William Freestyle - Sverige
Utgivningsår: 1982
Skivbolag: Scranta
B-sida: Fårfarmaren
Den här erkänner jag att jag hade funderingar på vart den skulle platsa. "Kultstämplat" är ju normalt till för sånt som är så dåligt att det är roligt, men riktigt så illa är det inte så den borde inte platsa här. Men samtidigt är det egentligen så bisarr och udda låt att den på något sätt ändå hör hemma här. Och "kult" är det ju ansett som. Vad göra? Jo, jag tummar lite på reglerna i denna kategori och väljer ändå in William Freestyles deklamering om Sverige av årgång 1982.
William Freestyle, född Wängström, kan man säga mycket om, men för den som vill veta mer om själva personen så rekommenderar jag att ni googlar fram det avsnitt av Kalle Linds podd Snedtänkt där han intervjuar denne man. Men han har både titlarna discjockey, entreprenör och producent på sitt visitkort, bland annat.
Om William Freestyle har lyssnat mycket på en annan William av något större kändisstorlek, vid namn Shatner, vet jag inte. Men förutom att vara med som kapten på Star Treks Starship Enterprise så gav Shatner även ut diverse skivor där han med löjligt överdriven inlevelse läste texter till kända låtar på sitt sätt. Om jag hittar någon av Shatners skivor så kommer dom upp i denna kategori utan tvekan. Men jag får väldigt mycket känsla av en svensk version på Shatners inläsningar när jag hör detta. För Freestyle sjunger inte, inte på någon av låtarna på hans platta utan det är läsning som gäller och han gör det med ett något överdrivet tryck i rösten och läsandes innantill med relativt obefintligt agerande. Egentligen är ju detta riktigt komiskt och dåligt gjort.
Till komp har man dessutom dansbandet Limmericks, som väl egentligen endast är känd för sin medverkan här. Dom nådde inte ens i närheten av samma framgång som ett annat dansband, vars sångare hörs i kören här, Sten Nilsson från Sten & Stanley. Dansbands-Sverige har alltså gått man ur huse för att stötta William Freestyles pratlåt om Sverige, till tonerna av Donna Fargos gamla patriotiska slagdänga "United States Of America". Bara den idén, att för att göra en låt om det svenska samhällets tillstånd använda amerikanarnas patriotepos är väldigt intressant. I Freestyles version är det dock kanske inte direkt en patriotisk hyllning utan snarare en gravt ironisk text om situationen i samhället i det tidiga 80-talet, en text som det är väldigt svårt att inte skratta på allvar åt. Allt låter på papperet riktigt konstigt och märkligt, men det är svårt att ändå inte gilla detta. Och låten har sin trogna publik som gillar låten än och en del anser att låtens text passar lika bra idag, men hur det är med det är en diskussion för ett annat forum.
Sen har många istället anammat den version som kom lite senare samma år, där Eddie Meduza gjorde låten i ny version. Meduza har ju med sina tramserier fått något av en svensk nationalskattsstämpel ute i landsbygden och hans version kan jag klara mig utan.
Vänder vi på singeln så hittar vi en lite sorglig berättelse kallad "Fårfarmen" om fårfarmaren som ständigt dumpas av allehanda tjejer fast han hela tiden försöker utveckla sig med tiden med nya jobb och titlar. Alla problem börjar med att tjejen lämnar en lapp med texten:
"Dra åt helvete bonnjävel, jag har hittat en akademiker!"
Enligt William Freestyle själv är detta självupplevt och Frank Sinatras gamla megahit "My way" har här fått en helt ny text och innebörd. Åter igen är detta faktiskt roligare än det borde vara. Musikaliskt och framförandemässigt är ju detta riktigt konstigt och långt ifrån bra. Freestyles mullrande stämma som överdramatiskt läser texten borde snarare leda till ett pinsamt skratt. Men det är samtidigt en komisk och satirisk text och gjord med en sån glimt i ögat att det är svårt att ändå inte gilla detta. Kultstämplad är den alltså, men kanske inte riktigt på det sätt som normalt är gängse här...
Utgivningsår: 1982
Skivbolag: Scranta
B-sida: Fårfarmaren
Den här erkänner jag att jag hade funderingar på vart den skulle platsa. "Kultstämplat" är ju normalt till för sånt som är så dåligt att det är roligt, men riktigt så illa är det inte så den borde inte platsa här. Men samtidigt är det egentligen så bisarr och udda låt att den på något sätt ändå hör hemma här. Och "kult" är det ju ansett som. Vad göra? Jo, jag tummar lite på reglerna i denna kategori och väljer ändå in William Freestyles deklamering om Sverige av årgång 1982.
William Freestyle, född Wängström, kan man säga mycket om, men för den som vill veta mer om själva personen så rekommenderar jag att ni googlar fram det avsnitt av Kalle Linds podd Snedtänkt där han intervjuar denne man. Men han har både titlarna discjockey, entreprenör och producent på sitt visitkort, bland annat.
Om William Freestyle har lyssnat mycket på en annan William av något större kändisstorlek, vid namn Shatner, vet jag inte. Men förutom att vara med som kapten på Star Treks Starship Enterprise så gav Shatner även ut diverse skivor där han med löjligt överdriven inlevelse läste texter till kända låtar på sitt sätt. Om jag hittar någon av Shatners skivor så kommer dom upp i denna kategori utan tvekan. Men jag får väldigt mycket känsla av en svensk version på Shatners inläsningar när jag hör detta. För Freestyle sjunger inte, inte på någon av låtarna på hans platta utan det är läsning som gäller och han gör det med ett något överdrivet tryck i rösten och läsandes innantill med relativt obefintligt agerande. Egentligen är ju detta riktigt komiskt och dåligt gjort.
Till komp har man dessutom dansbandet Limmericks, som väl egentligen endast är känd för sin medverkan här. Dom nådde inte ens i närheten av samma framgång som ett annat dansband, vars sångare hörs i kören här, Sten Nilsson från Sten & Stanley. Dansbands-Sverige har alltså gått man ur huse för att stötta William Freestyles pratlåt om Sverige, till tonerna av Donna Fargos gamla patriotiska slagdänga "United States Of America". Bara den idén, att för att göra en låt om det svenska samhällets tillstånd använda amerikanarnas patriotepos är väldigt intressant. I Freestyles version är det dock kanske inte direkt en patriotisk hyllning utan snarare en gravt ironisk text om situationen i samhället i det tidiga 80-talet, en text som det är väldigt svårt att inte skratta på allvar åt. Allt låter på papperet riktigt konstigt och märkligt, men det är svårt att ändå inte gilla detta. Och låten har sin trogna publik som gillar låten än och en del anser att låtens text passar lika bra idag, men hur det är med det är en diskussion för ett annat forum.
Sen har många istället anammat den version som kom lite senare samma år, där Eddie Meduza gjorde låten i ny version. Meduza har ju med sina tramserier fått något av en svensk nationalskattsstämpel ute i landsbygden och hans version kan jag klara mig utan.
Vänder vi på singeln så hittar vi en lite sorglig berättelse kallad "Fårfarmen" om fårfarmaren som ständigt dumpas av allehanda tjejer fast han hela tiden försöker utveckla sig med tiden med nya jobb och titlar. Alla problem börjar med att tjejen lämnar en lapp med texten:
"Dra åt helvete bonnjävel, jag har hittat en akademiker!"
Enligt William Freestyle själv är detta självupplevt och Frank Sinatras gamla megahit "My way" har här fått en helt ny text och innebörd. Åter igen är detta faktiskt roligare än det borde vara. Musikaliskt och framförandemässigt är ju detta riktigt konstigt och långt ifrån bra. Freestyles mullrande stämma som överdramatiskt läser texten borde snarare leda till ett pinsamt skratt. Men det är samtidigt en komisk och satirisk text och gjord med en sån glimt i ögat att det är svårt att ändå inte gilla detta. Kultstämplad är den alltså, men kanske inte riktigt på det sätt som normalt är gängse här...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar