Utgivningsår: 1984
Skivbolag: Bellaphone
B-sida: Fiddling
För femte sommaren i rad presenterar jag ett gäng sommarplågor från förr och det finns material för flera år till. Då fattar ni hur många sommarhits som har prånglats ut under alla år. Så låt oss då dyka ner i året 1984 och en låt som kanske är lite på gränsen, för den var aldrig en sommarplåga här i Sverige. Men i England var den desto större, där den gick in på englandslistan i maj och nådde andra platsen i augusti. Och om man frågar en engelsman om denne minns Black Laces låt "Agadoo" så är risken stor att vederbörande antingen reagerar med fasa, skrattar eller tittar argt på dig. För i en undersökning år 2000 röstade folk fram denna som den fjärde mest irriterande låten någonsin och ett gäng musikjournalister i tidningen Q röstade 2003 fram denna som den värsta sången någonsin. Vilket innebar att den därmed till och med var värre än Mister Blobby, vilket säger en del. Men då det är en sommarhit och tydligen en plåga för vissa så platsar den självklart här som sommarplåga, även om vi just här i Sverige inte brydde oss utan hellre hörde på Whams gogo-låt, Frankie Goes To Hollywood eller Alphaville.
Black Lace var från början fyra medlemmar och representerade faktiskt Storbritannien i Eurovision Song Contest 1979 med låten "Mary Ann", en sak som helt har drunknat i minnet av den här låten. För med tiden kom och gick medlemmar och vid tiden 1984 var medlemmarna två, Colin Gibb och Alan Barton. Från början var låten fransk och hette 1970 "Agadou" och gjordes av Michel Dylancrey och Mya Symille. Sen gick den många vägar och versioner innan Ian Durys plojband The Snowmen 1981 gjorde den version som närmast påminner om den här. 1984 tog alltså Black Lace över låten och trots att den alltså gjorts i så många versioner innan är det i stort sätt bara Black Lace som får bära hundhuvudet för den.
Men det kan också bero på att Black Lace gjorde versionen som hade det där extra som gjorde att låten gnagde sig in i folks hjärnor.
"Agadoo-doo-doo, push pinapple, shake the tree!"
Låten är en somrig 80-talistisk och lekfull popcalypso med nonsenstext och gjord med speciella dansrörelser så folk ska kunna dansa järnet på stranden. Normalt brukar inte denna form av masspsykoslåtar vara något som jag gillar, och tänker tillbaka till hur jag ogillade ett annat liknande fall 1996, "Macarena".
Men med "Agadoo" är det annorlunda. Jag erkänner glatt att jag älskar "Agadoo", även om jag aldrig någonsin skulle dansa dom där pinsamma och krystade dansrörelserna offentligt. Låten är lite skojtöntig och charmig på samma gång och har ett skönt gung i melodin som fastnar och får mig att le från öra till öra när jag hör den. Också har den en enormt märklig och kultstämplad video till det. Vad mer kan man begära? Det ska vara glad musik på sommaren, och detta är lite av skolboksexemplet för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar