Utgivningsår: 1976
Skivbolag: MCA Choral
Betyg: 4/5
Jag hade tänkt att komma med en liten avbön denna gråmulna sommardag. För några år sen köpte jag en platta med orkesterledaren Edgar Hayes med storband och var sisådär nöjd. Det var inte dåligt, det var bara intetsägande och en "jaha"-upplevelse och efter det så har jag stämplat Hayes som en av dom mindre intressanta storbandsledarna under den eran. Ändå så var jag villig att ge honom en andra chans när jag såg den här plattan på Erikshjälpen för en månad sen.
Hayes är ett sånt där namn som alla vi som lyssnade på Smokerings i radio känner igen, men som aldrig lyckats göra sig ett stort namn hos den stora allmänheten. Denne Kentucky-son och pianist spelade jazz från 20-talet och fram till sin död 1979 och är väl främst känd som mannen som spelade in den originalversionen av "In the mood", Glenn Millers klassiker.
Edgar Hayes är förutom storbandsledare också arrangör och om jag hade lyssnat mer med det örat så hade jag kanske hört något annat den första gången. Hayes arbetar inte i huvudsak med dom traditionella storbandsarren med stort blås direkt och en tydlig och mäktig melodi, vilket nog var det jag förväntade mig, utan börjar lite försiktigt och trevar sig nästan fram med blåsensemblen till något stort på många ställen. Dessa arrangemang är långt bättre än jag gav kredit för när jag hörde den andra plattan. Lyssna till exempel på den riktigt intressanta versionen av Ellingtons "Caravan", en riktigt bra version. Dessutom får man två låtar med nåt så ovanligt som Edgar Hayes Quintet. Det mest kända namnet där, eller i storbandet i övrigt, är trummisen, och i kvintettinspelningarna även vibrafonisten, Kenny Clarke, framtida Modern Jazz Quartet-legend. Det är inget perfekt album, det ska sägas. Originalet av "In the mood" är bland de kantigare och stelare versionerna jag har hört. Jag må vara nåt så enormt less på Glenn Millers "In the mood", men Millers band får i alla fall låten att flyta mer. Hayes avslutande version av "Star dust" är väl inte jättekul heller.
Men likväl är detta en intressant och lite småudda storbandsupplevelse med snygga arrangemang som får låtarna att sticka ut en del och som får Edgar Hayes att framstå som mycket mer spännande som musiker och storbandsledare än jag tidigare har insett. Vit flagg och hatten av för det och plattan blir klart kvar i samlingen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar