expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

tisdag 19 augusti 2025

Chaka Khan/Freddie Hubbard/Joe Henderson/Chick Corea/Stanley Clarke/Lenny White - Echoes Of An Era

Chaka Khan / Freddie Hubbard / Joe Henderson / Chick Corea / Stanley Clarke / Lenny White - Echoes Of An Era
Utgivningsår: 1982
Skivbolag: Elektra
Betyg: 4/5
Chaka Khan gillar jazz, det har framgått med all önskvärd tydlighet i intervjuer, konserter och framträdanden. Därför känns den här plattan rätt naturlig. Här sjunger hon med ett gäng klassiska musiker som alla mer tillhör avant garde-jazzen på 60-70-talen och följaktligen inte är min normala kopp av te. Freddie Hubbard och Chick Corea är inte musiker jag normalt lyssnar på så ofta och Stanley Clarkes funkplattor är långt bättre än hans jazzditon. Men här är det mer klassisk jazz med diverse jazzstandards som gäller och det är förstås en stor fördel!

Jag är ju ett stor fan av Chaka Khan och hennes röst och den lyfter den här plattan också med både skönsång och scatsång. Sen kanske det inte är några unikum vad gäller val av låtar. "Them there eyes", "All of me" och "Take the a' train" känns som lite väl vanliga låtar vilken random svensk kvintett som helst med en jazzvokalist skulle ta sig an i en kyrkokonsert. Men likväl lyckas man göra något riktigt intressant av detta. Dessa musiker, som normalt brukar spela mycket mer modernare jazz än så här, får här visa hur dom låter när dom spelar mer klassiska jazztoner och dom gör det riktigt bra, utan tvekan. Freddie Hubbard leker lätt på trumpet respektive flygelhorn och Joe Henderson på tenorsax är också riktigt bra. Arrangemanget av "Take the a' train", en låt jag är tämligen trött på, lyckas man otroligt bra och nyskapande med, med Chock Coreas inledande pianospel och blåsarna som spelar ihop och inte låter den klassiska melodin komma in efter en och en halv minut var på Chaka sen sjunger den text man nästan aldrig hör till den låten. Chaka och blåsarnas samspel/sång tillsammans i "I mean you" är också riktigt bra. 

Den här plattan har kanske en del riktigt uttjatade låtar i materialet, men man lyckas göra något eget och intressant av det och få det att softa och låta riktigt bra. Chaka Khan är den lysande stjärnan, mitt ibland musiker som är bättre än dom någonsin varit, i mina öron i alla fall. En riktigt bra platta, som blir klart kvar i samlingen!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar