expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

måndag 10 augusti 2015

Jimmy Smith - Fourmost

Om någon skulle fråga mig vilken artist jag har flest skivor med så tror jag att mitt svar ändå blir Jimmy Smith. Eftersom jag har gjort en förhoppning om att hitta minst en Jimmy Smith-skiva per år och hållit det löftet i snart 10 år så har min samling numera kommit upp i totalt, CD och LP, 16-17 stycken plus två vinylsinglar. Årets kvot är redan fylld i och med att jag fick en helt gratis i pris vid en tävling på Vinyl Communityn på Youtube (klicka på "Stafrins Skivguide på Youtube" längst upp). Därför är det förstås helt befogat att skriva om ännu en favorit ur min samling av plattor med denne gud av organister. Jag skrev ju om "Jimmy Smith in Hamburg live" för sex år sen och sen dess har jag velat skriva om denna helt underbara liveplatta.

Jag har även nämnt den här plattan för sex år sen när jag hittade den i Stockholm och jag skrev om det besöket. I samband med mitt första besök på den fantastiska jazzskivaffären i Stockholm, "Andra Jazz", 2009 så hittade jag en kanonfin LP med Smith betitlad "Fourmost", som är inspelad live på klubben Fat
Tuesday's i New York 1990 och utgiven på det legendariska skivbolaget Milestone. Tillsammans med sina klassiska följslagare, tenorsaxofonisen Stanley Turrentine, gitarristen Kenny Burrell och trumslagaren Grady Tate, så bjuder han på en höjdarkonsert med en publik som är helt med på noterna. Dessutom är det hela konserten oklippt, inte nertonat mellan låtarna som flera liveinspelningar respektlöst kan vara ibland.
     Bandet spelar fantastiskt ihop och både Kenny Burrell och Jimmy Smith är i högform. Lyssna bara på den fantastiska Ellington-kompositionen "Main stem", där samarbetet mellan Smith och Turrentine är underbart och både Burrell och Smith bjuder på fantastiska solon i en av dom svängigaste versioner av Gershwins "Summertime" jag hört. På tal om samspel, alla musikerna lyckas på ett föredömligt sätt följas åt klockrent i Duke Ellingtons "Things ain't what they used to be" och lyssna gärna till Jimmy Smith enormt riviga inledning som helt tar dig med storm!
     En annan höjdpunkt är "My funny Valentine" där Grady Tate sjunger riktigt bra och låten är riktigt stämningsfull! Också naturligtvis den galanta inledningen, den sköna Jimmy Smith-originalet "Midnight special".

Detta är en liveplatta som ger publiken vad den vill ha och mer där till, både den på plats och oss vid grammofonen. Den både svänger och inger en skön stämning och musikerna är på topp, och framför allt är det Jimmy som flyger fram över orgeltangenterna! Så det är bara att vrida upp volymen, blunda och föreställa dig att du sitter längst fram vid scenen och bara njuter! För att förstärka känslan ännu mer så har jag äntligen hittat ett smakprov i form av den bluesiga inledande "Midnight special".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...