Oscar Peterson - Live at the Northsea Festival, The Hague, Holland, 1980

I juli varje år i Holland sen 1976 så anordnas en jazzfestival som kallas "Northsea Jazz Festival", de första 30 åren i Haag innan den flyttades till Rotterdam. Många är de jazzlegender som har spelat på denna en av världens största jazzfestivaler och den är också känd för att alla former av jazz får plats här, vilket inte är så vanligt i dagens jazzvärld.
     1980 så spelade Norman Grantz, jazznestorn som grundade både Verve och Pablo, in flera konserter från Northsea Jazz Festival och gav ut dessa på sitt bolag Pablo. En av de bästa i min mening är denna med Oscar Peterson som jag köpte helt nyligen på Sundsvalls nya skivaffär
"Vinylstallet". Här har han sällskap av gitarristen Joe Pass, som gör en lysande insats, och danske basisten Neils Henning Orsted Pedersen samt även Toots Thielemans på munspel. Denne belgare kastade mellan genrerna verkligen. Samma år, 1980, spelade han in den mer soulfunkiga "Velaz" tillsammans med Quincy Jones på plattan "The dude" (starkt rekommenderbar) och här spelar han jazzstandards med en av världens bästa pianister.
   
Jag har i två tidigare artiklar om Oscar Peterson, dels om den fenomenala soloplattan "Tracks" och dels 78-varvsskivan "Little white lies"/"Lover", hyllat honom för hans förmåga att med ett underbart pianospel kunna vandra mellan jazzens olika stilar och få det att låta så smekande skönt varje gång och denna är inget undantag. Detta dubbelalbum är ett av Pablos bättre skivsläpp där Peterson och
Thielemans samarbetar lysande ihop, inte minst på "Straight, no chaser" för att inte tala om deras respektlösa och samtidigt fräscha och underbara version av Duke Ellingtons "Caravan"! Jag brukar vara rätt konservativ när det gäller jazz och är si sådär förtjust i jazzorkestrar som saknar trumkomp och att till det blanda in munspel borde kännas märkligt, men här känns allt helt rätt och musiken blir plötsligt luftigare och mer avkopplande! Min beundran för Toots musicerande har ökat enormt de senaste åren och detta tycker jag befäster honom som en av jazzens mest speciella och fräscha musiker! Och jag kan inte beundra Joe Pass sköna gitarrspel nog här!

Om jag ska ha någon kritik så är det i så fall något som musikerna inte rår för. Dels är det lite märklig indelning på plattan där delar av albumet är tonade mellan låtarna och delar är i sin helhet. Dels så låter det lite konstigt där Oscar Peterson först i skiva två presenterar Toots Thielemans som sin gästmusiker efter att han varit fenomenal hela plattan igenom innan dess. Jag fick titta två gånger för att försäkra mig om att jag inte lagt på skivorna i fel ordning. Men, detaljer, detaljer, kan man säga också, för musikaliskt är detta en udda, fräck och samtidigt väldigt skönt avkopplande livekonsert där alla musiker ger allt och livekänslan är enorm!