Elvis Presley - In the ghetto
Utgivningsår: 1968
Skivbolag: RCA
Skivbolag: RCA
B-sida: Any day now
I augusti 2017 skrev jag om Elvis Presley's comeback-platta "From Elvis in Memphis" så för dom som hängt med länge är en del av detta något av en repris. Jag har två stora favoriter av Elvis-plattor, den ovan nämnda och comeback-specialen och dom två är egentligen som enda plattorna av honom jag behöver. På denna lysande 45-varvare från "From Elvis in Memphis" hittade jag också två av dom bästa låtarna han någonsin har gjort. Om vi börjar med A-sidan så är "In the ghetto" en låt skriven av Mac Davis där verkligheten för många i USAs mest utsatta områden på 60-talet beskrivs. Mamman föder i fattigdom en son, som med åren växer upp och blir en brottsling, allt medan mamman gråter över det. En väldigt stark text som Elvis framför till ett väldigt bra sound och kör. Arrangemanget är lysande!
"Any day now" är min stora Elvis-favorit alla kategorier. Jag hörde den första gången i ett avsnitt av radions hyllningsserie "Elvis i svenska öron" på 80-talet och den här låten knockade mig från start! Introt med stråkarna som leder lyssnaren in i låten, genom en stor blåssektion, är briljant! Sen är melodin, med Elvis sång, fylld av energi, oförutsägbarhet och ett otroligt arr som har en sorts lätt soulaura om sig Det här är Elvis Presley när han var som bäst. En mogen Elvis som låter melodin, soundet och arrangemanget samarbeta med honom, inte bara att han ska bli rockkungen och svänga på höfterna. Jag vet, jag är kanske hård nu mot Elvis gamla klassiker, men det är ändå en sån stor skillnad på dessa båda stilar. Det här är ju bara vackert att lyssna på! Också blev den tvåa på min top 50-lista över 60-talets bästa låtar.
"Any day now" är min stora Elvis-favorit alla kategorier. Jag hörde den första gången i ett avsnitt av radions hyllningsserie "Elvis i svenska öron" på 80-talet och den här låten knockade mig från start! Introt med stråkarna som leder lyssnaren in i låten, genom en stor blåssektion, är briljant! Sen är melodin, med Elvis sång, fylld av energi, oförutsägbarhet och ett otroligt arr som har en sorts lätt soulaura om sig Det här är Elvis Presley när han var som bäst. En mogen Elvis som låter melodin, soundet och arrangemanget samarbeta med honom, inte bara att han ska bli rockkungen och svänga på höfterna. Jag vet, jag är kanske hård nu mot Elvis gamla klassiker, men det är ändå en sån stor skillnad på dessa båda stilar. Det här är ju bara vackert att lyssna på! Också blev den tvåa på min top 50-lista över 60-talets bästa låtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar