Tina Turner - Help!

Att göra cover på The Beatles är rätt vanligt, men det är inte alltid det blir bra. Utan att vara Beatles-expert eller jättefan så är skräckexemplet för mig svenska synthgruppen Go/No Go (nej, jag har aldrig hört dom i övrigt heller) och deras märkliga version av "She loves you" från 1985.
 
Sen finns det dom som faktiskt blev kul hits och som var helt OK, engelska CandyFlips houseversion av "Strawberryfields forever" från 1989 eller Bananaramas välgörenhetsversion av "Help!" från samma år. Kanske inga klassiker, men riktigt bra för oss 80-talsnördar! Just nyss nämnda "Help" är det som gäller här, men inte då med Bananarama för för att återknyta till en annan låt ovan, CandyFlips version, så är den väldigt egen och vågar göra något unikt och nytt av Beatles. Ja, det kan man ju onekligen anklaga Go/No Go för att göra också, men det ska gärna fungera också.
   
Men än mer egen och personlig är Tina Turners version av "Help". Mitt förhållande till Tina Turner är blandat. Samtidigt som jag alltid tyckt att hon låtit som en gammelfarmor på sångrösten och ofta sjungit sina rätt stela rockhits så har hon också gjort en del väldigt bra låtar också, kanske främst på 80-talets mitt i samband med plattorna "Privat dancer" och "Break every rule", samt Bondlåten "Golden eye".
     "Help!" finns officiellt på den förstnämnda, "Privat dancer" från 1984, men det bara på den europeiska utgåvan. Därför är detta inte någon av Tinas mest kända och ihågkomna låtinsatser, men kanske en av de känsligaste. Jag har nämnt den kort förut, när jag köpte den på Sundsvalls skivmässa i våras, men den förtjänar att nämnas och beskrivas längre på egen hand också.

För tyvärr alla Beatles-fans, Tina Turners version av "Help!" är i mina ögon bättre än originalet. Medan Beatles version är en klassisk pigg Beatlespoppare från 60-talet, varken mer eller mindre, så är Tina Turners version åt helt andra hållet. Den är gjord i balladform och den är naken, sårbar och låter väldigt personlig, inte minst inledningen där det bara är Tina Turner, hennes lite spräckliga röst och ett piano.

Detta är oerhört vackert! Lika egen och vacker är den när kör och komp går igång och låten antar en nästan gospelliknande form. Tina har tagit en klassiker, som likt många andra Beatleslåtar nästan är helgonförklarad av många förståsigpåare, och vågat göra något nytt, eget och känsligt av den, vilket för mig är modigt och väldigt snyggt! Kanske en av de bästa Beatles-coverlåtarna som gjorts, för att inte tala om bland det bästa Tina Turner har gjort!

B-sidan är också en cover, dock inte ens i närheten av lika känd. Tom Snows helt bortglömda 70-talslåt "Rock 'n roll widow", också det i balladversion. Också den låten är helt OK och värd ett öra, men här måste jag tyvärr ändå ge fördel till originalet som trots allt är än bättre och snyggare!