Pat DiNizio (The Smithereens) - en indieikon är borta!

Rockvärlden har förlorat ännu ett bra namn, även om namnet i sig kanske inte säger så mycket för många. För om jag säger Pat DiNizio så funderar en del; vem är det?!?! Men om jag säger The Smithereens så kanske fler nickar igenkännande. Pat DiNizio, sångare, låtskrivare och kompositör för The Smithereens, avled 12 december i en ålder av 62 år efter flera års sviktande hälsa.
     New Jersey-bandet The Smithereens har förekommit en gång tidigare här och jag har nämnt bandet ett flertal gånger i flera artiklar. Ett lysande amerikanskt indierockband med ett rätt engelskt sound som aldrig fick något gigantiskt genombrott, men som jag i detta decenniums början insåg hur lysande de var och som sen dess varit ett av mina favoritband i indiegenren! Mycket tack vare Pat DiNizios låtar och speciella röst. Hans väldigt nära och träffande texter har jag alltid gillat sen jag hörde ovan omskrivna platta "Especially for you" från 1986 . Fast egentligen var rösten inte så udda, men den lät väldigt mogen på något sätt och kanske inte en röst som man kanske skulle förknippa med ett amerikanskt rockband med diverse tunga gitarrer.

Jag hade inte tänkt att gå in på några faktadetaljer om DiNizios karriär och så, men han var, med undantag från några soloalbum, The Smithereens trogen nästan in i det sista. Elva album med The Smithereens och fyra egna plattor hann det bli.

     Och om plattan jag skrev om förut, "Especially for you", är en platta där indierock möter så väl folkmusik som jazz så är deras album efter det, "Green thoughts" från 1988, en ren rockrökare. Den skivan köpte jag på Record Hunter i Stockholm 2014, vilket var då en stor lycka för mig, eftersom jag velat ha tag på den ett tag.
     För för mig är huvudsingeln på plattan, "Only a memory", ett av indierockbranschens stora mästerverk från 80-talet! En låt som både har skönt rockljud och samtidigt en melodi och text som sitter där! Jag hittade just singeln för ett tag sen och den innehåller även en version av Iggy Pops "Lust for life" som B-sida.
     Plattan "Green thoughts" är fylld med lysande musik som fortfarande låter mer brittiskt än amerikanskt, men där det både ryms tyngre låtar och ballader som den lysande låten "Spellbound".
Lyssna även på låtar som "Elaine" och titelspåret "Green thoughts"!

Jag vill också åter pusha på en av de allra bästa låtarna från "Especially for you"-plattan, som för
övrigt var plattan Kurt Cobain lyssnade flitigt på när han skapade Nirvanas "Nevermind" (och där slutar tack och lov liknelserna mellan plattorna), "Behind the walls of sleep", som också är en helt fantastisk skapelse i sin genre! Texten är riktigt träffande och jag gillar de lite mörka men drivande gitarrerna väldigt mycket i den låten. Självklart så blev jag då jublande lycklig i somras på Bengans i Göteborg då jag hittade singeln till den låten, som också innehåller en annan riktigt bra låt från plattan som B-sida, "Blood and roses".

Det är alltid imponerande med band som aldrig når den där riktiga jättestjärnstatusen, men som ändå kämpar på år efter år för en trogen publik. Och Pat DiNizio var egentligen navet i The Smithereens med sin röst och sin musik och sina texter, samtidigt som de andra medlemmarnas musikaliska kunnande också bidrog till att göra bandet ett av dom band under 80-talet som absolut borde ha fått ett gigantiskt genombrott världen över. Tack för ditt bidrag till musiken med ditt lysande band och din musik, Pat DiNizio!

Jag valde tre låtar här, dels titelspåret från plattan, "Green thoughts". Sen tog jag mig friheten att välja ett par liveupptagningar. Dels "Only a memory" gjord här i Court Tavern i New Jersey 2008. Ser man på senare klipp så är DiNizio lite av skuggan av sitt forna jag, eftersom hans sjukdom gjorde att han inte kunde spela gitarr utan bara stå och sjunga, men här är det en fullt frisk sångare i sitt esse.
     Dessutom, eftersom jag bjöd på "Behind these walls of sleep" i artikeln om "Especially for you" ovan, så valde jag låten nu i en liveupptagning från engelska programmet "The tube" från 1987.