Dödsbeskeden duggar tätt just nu. För när detta skrivs är det ett dygn sen Christine McVie gick ur tiden, 79 år gammal. Jag tror det har framgått på bloggen att jag gillar Fleetwood Mac väldigt mycket, den varianten från 70-talet och framåt. Pratar man med andra skivsamlare så är dom flesta mer intresserade av bandets bluesera med Peter Green, men tyvärr, jag har svårt att ta till mig den. Men Fleetwood Macs mer laid back-stil när Lindsey Buckingham, Stevie Nicks och Christine McVie kom med gillar jag skarpt, med melodier som både överraskar och svalkar, Stevie Nicks lite raspiga röst och som komplement McVies mer softa och mogna röst. En gång tidigare har Christine McVie själv förekommit på bloggen, då jag skrev om hennes tredje soloplatta "In the meantime" för ungefär fyra år sen. Dessutom har ju Fleetwood Mac förekommit två gånger med både "Rumours" och "Mystery to me".
Christine McVie kan man säga gifte sig in i Fleetwood Mac, genom sitt äktenskap med John McVie, och med ovan nämnda par Buckingham/Nicks så skapade det en helt ny era och vändning i bandetskarriär. Bort från 60-talets bluesrock och mot en mjukare och lugnare stil. Äktenskapet varade genom hela den turbulenta "Rumours"-inspelningen och fram till turnén för den plattan. Men likväl kunde man lita på att den fanns där, den mjuka, lugna, sköna och mogna rösten hos Christine, som sjöng på många av bandets mest klassiska låtar som "Oh Daddy", "Love in store", "Little lies", "Save me" och "Everywhere". Och ovan nämnda soloplatta, "In the meantime", var också en kanonbra och vacker soloplatta som blev alldeles för bortglömd! Och jag står ännu fast vid en sak; "Rumours" är en av 70-talets bästa plattor och "Tango in the night" en av 80-talets.
Det är svårt för mig att tänka sig ett Fleetwood Mac utan Christine McVies röst antingen längst fram eller i bakgrunden. Det lär bli svårt att inte se henne sitta där på scenen bakom keyboarden eller pianot sjungandes, för hon var ju en stor och fantastiskt bra del av ett lysande band! Så tack, Christine McVie, för allt du gjort musikvärlden, för din röst och dina låtar! Du kommer att bli saknad, men med musiken är du fortfarande "everywhere"!
Christine McVie kan man säga gifte sig in i Fleetwood Mac, genom sitt äktenskap med John McVie, och med ovan nämnda par Buckingham/Nicks så skapade det en helt ny era och vändning i bandetskarriär. Bort från 60-talets bluesrock och mot en mjukare och lugnare stil. Äktenskapet varade genom hela den turbulenta "Rumours"-inspelningen och fram till turnén för den plattan. Men likväl kunde man lita på att den fanns där, den mjuka, lugna, sköna och mogna rösten hos Christine, som sjöng på många av bandets mest klassiska låtar som "Oh Daddy", "Love in store", "Little lies", "Save me" och "Everywhere". Och ovan nämnda soloplatta, "In the meantime", var också en kanonbra och vacker soloplatta som blev alldeles för bortglömd! Och jag står ännu fast vid en sak; "Rumours" är en av 70-talets bästa plattor och "Tango in the night" en av 80-talets.
Det är svårt för mig att tänka sig ett Fleetwood Mac utan Christine McVies röst antingen längst fram eller i bakgrunden. Det lär bli svårt att inte se henne sitta där på scenen bakom keyboarden eller pianot sjungandes, för hon var ju en stor och fantastiskt bra del av ett lysande band! Så tack, Christine McVie, för allt du gjort musikvärlden, för din röst och dina låtar! Du kommer att bli saknad, men med musiken är du fortfarande "everywhere"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar