Nytt i samlingen - Juli 2024

Juli brukar vara en gyllene tid för skivfynd, dock inte riktigt så det här året... heller, kanske jag ska säga för juli 2023 var också rätt fattigt. Andelen intressanta utomhusloppisar nära stan var få och inte mycket kom in på dom stora reguljära ställena. Dock så tog jag mig ut till mina gamla bostadsområden utanför Sundsvall, Kvissleby, dit butiken Videodrome har flyttat numera. Och fyra av fem skivor denna månad kommer från det besöket (den sista avviker), som får dess som sommarens bästa fyndplats den här gången!

Jamiroquai - The return of the space cowboy

Utgivningsår: 1994
Skivbolag: Sony
Betyg: 4/5 

Den här plattan har jag letat efter ett bra tag för innan 2017 så var den min väg till en komplett samling av Jamiroquai-skivor. Alltså till dess att plattan "Automaton" kom ut och förstörde det, så jakten går vidare. Men likväl så var den här plattan önskad så jag blev riktigt glad när jag till sist hittade den på Videodrome i Kvissleby! 

För Jamiroquais acid jazz-funk och sköna Stevie Wonder-vibbar är jag ett stort fan av! Få under 90-talet kunde svänga så grymt och med en då helt egen och unik stil. Dock var detta ett band vid denna tid fylld av ångest, med sångaren och motorn Jason Kay som hade prestationsångest efter en framgångsrik debutplatta, samt klara drogproblem. Och visst följer detta i spåren på plattan, inte minst på hiten "Space cowboy" med textrader som:
"At the speed of cheeba, oh you and I
You and I go deeper, hey
Maybe I'm gonna have to get high this time"
Japp, Cheeba är ett annat ord för marijuana. Intressant hur The Shamen fick stå med skammen för sin "Ebeneezer goode" och refrängen "E's are good, E's are good", medan Jamiroquai fick tummen upp för sina drogtexter. 

Nå, oavsett texterna så är det här dock en riktigt funkkaramell! Jag ska inte säga att detta är helt fulländat och betyget är lite på gränsen. Låtar som den instrumentala "Journey to Arnhemland" och "Morning glory", med Jason Kay mer eller mindre bara nynnandes till ett rätt småstelt sound, är väl inte dom mest spännande spåren och singlarna är väl inte hitmässiga som "Virtual insanity" eller "Cosmic girl". Men det ENORMT sköna soundet på dom flesta låtarna, blåset, stråkarna och groovet väger upp det mesta och kan absolut inte bortses och melodierna är ju tillräckligt bra ändå. Detta är skönt, svängigt, gungande och fantastiskt snyggt och det är ändå den Jamiroquai jag vill höra ändå! Jo, visst var all väntan på skivan värd detta! Skivan blir såklart kvar i samlingen!

Tavares - Sky high!
Utgivningsår: 1976

Skivbolag: Capitol
Betyg: 4/5

Det här är ännu en platta från Videodrome-besöket och dessutom min första studiofullängdare med Tavares, ett band som sakta vuxit sig stark genom åren hos mig. "Sky high!" är deras fjärde platta och det är också den innehållandes "Heaven must be missing an angel", en av bandets allra största låtar. 

Det här är en riktigt snygg och skön soulstänkare modell 70-tal. Den doftar med disco än funk, men känslan är den rätta, arrangemangen med stråkar är riktigt bra och melodierna är grymt bra. Balladen "To the other man" är en riktig relaxlåt och i "The mighty power of love" får man till ett riktigt häftigt dansgroove! Om jag ska peka på en låt dom drar ner betyget så är det "Bein' with you" som doftar lite för mycket 60-talets Motown i nyare upplaga för sitt eget bästa. I övrigt är detta en souldiscokaramell av godaste öronsmaken och skivan blir självklart kvar i samlingen!



Björn Skifs - Firefly
Utgivningsår: 1976
Skivbolag: EMI
B-sida: Ginger me

Den här låten hörde jag första gången i ett gammalt Poporama och blev förvånad. Björn Skifs som annars är känd för att göra folkhemsklassiska låtar, schlagers och melodifestivalklassiker goes discofunk av bästa märke! Sen dess har den varit på min önskelista för att till slut hitta den för två spänn! Och det är inte en av Skifs allra mest kända låtar, beroende på vilka kretsar man rör sig vid förstås. För tydligen så hade några hårdporrfilmsproducenter fått tag på låten och använt den i sina filmer. 

Herrar Skifs och Palmers hade åkt över till USA för att spela in musiken med amerikanska musiker för att sen åka hem och sjunga in låten. Därför så är det med musiker som Ed Green, Tom Sellers, Wha-Wha Watson och Dean Parks (som spelat på flera plattor med Steely Dan) med här. Och Bengt Palmers har fått det mer internationella namnet "Ben Palmers" på omslaget.

Frågan är om Skifs blir funkigare än så här för det är ett grymt snyggt sound och flöjtspelet av Jimmy Plex passar riktigt bra. Det är ett riktigt häftigt gung här även om melodin kanske inte är någon av Skifs allra starkaste. Men, tro det eller ej, "Firefly" seglar upp som en av mina favoritlåtar med denna mångsidigt artist och jag är så glad över att äntligen fått tag på den!
     B-sidan ska jag kanske nämna lite om också, för den känns igen. "Ginger me" är alltså den engelska versionen av hans klassiker "Krama mig". 



Marboo - Falling in love in summertime/Why don't you leave me
Utgivningsår: 1976
Skivbolag: EMI

Hittar man singlar för två spänn styck så kan man som bekant chansa lite. Namnet Marboo sa mig absolut ingenting. Tydligen var Marboo, med efternamnet Whisnant, med i en tysk vokalgrupp som hette Family Tree, så det här är en tysk produktion och med den bakgrunden så kunde man kanske bli lite skraj att det ska låta Boney M eller dylikt men det gör det gudskelov inte.

Det här är en singel med två A-sidor där ena sidans "Falling in love in summertime" är en riktigt skön, somrig och avkopplande reggaediscolåt med snyggt sound, havsljud och en lättnynnad melodi. 
Andra sidans "Why don't you leave me" är en mer soulaktighistoria och det är förstås som snask för mig. Totalt så är Marboo en riktigt bra ny bekantskap som jag gärna hittar mer singlar med, för enligt Discogs så verkar det inte finns några fullängdare med Marboo, annat än med Family Tree. 

Zoot Sims & Al Cohn - Zoot case
Utgivningsår: 1992

Skivbolag: Gazell
Betyg: 4/5 

Vi går på konsert på Mosebacke i Stockholm med två saxofonlegender som här känd varandra i en hel evighet, Zoot Sims och Al Cohn. Dom träffades redan när dom spelade i Woody Hermans band på 40-talet och har sen dess spelat tillsammans mängder av gånger. Just här besökte dom alltså Sverige och gjorde en spelning sommaren 1982 tillsammans med den helsvenska trion Claes Croona, piano, Palle Danielsson, bas och Peter Östlund, trummor. 

Det här är en riktigt bra konsert rent musikaliskt med kanonhäftigt riv i spelet! Det är inte många lugna stunder här och speciellt intressant är den korta delen där Sims och Cohn spelar "Exactly like you" i duo utan komp, alltså bara med saxofonerna, för att sen riva loss med låten i sin normala form. Dom lyckas även få till ett riktigt bra brassesväng när dom tar sig an Jobim-klassikern "The girl from Ipanema". Musikaliskt är detta en riktigt bra konsert!
     Ljudet är väl inte riktigt hifi, men ändå tillräckligt bra. Jag tycker det inte är något problem här att det låter lite dovare då det ändå är live. Däremot så kan jag kritisera lite hur man tänkte när man på titelspåret på andra låten valde tona in mitt i låten  rakt över applåderna från låten innan istället för att ge oss hela "Zoot case"? Samma så känns det lite som en styggelse att man tonar ut sista låten "After you've gone" och inte spelar hela stycket. Dessa fadäser gör att betyget lite står och sviktar, men då musiken som ändå är med är kanonbra och resten av konserten funkar riktigt bra så blir betyget högt ändå. Skivan blir såklart kvar i samlingen! Och, nej, jag har inte postat samma Youtube-klipp två gånger utan bjuder på "Exactly like you" både utan (den första) och sen med komp.