Nytt i samlingen - Januari 2024

And then i wrote George Gershwin

Utgivningsår: ---
Skivbolag: Time Records
Betyg: 4/5

En vän till mig bjöd hem mig för att plocka det jag ville ha ur hans skivsamling och sånt tackar man förstås inte nej till. Det blev en del och även om det bara blir två av dom här så kommer det fler längre fram, och några lär överraska en del följare. 
     Den här var en ren chansning, och får man plocka skivor kan man ju göra det också. Detta är något av en mystisk skiva. Det enda som framgår är att det är en hyllning till George Gershwin och att en viss Les Summers har arrangerat och leder orkestern, som i övrigt inte innehåller något känt namn alls. En musiker kallar sig till och med "Mr. "X"". Vem Les Summers är är sannerligen inte lätt att leta reda på. Han har en platta med bossa nova i sitt CV, och det är typ det enda jag får reda på. Och med dom meriterna kan man alltså förledas att tro att detta är en random europeisk easy listening-bandledare som har gjort en lågbudgetinspelning av diverse Gerswin-klassiker i James Last-stil.

Men detta överraskade mig ordentligt, för arrangemangen är verkligen spännande och udda. Det märks direkt i inledande "The man i love", som börjar i en sorts marschtempo och lyckas klämma in både easy listening-känsla, latinrytmer och jazz med flöjt i låten. Les Summers har verkligen försökt göra något helt nytt av dessa, i dom flesta fallen, välkända jazzklassikerna. Det är till och med så att man får känslan att han försöker lite FÖR mycket och försöker skohorna in allsköns alla möjliga nyskapande idéer i en och samma låt. Det låter stundtals lite som en överladdad Quincy Jones och framför allt latinrytmerna finns som en röd tråd genom plattan. Men trots allt så är detta en spännande platta och så snyggt otroligt och skönt arrangerad med en förstklassig orkester, även om han kanske kunde ha sållat lite i inspirationslustan. Detta blir klart kvar i samlingen!



Sylvia Vrethammar - Stardust & Sunshine
Utgivningsår: 1975
Skivbolag: Sonet
Betyg: 2/5

Ytterligare en skiva som jag plockade gratis. Jag gillar Sylvia Vrethammars gamla schlagerhits och tycker att "Tycker om dig", både låt och platta, är höjdare i genren. Och "E viva España" är härligt kultcharmig. Dock var jag lite tveksam till den här plattan med diverse covers på kända hits på engelska, allt under musikalisk övervakning av Rune Öfwerman. Tyvärr så fick jag en hel del rätt på den tveksamheten. 

Det låter mycket jazz och det är nog bra. Men det låter väldigt tamt och trots att namn som Rune Gustafsson, Jan Allan och Toots Thielemanns är med så lyckas man inte få det att svänga nåt nämnvärt utan det låter som lite jam session vid en studioinspelning blandat med lite fusion-känsla här och var. Det är väl bara när nyss nämnde Toots kommer in med sitt munspel som det riktigt lyfter. Annars är det rätt ointressant och småtrist. Jo, versionen av Stevie Wonders "You are the sunshine of my life" är tveklöst det mest spännande och lyckade numret. Men det räcker inte riktigt för att jag ska behålla den här skivan i samlingen.



Elis Regina - Em pleno verão
Utgivningsår: 1970
Skivbolag: Philips
Betyg: 3/5

Elis Regina får än räknas som Brasiliens kanske största namn i musiken, möjligen i skuggan av Sergio Mendez. Och jag har en väldigt stor plats i hjärtat för Elis, även om inte allt hon har gjort är 100 % bra. Men Elis har en lekfullhet när hon sjunger och hon sjunger så otroligt bra och snyggt, inte minst när hon sjunger traditionell bossa nova eller samba till stor orkester. I det här fallet är orkestern ledd av Erlon Chaves. 

Dock har Elis en förmåga att vandra iväg mot mer fusion-funk ibland, ack så passande i den tidseran, och den musiken har jag aldrig riktigt tagit till mig. Detta går i genom på den här plattan också en del, men överlag är det ändå en härligt MPB-doftande platta med en glad Elis som till och med skrattar tydligt i inledande "Vou deitar e rolar (Quaquaraquaqua)". Det är ett skönt brasilianskt musikparty, även om det slirar till stundtals. Framför allt är det den enda engelska låten som drar ner en hel del, "These are the songs". Det är verkligen inte ofta som Elis sjunger på engelska och här är det en låt i duett med och av Tim Maia där både Elis och Tim Maia ylar och skriker som besatt här och var, och Maias ljudkvalitet på sången är allt annat än bra. 

Men totalt sätt är detta ändå en riktigt bra platta med Elis i toppform, kanske i för toppform ibland, och där Erlon Chaves lyckas bra med orkestern och betyget blir bra ändå och skivan blir klart kvar i samlingen! 



Peter Brown - A fantasy love affair
Utgivningsår: 1977
Skivbolag: Drive records
B-sida: It's true what they say about love

Peter Brown har för mig i många år varit främst förknippad med en enda låt, en kanonhäftig discohit från 1984 betitlad "They only come out at night". Men denne amerikan har förstås mer på sitt samvete och har bland annat skrivit en låt på Agnetha Fältskogs "I stand alone"-platta från 1987 samt Madonnas "Material girl". Men av hans egna karriär så är det främst debutplattan "A fantasy love affair" som han har haft främst succé med. Det här titelspåret är även hans debutsingel. 

Och det lilla jag har hört med honom utanför hans 80-talshit har inte imponerat jättemycket på mig. Men den här singeln är klart bra. Brown har inte riktigt vandrar in i den riktiga discosvängen än här utan det är en sorts lätt discofierad mjukpop och det är riktigt bra gjort med ett mysigt sound och en bra melodi. Och b-sidan, som också finns på plattan, är även den riktigt bra, så skulle jag hitta hela debuten så är det inte omöjligt att det kommer mer från honom här på bloggen.