Utgivningsår: 1986
Skivbolag: Charisma/Virgin Records
Betyg: 5/5
När skivsamlare diskuterar Genesis så handlar det oftast om vilket Genesis man föredrar. Peter Gabriel eller Phil Collins? Dom allra flesta säger Peter Gabriel, men så är dom lite äldre än jag också. Det är inget negativt med det. Det är bara det att dom liksom jag är uppväxt med sin bild av Genesis. För mig är Genesis Phil Collins grupp som var lite tuffare i sina melodier än Collins solo. Den progressiva eran har jag hört väldigt lite av, även om jag nu, tack vare min norske vän Kjell, får chansen att lära mig mer av tidiga Genesis genom alla skivor med det jag har fått. Det finns läge att återkomma med Genesis senare och jämföra närmare. Men jag tillhör alltså den lilla skaran som föredrar senare Genesis och tycker att "Invisible touch" är deras bästa platta, även om det inte saknas kandidater. Klassikern "Duke", som jag skrev om för tre år sen, är en. Jag vet, det är lite som att svära som skivsamlare att säga att "Invisible touch", deras mest kommersiella 80-talsplatta, är deras bästa. Men så är det nu och att gå motströms är en vana för mig numera...
Det finns också en viss nostalgi bakom denna platta för mig. När den kom så gillade jag singlarna skarpt, framför allt sommarhiten "Invisible touch" och politikersatiren "Land of confusion". Min dåvarande lärare Stellan insåg det och erbjöd sig att spela in skivan åt mig på kassett, vilket han gjorde, med Phil Collins "No jacket required" på andra sidan. Och den kassetten (som ännu finns hemma) gick sen varm under 80-talet hemma, så jag är knappast en duvunge vad gäller plattan och jag är glad att äntligen kunna lägga en originalversion av den till samlingen. Det går inte förneka heller att albumet "Invisible touch" är en helt fantastisk skapelse produktionsmässigt, så väl melodimässigt. Visst låter det 80-tal om det, vilket för mig är som snask förstås, men man har på plattan lyckats med att blanda snygga och slående hitlåtar med låtar som inte alltid är dom allra lättaste puckarna in i mål. Här finns rum för både storsäljare som ovan nämnda hits, klassiska Phil Collins-ballader, riktiga röjare som höjdaren "Anything she does" och dom lite mer speciella "Domino", en svit i två delar, och instrumentala "The brazilian". Och allt passar ihop som en vacker och god stuvning med Collins, Rutherford och Banks lysande musicerande och ett mäktigt 80-talssound som ingredienser! Så "Nursery crime" och "Selling England by the pound" i all ära, men jag kommer nog aldrig att se nåt annat än den här som Genesis bästa album och det inte bara på nostalgi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar