Utgivningsår: 1983
Skivbolag: MCA Records
Betyg: 4/5
Jag har nämnt tidigare att jag hörde under mina första år som jazzfan på ett radioprogram som hette "Jesses jazzbar" med trombonisten Jens Lindgren. I det programmet hade han ett inslag som hette "Veckans barpianist", vilket var helt enkelt en presentation per månad av en jazzpianist. En månad var pianisten en då för mig okänd musiker vid namn Clarence Williams och ett gäng låtar där han spelade piano och sjöng till. På den tiden var det väl normalt inte något som lockade mig jättestort, men av någon anledning så fastnade dessa låtar. Framför allt en låt med den lysande titeln "When i march with April in May".
Så vem var då Clarence Williams? Han får väl kallas för någon form av underbarn eftersom han redan i 12-årsåldern var ansedd som en bra lokalunderhållare i New Orleans och inte långt efteråt började skriva egen musik. Förutom att spela så var han också teaterproducent, promotor och utgivare. Alltså en man med många järn i elden.
Däremot så hör man i regel aldrig något av hans musik nuförtiden, vilket gör han till ännu en av dessa jazzmusiker som är sorgligt bortglömd i tidens tecken. Därför är det riktigt kul att hitta denna platta med ett gäng av hans olika orkestrar. Banden har fantasifulla namn som Clarence Williams And His Washboard Band, Clarence Williams Blue Five Orchestra, Clarence Williams And His Bottomland Orchestra och Alabama Jug Band. Japp, på en del spår spelas det på så udda instrument som kanna, kazoo och tvättbräde, något som helt dog ut ju mer jazzen utvecklades med åren. Det är möjligt att en del av spåren är lite för mycket dixieland ibland, men jag gillar ju dessa extremt tidiga jazzinspelningar och ur den synvinkeln så detta är helt klart rätt in i vedboden. Men om jag ändå ska välja en favoritorkester av dessa inspelningar så gillar jag de inledande 1927-inspelningarna med Clarence Williams And His Washboard Band väldigt mycket.
Ska jag nörda till mig ännu mer så måste jag säga att jag gillar det här lite nyare utseendet på MCAs Jazz Heritage Series, om man till exempel jämför med varianten som var på Andy Kirk-plattan som jag skrev om för drygt 15 år sen. Layouten gör verkligen att inspelningarna, som på denna Clarence Williams-platta, framstår som riktigt gamla!
Det här är, trots den massiva glad jazz-auran över musiken, en riktigt kul och speciell platta som visar på spelglädje, bra ös blandat med trivsamma blueslåtar, riktigt gamla jazzinspelningar och instrument som ibland är bland det mer udda jag har i min samling. Frustandet i kannan med Alabama Jug Band, ett instrument som för övrigt också trakterades av Williams själv, kanske är lite påfrestande ibland, men är ändå en skönt udda sak och ger en kul tidsbild av jazzen då. Den här skivan blir klart kvar i samlingen!
Hur gick det då för Clarence? Jo, 1945 så sålde han sin låtkatalog till Decca för 50 000$, köpte sig en second hand-butik och drog sig tillbaka från musiken. Drygt 20 år senare avled han. För dom som undrar över smakproven nedanför så har jag valt ett spår med Washboard-bandet och ett med Alabama Jug Band. Mot slutet på den sista hörs dessutom Clarence pusta och frusta fram ett solo på sin kanna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar