Utgivningsår: 2004
Skivbolag: Lone Hill Jazz
Betyg: 4/5
Detta är en av jazzens många sorgliga livsöden, vars musik dock är bevarad på skiva. Dick Twardzik, född 1930, är en idag väldigt bortglömd och okänd pianist från bebop-eran. Vem jag än berättar för om den här skivan så får jag ett frågetecken till ansikte tillbaka. Själv så upptäckte jag honom väldigt tidigt, i ett avsnitt av jazzradioprogrammet "Be bop spoken here" (någon som minns Börje Räftegårds klassiska jazzprogram?) från 1988 eller 1989, där han spelade just en del med denne Boston-pianist. Men därefter så försvann Twardzik långt ur min radar till dess att jag hittade denna CD med honom i juli och dom endast två skivorna som finns utgivna med honom som solopianist eller med egen trio.
Twardzik började egentligen att skola sig som klassisk pianist, men när han träffade saxofonisten Serge Chaloff (en annan bortglömd jazzmusiker som jag har skrivit om förut) och hans mamma Margret så tränades han i att spela jazz och snart som hamnade han med dom stora musikerna. Han spelade ofta i väldigt unga år med Charlie Parker under dennes sista år och han spelade även med både Lionel Hampton, Dizzy Gillespie och Chet Baker, och förstås Serge Chaloff. Men eftersom Parker, Gillespie, Baker och Chaloff var alla stora missbrukare så fastnade snart även den unge Dick i ett tungt drogberoende och dog av en överdos heroin på turné med Chet Baker 1954, endast 24 år gammal.
Som sagt så finns endast två riktiga plattor med Tardzik som pianist utgivna (sen finns det förstås diverse med honom ackompanjerande ovan nämnda legender), "The last set" och CDn "1954 Improvisations" och dessa två har nu det för mig tämligen okända bolaget Lone Hill Jazz klämt ihop på denna skiva och givit ut hans samtliga egna inspelningar, alla inspelade hösten 1954. Dick Twardzik som pianist är tydligt inspirerad av både Bud Powell och Lennie Tristano, vilket inte alls är fel! På den här skivan så visar han upp både fantasi, nyskapande, sväng och enorm spelskicklighet, som hans version av "'Round midnight" eller "I'll remember April" (som både finns här i trio och soloversion). Jag ska inte säga att det är 100 % helt bra, för hans lite konsertpianovariant på "Bess, you is my woman" är inte direkt min favorit och ibland låter pianot på hans soloinspelningar något ostämt. Men totalt rent musikaliskt är detta ändå en kanonbra pianojazzplatta och det är riktigt spännande och roligt att åter få stifta bekantskap med Twardzik och höra honom på riktigt noga och nära håll! För han var bra, en väldigt bra pianist som kunde ha haft en intressant framtid om han hade överlevt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar