Utgivningsår: 1982
Skivbolag: Jive
Betyg: 5/5
Det är alldeles för sällan som jag hinner skriva om en klassiker och när engelska A Flock Of Seagulls nu har kommit med ett nytt album så passar det bra att gå tillbaka och syna deras debut. Senaste singeln "Him" är bland det bästa bandet har gjort på mycket länge och påminner en hel del om deras tidiga 80-talets new wave-pärlor i sin stil, även om sångaren Mike Scores röst har blivit äldre och den väldigt märkliga ugglefrisyren har bytts mot en helt skallig profil.
A Flock Of Seagulls slog aldrig riktigt i Sverige tyvärr, även om de var en stor del av den brittiska synthvågen som sköljde över Europa då och har med åren blivit ett namn många engelsmän och 80-talsfans minns från den tiden. Den här plattan är en, i mitt tycke, überklassiker i genren utan tvekan. Paul Reynolds har en gitarrslinga som oftast går i bakgrunden på bandets sound och som är så karaktäristisk och ger låtarna en softare och mysigare ljudbild! Låtarna på den här plattan går i ett bra upptempo har höjdarlåtar som "Messages", "Standing in the doorway" och "Don't ask me". Förutom då lysande singlar "I ran (so far away)" och "Space age love song" som är ikonisk brittisk 80-talssynt i mitt tycke! Detta är ju bara vackert!
När man vill att man ska rekommendera plattor med en viss artist eller genre för en newbie så brukar jag säga att samlingar är det klart bästa, eftersom man då får en chans att lättast lyssna på det som gjort musiken så stor och säljande. Det gäller även den här genren eller A Flock Of Seagulls, men jag tycker att om man vill upptäcka engelsk new wave-synth så är ändå den här debuten ett utmärkt ställe att börja på för soundet är så klassiskt, med softa melodier, Paul Reynolds gitarr som flyter bakom syntharna och Mike Scores röst. Detta är bland det bästa det engelska 80-talet hade att bjuda på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar