Nytt i samlingen - Augusti 2026 (Singelspecial!)

Augusti har varit en månad då jag har hittat något enormt med singlar av alla de slag. Så därför blir det denna månad en singel-special av Nytt I Samlingen!

Elton John & Millie Jackson - Act of war
Utgivningsår: 1985
Skivbolag: The Rocket Record Company
B-sida: Act of war part 2

Det är alltid kul att hitta dom där obskyra singlarna med kända artister som som man inte visste om fanns. Inte minst om man, som jag här, hittar dom på en gårdsloppis långt ute på vischan. 

     Den här singeln med Elton John från 1985 har jag aldrig hört talas om, jag kan inte minnas att den spelades i Tracks då och den finns bara på kassett respektive CD-versionen av Eltons då aktuella platta "Ice on fire" som bonusspår. Nu var Tina Turner påtänkt att vara duettpartner, som dock avböjde och han fick nöja sig med den 

karriärmässigt betydligt mindre Millie Jackson. I Sverige sålde denna soulstjärna med både rapp och grov mun och rock i soundet inget alls och vet man något om henne så är det i så fall det där katastrofala skivomslaget där hon sitter på en toalettstol med trosorna längs fötterna.

Jag ska inte säga att det här är Elton Johns bästa låt i karriären. Det finns låtar bara detta år, 1985, som är roligare. Det är förvisso ett bra riv i låten och soundet, men melodin är långt ifrån stark. Texten är ännu en sådär för tiden passande historia där man försöker göra ett stormigt förhållande till en metafor för kalla kriget. Vill man ha en Elton-låt med det temat så är "Nikita" klart bättre. Men låten är samtidigt en kul kuriosa och soundet bra och det är bra klös i tempot så singeln blir kvar ändå.

Mona Wessman - En sång om våren
Utgivningsår: 1973
Skivbolag: CBS
B-sida: Har du hört vad som hänt

Mona Wessman har lämnat Åke-Tråk och gett sig på att försöka göra en försvenskning av dom mest uttjatade och tråkigaste jullåtarna någonsin, José Felicianos "Feliz navidad". Eller snarare så är det textförfattaren Lars Wiggman som har vänt på almanackan och försökt att översätta en låt som heter "God jul" till "En sång om våren". 

     Hade detta varit dåligt så hade det varit ett fall för "Kultstämplat", men nu så är detta riktigt bra, långt bättre än Feliciano. Textens innehåll är förvisso inget unikum, men låten tjatar inte alls samma fraser om och om och om igen som originalet, utan man har lyckats göra något eget av det och få till ett skönare svenskt schlager-sound. Mona Wessman får också visa att hon är mycket bättre än när hon ska köra sönder sin eviga 60-talsschlager. Stor tumme upp för denna!

Spencer Davis Group - Gimme some lovin'
Utgivningsår: 1966
Skivbolag: Island
B-sida: Blues in F

60-talssinglar, som inte är i genren svensk schlager, tillhör inte vanligheterna att jag köper, men när det är en sån här grym klassiker så är det ett givet köp som jag längtat efter att hitta.. 

1966 så hade Spencer Davis Group en väldig press att skapa en ny succé efter några mindre lyckade singlar. Jackie Edwards, som skrev bandets två tidigare listettor "Keep on runnin'" och "Somebody help me", hade tappat i förtroende så manager Chris Blackwell tog dom till en studion och beordrade dom att komma på en ny hit. Resultatet blev den här låten och målet nåddes när man nådde en andra-plats på englandslistan. För här lyckas man skapa ett riktigt häftig drag och Steve Winwoods orgel gör förstås sitt. Det svänger så det nästan fladdrar i brallorna och genom det groovet, en ikoniskt intro och en bra och stark melodi har detta blivit Spencer Davis kanske mest ihågkomna låt, helt rättfärdigt!

Patti Smith Group - Because the night
Utgivningsår: 1978
Skivbolag: Arista
B-sida: God speed

Patti Smith tillhör kategorin artister jag kämpar med att ta till mig. Det går sådär, men än har jag inte gett upp hoppet och den här klassikern är ju då en utmärkt sak att hålla sig till till en början. 

Låten är skriven av Bruce Springsteen 1977 till hans platta "Darkness on the edge of the town". Dock var han inte särskilt nöjd med låten och den hamnade aldrig på nåt av hans studioalbum. Jimmy Iovine var tekniker på Bossens platta och skulle också producera Patti Smith Groups kommande album och tog med låten till Patti, som skrev till en egen text och spelade sen den låt som skulle bli hennes största. 

     Visst är det här en utmärkt och snygg låt med en galant produktion och arrangemang som börjar i det lilla formatet och stiger till något stort. "Because the night" är en riktigt skön rockpärla från 70-talet, som sen har kanske fått för många coverversioner för sitt eget bästa. Tyska eurodance-gruppen Co.Ro gjorde en mindre intressant tappning, medan 10000 Maniacs gjorde den utmärkt i sitt MTV Unplugged och plötsligt en hit på USA-listan. Och, ja, Springsteen skrev om sin text och har sen dess framför den live. Det är på något sätt ändå en odödlig amerikansk rockklassiker!



Nils Lofgren - Shine silently
Utgivningsår: 1979
Skivbolag: A & M Records
B-sida: Kool skool

Nils Lofgren är en artist som jag inte har lyssnat så mycket på, men man kanske skulle göra det om det låter så här bra. Eller, ja, jag har ju hört honom i Bruce Springsteens E Street Band, men han har ju också en gedigen solokarriär, även om den vid den här tidpunkten hade problem att komma ur startblocken i hemlandet USA. Så för att råda bot på det tog skivbolaget in producenten Bob Ezrin (som tidigare jobbat med Kiss, Pink Floyd, Alice Cooper och Lou Reed) och ville att Lofgren skulle skriva låtar med andra, vilket han inte alls gillade, till dess man föreslog ett samarbete med just Lou Reed, vilket Lofgren ändå accepterade till plattan. Det är dock inte han som ligger bakom den här låten utan här har Bob Ezrin tagit med en kompositör som han har jobbat med till samma artister som han själv, Dick Wagner. Och framgången blev väl inte jättemycket större heller i förhållande till tidigare alster.
     
"Shine silently", liksom b-sidan "Kool skool", är då från hans platta "Nils". Singeln var lite av ett blindbuy på en utomhusloppis på landsbygden som visade sig vara riktigt gott. För det här är en lättsam och trivsam poppärla med snyggt och enkelt sound och en bra melodi. Jag gillar den här låten och den mjuka ljudbilden jättemycket och är glad att detta visade sig vara ett riktigt lyckokast vad gäller köp. 

Frankie Goes To Hollywood - Welcome to pleasuredome
Utgivningsår: 1984
Skivbolag: ZTT
B-sida: Get it on/Happy hi!

Fjärde singeln från ett populärt album brukar ju inte ha tendens att bli den mest ihågkomna och det samma får väl gälla även den här låten från Frankie Goes To Hollywoods platta med samma titel som låten. "Relax", "Two tribes" och "The power of love" blev alla megahits och även om den här låten inte blev en flopp (tvåa på englandslistan bland annat) så är det den singeln folk nog minns minst från bandet. Och då var låten ändå kontroversiell på sin tid och fick en del kritik av folk som menade att bandet i texten uppmuntrade och glorifierade ett riktigt omoraliskt leverne, när bandet egentligen varnade för faran att inte tänka sig för.

Om man jämför med ovan nämnda klassiker så har den här inte i närheten av samma hitpotential och starka melodi som dom, men så är den inte heller alls lika sönderspelad. Jag gillar Frankie Goes To Hollywood och den här plattan, men då jag aldrig varit ett fan av den där julballaden, är heligt less på "Relax" och tycker "Two tribes" är bra, men något sönderkörd, så känns den här låten som en riktigt frisk fläkt, även om den inte är jättemelodiös och något man kan sjunga med i på samma sätt som dom större hitsen. Det är en riktigt mäktig ljudbild av Trevor Horn och Steve Lipson och här kommer man riktigt långt med det! En riktigt bra singel är detta!