den utrensad ur samlingen. Oturen ville mig dock så lilla att jag när jag fick en påse skivor gratis av en arbetskamrat så dök "Horsin' around" upp igen, som ett eländigt häftplåster. När jag nu hittade denna singel så visste jag inte alls vad "Carrie", som det bara står på singelskivan, hette i efternamn och att Carrie Lucas och jag än en gång skulle mötas.
För anledningen till att jag köpte denna singel var att den är utgiven på Soul Train Records, som är programledaren för den amerikanska showen "Soul Train", Don Cornelius, eget skivbolag. Älskar ni 70-talssoul som jag och inte har sett "Soul train" så gå in på Youtube och titta, där det finns mängder av avsnitt. Carrie Lucas var alltså kontrakterad på Soul Train Records och på den senare utvecklingen av det bolaget, Solar, större delen av sin karriär, utom då på den enda platta jag hade med henne.
Jag ska verkligen inte säga att Carrie Lucas är en bra sångerska, tvärtom så sjunger hon riktigt uselt, men melodin är ändå riktigt lysande och den stråkförsedda discoproduktionen är grymt skön och smekande och likväl är denna singel väl värd ett öra, A-sidan, som den mjukare och avslappnande B-sidan "What's the question"! Den är långt bättre än "Horsin' around" i alla fall...
Det har blivit dags att syna 1976 års bästa låtar, året när jag fyllde två år. Alltså är alla låtar även här upptäckta långt i efter hand, även om det känns som om dom tre i toppen har varit med mig hela livet. 1976 är annars ett år med mycket soul och disco så det dominerar listan väldigt mycket. Det här året kom också flera kanonplattor som har förkommit här på bloggen, som Major Harris, John Miles, Tavares, Soul Train Gang, Tower Of Power, Angelo, America och Lou Rawls. Det blir alltså nytt rekord i antalet singlar/plattor jag har skrivit om förut här. I övrigt tar endast sex svenska låtar plats på listan, vilket i och för sig är fyra med än på 1977-listan. Därmed så kliver vi in i tidsmaskinen och tittar tillbaka på det musikaliska året 1976! 1 Chicago - If you leave me now 2 Dr. Hook - A little bit more 3 Bellamy Brothers - Let your love flow
4 America - Watership down 5 Melba Moore - This is it 6 Ralph Carter - Extra, extra (read all about it) 7 Candi Staton - Young hearts run free 8 Bee Gees - You should be dancing 9 Lou Rawls - You'll never find another love like mine 10 England Dan & John Ford Coley - I'd really love to see you tonight 11 Stevie Wonder - Isn't She Lovely 12 Stevie Wonder - Pastime Paradise 13 Monica Zetterlund - Vart blev ni av 14 Björn Skifs - Firefly 15 Chicago - You are on my mind 16 Sailor - A glass of champagne 17 The Real Thing - You to me are everything 18 The Manhattans - Kiss and say goodbye 19 The Isley Brothers - Harvest for the world 20 Sammy Davis Jr - Baretta's Theme (Keep Your Eye On The Sparrow) 21 Harpo - Moviestar 22 City Boy - Surgery hours (doctor doctor)
Så var det skivmässedags igen i Sundsvall, åter på Pipeline, och jösses vilken mässa det var, för min del alltså. Vad gäller arrangemanget i sig så var det mindre utställare än i höstas, samt att det dessutom var två som inte sålde skivor utan grammofoner respektive artisttröjor. Kan vi hoppas på en uppgång på andelen säljare till i oktober, så vi kan visa Sverige att Sundsvall också hakat på den vinyltrend som blåser genom världen just nu? I övrigt vill jag som vanligt tacka Thomas Lundmark på Pipeline för det jobb han lägger ner på mässan! Den är jätteviktig nu när Sundsvall inte har någon egen skivaffär och vi får förlita oss på loppisar.
Men som sagt, för min del var det en höjdarmässa med massor av kanonfina skivor till väldigt låga priser. Fynden gick överlag i genrerna jazz och soul, vilket var behövligt efter ett par år med väldigt mycket 80-tal. Lite variation är aldrig fel.
Favoriten för min del var en kille som sålde skivor för 20 kronor styck och där man fick 6 stycken för 100 kronor. Här lyckades jag hitta en kanonhäftig 3LP-box med Count Basie och Lester Young med inspelningar från 1944-1952, detta för endast 20 kronor!
Dessutom Prince & The New Power Generation och deras klassiska "Diamonds & Pearls" från 1991, en platta jag har på en värdelös kassettplagiat jag fick tag på för drygt 17-18 år sen och nu äntligen
hittat en riktigt dubbel-LP-version av i kanonskick! Detta är min absoluta favoritplatta med "The Artist In The Future Known As The Symbol". Den är avkopplande och funkig och melodierna är både nya och fräscha! Rekommenderas varmt!
Mer soul blev det i form av en väldigt intressant platta med The Jacksons, Michael, Jermaine, Tito och dom andra. Den här skivan, släppt 1977, heter "Goin' places" är utgiven på Phiadelphia International Records och Epic Records under deras samarbete ihop och bland producenterna finns Phillylegender som Gamble & Huff och McFadden & Whitehead. Det borgar för en riktig soulfest senare alltså!
Men det blev mer jazz, en häftig samling kallad "Kansas City Jazz", med låtar från dom artister på 30- och 40-talet som var en stor del av succén för jazz från Kansas City, där Count Basie var den stora kungen. Men förutom Basie så finns här Mary Lou Williams And Her Kansas City Seven, Pete Johnson's Band, Andy Kirk & His Couds Of Joy och Hot Lips Page (som var två av plattans stora höjdpunkter). Klassisk swing från skarven mellan 30- och 40-tal i en riktigt bra jazzplatta!
Jag blev även glad åt en skiva med äldre inspelningar med Coleman Hawkins. Plattan heter "Cattin'" och är en del av Fontanas "Jazz Club Series" (Volym 30)". Här finns kanonfin swing från 1944 där Hawkins spelar med namn som Teddy Wilson, Don Byas, Jack Teagarden, Trummy Young och Earl Hines.
Sist ut bland de sex jag hittade från denna säljare var en uppföljare till en spännande skiva jag hittade för några år sen. Jag har börjat inse hur intressant det är att lyssna på äldre jazz från andra länder än bara dom traditionella, USA, England och Sverige. I Stockholm i höstas köpte jag en platta med tysk jazz och nyligen hittade jag en skiva med ett polskt storband och sen tidigare har jag volym 1 av danska skivbolaget Storyvilles utgåvor ur serien "Danish jazz", där med orkesterledaren Kai Ewans. Här köpte jag nu volym 2 som heter "Danish jazz - Leo Mathisen 1944-48". Leo Mathisen var en pianist som alltid hade cigarr i munnen och var en komiker vid sidan av musiker.
Soulinvasionen var inte slut med det. Jag köpte också en fin LP med Lou Rawls, en av 70-talets soulgiganter på Philadelphia International Records. Den här plattan, "When you hear Lou, you've heard it all" från 1977, har även den ett flertal låtar skrivna och producerad av Gamble & Huff och är Philly Soul i dess ädlaste märke!
Och på tal om ädel 70-talssoul. Säljaren jag köpte den av lyckades sälja på mig en skiva med Curtis Mayfield också, "Give, get, take and have" från 1976. Skivfodralet är absolut inte i det bästa skicket utan är rätt vattenskadat, men för 10 kronor och trots allt en skiva i sig som var i kanonskick kunde jag inte neka den, tills jag hittar en bättre version av den i alla fall! Denna skiva är en riktig fröjd för örat om man gillar smäktande laid back 70-talssoul sjungen med den ljusa kastratröst som bara Curtis Mayfield kan.
B-sidans första låt, "Get a little bit (give, get, take and have)" är en fantastisk skapelse där Curtis och kören sjunger väldigt snyggt och udda ihop!
Jag kunde också jublande lägga ännu en titel till min samling av Carole King-plattor, i detta fall "Simple things" från 1977. I Stockholm i höstas köpte jag en platta från 1983 som var en riktig flopp. Därför känns det skönt att hitta en Carole King då hon var i sitt essä och gjorde riktig laid back och skön pop!
Shalamar har blivit en riktig vana att köpa på Sundsvalls skivmässa. Alla mina skivor med dessa soullegender har jag hittat här och nu blev det 1983 års "The look". Plattan var den sista där Jody Watley och Jeffrey Daniel medverkade och skulle bli en långt större framgång i England än hemma i USA.
Mer höjdarplattor, denna gång köpt av Kjell som ägde Harvest Records i stan till för ett par år sen! Vad sägs om en väldigt billig Chicago från 1974? Bandets platta "Chicago VII" har ett väldigt speciellt omslag som känns lite som om den vore gjord av läder. Den här skivan, som är ett dubbelalbum, var i kanonskick och jag fick den för endast 20 kronor!
Och till sist, Gerry Mulligan tillsammans med Zoot Sims, Bob Brookmeyer, Conte Contoli och dom andra i The Concert Jazz Band i en Verve-skiva med samma namn, alltså "The Concert Jazz Band", från 1960! Jag har en liveplatta från Village Vanguard med bandet sen tidigare, så det var kul att hitta detta studioalbum också!
Så lysande slutade en fantastisk skivmäsa för min del med kanonfina skivor till kanonpris, med skivor jag kunde jubla åt att hitta! Dessutom bara fullängdsvinyl och inte en enda CD eller singel, vilket är väldigt ovanligt! Men och andra sidan märktes det att man satsade mer på vinyl än singlar och CD på mässan denna gång. Som sagt, mer utställare önskas till hösten. Bra med besökare var det dock nu och lite tjuvlyssningar gav vid handen att säljarna var nöjda med utdelningen ändå! Så visst lever vinylskivan igen.
Tre låtar blir det från denna mässa. Dels en av höjdpunkterna från Kansas City Jazz-plattan, med Hot Lips Page & His Band som i en inspelning från 1940 spelar "Lafayette", tyvärr är det bara ljud, men vilket ljud sen.
Dessutom Jackson-bröderna som från sin "Goin' places"-platta framför titelspåret och här kan man verkligen tala om en vital och pigg Michael Jackson som dansar bättre än någonsin!
Till sist Chicago och en liveupptagning av sin hit från plattan "VII", "I've been searching so long".
En månad går fort. Det är redan dags att summera april, som i det hela var en rätt lugn månad med en del kul saker, men väldigt få som kändes som superfynd. Det blev väldigt mycket singlar plötsligt, ett format som jag har haft väldigt svårt att hitta bra saker på på sistone! Men här kommer tre fynd, utgivna på helt olika format, som stod ut under denna månad:
Al Jarreau - Breakin' away: Skivor med Al Jarreau är inte så svåra att hitta och oftast är dom höjdarfynd och denna är inget undantag. Gitarristen som bildat skola åt många i samma stil och som lyckats kombinera scat-sång och gitarrspel ihop på ett fenomenalt sätt. Det är svårt att tro att han just fyllt 76 år.
"Breakin' away" är från 1981 och är producerad av en mästare på slickad och avkopplande soulpop, Jay Graydon, som jobbat med gräddan av amerikanska musiker, eller vad sägs om David Foster, syskonen DeBarge, Sheena Easton, Art Garfunkel, Lou Rawls, Dionne Warwick, Air Supply, Manhattans Transfer med flera, samt att han var den som upptäckte Steve "Toto" Lukather.
Detta är en vacker och relaxande platta, midnight jazzsoul med en dos funk i sig och med en bländande produktion! Inledande "Closer to your love" och "We're in this love together" är lysande och Al Jarreaus röst har alltid varit svalkande och briljant.
