Utgivningsår: 1985
Skivbolag: CBS
Betyg: 2/5
Håll i hatten för Anna Book får inte många chanser på bloggen. Ja, jag kanske skriver om "ABC" någon gång, men i övrigt så lär det inte bli så mycket mer. Men jag fick den här debutplattan gratis så varför inte ta chansen och skriva om den.
Anna Book behöver väl knappast någon större presentation. Hon var med i "Solstollarna" och blev ökänd med ovannämnda bokstavs-låt i Melodifestivalen. Det är väl det hon är främst känd för, även om hon därefter varit med två gånger till i tävlingen. Sen har väl karriären gått lite si och så med diverse snyftrubriker och försök till att leva på sina få kända låtar.
Men låt oss då gå tillbaka till början och den här plattan, som kom ganska precis när hon visades i TV med Per Dunsö och Ola Ströms kultstämplade strandprogram för första gången, 1985. Det går förstås inte helt opåverkat förbi den här plattan heller eftersom Dunsö och Ström har skrivit ett par låtar på den, kanske främst titelspåret som blev en svensktoppshit. Just låten "Killsnack" kan man driva gäck med, men låt mig främst fokusera på en textrad. Anna Books karaktär i låten ska förställa vara gissningsvis någonstans runt 12-13, om jag förstår texten rätt. Tillåt mig tvivla något på att ett barn i den åldern 1985 skulle använda så klyschiga vuxenschlager-fraser som:
"Jag kan dansa som vind. Jag kan brinna som eld. Jag kan flyga högt i det blå."
Plattan i övrigt spretar en del, som schlagerplattor runt denna tid plägar att göra. Jan Askelind har producerat majoriteten av låtarna och ett par har skapats av Christer Sandelin och Tommy Ekman. Det är ingen sensation direkt att dom två låtarna som Style-medlemmarna har skapat, "Runt, runt" och "Ge mig en chans", är dom överlägset bästa.
I övrigt så är det cover-försvenskningar och schlagers deluxe, mest känd av dom en försvenskning av Eurythmics då pinfärska låt "There must be an angel (playing with my heart)", här betitlad "Det bor en ängel i min själ". Det är väldigt orättvist att jämföra, men Eurythmics original är så löjligt mycket bättre och starkare. Inte minst Annie Lennox ikoniska och mäktiga introsång som med den svenska kören låter skrattretande lam.
Anna Book var här 15 år och har en sångstil som gör att hon i exakt varje låt låter som en ständigt desperat trånande och längtande Stockholms-tonåring och texterna gör väl sitt till det också. Men bortsett från Sandelin-Ekman-låtarna så är detta väldigt tamt och lamt och texterna är klyschiga.
Däremot så är kören värd att nämnas för här finns det en stor mängd av intressanta namn, eller vad sägs om, förutom Sandelin och Ekman, Vicki Benkert, Sharon Dyall, Lotta Pedersen (Engberg), Lili & Susie (Susie här stavad med 'z') och Östern Warnerbring (japp, Östens son). Lägg där till att Paris Edvinsson är tekniker och med dom två sista namnen så är framtida svenska gruppen French Revolution inblandad. Svensk musikindustri har gått all in här. Det är bra med kontakter tydligen!
Men plattan i övrigt är rätt trist och ointressant i sin stil och soundet spretar. Det känns som att titta in i en tonårings kärlekstörstande hjärna, vilket förmodligen är meningen, men det blir väldigt tradigt och tråkigt i längden. Förmodligen för att jag inte direkt är åldersgrupp för det. Sandelin-Ekman-låtarna är helt OK, men dom har jag på singel, så skivan blir inte kvar i samlingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar