'I snart ett decennium har vi alla som ännu gillar fysisk musik hört den frasen: "Nu är vinylskivan tillbaka igen!". Och det tycks vara ännu, även om det börjar muttras och vara en irritation mot att vinylpriset höjts på flera second hand-affärer. Detta har jag ju berört förr, men det tål att upprepas. När vinylskivan är populär igen så tror många säljare att all vinyl är svart guld som snurrar och man kan därmed ta mer än 30 kronor för skivor som normalt hamnar i 10 kronors-backen på Erikshjälpen eller Röda Korset. Här i Sundsvall har vi affärer som tror att en Bad Boys Blue-skiva är värd 70 kronor, att ner klottrade och sönderrepade skivor från en discjockey per automatik ska kosta med än 50 kronor oavsett artist eller att en Svante Thuresson från 1979 blir såld för 100 kronor. Och priserna på nysläppta skivor ska vi inte tala om. I en del fall får man matvarubutikernas nypressade klassiker för 170 kronor att likna en reaback. Man vill måla upp att vinylen är numera en folkkär folkhemsprodukt som alla gillar, men likväl behandlas allt nytt som släpps på vinyl, oavsett om det är nypressningar av gamla skivor eller helt ny musik, som om det var samlarobjekt som är gjorda av guld. Jag tror fortfarande att detta i slutändan kan få gemene man att tröttna på vinylskivan och vända mot något annat, troligast tillbaka till Spotify för många.
Eller så vänder man blickarna mot en nygammal sak som länge nu har förutspåtts göra comeback. För ett bra tag har jag nu hört att CD-skivan är på väg tillbaka efter att ha behandlats som paria i snart två decennier. För mig som inte riktigt bryr mig om det är släppt på CD eller vinyl, bara det är fysiskt, så är detta en intressant teori. När CD-skivan kom och tog över 1992-93, vi här i Sundsvall var lite senare än dom flesta andra, så erkänner jag att jag var mycket skeptisk. Jag tittade främst på priset där CD-skivor var mycket dyrare än LP-skivan, plus att man dessutom var tvungen att köpa ny apparat att spela dom på därtill. Jag fick som bekant krypa till korset och skaffa mig en CD-spelare och sen blev dessa en normal sak i min samlarvardag.
Man sa att precis som allt annat nytt så skulle även CD-skivor tappa i pris när dom väl kommit i omlopp. Surprise, det gjorde dom inte, utan höll nästan samma prisstandard hela tiden och blev till och med några tior dyrare mot slutet. Däremot var förstås ljudet helt annorlunda och CD var portablare.
Nu streamar folk, eller köper/hyr enstaka låtar på Itunes eller dylikt, och numera har jag slagits en halv evighet för CD-skivans överlevnad. Ibland är livet märkligt! Men nu är den då alltså tydligen här igen om man ska titta på försäljningsstatistiken på Discogs och diverse skivaffärer. Tittar man på priset på många nya vinylskivor av idag så känns ju förstås inte CD-priset då så jätteskrämmande plötsligt. Man ska dock komma ihåg en del saker. CD har aldrig riktigt haft den nostalgistämpel som vinyl har haft. Man har sällan införskaffat en CD-skiva för det massiva skivomslaget skull eller för att få höra vinylknaster eller för känslan att spela en skiva i spelaren. CDn är en mer teknisk sak som alltså har bättre ljud (beroende på vilka kriterier man har) och är mer portabel. Därför så tvivlar jag på att CD-skivan kommer att få samma gigantiska renässans som vinylen. Renässens och återkomst, fullt möjligt, men att många skulle titta med nostalgiska ögon på en Oasis-skiva eller Alanis Morisettes "Jagged little pill" och vara beredd att punga ut med 400-500 kronor på Tradera eller Discogs för dom på samma sätt som man idag gör med LP-skivor har jag lite svårt att tro på. Jag tvekar alltså att CD-skivans comeback kommer att bli fullt lika exklusiv och stor som vinylskivans har varit de senaste decennierna.
Men, visst, jag har förstås haft fel förr. Jag såg för något år sen en Kent-skiva på Discogs som såldes för ett par hundra och större mirakel har väl hänt än så. Det kan ju också vara så att CD-skivan har betraktats som en loppisvara för en tia så länge att det tar tid för känslan att se den eftertraktad igen att vänja sig. Om så skulle ske så blir det intressant och spännande att följa, men minns och lär då från en av anledningarna till att CDn dog ut; för att det kom en teknik som gjorde att man kunde slippa betala 200 kronor för en ny skiva. Skulle CDn göra en gigantisk återkomst så kommer nog priset på dessa skivor bli såna att vi kanske önskar att vi ändå fick betala dom 200 kronorna vi hatade då.
Eller så vänder man blickarna mot en nygammal sak som länge nu har förutspåtts göra comeback. För ett bra tag har jag nu hört att CD-skivan är på väg tillbaka efter att ha behandlats som paria i snart två decennier. För mig som inte riktigt bryr mig om det är släppt på CD eller vinyl, bara det är fysiskt, så är detta en intressant teori. När CD-skivan kom och tog över 1992-93, vi här i Sundsvall var lite senare än dom flesta andra, så erkänner jag att jag var mycket skeptisk. Jag tittade främst på priset där CD-skivor var mycket dyrare än LP-skivan, plus att man dessutom var tvungen att köpa ny apparat att spela dom på därtill. Jag fick som bekant krypa till korset och skaffa mig en CD-spelare och sen blev dessa en normal sak i min samlarvardag.
Man sa att precis som allt annat nytt så skulle även CD-skivor tappa i pris när dom väl kommit i omlopp. Surprise, det gjorde dom inte, utan höll nästan samma prisstandard hela tiden och blev till och med några tior dyrare mot slutet. Däremot var förstås ljudet helt annorlunda och CD var portablare.
Men, visst, jag har förstås haft fel förr. Jag såg för något år sen en Kent-skiva på Discogs som såldes för ett par hundra och större mirakel har väl hänt än så. Det kan ju också vara så att CD-skivan har betraktats som en loppisvara för en tia så länge att det tar tid för känslan att se den eftertraktad igen att vänja sig. Om så skulle ske så blir det intressant och spännande att följa, men minns och lär då från en av anledningarna till att CDn dog ut; för att det kom en teknik som gjorde att man kunde slippa betala 200 kronor för en ny skiva. Skulle CDn göra en gigantisk återkomst så kommer nog priset på dessa skivor bli såna att vi kanske önskar att vi ändå fick betala dom 200 kronorna vi hatade då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar