JULKRÖNIKA: Jullåtarna jag helst vill undvika!

Jag har tidigare skrivit mina tips på dom bästa jullåtarna i flera jultexter genom åren och det har sträckt sig från de mest vanliga klassikerna till dom lite mer udda sakerna. Och jag är ju ett fan av den traditionella julmusiken, med vackra körer, orkester och lite bjällerklang. Men jag hade tänkt att bryta mönstret lite denna gång. Jag har tänkt att ta upp det motsatta, alltså nämna några av dom allra hemskaste jullåtarna jag vet. Det handlar inte om låtarna som är då dåliga att skrattar när jag hör dom, dom hör ju hemma i Kultstämplat. Det handlar om låtarna som jag stänger av varje gång jag hör dom. Det handlar om låtarna som är i mina öron helt hiskeliga att lyssna på. En del av er kanske kommer att höja på ögonbrynen, men det antar redan gjordes av några av mina val till bästa jullåtarna för några år sen. Jag har hittat en näve av mina absoluta hatlåtar av julmusik och det är ju inte så ofta jag rantar här om låtar jag inte gillar, men det är ju jul bara en gång om året och någon gång ska man väl få göra något udda så håll till godo! Och dessa kan jag av förklarliga skäl inte visa några omslag till. Dom är dock inte rankade i någon särskild ordning, mer än utgivningsår.

José Feliziano - Feliz navidad (1970)
Det här är ju då en av dom mest spelade jullåtarna varje år och det är klart man kan lägga den på sönderspeladkontot, och det är klart att det är en av anledningarna till att jag helst aldrig vill höra låten igen. Men framför allt så är det en låt som jag har väldigt svårt att hitta någon form av julkänsla i och en av dom jullåtarna jag är absolut mest less på. Det låter mer som en sån där låt som man spelar om man skulle göra som Stig-Helmer i Sällskapsresan, åka till Mallorca och fira jul. Också slutar ju låteländet aldrig. Men det finns det ju fler låtar som inte verkar göra (jag tittar på DIG, Billy Swan).

Busungarna - Tomten, jag vill ha en riktig jul (1984)
Om det inte vore för Tomas Ledin så hade vi faktiskt sluppit denna. Demon till låten kom in till Ledin och ABBA-gitarristen Rutger Gunnarsson på Polar, som båda tyckte att låten skulle göras av en barnkör. Alltså frågade Gunnarsson sin sjuårige son Rickard om han och några av hans klasskamrater ville göra låten. Resultatet blev en sån där låt som delar folk. Många tycker att den är sååå sockersöt och gullig, medan en del, jag däribland, tycker den är horribel! Det är alltid svårt att skriva om låtar där barn sjunger, för man får överse förstås med åldern, med att det inte låter proffsigt, med att texterna knappast är gjord för mig som målgrupp och så vidare. Men det finns förstås också sjungande barn som fungerar och det finns dom som inte alls fungerar (The Pinks, Heintje). Här är det då förmodligen Rickard Gunnarsson som sjunger och det låter otroligt falskt. Men framför allt är det alldeles FÖR sockersött med barnkören som sjunger om att få ha en riktig jul och tomten som man tror på. Det är säkert den där julen man själv drömde om när man var i deras ålder, men det finns gränser...

Slade - Merry xmas everybody (1984)
1984 var förmodligen det år i världshistorien då flest jullåtar kom. Det var klassiker som Band Aid och Wham och mindre roliga saker som Busungarna ovan och även glamrockarna Slade som önskade "Merry Xmas Everybody". Jag ogillar glamrock som det är och när Slade försökte ta den genren in i 80-talet, givetvis med Noddy Holders übergnälliga och hemska sångröst, så var det lite mer än jag tålde. Lägg där till en sorts allsångsaktig jullåt och min radio stängs av illa kvickt. 

The Pogues & Kirsty MacColl - Fairytale of New York (1987)
Här är det lite som att svära i kyrkan, för den här låten har sin väldigt stora och trogna fanskara som älskar låten. Men allvarligt, all respekt till Kirsty MacColls normala låtstandard, men att höra på en sorts "all join hands"-låt med en whiskyhes och halvpackad Shane MacGowen som brölar fram en sorts text från någon krog i London ger inte mig någon som helst sorts julkänsla. Jag kommer nog aldrig att se storheten i den här låten, även om låten har vuxit sig in i den svenska julen så pass att vissa skolor numera har den i sina luciatåg. 

Jingle Cats - Silent night (1993)
Låt mig först klargöra, jag är kattälskare och det har jag i blodet, för min mor är ett gigantiskt kattfreak. Så självklart var det givet att skivan med Jingle Cats skulle invadera det Stafrinska hemmet. Jingle Cats var ett projekt av producenten Mike Scalla och hur han tyckte det var en bra idé att ta autentiska kattjamningar, klippa dessa i melodiform så det låter totalt sönderredigerat och sen lansera dessa på skiva vore intressant att veta. Och för er som känner tacksamhet att ni är hundälskare, det finns en Jungle Dogs också. Jag känner lite hur man dör inombords och blodet fryser när jag hör dessa missar dra igång. Huvva!

Basshunter - Jingle bells (2006)
När "Boten Anna" hade spelats klart som mest så var det dags för Jonas Altberg att försöka hålla sig kvar på listorna och varför inte göra det med att technofiera en av jullåtarnas signaturmelodier, "Jingle bells". "Boten Anna" gillade jag aldrig. Den typen av hardcoretechno har mer basgång än melodi för mig och när man lägger den stilen på en traditionell julklassiker och låter Basshunter mullra fram:
"Everybody say HO, HO, HO!!!"
Då skakar i alla fall jag på huvudet och undrar vad det är jag lyssnar på.

Band Aid 30 - Do They know it's christmas/Band Aid - Do they know it's christmas (2024 Ultimate Mix) (2014/2024)
Band Aid 1 och 2 hamnade på plats 6 och 9 bland tidernas bästa jullåtar. Därefter har låten mjölkats två gånger till och dessa versioner har varit hemska slakter av en av julens bästa låtar. 2014 firade Band Aid 30 år och då samlade man ett gäng av den tidens populäraste musiker, varav jag, som då var helt ointresserad av aktuell musik, inte kunde bry mig mindre om 70-80 % av dessa. Vi har Chris Martin från Coldplay, Ed Sheeran, Ellie Goulding, One Direction, Sam Smith, Paoma Faith med flera. Bono var inklämd också för att få någon med koppling till originalet. Den versionen har ett blaskigt och tamt sound och är väldigt lättglömt, vilket jag tror gällde för dom flesta skivköparna också.
    Hopp till i år, för det är väl logiskt att avsluta i nutid. Det är verkligen inte ofta jag refererar till Aftonbladet, men Markus Larssons beskrivning av "Klotterplanket Band Aid" var verkligen ett riktigt skott i mål. Istället för att göra en ny version så har man plockat dom vokala insatserna från originalet och Band Aid 30 och mixat ihop dessa till en egen låt. Band Aid 2 verkar inte ha existerat av okänd anledning. Den nya mixen låter så sönderklippt och rörig att man har svårt att höra vem som är vem. Trots allt är det ju drygt 40 artister från två olika inspelningar som ska in. Det borde vara kul att höra George Michael och Boy George av årgång 1984 sjunga duett med Ed Sheeran och Chris Martin 2014, men det blir mest en salig och jobbig pyttipanna. 

Så, då har jag sågat lite jullåtar också. Men oavsett vad man gillar för jullåtar så kan man säga att dom berör på olika sätt. Jullåtarna som företeelse behövs. Dock så verkar det vara svårt för nya tidens jullåtar att ta sig in bland dom stora klassikerna "Tänd ett ljus", "Last christmas" och "All i want for christmas is you". Förmodligen för att inga låtar bevaras i dagens streamvärld, samt att dom inte sticker ut tillräckligt. Därmed säger jag bara "Everybody say, HO HO HO" och önskar jag en riktigt GOD JUL till alla!