Kultstämplat: Ray Stevens - The streak

Ray Stevens - The Streak

Utgivningsår: 1974
Skivbolag: Barnaby/Sonet

B-sida: You've got the music inside

I ett Singeltipset Blindköp för lite mer än ett år sen så dök komikern Ray Stevens upp för första gången i bloggen och då hintade jag om att några av hans mest kända verk skulle kunna poppa upp här vid tillfälle, och här är en av dom nu, låten om en av 70-talets mer obegripliga trender. Där en person på ett evenemang kastar alla sina kläder och springer helt naken framför folk, alltså streaking.

Ray Stevens satt på ett flygplan och läste en artikel om en streaker och tänkte att det skulle kunna bli en bra låt om det. Resultatet blev historien om nyhetsreportern som hela tiden ser denne nakne springare om överallt, i affären, på macken och på basketmatchen. I sin iver att få ett scoop om denne streaker så intervjuar han hela tiden samma stackare som möter nakenmannen och som ser sin hustru Ethel bli allt mer exalterad för varje gång, och där hon på slutet själv kastar paltorna och springer iväg med streakern inför sin förtvivlat ropande make.

Låten blev en gigantisk succé och en USA-etta 1974, och i vanlig ordning så innebär det att en svensk version måste göras. I det här fallet var det göteborgsdansbandet Streaplers som hyrde in radiosportens Lars-Gunnar Björklund som reporter till låten, som fick titeln "Där kommer en streak". Originalet är en countrylåt med den stackars maken som en sorts småslö Texasbonde med grov dialekt, medan Streaplers gjorde honom till en gapig göteborgare och hans kvinna hade fått det mer svenska namnet Ester. Och där tog versionen plötsligt ett gigantiskt kliv över buskisgränsen, inte minst genom Streaplers sångare Ove Pilebos grava överspel och textrader som:

"TITTA INTE ESTER!!! BLUNDA!!! Men det var redan försent och hon hade samma lyckliga min som på bröllopsnatta'!"

Om man förvisso ska vara ärlig så är hela låten i sig farligt nära buskisnivån, även om amerikanarna inte har samma tradition av den humorn som vi har. Det är väl det som gör att låten har en kultstämplad skimmer om sig, trots att den ju är en medveten komedilåt och en jättehit, den har en sorts pinsam aura av gammaldags bondkomik kring sig. Dessutom, hur vanligt är det egentligen att streakare springer runt och näckar i matvarubutiker, på gatan och på bensinstationer? Dom är väl främst till för idrottsevenemang och stora event där dom syns och får mediauppmärksamhet. 

     Men likväl är det här en charmigt småfnissig humorlåt i original som verkligen stack ut på sin tid med sin stil. Sen kanske inte allt bör översättas till en svensk version. Streaplers ligger trots allt än mer över en sorts pinsam gräns, än Ray Stevens lite bortkomne Texas-bonde.