Krönika: Välgörenhetsmusik - då, nu och framtiden

För ett tag sen så satt jag på en Youtube-stream och samtalet gled in på huruvida välgörenhetsgalor liknande Live Aid skulle fungera idag. Just den frågan ska jag ta upp mot slutet. Men jag känner att det är ett perfekt tillfälle att titta på olika välgörenhetslåtar som får folk att skänka pengar till höger och vänster och utvecklingen för genren Välgörenhetsmusik. Man kan ju tycka att genren för en tynande tillvaro idag i den allt mer självcentrerade digitala tiden, och visst är det väldigt sällan numera, annat än möjligen vid jultider, som välgörenhetslåtar blir massiva hits. Fast dom görs ju fortfarande. Det var en massa låtar som kom ut under 2020-2021 till förmån för COVID-offren, men hur många COVID-relaterade låtar kan ni egentligen? Sen kan man ju fråga sig, vad räknas till en välgörenhetslåt egentligen? Måste det stå uttryckligen att låtarnas överskott går till ett specifikt projekt eller räcker det att man protesterar eller gör en låt med ett budskap, för i så fall var ju egentligen hela flower power-rörelsen eller proggeran under 60- och 70-talet en enda stark välgörenhetsperiod inom musiken? På den tiden så kände man för en sak, gjorde en låt om det och släppte låten, punkt. Sen var det oavsett om det handlade om Vietnam, miljön, rasism eller kärnkraft, och det var långt ifrån alltid som det var en organisation bakom.

Annars är väl 80-talet den period man förknippar mest med välgörenhetsmusik. Det man främst tänker på med den tiden är förstås Live Aid, Band Aid, USA For Africa och alla låtar som protesterade mot Sydafrikas apartheidssystem. När dessa blev massiva succéer så ville alla haka på förstås. I England så har komiker sen 1986 ställt upp för projektet Comic Relif, där man också har samarbetat med olika artister på platta. Det har ju gett oss hits som Cliff Richard & The Young Ones version av Cliffs

"Living doll", Bananarama & Lananeeneenoonoos tolkning av The Beatles "Help" och Kim Wildes rockande runt julgranen med Mel Smith. Det som är gemensamt för dessa tre är att det är tolkningar av gamla låtar som går sin egen väg utan att skriva folk på näsan. Väldigt många av dom här välgörenhetslåtarna från den här tiden är av modellen "Samla random artister, sjung fint tillsammans om att alla ska hålla ihop och hjälpa och ha en storsvulstig ballad" och dessa tenderar till att bli väldigt överdrivet högtravande. Sen finns det förstås undantag, som Band Aids "Do they know it's christmas" som med en snillrik och fantastiskt sound signerad Midge Ure lyckas göra något stort, trovärdig och magiskt av låten och budskapet. Synd bara att låten samtidigt är ett bevis på hur utarmad själva genren välgörenhet och musik till slut blev, när man till 40 års jubileumet gjorde en remix och mashup av dom tidigare versionerna istället för att göra något nytt av det. 
     En del av apartheid-låtarna som kom under 80-talets mitt var också låtar som vågade göra något eget och kul av välgörenhet. Som Little Stevens projekt Artist United Against Apartheids "Suncity" från 1985 som med en nästan partyaktigt discorock-sound stegade långt ifrån det storsvulstiga och bankade in budskapet i huvudet med liv och rörelse. I Sverige hade vi ju också en liknande idé med Svensk Rock Mot Apartheid och "Berg är till för att flyttas". Samtidigt har Sverige varit ett land vars försök att haka på 80-talets hjälptrend mer blev desperata kopior som man idag skrattar åt, än något eget och speciellt. Som hårdrockarnas horribla egna hjälplåt mot Afrika, Swedish Metal Aids "Give a helping hand". Vad var det egentligen?!?!

Sen kom 90-talet och alla stod funderande "vad hände egentligen?". Visst gjordes det låtar för att skänka pengar, men vurmen dog och 80-talets välgörenhetsperiod hånades stort i medierna, som så mycket annat från det decenniet. Som om man ångrade att man gjort detta, vilket man kan

fundera över. Även om man inte gillar låtarna eller att det blev mer en trend att hjälpa än att man med hjärtat ville ge pengar så måste det ju vara bra att det kom in pengar till folk som hade det svårt, lite oavsett vad man gillar decenniets musik?! Detta leder ju alltså diskussionen osökt in på hur äkta allt detta är, eller var. Det har ju pratats om artisterna bakom USA For Africas "We Are The World", att majoriteten av artisterna gjorde detta bara för att synas och för att det var bra för karriären, inte främst för att man fått en väckarklocka av alla bilder på svältande barn i Etiopien med flugor runt munnen. Och om det är så det vet bara dom deltagande själva och det får i så fall bli deras samvete. Men förhoppningsvis så hjälptes Etiopiens befolkning något av intäkterna från låten och allt runt om kring den och det är väl det viktigaste.
      Det är alltså bra att dessa låtar och viljan bakom dom har funnits och finns. Sen kan man fundera om man vill på om en låt med ett budskap nödvändigtvis måste låta som en religiös allsångspsalm som alla ska sluta sig till. Det går att göra välgörenhetsmusik med lite fantasi och tanke också.

Så då frågan från i början, skulle det gå med ett Live Aid idag? Jo, men visst skulle det säkert fungera, dock beroende på hur det görs, varför det görs och av vem det görs. 2005 gjorde Bob Geldof en fortsättning på Live Aid med titeln Live 8 och två år senare anordnades Live Earth av Kevin Wall och Al Gore och man kan säga vad man vill om dessa tillställningar i efterhand, men dom var välbesökta, välsedda, välbevakade och hade mängder av dom största artistnamnen. Jag tror att sätter man upp en stor välgörenhetskonsert och det är ett trovärdigt namn som har anordnat allt till en viktig fråga och som man vet verkligen står för det som allt handlar om och man har dom rätta namnen på scenen och rätta mediabevakningen så kommer folket. Och ämnen till arrangemanget saknas det ju inte direkt. Sen får man ju inte glömma dock att numera är nästan all musik digital och slit och släng och i Facebook, reality seriernas och Youtube-influensernas ego-era så det gäller att människan fokuserar på att det här är på riktigt troligtvis med riktig musik till ett riktigt budskap. Det gäller också att artisterna, folk runt om dom och skivbolagen anammar budskapet och vågar släppa självcentreringen till sin egen karriär och sina pengar och inser att man då måste gå in för detta och göra det mer live. Visst, att stå och titta på olika DJ's som står vid en dator och viftar med armarna är lite av nutidens live för många, men det behövs något som sticker ut och varför inte en stor livekonsert till live musik. Det kanske bara är drömmande från en motströms individ, men erkänn att det vore häftigare och ge mer. Det skulle vara bättre och starkare i alla fall än att sitta vid laptopen och tillfälligt byta Facebook-profil till något passande för att visa sitt deltagande.