Utgivningsår: 1996
Skivbolag: Dolent Records
Betyg: 3/5
Den här plattan räknas numera som en svensk 90-talsklassiker. Fast trots att jag gillar The Wannadies så har inte plattan funnits i min samling av någon anledning. Jag tror att det kan bero på att jag när plattan kom i stort sätt bara gillade singeln "You and me song". Efter följande singlarna "Hit" och "Friends" var mer ett steg bort från bandets tidigare lätta indiepop och mot ett rakare rocksound, vilket medierna svalde med hull och hår, Aftonbladets Per Bjurman gjorde vågen åt och jag var skeptisk till. Producent är Nille Perned, som också låg bakom Kents första plattor och Broder Daniel och då var det inte det jag var mest förtjust i (även om det skulle ordna sig vad gäller Kent). Med åren har dock den avoga inställningen till dom två ovan nämnda hitsen lagt sig och även jag har omfamnat bandets rockigare musik.
Men sen ska då denna nya tuffa Wannadies-stil breda ut sig på ett helt album också och jag är inte lika lyrisk som 90-talets journalistkår. Det är bättre än vad jag troligen skulle ha tyckt då, men stundtals känns det lite som att det är mer gjort för att låta tufft och nytt än att ha riktigt bra melodier. "Hit" och "Friends" har melodier som utan tvekan sticker ut och är udda och kul. Men jag tycker det inte riktigt känns som att det höll sen, utan det blev mer experimenterande med nytt sound än starka låtar ibland. Sen är det ett antal riktigt bra saker här, utanför singlarna, och bäst tycker jag att "Combat honey" lyser. Så totalt sett är detta inte så dåligt som jag trodde då, det blir godkänt och det finns bra spår och det är ändå helt OK sound, men The Wannadies har ännu bättre låtar i karriären. Men skivan blir kvar i samlingen dock.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar