expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

onsdag 31 januari 2018

Tips till nya skivsamlare - del 2

I denna andra del av min artikelserie där jag ger tips och råd till eventuella nyblivna skivsamlare hade jag tänkt att ta upp lite saker att tänka på när man är ute och handlar skivor. Vad bootlegs är, skivkvalitet, att leta skivaffärer och second-hand-butiker samt om att hinna lyssna på allt man hittar.

Bootlegs
Bootlegs är skivor som inte är officiellt utgivna av artister eller deras skivbolag. Om någon får tag på en hemlig studioinspelning eller spelar in en konsert med sin favoritartist och olovligen ger ut dessa på skiva så kallas den skivan för en bootleg. Beroende på artisten och vad som är utgivet så kan dessa vara värda en hel del på marknaden och givetvis också kosta en hel del, framför allt på vinyl.
Det är förstås lätt att kolla upp vad en artist gett ut officiellt på discogs eller wikipedia om man är osäker vad som är en bootleg. Ett annat tecken är annars att det oftast saknar skivbolagsetikett och nummer.

Självklart är det guld att hitta en bootleg, beroende på vad det är. Samlingsbootleg, där man olovligen gett ut en artists samlade hits, känns sådär kul eftersom dessa inte innehåller nåt annorlundare än en normal samlingsplatta medan en okänd liveutgåva är riktigt roligt!
     Min egen andel bootlegs är tämligen liten vilket kan vara ett bevis på att de är inte lätta att hitta. Men bland de jag har och som jag är riktigt nöjd med finns liveutgåvor med Erasure, Depeche Mode och Pet Shop Boys, intervju med Oasis och en studiosession med U2. Just Depeche Mode finns det en uppsjö av olika bootlegs med, men så är dessa dyra också.

Kolla alltid skivans kvalitet
Det kan tyckas vara en självklarhet, men förtjänar ändå att påminnas: Kolla alltid en skivas kvalitet innan du köper den. Det gäller oavsett om du är i en skivaffär eller på en second hand vars skivansvarig du känner innan och utan, för misstag kan begås! En del second hand-affärer brukar kunna tejpa igen CD-fodral för att förhindra att skivan stjäls, men även där tycker jag att man i så fall bör gå till en personal och kräva att få se under CD-skivan.

Vart gränsen för bra kvalitet går är upp till var och en. Eftersom jag jobbat med försäljning av skivor länge nu kan jag säga att det egentligen är jättesvårt att hitta en gräns för när en skiva bör kastas (om den inte är jätterepig förstås) och när den är i tillräckligt bra skick för att säljas, eftersom vissa vill inte ha den minsta fettfläck på skivan och andra tycker att ett par smårepor på en vinyl inte gör så mycket så länge det är spelbart. Men det man ändå bör undvika är förstås dom där exemplaren som ser för gräslig ut eller som kanske har en stor reva över hela skivan. De flesta repor ser man givetvis med blotta ögat, men så finns det repor som kan vara rätt osynliga vid första anblicken och där man får hålla upp skivan mot ljuset för att se dom.

Vad gäller omslag så är det förstås roligast att hitta ett omslag som är riktigt fräscht och fint. Ett litet veck eller nötning gör inte så mycket för mig. Däremot så är det förstås mindre kul med etiketter av olika slag eller om någon har valt att klottra om omslaget. Jag lämnar upp till var och en var man sätter sin gräns. Ibland kan ett omslag se bedrövligt ut medan skivan i sig kan vara i kanonskick och det är väl bättre än tvärtom.

Hinner du lyssna igenom skivorna?
När jag upptäckte att min samling började bli allt större så hade jag fortfarande visionen att jag skulle hinna lyssna på alla skivorna. Det spelade ingen roll hur mycket efter jag kom så ville jag lyssna på alla skivor jag köpte. Ända till en skivsamlarkompis sa till mig:
"Glöm det! Du kommer att bli efter! Du hinner inte lyssna på allting..."
Det låter väldigt sorgligt, att när man samlar och köper skivor med en viss glädje över just den och den skivan så kommer man ändå inte hinna lyssna igenom precis allt man vill. Men förutsatt att man inte sysslar med skivor hemma exakt alla dagar i veckan varje timme så kommer du givetvis att hitta annat att göra, jobba, slappa vid TVn, gå på restaurang eller bio eller annat. Du kommer att bli efter i ditt lyssnande på skivorna ju större samlingen blir, så sätt målen lite lägre. Jag har målet nu att hinna lyssna på så många skivor som jag kan. Om det sen innebär att jag hinner höra 50 %, 75 % eller kanske mer så får det bli så. Man får ta lyssnandet och vad man vill höra med tiden. Låt bara inte detta skrämma dig utan om du går in med det hela med målet att lyssna på så många du kan och inte sätter något fast mål så kommer du ändå ha mycket kul bland letandet i backarna. Oavsett hur intresserad du är av skivorna du köper vid köptillfället så kommer du sen ändå att rangordna vilka som du vill höra på först och vilka som kan få vänta ett tag.
     När det gäller singlar så går det förstås något fortare, men glöm för allt del inte att en singel också har en B-sida. B-sidan tycker jag är grymt underskattad och har blivit lite av en dålig utfyllnadslåt man fnyser åt. Och det är klart att man vill höra sin favoritlåt eller den låt man först och främst köpte singeln för, men man får ju dessutom en bonuslåt, som ofta dessutom brukar vara en låt som inte finns på några andra album. Sen kan ju kvaliteten på den vara olika förstås. Ibland har denna låt kunnat vara nästan lika bra som hitlåten. En bortglömd klassiker som i stort sätt bara du och ett hundratal till har upptäckt. Pet Shop Boys och Oasis B-sidor blev också så legendariska att de släppte hela plattor med sina B-sidor.
     Sen finns det förstås exempel på sämre B-sidor. Jag har till exempel svårt för maxisinglar med 6-7 olika mixversioner som B-sida, eller övriga spår om det är en CD-singel, och hoppar ledigt över dessa.

Skivbutiker och second hand-affärer i Sverige
Risken finns ibland att man får tunnelseende och går till sin loppis och hoppas på det bästa, men det är alltid en bra investering för samlingen om man åker på trippar här och var utanför staden. En loppisrunda på sommaren runt i länet eller grannlänet där man svänger in vid varje loppisskylt man ser är riktigt roligt och rekommenderbart! Givetvis så är det förstås mer motiverande att se nya backar, nya lokaler och nya shoppingställen där man inte har varit på och vem vet, man kanske hittar mer än bara skivor där också. Men varje second hand eller skivaffär har ju sin sorts sortering och sina givare och man hittar ofta helt andra skivor än man hittar på hemmaplan. Ibland har jag hittat skivor i andra städer som jag sen aldrig har sett hemma i Sundsvall, framför allt dom gånger jag åker till Stockholm. Storstäderna har ett litet annat försäljningssätt. Åker man till Stockholm och går på skivaffärer så är det inte alls ovanligt att man hittar 2-3 backar med skivor direkt utanför butiken. Självklart snackar vi då det billigaste, skivor för 10-20 kronor, men om man inte köper bara för att hitta första pressningen eller dylikt så kan man göra riktiga fynd här av skivor som inte finns i mindre städer. Det är rätt sällan man hittar den gröna Pelle Karlsson där! Det som är lite spännande i mindre ställen kan ses som billigt i storstäderna.
     Just Stockholm har jag redan behandlat i en artikel i början av bloggens historia, men de ställen där man hittar mest skivbutiker är förstås St Eriksgatan, där dock flera affärer försvunnit med tiden, samt Södermalm, som på senare tid lite vuxit om St Eriksgatan vad gäller antal skivaffärer i en stadsdel. Numera tycker jag att man nästan hittar intressantare skivaffärer på Söder än på den mer kända skivgatan. Och självklart så är chansen oändligt större, om man nu samlar på det, att man hittar de största dyrgriparna i rikets största städer än på "landsbygden".

Vill ni ha mitt top 5 över affärer jag varit i genom åren, och som ännu existerar förstås, så varsågod:
1 Record Mania, Östgötagatan 2, Stockholm - Främst en affär för jazz och soul, men extremt trevlig personal och med bra utbud! Jag har aldrig gått från den affären tomhänt!
2 Andra Jazz, Rödabergsgatan 9, Stockholm - Denna är endast till för dig som gillar jazz, men om du är intresserad av det så är detta något av paradiset i Sverige. Hela butiken innehåller jazzskivor och jazzböcker och man vet först inte vart man ska börja. Det är nåt så enormt imponerande och mäktigt att se och besöka att man bara inte vill gå tomhänt därifrån, trots att priserna är något dyra.
3 Skivoteket, Säbråvägen 17b, Härnösand - Ett bevis på att om man har ett brinnande intresse så kan man göra allt för att få syssla med det, även om man får göra det i hemmet. Lennart Westerlund driver Skivoteket i sitt eget hem och det är STORT och grymt imponerande! Billiga toppskivor och singlar blandas med dyrgripar av alla slag!
4 Bengans, Stigbergstorget 1, Göteborg - Nu finns det en hel uppsjö av Bengan-butiker, men jag väljer ändå den på Stogbergstorget i Göteborg. Det är enormt stort och imponerande och för mig som samlar jazz så är detta en av mina favoritställen, just för att skivorna är i kanonskick och priserna riktigt bra! Dessutom kan man köpa singlar till ett fantastiskt billigt pris!
5 Mynt & Musik, Stigbergsliden 22, Göteborg - Nu är Mynt & Musik inte en ren skivaffär, men skivavdelningen är ändå riktigt stor och framför allt billig! Här hittar man spännande och udda saker billigare än på många andra ställen!
   
Sen finns det förstås en stor mängd fler affärer som också borde ha fått en plats, men som det inte finns utrymme för. Men Googla gärna på Record Hunter, Snickars Records, Atlas Records, Runt Runt och Micke's Serie, CD & Vinyl i Stockholm och Dirty Records, Linné Skivbörs, Armadillo Records och Skivhallen Majorna i Göteborg samt Mingus Bok & Skivbutik i Umeå. Ja, också förstås Sundsvalls egen butik, Vinylstallet...

I nästa del ska jag ta upp bland annat problemet med att hitta dubbletter, sälja skivor och kolla värdet på sina skivor på nätet med hjälp av Tradera eller eBay. Som musikaliskt smakprov väljer jag ett av mina fynd från Record Mania genom åren. Aztec Camera och "Still on fire" från plattan "Knife", som jag fick gå back på lagret i affären för att köpa!

söndag 21 januari 2018

Tips till nya skivsamlare - del 1

Detta är mitt nionde år som jag skriver i denna blogg och delar med mig om mina skivsamlarerfarenheter och fynd och jag fick plötsligt en idé om att göra en helt udda grej. Det finns säkert läsare av denna blogg där ute som är rätt nya på detta med att samla skivor. För flertalet är detta jag kommer att skriva säkert en självklarhet och vardagsmat, men för er som är intresserade av att börja samla eller bara är intresserade av själva fenomenet tänkte jag skriva en serie artiklar med lite olika tips som kan hjälpa er på traven. Kanske lite "skivsamlande for dummies" eller dylikt. Nu ska man komma ihåg att detta är skrivet utifrån min samlarsyn och mina erfarenheter, varje samlare har ju sin samlarstil och sina erfarenheter, men jag hoppas att jag ändå kan dra mitt strå till stacken med att hjälpa folk till denna fantastiskt roliga sysselsättning. Och kom ihåg att detta är tips där inte allt passar alla. Med största sannolikhet kommer ni att hitta er egen stil med tiden.

Varför vill du samla skivor?
Ställ dig själv frågan varför du vill göra detta. Det finns många anledningar, antingen som jag, för musiken och få den i ett fysiskt format. Då kan det oftast räcka att gå till en second hand-affär och rota. Eller så kan man göra det för letandet efter dom där värdefulla exemplaren och då kan det bli dyrare. Då blir det att hålla ögonen på vilken pressning skivan är i och om det är original eller nyutgåva. Denna text är främst till för de som köper för musiken eller som gillar vinyl rent allmänt, eftersom det är där jag ligger. Men oavsett så om ditt svar är båda de ovan nämnda anledningarna så har du mycket kul framför dig.
     Men sen när nu vinylen är inne och het igen så kommer det också att dyka upp de som samlar för att det just nu är trendigt med vinyl och det är en fälla som jag tycker man ska akta sig för. Den dagen då vinylförsäljningen tappar igen så kanske man står där med en samling man har betalat mycket för och nu tappat intresset för. Är man beredd att fortsätta sin hobby även när vinylen inte är lika eftertraktad?
     Sen så ska man komma ihåg att det innebär en del uppoffring i pengar och utrymme. LP-skivor tar plats trots allt och många av skivorna med artisterna man vill ha kan kosta en del, framför allt om det är de första skivorna. Min första lägenhet var en liten etta och då fick jag ha en stor del av min samling i en garderob och det var mindre kul. Trots allt är det kul att ha sin samling framme, oavsett om man samlar skivor, porslinskatter eller tomtar.

Hitta dina loppisställen och besök dessa regelbundet
Om man vill köpa skivor och det nödvändigtvis inte behöver vara rätt utgåva eller pressning så är
second hand-butiker och loppisar spännande att besöka. Det är som en sport man inte kan vara utan, eftersom man aldrig vet vad man kommer hem med. Man kan leta på internet också förstås, eftersom det finns mängder som säljer skivor över nätet, men personligen är bläddrandet och möjligheten att live på plats kunna hitta sin favorit eller sitt fynd en härlig känsla som långt överträffar känslan att klicka på internet och sen skriva in sitt kontonummer och sen vänta. Men självklart är detta tycke och smak, men kom ihåg att många skivaffärer lägger inte ut sitt billigaste sortiment på nätet utan främst sina dyrgripar. Att handla i skivaffärer på plats ska jag återkomma till i en senare artikel.
     Riktiga rejäla second hand-affärer är det klart bästa om man vill hitta mycket och blandat i skivväg. Ställen typ Erikshjälpen, Myrorna, Emmaus eller liknande ställen brukar oftast ha stora skivavdelningar där bra saker kan finnas. Självklart så finns det skivor som du kommer att stöta på exakt överallt i alla skivbackar, så vänj dig med att se Pelle Karlsson, Kamahl, Boney M, Vikingarna, Ingemar Norströms olika saxpartyn, Mia Marianne & Per Philip, Jan Sparring & Norlins, Samuelssons eller andra i liknande genrer i 95 % av alla affärer. Man kan inte komma undan dessa!
     Men jag har gjort massor av bra fynd på Erikshjälpen och Myrorna här och var, inte minst i Stockholm. Röda Korsets butiker brukar vara lite si och så med dock, där samlas främst de vanligaste titlarna och få gånger hittar man några superfynd där.
     Små loppisar eller tillfälliga loppisar, som gårdsloppisar, är otroligt spännande. Där kan man göra riktigt bra fynd eftersom skivorna troligast kommer från loppisägarens egen samling, förutsatt att vederbörande har bra smak. Men där det i de flesta fall finns en skivavdelning på typ Erikshjälpen så är det mer på vinst och förlust här eftersom det är långt ifrån säkert att det finns skivor på alla gårdsloppisar, och bakluckeloppisar är väldigt svåra att hitta något annat än möjligen CD-skivor på. Dessutom är det främst vår - och sommartid som är årstiden för tillfälliga loppisar. Höst- och vintertid är det betydligt svårare. Det är därför loppisrundor på sommartid är enormt roligt!
     Den stora trenden numera på loppismarknaden är dessa ställen där personer hyr plats i en lokal och låter ett företag sälja varorna åt dem, som typ Återbruket här i Sundsvall. Finns här skivor så kan man göra finfina fynd här på såna ställen eftersom en del personer hyr plats för att bara sälja skivor.
     Och när du väl hittat ett ställe där du gjort enormt bra fynd på så kan jag bara varna för en sak, det spelar ingen roll om du därefter inte hittar en vettig plastbit på ett halvår, du dras dit ändå titt som tätt som en fluga till en sockerbit i hopp om att du ska hitta något liknande igen en dag. Platsen rotar sig i ditt undermedvetna samlarminne.

Kolla in först priset på skivorna
Det är såklart individuellt vad man är beredd att betala för en skiva. Det beror på hur mycket man vill ha den. Men det betyder inte att man ska acceptera alla priser för det. Som jag skrev i en tidigare krönika så har många loppis- och second handägare passat på nu när vinylskivan är inne igen att ta löjliga priser för flera av dessa. Det kan vara att man sätter 30 kronor styck för skivorna och backen ändå innehåller mycket Pelle Karlsson och Vikingarna, vilket det förstås inte är värt. Många säljare tror att för att skivan är inne igen så kan man tjäna pengar på det mesta som är svart och snurrar på en skivtallrik, men så är det inte.
     Det generella priset på begagnade skivor numera ligger på 10 kronor styck, eller 20 kronor som en del har börjat höja det till. Sen beror det mycket på vad varje genre ligger i värde och hur många som är intresserade av den genren. Svensk progg har varit bland det dyraste i Sverige länge, hårdrock numera kostar en del, Beatles och mycket annan 60-tal kostar alltid en bra slant och den modernare jazzen är också hyggligt dyr. Sen är förstås många artister som inte längre lever dyrare, som David Bowie, John Lennon, Marvin Gaye och så vidare, mycket beroende förstås på hur mycket av dessa det finns i omlopp. Även där är det så klart trender som styr mycket med tiden.
     Men som sagt, generellt sett så tycker inte jag att normala begagnade skivor utan några speciella värden ska kosta mer än 10-20 kronor för LP och 5-10 för singlar.

Vad ska du samla på?
Vilken musiksmak man har ska jag förstås inte lägga några aspekter eller tips på. Däremot är det ju lättare och svårare att samla vissa genrer. Jag känner en kille på Vinyl Communityn på Youtube som bara samlar japanskpressade skivor och därför bara kan importera sina skivor. Samlar man på klassiska skivor så törs jag istället säga att man kommer att få det väldigt lätt. Jag som samlar jazz, 80-talspop, 70-talsmusik och soul har det rätt lätt förspänt också där jag kan hitta godbitar här och var utan att samtidigt förköpa mig eller ruinera mig. Det är genrer som finns lite här och var och som i de flesta fall inte lockar många andra samlare.
     Jazz tycker jag är den intressantaste saken att leta efter för där är letandet verkligen en sport. Om man som jag letar efter klassisk jazz av swing, storband och bebop så kommer man att stöta på högar av samlingar och best of-skivor som innehåller mer eller mindre samma låtar. Därför letar jag förstås efter dom där lite speciella skivorna, som innehåller mindre kända inspelningar, liveinspelade skivor, radioupptagningar, tidiga inspelningar med mera. Och eftersom värdet på klassisk jazz inte är skyhögt direkt så är det inte helt omöjligt att hitta radioinspelningar av Benny Goodman eller en mindre känd skiva med Fletcher Henderson någonstans.
     Däremot artister typ John Coletrane och Miles Davis, som spelade in riktiga fullängdare under sin livstid (övervägande av storbandsledarna och swingmusikerna gav ju först ut sina låtar på stenkakor) är betydligt dyrare och högre värde på.
     Jag har dock haft otroligt roligt av att ha en bred musiksmak och leta olika genrer. Medan de som letar främst, till exempel, 60-talsmusik kanske inte hittar något på en second hand-butik på månader så kan jag misslyckas att hitta en jazzplatta den gången men istället hitta en soulplatta från 70-talet eller en bortglömd 80-talsartist. Så mitt tips är att inte nischa in dig för hårt på en genre utan bredda dig så kommer du lättare att hitta skivor och ha mycket roligare.

Jag tror jag nöjer mig så där just nu. I nästa del ska jag ta upp saker som bootlegs, att åka utanför sin stad för att hitta skivor, kvaliteten på skivorna med mera! Som avslutning och ett bevis på det roliga i att leta udda jazzinspelningar så bjuder jag på en inspelning från 1950 med Fletcher Henderson & His Sextet och låten "Soft winds". Fletcher Hendersons orkester är en sak, det är rätt lätt att hitta samlingar med, men att hitta sextet-inspelningar med Fletcher, dessutom så sent som 1950, är betydligt svårare!

onsdag 17 januari 2018

Krönika: Vinylskivor i matbutiken - rätt tänkt, men tveksamt utfört

Jag blev mäkta paff när jag på min facebooksida fick meddelande från en vän att det plötsligt fanns vinylskivor på Coop Forum. Inte heller vilka skitskivor som helst, nypressade och oöppnade skivor!
Jag tittade vidare och såg en bild från södra Sverige där samma fanns och enligt en skivsamlarkompis fanns det likadant i en ICA-affär han varit på. En matvarubutik är kanske DET SISTA stället jag hade väntat mig att vinylskivor skulle säljas på. Vilket leder mig till det positiva. Detta är då ett stort bevis på vinylens framfart! Numera säljs det mer vinylskivor än mp3-filer i USA och England (märkväl SÄLJS, den olagliga nedladdningen är en annan sak). I England säljs vinylskivor lite här och var numera och i Sverige får man gå MÅNGA år tillbaka för att minnas när man sålde LP i matvarubutikerna. Det gör en skivsamlare förstås riktigt glad! Här skulle man kunna skapa en stor efterfrågan och affär kring detta om man sköter det hela rätt! Frågan är bara, och här kommer jag till det lite mer tveksamma, gör man det?

När jag till sist kom dit och tittade på utbudet och priserna så var det kanske inte lika positivt. Här fanns en hel del av de skivor jag normalt sätt hittar på vilken second hand-butik som helst för en tia eller kanske bara lite mer i vissa. Det var Michael Jacksons "Thriller", Madonnas "Like a virgin", Dire Straits "Brothers in arms", Bruce Springsteens "Born in the USA", Dire Straits "Love over gold" och diverse samlingar. Sen fanns det skivor som kanske har en något högre prislapp på sig om de kommer in i second hand-butikerna, men ändå överkomligt, som Depeche Modes båda mästerverk
"Black celebration" och "Violator". Höjdare de flesta av dom, men näppeligen värda de mellan 150-200 kronor som man ville ha här. Förvisso är de nyutgåvor från de senaste åren, men de samlare som är mer vana och intresserade av dessa artister har med största sannolikhet dessa plattor redan, kanske till och med även denna nyutgåva. Några ett fåtal som kan vara värda 200 kronor fanns det, som hårdrocksskivorna på bilden eller Ramones. Men frågan är om gemene man som just hakat på vinyltrenden är beredd att betala dyrt för skivor de lika gärna kan betala mellan 10-50 kronor för i ett bra skick begagnat? Jag skeptar i den frågan. Det kanske bara är jag, men om jag får välja mellan en "Like a virgin" i kanonskick för max 35 kronor på en second hand eller en nypressad för 200 kronor så hade jag nog valt den billigare, förutsatt att det inte ingår nytt bonusmaterial i den nyare utgåvan.
     Jag hade tur här dock. Jag hittade EN skiva som verkade riktigt intressant och som med största sannolikhet även begagnad hade kostat någonstans i närheten av de 169 kronor man ville ha, Deep Purples "Deep Purple in rock" (som jag skrev om i decembers "Månadens bästa fynd"). Jag fick pengar i julklapp att köpa den för, vilket jag gjorde. Där kändes det relativt spännande att kunna få en oöppnad nypressad utgåva för nästan samma summa som en begagnad. Men i övrigt är det alltså klassiker som spelats om och om igen och som finns lite här och var i loppisbackarna och som knappast är värd detta pris ens i nyutgåva. För många uttjatade klassiker på ett och samma ställe och många kunder tappar intresset och går sin väg.

Och detta leder mig till nästa problem: Det gäller att man fortsätter nu i samma spår och tar in andra skivor också. Fastnar man vid detta bara så är risken att intresset för detta falnar snabbt. Att det som känns både spännande och nyskapande snabbt förvandlas till en vinylvariant av bensinmacksskivor, där det finns samma samlingsplattor och klassiker och ingen bryr sig utan bläddrar förstrött och flinandes innan man ställer sig i kassakön. Och oddsen ser inte så lovande ut. Jag frågade en kassör, som i sin tur ringde sin chef, och fick svaret att "det berodde på hur mycket som såldes". Jag kanske låter pessimistisk nu, och det kanske är min svenska natur, men det kommer därmed att bli en brant backe uppför. Det släpps otroligt mycket musik på vinyl av nyare sort, respektive mer sällsynta och speciella utgåvor, som man kanske borde ha satsat på i första hand eller i alla fall blandat upp allt med för att locka en intresserad publik. Idén är rolig, oväntad och kul, men risken finns att smekmånaden snart är över och allt blir vardagslunk igen om man inte förnyar detta med jämna mellanrum, kryddar upp det och håller spänningen igång. Jag hoppas man vet det och fortsätter ta in skivor, men är alltså lite tveksam att så kommer att ske...

lördag 13 januari 2018

Oscar Peterson - Live at the Northsea Festival, The Hague, Holland, 1980

I juli varje år i Holland sen 1976 så anordnas en jazzfestival som kallas "Northsea Jazz Festival", de första 30 åren i Haag innan den flyttades till Rotterdam. Många är de jazzlegender som har spelat på denna en av världens största jazzfestivaler och den är också känd för att alla former av jazz får plats här, vilket inte är så vanligt i dagens jazzvärld.
     1980 så spelade Norman Grantz, jazznestorn som grundade både Verve och Pablo, in flera konserter från Northsea Jazz Festival och gav ut dessa på sitt bolag Pablo. En av de bästa i min mening är denna med Oscar Peterson som jag köpte helt nyligen på Sundsvalls nya skivaffär
"Vinylstallet". Här har han sällskap av gitarristen Joe Pass, som gör en lysande insats, och danske basisten Neils Henning Orsted Pedersen samt även Toots Thielemans på munspel. Denne belgare kastade mellan genrerna verkligen. Samma år, 1980, spelade han in den mer soulfunkiga "Velaz" tillsammans med Quincy Jones på plattan "The dude" (starkt rekommenderbar) och här spelar han jazzstandards med en av världens bästa pianister.
   
Jag har i två tidigare artiklar om Oscar Peterson, dels om den fenomenala soloplattan "Tracks" och dels 78-varvsskivan "Little white lies"/"Lover", hyllat honom för hans förmåga att med ett underbart pianospel kunna vandra mellan jazzens olika stilar och få det att låta så smekande skönt varje gång och denna är inget undantag. Detta dubbelalbum är ett av Pablos bättre skivsläpp där Peterson och
Thielemans samarbetar lysande ihop, inte minst på "Straight, no chaser" för att inte tala om deras respektlösa och samtidigt fräscha och underbara version av Duke Ellingtons "Caravan"! Jag brukar vara rätt konservativ när det gäller jazz och är si sådär förtjust i jazzorkestrar som saknar trumkomp och att till det blanda in munspel borde kännas märkligt, men här känns allt helt rätt och musiken blir plötsligt luftigare och mer avkopplande! Min beundran för Toots musicerande har ökat enormt de senaste åren och detta tycker jag befäster honom som en av jazzens mest speciella och fräscha musiker! Och jag kan inte beundra Joe Pass sköna gitarrspel nog här!

Om jag ska ha någon kritik så är det i så fall något som musikerna inte rår för. Dels är det lite märklig indelning på plattan där delar av albumet är tonade mellan låtarna och delar är i sin helhet. Dels så låter det lite konstigt där Oscar Peterson först i skiva två presenterar Toots Thielemans som sin gästmusiker efter att han varit fenomenal hela plattan igenom innan dess. Jag fick titta två gånger för att försäkra mig om att jag inte lagt på skivorna i fel ordning. Men, detaljer, detaljer, kan man säga också, för musikaliskt är detta en udda, fräck och samtidigt väldigt skönt avkopplande livekonsert där alla musiker ger allt och livekänslan är enorm!



torsdag 11 januari 2018

Månadens bästa fynd - December 2017 (Deep Purple/David Bowie/Papa Dee)

Vi är tio dagar in på det nya året och jag har fortfarande inte skrivit om decembermånads skivfynd. Skäms på mig! Men sent om sido så kommer här tre plattor jag köpte under årets sista månad. December var inte en jättemånad för köp av skivor, eftersom det även ska köpas julklappar och så, men en del godbitar blev det eller vad sägs om två ljudböcker på CD om Oasis och bröderna Gallaghers uppväxt? Men i övrigt så är följande att rekommendera:

Deep Purple - Deep Purple in rock (1970/2016):
Vi var nog många som höjde ögonen ordentligt när vi plötsligt kunde hitta nyutgivna LP-skivor på matmarknader som Coop Forum och Ica Maxi. Jag hade tänkt att skriva en speciell krönika om detta fenomen senare så jag ska inte orda så mycket mer om det. Det fanns dock en platta därifrån som stod högt på min önskelista i julas, Deep Purples "Deep Purple in rock" i en nypressad utgåva. Och jag fick även pengar i julklapp till att köpa den så allt är gott och väl så långt.
     Nu ska jag dock inte måla upp detta album som ett mästerverk, sorry alla Deep Purple-fans. Det finns starkare Purple-plattor i mina ögon, men det är ett OK album där jag tycker B-sidan är bättre än A-sidan, som tenderar till att dra ut och sega på med allt för långa och malande solon och skrikanden.  Men B-sidans "Living wreck" och "Into the fire" är riktigt sköna och bra låtar och Jon Lords orgel är som vanligt minst sagt lysande! Så likväl är detta ett lyssningsvärt album, men där det finns en del tveksamheter om man som jag inte råpluggar hårdrocksgenren!


David Bowie - Station to station (1976):

Mitt letande efter David Bowies 70-tal fortsätter och har nu landat vid en av de verkliga klassikerna. Det finns en Bowielåt från 70-talet som varit min favorit redan som ung, "Golden years", ända sen jag såg Stephen Kings kassa TV-serie med samma namn i 90-talets början där låten var signatur. Givetvis är jag lycklig över att till sist ha den låten i min samling, men hela plattan är riktigt riktigt bra! Den står med ett ben i en sorts modern lite mörkare rock, en sorts lättare funkmusik och en ren 70-talsrock. "Word on a wing" är riktigt bra och även den lätt bisarra "TVC 15" (skapad efter att en hög Iggy Pop trott sig se TVn äta upp hans dåvarande flickvän) är klart lyssningsvärd! En till riktigt bra och stark Bowie-platta och mitt letande går vidare!
Jag valde ett liveframträdande av "Golden years", men inte vilket framträdande som helst. Här är han, intressant nog, i soulgenrens viktigaste program i TV då, "Soul Train"!


Papa Dee "Lettin' off steam" (1990):
Jag ska inte utge mig för att vara Papa Dees allra största fan. Däremot gillar jag det tidiga 90-talets svenska dansmusikvåg där Papa Dee var ett vanligt förekommande namn, antingen solo eller som gästtoastare. Här finns flera av de allra bästa namnen som producenter och kompositörer som Bomkrash, Rob 'n Raz och Christian Falk. Det är en riktigt skönt gungande och smittande glad skiva och singlarna "Ain't no stoppin' us now" och "Lettin' off steam" tillhör några av Papa Dees bästa låtar! Det är tidigt 90-tal över hela plattan så det är en fördel om man fortfarande går igång på det, men det är likväl en grym och häftigt gjord dansplatta! Kanske det bästa Papa Dee någonsin har gjort!

torsdag 4 januari 2018

Dom bästa fynden 2017

                             
Något försenad kommer här en sammanfattning av 2017 års skivsamlande i form av den traditionella listan över dom tio bästa fynden under året. 2017 har varit ett mycket spännande år där jag rest mer än någonsin och på så sätt besökt fler skivaffärer i andra städer. Dessutom har jag köpt fler skivor av dyrare karaktär än tidigare och inte bara förlitat mig på loppisskivorna på second hand-affärerna. Man kan säga att jag i år satsat lite mer på kvalitet än kvantitet än 2016 då det mer eller mindre regnade skivfynd. Men ändå har jag köpt enormt mycket skivor och det var jättesvårt att få ihop ett topp tio eftersom det fanns så otroligt många plattor jag ville ha här och som jag nu fick lämna utanför på en kollektiv elfteplats. Men det har till sist efter mycket stötande och blötande gott och här är mina tio bästa skivköp under 2017 (och flertalet av dessa har jag redan berört i olika artiklar under året):

10) David Bowie - Stage: Detta var kronjuvelen på Umeås skivmässa i oktober. Utgiven 1978 och inspelad i samband med Bowies världsturné Isolar II. Främst innehåller konserten låtar från plattorna "Station to station", "Low" och "Heroes", men några låtar från "Ziggy Stardust" finns också här. Med andra ord innehåller denna platta ett flertal av Bowies allra största 70-talssuccéer live på scen! Och med tanke på att priset på David Bowies skivor stigit i höjden sen hans bortgång så kändes det som en gudagåva att hitta detta dubbelalbum i riktigt bra skick för bara 60 kronor!




9) Soul Train Gang - Sound Train Gang:
Soultrain var ett av USAs populäraste TV-program för soulmusik under dess existens från 70-talet och till 2006 och majoriteten av de programmen presenterades av djupröstade Don Cornelius. Programmen gick ut på att man spelade soullåtar och ett stort gäng dansare partajade på golvet, varpå man också hade gästartister i form av de största namnen i soulbranschen. Dansarna hade under flera år namnet "The Soul Train Gang", var på Cornelius bildade skivbolaget Soul Train Records (senare Solar Records) och med det skapade ett soulband betitlad The Soul Train Gang. Populariteten för TV-programmet lyckades dock inte smitta av sig på bandets två plattor, vilket är märkligt eftersom musiken är enligt mallen och det är så otroligt lysande! Detta andra album innehåller både smekande soulballader, enorm funkigt beat och väldigt bra och snyggt gjorda melodier. Faktum är att jag törs sticka ut hakan och säga att bland den enorma hög av soulplattor från 70-talet jag har köpt i år så är detta den allra bästa och snyggaste! Nu står första plattan högt på önskelistan!

8) Miles Davis - Porgy & Bess: Porgy & Bess av George Gershwin har gjorts i otaligt massa versioner, men det är framför allt en som jag letat länge efter. Jag hade turen och även hitta en version med Bernt Rosengren i år, men den jag framför allt velat ha är Miles Davis och Gil Evans version. Hade nån sagt till mig för drygt 15 år sen hade jag skakat på huvudet. Jag tyckte den verkade urtråkig och helt befriad från jazzens klassiska mönster. Men man blir äldre och visare och jag har sen ett bra tag tillbaka insett hur vacker detta mästerverk till musik är! Gil Evans orkestrala arrangemang är helt fantastiskt och både nytt, spännande och smeksamt avkopplande och Miles Davis lyckas på ett fenomenalt sätt finna sig till rätta där och lyfta upp detta till oanade höjder. Förvisso fick jag betala en hundring för denna nyutgåva men det var det värt!


7) Lee Morgan - The sidewinder:
Att få ett VCLT (Vinyl Community Love Train) på Vinyl Community är en heder. En Community-medlem skickar skivor till en annan av ren gåva och oftast är det något som är helt oväntat och en riktigt glad överraskning som färdats från ena sidan av jorden till den andra. I juli fick jag ett paket från Paul i Texas, vars användarnamn är BarakaPDub. I den låg Carole Kings "Tapestry", en skiva med ett helt okänt amerikanskt synthband, Beacon, samt Lee Morgans klassiska "The sidewinder". Jag kunde ha tagit med alla tre skivorna här, men jag valde till sist efter viss huvudbry att placera denna jazzikon på listan. Jag är inget jättefan av hardbopjazz, men när Paul hade visat den här plattan på sin kanal ett flertal gånger så blev jag riktigt nyfiken. Detta verkar ju vara riktigt bra, man kanske skulle skaffa den! Sen kommer den skivan nerdimpandes i brevlådan. För förutom att skivan i sig var i en sån lysande kvalitet som fick mig att bokstavligen gapa, så var musiken överraskande fantastisk. Det är både fräckt, ösigt, skönt och samtidigt spännande! Man vet inte vart musiken ska vägen innan låten ska ta slut, man bara vet att det svänger och det lysande!

6) Tio svenska (nästan) jazz-CDs på en gång: I maj såg jag att det fanns en second hand-butik i Sundsvall jag inte ens hört talas om. Nytillkommen eller gammal, det hade jag ingen aning om utan jag bestämde mig för att ta mig dit. Väl där var det första jag stötte på två stora CD-hyllor med skivor och längst ner i en av dom fanns en stor mängd jazzplattor. Jag kunde inte tro det jag såg, jag bara vrakade och hittade sju CD-skivor med Lars Gullin, en med trumpetaren Rolf Billberg, en samlingsskiva med musik från Nalen samt den enda icke-svenska skivan, en skiva med danske saxofonisten Max Brüel. Då är det kul att vara skivsamlare! 50- och 60-talsjazz av finaste märke och i toppkvalitet för en väldigt billig penning. Kan det bli bättre?

5) Carole King - The real... Carole King: Det har blivit rekordmånga beställningar till Ginza i år, vilket är en av anledningarna till att det är väldigt mycket CD-skivor här på listan. En av dom som jag kände absolut att jag bara måste ha var den här trippel-CD-samlingen! Det har totalt varit ett fenomenalt år för köp av Carole King-plattor, men trots "Tapestry" och "Thoroughbread", som är fantastiska album, så är denna samling ändå kronjuvelen, givetvis främst på grund av innehållet, drygt 50 låtar med Carole King, bara från 70-talets plattor fördelade på tre skivor! Sony Music är det som gett ut denna box i år, vilket är en riktigt välgärning av dom. Den här boxen har mer eller mindre allt man behöver med henne om man vill upptäcka 70-talets kanske skönaste och bästa singer-song-writer!

