Nytt i samlingen - Juni 2023

Peter Knudsen Trio - Peterson-Berger Revisited
Utgivningsår: 2013
Skivbolag: Home
Betyg: 3/5

Sen jag insåg Jacques Loussiers storhet med sina jazztolkningar av kända klassiska kompositörers verk så har jag blivit lite influerad att hitta med och när denna dök upp på Erikshjälpen för någon vecka sen så blev jag klart nyfiken. Peter Knudsen visste jag då inte ett dyft om, men han är en pianist och kompositör född i Östersund och har sen tidigare gjort jazztolkningar av både Debussy och Ravel. Se där, Jacques Loussier har ju också gjort en platta med Debussy-tolkningar. Ännu en koppling! Och när det nu är sommar så passar det ju riktigt bra att lyssna in sig på lite jazziga toner av Wilhelm Peterson-Berger, mannen som med "Intåg i sommarhagen". Tyvärr är inte den här. Det hade annars varit riktigt spännande att höra den i jazzversion. Men andra Peterson-Berger-klassiker finns här, som "Vid Frösö kyrka" och "Lawn tennis".

Om jag nu ska fortsätta jämföra med Jacques Loussier så är hans versioner av klassiska verk starkare rent jazzmässigt, men det kanske har att göra med vilken jazz som jag helst föredrar. Dessutom är Bach, som han främst är känd för, lättare att få i jazztempo än den mer utsvävande Peterson-Berger. 
     Men detta är på intet sätt dåligt. På vissa ställen blir det lite för mycket free jazz-stil för min smak, kanske främst i inledande "I skymningen". Men i övrigt tycker jag att Peter Knudsen, Joakim Milder, Lars Ericson och Tomas Nyqvist lyckas skapa avkopplande jazzversioner och behålla Peterson-Bergers karaktär intakt. Det är svalt och smäktande för sommaren och riktigt välgjort. Skivan blir kvar i samlingen. Något klipp från själva plattan finns inte på tuben, men jag hoppas att ett liveklipp av "Till rosorna" och samma sättning går lika bra.



Christian Falk - Christian Falk presents Swedish Open
Utgivningsår: 2000
Skivbolag: Dada Records/Warner Brothers
Betyg: 3/5

Det har gått snart tre år sen jag skrev om Christian Falks klassiker "Quel bordel", en av svensk souls allra coolaste och funkigaste album. Detta skulle då den forne Imperiet- och Blacknuss-bassisten följa upp med en platta som skulle vandra mer åt en blandning av house, future house och modern jazz. Stark musikersättning är det också, bland annat med Esbjörn Svensson på piano. Här hörs också Derek Conyer på sång på låten "Natural high". Conyer är ju sångaren från soul tribute-konserten jag hörde på Stampen under Stockholmsresan 2018. Den andre sångaren heter Kenny Bobien för övrigt.

Annars är det här en väldigt ojämn platta kvalitetsmässigt. Där "Quel bordel" var en sval soulnjutning för örat, så är den här plattan mer krävande på flera ställen. Här finns det lysande instrumentala funkiga smooth jazz-spår, som titelspåret och "Le parain". Sångarna gör det bra med sina låtar och det svänger riktigt bra. Däremot finns det också spår där melodin vandrar på tok för mycket åt free jazz-hållet, där "Take a trip to space" bara blir till slut jobbig att lyssna på med dess enormt gnekiga saxofonsolon. Men den och inledande "Crazy wisdom" räddas trots allt ändå av att mitt i detta plågsamma blåsande finns ett grymt skönt sound och groove i grunden, även om det till slut alltså blir lite för mycket av det onda. 
     Jag ger den här plattan ändå godkänt, det är ett störtskönt groovigt och ösigt sound och det finns riktigt bra låtar, även om den inte håller helt och hållet och vandrar åt helt fel håll ett antal gånger. Dessutom är det kul att åter knyta bekantskap med Derek Conyer igen och bara det är en anledning att behålla plattan.



City Boy - Book early
Utgivningsår: 1978
Skivbolag: Vertigo
Betyg: 4/5

Engelska City Boy är ännu ett band som jag knappast hade hört talas om om det inte vore för mitt favoritprogram i radio på 80-talet, Kulan I Luften. Deras hit "Heads are rolling", från plattan efter denna, spelades ofta och även singeln från det här albumet, "5.7.0.5". Och båda låtarna är riktiga rockklassiker från 70-talet och sent om sido har jag till sist bestämt mig för att satsa lite på City Boy. 
     City Boy var väl ingen jättesuccé försäljningsmässigt och fanns i drygt åtta år, men fick några mindre hits i hemlandet med sin art rock/AOR och snygga stämsång i refrängerna. Underskattade är ordet jag har hört mest när jag har visat upp den här skivan på nätet och det är en klart rättvis beskrivning. 

"Book early" beskrivs på Wikipedia bland annat som glamrock, vilket jag på intet sätt håller med om. Den ligger någonstans mitt emellan allt. Den är svalare än glamrocken och den är lite ruffigare än AOR, men pendlar väl mer åt det senare trots allt. Men "Book early" har riktigt bra melodier, skönt sound och mysig lätt rockig stämning. Dom få balladerna är väl lite av plattans svaghet, dom är rätt trista, men totalt sätt är detta ett kanonbra album med bland dom bästa 70-talsrocklåtarna jag har hört. Plattan blir kvar och, jo, City Boy var klart underskattade. 



Cornelis Vreeswijk - En fattig trubadur
Utgivningsår: 1971
Skivbolag: Philips
B-sida: Mjällvisa från Altea

Att hitta Cornelis på platta i loppisbackarna är rätt lätt. Däremot är singlar lite svårare så att se den här i singellådan på Erikshjälpen gjorde mig mäkta glad. Nu är ju detta inte ett original av Cornelis Vreeswijk, till skillnad från B-sidan "Mjällvisa från Altea", utan låten skrevs av Alvar Kraft och Arne Pärson till Edvard Persson-filmen "Vart hjärta har sin saga" från 1948 och gjorde därefter många gånger på platta. För Cornelis blev låten en av hans största succéer singelmässigt. Låten nådde första platsen på Svensktoppen och blev årets svensktoppslåt 1971. 

Egentligen är ju låten rätt högtravande i stämning och text, i alla fall om man lyssnar på Edvard Perssons original, men Cornelis har lyckats ta ner den till en folklig och mysigt jordnära nivå på ett helt annat sätt med sin avskalade och nakna tolkning med enbart han själv, sin gitarr och en bas. Och visst har texten en viss poäng; när vi dör så kan vi ju inte ta med oss någonting. 



Surfturf - Hangin' on
Utgivningsår: 1987
Skivbolag: EMI
B-sida: Break my heart

Den här låten får väl representera gruppen "Trackshits som dom flesta idag har glömt". Nu var den bara där i tre veckor med en femtonde plats som bäst så det var ju ingen storhit. Jag kändes när jag hörde på singeln nu som om jag knappt hade hört låten sen slutet av 80-talet, och då var jag väl inte en jättefan av "Hangin' on".
     Surfturf var lika med Jean-Paul Wall och Pål Petersson och då så var Surfturf lite i framkanten och kändes väldigt osvensk på något sätt. Den här låten bjuder på ett väldigt funkigt groove kryddat med dos pop och det var väl det där struttiga funksoundet som jag inte köpte så mycket då 1987. Det borde normalt ha stannat vid den åsikten, men när jag hör låten nu så inser jag att det här ju är riktigt bra, inte minst refrängen som sitter som en smäck! Den studsar riktigt bra den här gamla hiten, även om den känns betydligt mer tidstypisk svensk nu än den gjorde då. Nu blev Surfturf ett One-hit-wonder så min koll på deras andra låtar är något begränsad, även om jag har en singel till med dom som också är riktigt bra, soulpärlan "Lovely little loveaffair" 1991. 

Av dessa två skulle Jean-Paul Wall vandra vidare till något högre höjder. Vet man något om Wall idag så är det minst en av tre saker; han var med i kändiskören bakom Tommy Nilsson i hans Mello-vinnare "En dag" 1989, han spelade skurken The Spider i Lena Philipssons "006"-föreställning 1991 eller han har skrivit en teman och signaturer till många av dom största TV-programmen och serierna under dom senaste 20 åren. Tyvärr har många däremot glömt hans riktigt bra solohits "Tid för mig" och "Säg vad du vill" från 1990.