Kultstämplat: Peter LeMarc - Buick

Peter LeMarc - Buick
År: 1982
Skivbolag: Trend
Jag ska erkänna direkt att det inte är första gången jag skriver om den här plattan. Den förekom även för ca 15 år sen i den gamla Retrogalaxen, men den är för passande i Kultstämplat för att hamna i den pågående serien om gamla recensioner från Retrogalaxens arkiv. Jag tycker den förtjänar en helt ny introduktion där den hör hemma! För ingen går säker i Kultstämplat, inte ens mannen, legenden och min stora favorit Peter LeMarc. Vi snackar om artisten som har skrivit odödliga klassiker som "Hemma vid ett hav", "Sången dom spelar när filmen är slut", "Det finns inga mirakel" och "Ända till september", med texter som är personliga och som man lyssnar noga på! 
     
Men vi har alla varit barn en gång och på hans debut "Buick" från 1982 så är vi eoner från den romantiske och drömmande singersong-writern som han är idag, utan vi snackar en vilsen svensk synthpopare med texter som ingen begriper, inte ens LeMarc själv idag. I en av sina första intervjuer, i Metropol från 1982, så beskriver han sig som:"
"En flanör, estradör, ja, allt utom det som slutar på ist...hahaha!"
Japp, då vet vi det! 
     Jag har sen tidigare skrivit om hans andra platta "Circus circus" och beskrev den som hans sämsta platta. Den här plattan borde ses som än sämre, men den har något som ändå lyfter den, ett new wavigt snyggt och piggt sound modell tidigt 80-tal. Men vad hjälper det när texterna låter så här? Här försöker Peter låta så intelligent som möjligt, men ändå lagt X antal klyschor och smarta ord i en hatt och dragit upp dom en efter en och lagt dom på en rad. Resultatet blir att istället för att det låter som en smart och intelligent text låter totalt obegripligt och skrattretande. Här kommer ett litet axplock:
"Jag vill inte dö på IKEA" ("Slut på alla ord")
Nej, när jag tänkte efter så är det inte något som jag längtar efter heller. Och när han ska få ihop någon refräng så kör han en lite spännande bétoning för att få text och melodi att passa:
"Mamma, din dansánde dotter, dansar över mig."

"Han älskar ihjäl sig" ("Mannen som stjäl kärlek")
Han satsar tydligen på en död i skönhet...

"Jag kan välja mellan semla och tårta, jag kan välja mellan kroppen och svarttt!" ("Mirakel varje måndag")
Öööh, OK! Om du säger så...

"Vi springer på varandra, över alla andra"  ("Guld")
Låten "Guld" får väl ses som min favorit. En låt i snabb och energisk synthpop med ett totalt obegripligt ordbajseri. Eller vad sägs om:
"Jag letar efter guld, måste hitta guld. Letar i asfalt, letar i sot", följt sen av, "glittrande guld, för barnens skull"
Han letar i lera och vatten, i asfalt (hur?) och i den öppna spisen, allt för att hitta guld för både barnens och bolagets skull. Ingen förstår varför! Och bolaget, vilket bolag? Systembolaget? Skivbolaget?

Den här plattan är en riktig citatmaskin textmässigt och hade varit än värre om inte soundet varit riktigt bra. Men det är Peter LeMarcs första platta, en platta som han själv ser som skräp, och med tanke på hans senare fina och välarbetade texter så är detta enormt bisarrt och komiskt att höra och läsa! Hur mycket han ville och hur fel det blev. Men det blev ju bra till sist...