expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

söndag 8 augusti 2021

Sommarplågor #25: Go West - Call me

Go West - Call me
Utgivningsår: 1985
Skivbolag: Chrysalis
B-sida: The man in my mirror

Ordet "Sommarplåga" är kanske lite fel här, men likväl passar "Sommarhit" och får mig är detta en av dom ultimata sommarlåtarna. Det är så långt ifrån en av dessa reggaegunglåtarna, strandpartyhitsen eller festivalskrållåtarna som man kan komma. Ibland är det svårt att förklara mer än att det har 80-talsnostalgianknytning och det är en otroligt skön låt!

Engelska Go West har förekommit ett par gånger förut på bloggen, inte minst när jag skrev om deras debut platta för eoner sen i bloggens begynnelse, men också varit i denna serie en gång tidigare. För ett år sen var deras 1990-hit "King of wishful thinking" sommarplåga nr 18! Från den plattan är den här singeln från 1985, året som var Go West år. Den var den sista tracksettan före sommaruppehållet och var kvar sen när listan återkom igen.
     1985 var jag 10 år gammal och, som jag nämnt någon gång förut, sommarbarn i Bergasåker utanför Sundsvall. För er som inte minns vad fenomenet "sommarbarn" var, googla det. Det var den sommaren popmusiken vandrade på allvar in i min värld och när vi gjorde några dagars utflykt till Ulvön utanför Örnsköldsvik så hörde vi på ett kassettband med bland annat den här låten. Vi kom fram till Köpmanholmen där färjan skulle avgå och vattnet låg så där klarblankt i solskenet och den här låten ljöd. Denna vackra sommarbild har etsat sig fast i mig för evigt och låten fastnade för gott och blev trea i min top 50-lista över dom bästa låtarna från 1985

För detta är en låt med en fantastiskt avkopplande och skön engelska pop-produktion med häftiga synthar, en låt att bara relalalaxa till och ligga på klipporna och njuta! 80-talspop när den är som skönast, även om det kanske inte är så många som håller med. För tyvärr är den här låten en aning bortglömd idag och säger man Go West "Call me" till gemene man på gatan så tror jag inte så många skiner upp och minns den. Men den är ändå för mig ett minne från den tiden när en sommarlåt inte nödvändigtvis betydde att det var en låt som pressade in en öronmask i din hjärna och som man minns för att man skrek den högst på sommarfesten. Detta är ju bara vackert! Det är en enormt snygg låt att softa till i sommaren, bara det en bortglömd genre av sommarmusik. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...