Plattan har bara en nackdel, att han fick för sig att tolka Dave Brubecks "Blue rondo a la turk" som känns väldigt malplacerad och riktigt dålig. Men om man hoppar över den så är detta riktigt svalt och mysigt när en mästerproducent och en mästermusiker möttes i studion!
Jag tycker vi här lyssnar på "Closer to your love".
Wilmer X - Arkiv X: Här är månadens kronjuvel och en kandidat till årets bästa fynd hittills i år. På en loppis i stan såg jag en skivbox som jag aldrig sett förut, men som jag fastnade direkt för; Wilmer X samlingsbox "Arkiv X", som innehåller fyra CD-skivor, tre samlingsskivor med bandets bästa låtar och mer där till från deras långa karriär, samt en CD med tidigare outgivet material! Dessutom ett stort och intressant häfte med en intervju med bandet. Prislappen på detta loppisobjekt fick mig också att gapa, 50 kronor för hela boxen i kanonkvalitet. Såld direkt tänkte jag förstås!
Det är inte heller bara singlar som rymmer denna box utan även andra klassiska album spår. Detta sträcker sig alltså från bandets första mer rockigare försök på skiva 1980 till de mer lalliga hitsen under decenniets slut och 90-talets början samt så udda saker som "Revolverungar", deras bidrag till samlingsplattan "Vilda fåglar - sånger om barn".
Extraskivan med ej tidigare utsläppt material innehåller då främst låtar som spelades in, men av någon anledning inte kom med på respektive skiva. Varför står förstås skrivet i häftet. Detta är klart det mest kompletta med Wilmer X jag har funnit och en av de mäktigaste boxar av någon svensk artist jag sett!
Bland alla ej utgivna spår hittade jag faktiskt "M/S Colinda" som inte platsade på 1992 års "Pontiac till himmelen", men dök sen upp på Nisse Hellbergs soloplatta lite senare. Men här är det alltså versionen med Wilmer X.
Östen Warnerbring - En glad calypso om våren:
En singel med Östen Warnerbring. Alltid välkommet, men normalt inget att hetsa upp sig över direkt, om det inte är som i detta fall bland det första i EP-format som kommit ut med honom (om inte det första). Denna lilla raritet från 1958 är udda i många avseenden, inte bara på grund av dess tidiga utgivning utan också för att skivbolaget Oktav försökte lansera Östen som en utpräglad calypsosångare. På singelns baksida står det: "Östen Warnerbring är Sveriges ende utpräglade calypsosångare. Vi vågar påstå att Östen är av högsta internationella klass inom denna säregna sångart, som i de flesta fall behandlats ganska valhänt av våra schlagersångare och d:o sångerskor"
Varför känns det något så oerhört malplacerat och smalt att försöka lansera en svensk artist på 50-talet som "calypsosångare"? Kändes det seriöst som att det fanns en framtid inom den genren i Sverige? Förmodligen inte eftersom den epiteten försvann ganska fort för Östen och han blev en av Sveriges bästa schlagersångare istället.
Men denna lilla EP är för den sakens skull inte alls dålig utan riktigt snygg och gungande. Östen är här ackompanjerad av Lord "Tesses" Band och vem som ligger bakom denna pseudonym har jag ingen aning om, förutom att hans artistnamn låter som om han snott det från ett taskigt barnprogram. Jag gillar dock, som sagt, de lätt rytmiska låtarna som titelspåret av Olle Adolphson, och den glada och plojiga "Muntascher", som liksom alla andra låtar på EPn är gjorda av Ulf Peder Olrog. Så även om lanseringen känns lite krystad så är resultatet riktigt intressant och bra och gav mersmak till det som komma skulle.
Den här EPn är dock så ovanlig att jag tyvärr inte har hittat något Youtube-klipp med låtar från den. Skulle någon dock dyka upp så lägger jag förstås upp den genast.