4) Peter LeMarc - Den tunna tråden: Att jag skulle köpa Peter LeMarcs platta förr eller senare stod solklart när den kom förra året när den kom. Däremot var det lite överraskande att plattan redan såldes ut för 50-lapp på Ginza så det var bara att beställa den och åter ha en komplett samling! Detta är, enligt LeMarc själv, hans sista platta, eftersom han själv säger sig vara en albummänniska och inte vill släppa låtar bara på Spotify och dylikt. Tragiskt, men han går i så fall i mål med flaggan i topp, för detta är en väldigt snygg och tänkvärd platta. En platta som på ett djupt plan tar upp både livet och döden och hur vi lever livet. Melodierna är enormt snyggt gjorda och produktionen smälter lysande in i dom! Den blev inte årets bästa fynd, som föregångaren "En svag doft av skymning", men den är ändå en helt lysande platta som in i det sista visar Peter LeMarcs storhet!


3) Depeche Mode - Spirit:
Tvåa bland "Årets bästa fynd" året efter, 2014, blev Depeche Modes platta "Delta machine", som var bandets då kanske tyngsta album hittills. När Depeche Mode nu släppte albumet "Spirit" så var det en mjukare ljudbild, en ljudbild som ibland nästan glider ut från synthmusiken och mot en traditionell popbild, men håller sig ändå på rätt sida. Däremot så är "Spirit" Depeche Modes kanske allvarligaste platta någonsin. Numera sjunger de mer än 50-åriga synthikonerna om den värld vi lever i och försöker måla upp vad vi kunde göra. Detta är kanske den mest politiska platta som bandet någonsin gjort, vilket kanske främst märks på första singeln "Where's the revolution", kanske den starkaste singeln som Depeche har gjort på länge. Men bandet känns ändå igen, Martin Gores lysande melodier, en skön träffsäker och vacker ljudbild och Dave Gahans evigt unga och kraftiga stämma! Allt finns där och samtidigt lyckas man göra oväntade saker, precis som det ska vara!


2) Jimmy Smith - Kind of Smith:
Om det har varit ett riktigt bra Carole King-år så har det varit ett ännu starkare Jimmy Smith-år. Jag sa i en video på min Youtube-kanal i januari att jag trodde att jag skulle hitta mycket Jimmy Smith i år och jag kunde inte ana själv hur rätt jag skulle få. Hela sju plattor med hammondlegenden har jag hittat i år, detta efter att inte hittat en enda skiva 2016. Men starkast av alla plattorna var absolut den här boxen jag hittade på Ginza som hade exakt alla förutsättningar. Detta är en box med hela tio CD-skivor utgivet på ett skivbolag som heter "House of jazz". Men skivorna innehåller bara inspelningar från Smiths första egna år på 50-talet. Hela tio skivor med 50-talsjazz på orgel med världens kanske bästa organist, Jimmy Smith! Detta är en helt otroligt häftig samling som har exakt allt!


1) Chicago - Chicago Transit Authourity:
Jag har redan skrivit om den blir årets skivfynd 2017 så det finns kanske risk för en del upprepning, men hur än jag vred och vände på listan så kom jag bara fram till en sak, trots allt skulle Chicago Transit Authourity vinna! Jag hade längtat efter den här skivan så otroligt länge, men alltid sett hur dyr den alltid har varit. På tok för dyr! Men när jag i maj var i Stockholm så dök jag in på Skivhögen nära vandrarhemmet vid Mosebacke och direkt gick jag fram till bokstaven C och Chicago hyllan. Och där, längst bak i högen fanns den, kostandes 100 kronor, vilket var en av de billigare priserna jag sett den för. Jag skulle slå till, pris eller inte, och en dröm gick i uppfyllelse. Och den levde upp till exakt alla förväntningar, med ett undantag! Den är inte perfekt utan den 7-minuter långa gitarrorgien "Free form guitar" kunde jag vara utan. Men den drar inte ner helhetsbetyget mer än att jag tycker att detta är årets bästa fynd. Resten av plattan är funkig, rockig, vacker och otroligt snygg! Deras version av "I'm a man" är ett gigantiskt mästerverk och "The whole world's watching" är starkt rekommenderbar, både för dess vackra skapelse och dess budskap! Årets bästa och skönaste köp bara måste bli Chicagos "Chicago Transit Authourity", nästa år 50 år gammal!

Som smakprov nedanför har jag valt givetvis något från årets platta. Jag vill minnas att jag länkade till en liveversion av "I'm a man" i texten om plattan i våras så därför så tycker jag att vi avnjuter originalet på plattan denna gång. Dessutom Peter LeMarcs "Något närmare än nära", som faktiskt har musikvideo, samt Miles Davis "It ain't necessarily so" från "Porgy & Bess".

Så, när jag nu har summerat 2017 är det bara att vandra vidare mot 2018... nästan, jag har ännu inte skrivit om "Månadens bästa fynd" för december, men den kommer, om än kraftigt försenad. Men likväl så ber jag att lite försenad få önska alla läsare en förhoppning om ett bra 2018 och... 
                    GOTT NYTT ÅR!