Kultstämplat: Disney Favorit Serie (Volym 1-3 och 10)

Disney Favorit Serie (Volym 1-3 och 10)
Utgivningsår: 1973
Skivbolag: Odeon/Disneyland Record
Det är inte så ofta fullängdsplattor får plats på Kultstämplat, och framför allt inte mer än en, men det här är en tid för undantag. Jag erkänner här och nu, jag är en nörd av Disney, i alla fall den tecknade delen och seriedelen. Det har väl med uppväxten att göra, men namn som Kalle Anka, Joakim Von Anka, Oppfinnar-Jocke, Alexander Lukas, Musse Pigg, Långben och Knattarna är karaktärer som har följt mig genom hela livet och förmodligen kommer följa mig till livets en gång ände. Carl Barks och Don Rosa är mina favoriter och några jag samlar på när jag springer på deras böcker. Det är då en av anledningarna till att dessa skivor finns i samlingen.

En annan är förstås att dom egentligen är riktigt usla, så usla att dom är roliga. På 70-talet så gavs det ut en hel hög med skivor under titeln "Disney Favorit Serie" med äventyr för barn på skiva. Det är väldigt svårt att hitta information om dessa skivor och hur dom kommit till. Jag hittar inget om eventuella

amerikanska originalutgåvor av dessa plattor. På baksidan av skivorna är det dessutom serierutor från historierna och om det betyder att dom är raka översättningar från en existerande serie eller bara tecknade för den här skivan har jag inte hittat någon information om. Däremot står det på skivorna att det är svensk översättning Harriet Fahlberg, så det borde indikera att det finns ett utländskt original av något slag. Däremot är sångerna på skivorna skrivna av svenskar, så det är ett visst mystiskt hölje över dessa skivor.

Information om skådespelarna lyser också med sin frånvaro, förmodligen av respekt för dessa. På en del kan man dock utskilja komikern Bernt Dahlbäck och operettexperten och Mr Melodikrysset Bengt Haslum. Haslum funkar också som speaker och läser sin text som om det var en inspelning av hans gamla program "För operettvänner". Nej, någon skådis är han verkligen inte! 

Jag har fyra av dessa, volym 1 "Kalle Anka - Vägen till ära och berömmelse", volym 2 "Musse Pigg - farlig resa", volym 3 "Oppfinnar-Jocke - Attentatet mot tänkarmössan" och volym 10 "Stål-Långben - Den stulna pyramiden". Av dessa fyra får Oppfinnar-Jocke och Kalle Anka ses som dom pinsammaste. Jag ska verkligen inte säga att dom andra två därmed är mästerverk, men dom kunde vart värre, om man bortser från att den som spelar Långben låter mer som att han har bronkit och problem med hosta än Långbens karaktäristiska dumskratt. 

Om vi börjar med "Kalle Anka - Vägen till ära och berömmelse" så handlar den om att Knattarna tycker att Kalle Anka borde göra något för att bli känd istället för att jobba på margarinfabriken. Kalle får idén att lära sig spela musik. En story inte helt olik den på EPn "Kalle Anka och musikanterna", som jag skrev om för tio år sen. Kalles röst här är väldigt intressant. Istället för att, som brukligt, försöka hitta någon som kan kväka fram obegripliga talande ankljud så har man valt att låta Kalle prata med vanlig röst, fast med ankljud som hörs i bakgrunden titt som tätt. Det är nog en av få gånger när jag längtar efter Per-Erik Hallin! Kalle låter ju gravt personlighetskluven!
    När Knattarna, som här har samma läte som 90-talets dubbning av brorsönerna, alltså tre personer med olika röster, klagar på sin farbror Kalles brist på kändisskap så reagerar Kalle Anka med att hota att sårat hoppa vattnet, alltså ta livet av sig! Va?! Jösses, här blev barnskivan väldigt mörk plötsligt! Jag ska inte spoila hur det går, för hela skivan i sig, och dom andra fyra som jag har, finns att lyssna på Youtube och Kalle-skivan, samt Oppfinnar-Jocke, finns länkad nedanför. Men, nej, Kalle Anka tar inte livet av sig.

"Oppfinnar-Jocke - Attentatet mot tänkarmössan" handlar om att den onde Emil Örn, Jockes ärkefiende som av någon korkad anledning här blivit omdöpt till "Professor Kroknäbb" och har tysk brytning, försöker ta reda på hur Jockes tänkarmössa, alltså hans hatt med skorsten och tre kråkor högst upp, fungerar så han kan göra en egen. Den här serien har en sorts riktig förlaga, en serie från 1965 med namnet "The terrible thinking cap tussle", fast då med Björnligan som antagonister. 
     Lyssnar man på den här, och främst dom första 10-12 minuterna, så kan man tro att dom som producerat detta har gått på några konstiga substanser för det är usla ljudeffekter som flyger hejvilt, horribelt skådespeleri och en tämligen obegriplig och flummig story. Och vad sägs om att "den internationella radiomässan i Reykjavik" illustreras av att TRE olika klassiska Disneysånger lagts samtidigt på varandra med hög volym så att det låter i stort sätt olyssningsbart? OK, jag fattar att 1973 var lite i flower-power-erans slutskede, men detta är banne mig löjligt. Samt Bengt Haslum som Oppfinnar-Jocke, det är verkligen inte ofta jag skriver den meningen!

Jag köper dock mer än gärna fler av dessa skivor i serien. Man får ge dom en tumme upp för att dom ändå försökt använda sig av diverse annorlunda serietidningsfigurer som Emil Örn, Putte och Knölen i Musse Pigg-berättelsen, i senare skivor Spökplumpen, Stål-Långben och Oppfinnar-Jocke. Man har inte snöat in sig bara på dom vanliga, den koleriske Kalle, den fiffige Musse och den korkade Långben utan försökt göra skivorna som ljudversioner av serietidningar. Tyvärr har resultatet inte kanske blivit vad man hade hoppats på utan mer av en skrattfest av fel anledning. Men, som man brukar säga, kul att dom försökte i alla fall...