Belinda Carlisle - Live your life be free Utgivningsår: 1991 Skivbolag: MCA/Virgin Betyg: 4/5
Belinda Carlisle förekommer för första gången med ett verk på bloggen och det gör hon med sitt fjärde album. Det här kan vara det sista Belinda gjorde på platta som var riktigt bra, för efter detta så blev låtarna bara slätstruknare och ointressantare för att idag vara, tyvärr, ointressantare än någonsin, och då är en av hennes senare låtar gjord av Diane Warren. Om sanningen ska fram så märks det mer tydligt vart det bär på dom sista singlarna från plattan, "Do you feel like i feel" och "Little black book".
Men i övrigt så är det här en fin orgie i pop som försöker emellanåt att sträcka ut sig åt olika nya riktningar, som "World of love" som drar lite åt den då så aktuella alternativa dans-genren som Jesus Jones och Happy Mondays var stjärnor i, men som i slutändan slutar med det hon är bäst på, raka snygga popkarameller. Melodierna är riktigt bra och starka, medan soundet är något starkare på föregångarna "Heaven on earth" och "Runaway horses". Men jag tycker ändå att plattan är riktigt bra och välgjord och även om betyget balanserar något mellan 3 och 4 så väljer jag att höja den, för det här är en trevlig och avkopplande popplatta, med titelspåret som en av hennes bästa låtar!
När amerikanska Natural Selections första singel "Do anything" kom och vandrade upp till USA-listans andra plats så var det många som trodde att man här hade fått fram något mycket intressant. Bandet kom från Minneapolis och låten lät väldigt likt en annan känd Minneapolis-bo, Prince. Och den lysande singeln har väldigt många liknelser med Prince i sound och melodi. Tyvärr slutar jämförelsen där för lyssnar man på Natural Selections enda platta så dör den rätt fort efter dom två inledande singlarna. Jag ska inte säga att det är direkt dåligt, bara väldigt tamt och ointressant. Melodierna är intetsägande och soundet hade kunnat vara så mycket tyngre och svängigare än det nu blev. Hiten "Do anything" påbörjades redan 1989 innan medlemmen Elliot Erickson fick för sig att göra låten klart drygt två år senare. Min gissning är att när låten plötsligt blev en hit så fick man en väldig fart att snabbt producera fram ett helt album och resultatet blev en platta som låter tämligen platt och snabbstressad. Synd, för detta hade kunnat vara riktigt häftigt! Prince har alltså inget med den här plattan att göra, men lite ironiskt är att den kvinnliga pratrösten i "Do anything" från början gjordes av en vän till medlemmarna, Ingrid Chavez. När Natural Selection till sist fått skivkontrakt med EastWest så fick man hitta en ny röst, vilket blev Niki Harris, hon som också sjunger på Snaps hits från 1993, eftersom Ingrid Chavez redan hade plockats upp av Paisley Park Records, ägd av Prince.
Erma Franklin - Piece of my heart Utgivningsår: 1992 (återutgivning) Skivbolag: Epic B-sida: Ev're time we say goodbye
Erma Franklin är alltså Arethas storasyster som både körade bakom sin mer kända syster och försökte sig på en egen karriär. Det vore väl att ljuga att säga att hennes karriär gick spikrakt, men den här låten anses väl vara hennes klart största, även om det inte är den här versionen som folk minns. Spelas någon version av den så är det förstås främst Janis Joplins version som hörs, en låt som Erma inte säger sig ha känt igen när hon hörde den på grund av Janis sångarrangemang.
Den här låten återutgavs 1992 i samband med en reklamfilm som Levi's hade och det är den utgåvan som det här är. Originalet är för övrigt från 1967, för den som undrar. Jag ska inte säga att Erma är i närheten av sin syster vad gäller kvalitet, eller att det här är den bästa låten i genren 60-talssoul jag har hört. Men den är ändå godkänd och småskön ändå och eoner bättre än Janis Joplins ylande (sorry, alla Joplin-fans, men jag kan verkligen inte med henne).
Erma insåg väl också till slut att hon inte kunde eller ville konkurrera med Aretha och lämnade musikbranschen under 70-talet.
Earth, Wind & Fire featuring MC Hammer - Wanna be the man Utgivningsår: 1990 Skivbolag: Columbia B-sida: Wanna be the man (Dub mix)
På papperet låter detta idag som en bisarr och märklig kombination, soulfunkens eviga kungar och rapmusikens narr och one-year-wonder med ballongbyxor. Men 1990 var det här nog inte så konstigt och något som Earth, Wind & Fire förmodligen behövde mer än Hammer. Hammer hade sitt överlägset största år då och EWF hade inte haft någon storsuccé på en hel evighet. Och EWF's karriär under 80-talet och framåt är ju inte fylld med deras bästa låtar direkt utan man försökte haka på dom allmänna trenderna inom soulmusiken och blanda det med sin stil med med stämsång, funkparty och mycket blås och det gick sådär. Därmed inte sagt att detta är dåligt. Det är ett bra funkigt sound med trendiga synthar, groove och blås. Men melodin är långt ifrån "September", "In the stone", "Boogie wonderland" eller "Fantasy" och MC Hammer tycker jag inte tillför något mer än ett störningsmoment, men så är jag inget rapfan heller. Dock är det bra proddat och har ett trevligt groove och det gör att det ändå funkar, även om jag nog hellre lägger på dom gamla 70-talsplattorna än nu en gång.
The Tyrell Corporation - Six o'clock Utgivningsår: 1991 Skivbolag: Volante/Chrysalis B-sida: Six o'clock (Hammond mix)
Joe Watson och Tony Barry bildar duon The Tyrell Corporation, en av dessa många brittiska dans/houseprojekt som kom i tiden mellan 80- och 90-tal och som sen drunknade och aldrig nådde några stora framgångar. Jag ska erkänna att jag aldrig hade hört talas om detta namn förut. Men lik väl så finns det en hel del av dessa som ändå är riktigt bra och The Tyrell Corporation har ett riktigt skön sound, som förvisso inte låter unikt på något vis och det traditionella housepianot finns förstås där, men som har ett bra groove och sväng. Joe Watson är ingen skönsångare precis, men inte störande heller. Den här låten sticker inte ut jättemycket, vilket kanske är anledningen till att den floppade, men jag tycker inte det behöver vara så mycket mer än detta svala och sköna housedriv med stråkar. Bandet var förvisso väldigt kortvarigt, bara fem år och två album, men intresset för att hitta mer av dom finns klart där. Tumme upp för detta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar