Recensioner från Retrogalaxen 2

Vi tar väl fem recensioner till som postades på min gamla hemsida Retrogalaxen för mer än 20 år sen. Precis som förra gången innehåller vissa av dessa förklarande noteringar efteråt. Och på vissa recensioner behövdes det verkligen! Men jag står dock för betygen på alla än idag.

The Cars - Door to door
Utgivningsår: 1987
Skivbolag: Elektra
Betyg: 4/5

Ric Ocasek, sångaren i The Cars, håller på att färdigställa amerikanska Weezers ("Buddy Holly") nya platta, som han är producent åt. Men innan han producerade usla amerikanska punkrockband så var han alltså sångare i detta band, som är klasser bättre! The Cars har alltid bjudit på trevlig och charmig pop, kombinerat med Ocaseks röst, som oftast låter halvberusad och denna är inget undantag. När "Door to door" kom så var bandets storhetsperiod förbi, men det tycker inte jag att man hör här. Det är lite mindre synthar än de tidigare plattorna. Men bandet sjunger bra ihop och produktionen är lika lättsam och trevlig som alltid. Texterna är riktigt bra och ibland vemodiga, om förhållanden som är på gränsen till att spricka.  Men trots de deprimerande budskapen så håller man charmen upp med en pigg popmelodi. En riktigt kul platta! 
(2025: En antik och bristfällig text vad gäller fakta verkligen. Weezer-plattan med Ric Ocasek som jag avser är troligen deras gröna platta, som dock kom 2001, innan Retrogalaxen existerade. Nej, jag var inte alls förtjust i Weezer då. Det har dock ändrats en del idag, åtminstone vad gäller bandets låtar dom senaste 10 åren. Ric Ocasek som avled 2019 och som jag hyllade här då.)

Living In A Box - Gatecrashing
Utgivningsår: 1989
Skivbolag: Chrysalis
Betyg: 5/5

Living in a box var ett engelskt band ledd av sångaren Richard Darbyshere som 1987 slog igen om med en låt som hette som dem själva, alltså ”Living in a box”.  Deras funksoulpopiga pigga låt blev en storsäljare i Europa och debutplattan blev väl mottagen av både fans och media. Sen dröjde det ända till 1989 innan det kom fler succéer. Denna platta kom och blev en lika stor succé. ”Blow the house down”, ”Gatecrashing” och ”Room in your heart” blev tre stora hits.
     Detta är somrig 80-talspop som allra bäst. Det svänger souligt och funkigt och Darbishers röst är bra. Enormt bra producerat är det och plattan känns väldigt bra genomarbetad. Men framför allt är det somrigt och svängigt! Darbyshere har sen dess harvat runt som soloartist utan framgång. Bandet är värda en klart mycket högre plats på artisthimlen än den har nu!  
(2025: Darbyshere har numera lämnat rampljuset och jobbar som röstcoach och lärare i låtskriveri och har hållit i flera workshops för unga och blivande låtskrivare.)



Attack - Rätt stuk
Utgivningsår: 1989
Skivbolag: CBS
Betyg: 3/5

Är det fler än jag som är så less på "Oah hela natten" så att jag vill spy på den? Att höra trehundra coverband spela den, eller att alla nostalgifester ska ha den så att alla packade kan skråla i takt, får mig att må illa, för den är enormt uttjatad. Men det hindrar inte att plattans övriga spår är bättre. Detta ska väl föreställa att vara rå rockmusik med viss punkinslag, men den är så tonårsbaserad att det mer låter pop om den. Men det är ganska mysig och trevlig rockmusik, med en produktion som ger en flashbacks till dagisperioden. "Ve och fasa", "Röd skor", "Ute" och "Natt och dag" är för stunden roliga slagdängor.  
(2025: Jag ber direkt om ursäkt för min lite väl råa ton här. Visst, jag hoppas att jag aldrig behöver höra "Oah" mer i hela mitt liv, men jag kanske använder ett något överdrivet hårt ordval om låten. Däremot är resten av plattan ännu klart bättre och nämnda låtar är bra, inte bara för stunden, som nämns här.)



Red 5 - Forces
Utgivningsår: 1997
Skivbolag: Remixed Records
Betyg: 3,5/5

Då och då dyker det upp dancegrupper som får en bra danshit och sen hör man aldrig gruppen mer. Hittar man en platta med gruppen trots allt är den ganska dålig. Tyska Red 5 hade en stor danshit 1997 med ”I love you… stop”, men försvann sen. Plattan är dock inte dålig, utan är som ett sorts eurotrancemix av Sash och Fatboy Slim, med låtar som byggs upp från bara en bas till en skön dansproduktion. Inte mycket till melodier alltså, men ganska skön musik att lyssna på. Lite enformigt efter 10 låtar, men bra mycket bättre än väntat.
(2025: Jag vet inte om Fatboy Slim riktigt är rätt jämförelse här dock. Sash! räcker gott och väl.)



Drömhus - Längtan
Utgivningsår: 1999
Skivbolag: Arcade/CNR Music
Betyg: 4/5

Efter succén med första plattan och megahiten ”Vill ha dig” var det upp till bevis för Therese ”Drömhus” Granqvist. Drömhus blev tvåa i Melodifestivalen med ”Stjärna på himlen” 1999 och det var ju en bra start. Drömhus fortsätter med det som de startade på första plattan; som de själva kallar det dansant housemusik på svenska (fast jag har alltid tyckt det mer liknar eurodisco på svenska). De har bra texter och Therese lite tonårsaktiga sångröst passar bra till de längtansfulla kärlekstexterna. Två covers har smugit sig med även till denna platta, Freestyles ”Ögon som glittrar” och Big Deals ”Du, du, du kan ge kärlek” (här omdöpt till ”Du kan ge”). Skön dansproduktion, bra texter och bra sång. Vad mer kan man begära?