Al Jarreau - Christmas

Juletid igen, även om julkänslan känns tämligen långt borta, liksom hoppet om julesnö på julafton. Men jag har faktiskt köpt en julplatta i år och den hade jag tänkt skulle bli årets jultips. Jag blev minst sagt förvånad när jag gick på Erikshjälpen för någon månad sen och hittade en väldigt modern platta med Al Jarreau (2008 är ändå nyare än allt annat jag har med honom). Plötsligt fick jag ett infall att köpa den för att höra vad en musiker som han kan göra med ett gäng ordinära jullåtar. Normalt när en stor artist släpper en julplatta så brukar det passera mig tämligen obemärkt förbi. Jag är, som ni förstått, en stor traditionalist när det gäller julen och jullåtar. Bjällerklang, stora körer, stråkar, tenorer och sånger om juleljus, jag faller direkt för det. Vadå, min favoritjulplatta är sjungen av Stefan Borsch, vad hade ni förväntat er? Men när allsköns alla artister ska släppa julplattor och det är samma låtar i samma bjällerklangsarrangemang och allt är glatt och trevligt så blir även jag fort mätt och undviker det.

Men Al Jarreaus "Christmas" är inget för den normala traditionalisten, förutom mig. Här snackar vi inte direkt de normala amerikanska christmascarol arrangemangen, bjällerklang är det rätt lite av och hurtiga och pigga önskningar om en god jul och ett gott nytt år lika så. Ändå ger plattan mig med julkänsla än mycket annat just
nu. Här är det likväl ett snyggt julanpassat arrangemang och rytmiska melodier alternativt snygga relaxande ballader. Arrangemangen sticker verkligen ut eller vad sägs om en sval latin version av "Winter wonderland", eller "Have yourself a merry little christmas" i brasilianskdoftande bossa nova-stil. Hur låter "Gloria in excelsis" i ett häftigt funkarr? "White christmas" låter i alla fall riktigt snygg och skön i sin lugna carolliknande ljudbild, signerad Jorge Calandrelli. Jarreau har vänt och vridit på låtarna och klätt dom i helt oväntade ljudbeklädnader och lyckats ändå att framkalla en skön och avkopplande julstämning utan de allra mest traditionella recepten!

Plattan har dock en sak som drar ner kvaliteten något. En gång var Al Jarreau en av soulvärldens mest gudabenådade röster som visslade alternativt nynnade i takt med sin gitarr. När den här plattan kom ut var han 68 år och spela gitarr kan han fortfarande. Men rösten har inte åldrats riktigt bra utan det hörs att det är en nu äldre grånad sångare som försöker hitta sin forna röst, men misslyckas en hel del när han ska ta i. Däremot så är arrangemangen och produktionen så lysande, nyskapande och spännande och just det att den ändå ger en klar julkänsla att plattan är en riktigt kul och angenäm överraskning! Så om ni vill ha ett nytänk i julmusiken med ändå en skön julstämning så är Al Jarreaus "Christmas" från 2008 att rekommendera, även om rösten är en skugga av sitt forna jag.

Tre spår bjuder jag på här, "Gloria in excelsis", "Winter wonderland" och "White christmas" och med dessa julklassiker i ny dress så önskar jag alla läsare på bloggen, och andra svenskar med för den delen
                           EN RIKTIGT GOD JUL!