
Andra delen är gjord med en septett med bland andra trumpetaren Billy Butterfield och den allt för bortglömde pianisten Johnny Guarnieri, som hörs på många swinginspelningar från 40-talet, men aldrig fick den berömmelse han förtjänade.
Tredje delen är gjord bara några veckor efter den förra septetten, nu med Count Basie och hans rytmsection med gitarristen Freddie Green, basisten Rodney Richardson och trummise

De sista låtarna är då gjord några år efteråt, 1949, med en sextett med yngre musiker som trumpetaren Jesse Drakes, trumbonisten Jerry Elliot och trummisen Roy Haynes. Detta band får det att svänga enormt i "Ding dong" och framför allt "Crazy over J-Z", som är en av plattans riktiga höjdpunkter! Här hade det varit guld att få se dessa musiker framföra dessa inspelningar live!
Dessa är förstås de "officiella" tagningarna. Vill man sen ha alla alternativa tagningarna med så finns dessa på en samling kallad "The complete savoy recordings".
Lester Young var en av de allra mest lysande saxofonisterna som lyckades stå med ena foten fast förankrad i swingens land och den andra foten i nånting som lät helt nytt. Det finns massor med otroliga inspelningar med Lester, lyssna inte minst på hans inspelningar från Royal Roost i slutet av 40-talet. Men denna platta är Lester Young som bäst, då han omger sig med både Basies mer rutinerade män, med några av swingens bästa namn och med unga hungriga jazzlöften, som här i "Crazy over J-Z".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar