Nytt i samlingen - Maj 2024

Sheila E - Romance 1600
Utgivningsår: 1985
Skivbolag: Paisly Park/Warner Brothers
Betyg: 3/5

Ett par plattor från en bagageloppis som arrangerades på Sundsvalls Torg i april blir det först. Sheila E är ju en av Prince protegéer och musiker (samt även älskare) och därvid kan man förledas att tro att Mr Symbol har gjort allt på den här plattan, inte minst när han dessutom äger skivbolaget. Men på Sheila E's andra platta ligger han bara bakom singeln "A love bizarre", officiellt i alla fall. 

Jag borde egentligen rata den här plattan. Den har så mycket som jag normalt ogillar, som diverse gnälliga free jazz-liknande saxofon-solon, överraskande ointressanta melodier, stönanden här och var och en 12-minuter lång version av plattans bästa singel "A love bizarre". I sin normala längd är låten kanonbra, men för 12-minuter tycker jag kanske inte att den har strukturen att klara av. Men trots det så kan jag inte låta bli att gilla plattan, i alla fall till en viss gräns. För mitt ibland allt detta så finns det en lekfullhet och en energi som är oftast underhållande. Att leka fram både cirkusklassikern "Gladiatorernas intåg" och "Broder Jacob" i solona är riktigt kul. Och groovet och riktigt bra soundet är det inget fel på! Så därför blir betyget bra och plattan blir faktiskt kvar. "Romance 1600" är kanske inte världens bästa platta vad gäller melodier, men den är ändå underhållande och pigg och ibland kan man komma hyfsat långt med det.

Pointer Sisters - Priority
Utgivningsår: 1979
Skivbolag: Planet Records
Betyg: 1/5

Nu ska jag vara hård! Här har vi tre tjejer som förra gången jag skrev om dom byggde upp förväntningar som dom inte på långa vägar kunde hålla. Efter att ha hört den riktigt bra Pointer Sisters-plattan "Having a party" så fick jag känslan att om jag nu inte är jätteförtjust i systrarnas tant-disco från 80-talet så kanske jag ska gå bakåt i tid. Så efter "Having a party" så riktade jag ögonen och öronen mot plattan efter, "Energy", som gick i rocktempo?! Discodrottningarna Pointer Sisters goes rock! Kalla mig oinlyssnad, men jag hade inte väntat mig det. 

Därmed så kunde den här gå vilken väg som helst, men jag chansade och tyvärr; trions rockvurm lever kvar, med råge. Här är det bluesrock som gäller och det touchar nästan Creedence Clearwater Revivles ljudmarker ofta, en typ av musik jag alltid har tyckt är väldigt tråkig och ointressant. Det kanske är ovana eller att det inte är mina domäner, men jag tycker inte alls Pointer Sisters passar till sån här musik. Om jag ska vara ärlig så hör jag hellre på dom uttjatade klassikerna "I'm so excited" eller "Jump" en gång till än dom såstrista gubbrocksinglarna "Who do you love" och "Bling faith", och då har jag inte velat höra dom förstnämnda igen på många år. Endast på ett ställe kommer man undan med hedern i behåll, balladen "(She's got) The Fever", som är rätt OK ändå. I övrigt så känns det som att jag kan avskriva kapitlet Pointer Sisters som inte min prioritet och istället njuta av "Having a party". Jo förresten, det finns tydligen ett soulalbum till länge bak i historien som jag kan ge en chans möjligen. Den här plattan dock stannar inte i samlingen.



Steve Miller Band - Jet airliner
Utgivningsår: 1977
Skivbolag: Murcury
B-sida: Babes in the wood

Här kommer några fler singlar från Vinylstallet och deras rea nyligen. April månads Nytt i samlingen bestod bara av det och Pacific Gas & Electric-singeln var också en del av det och den här månaden kostade alla singlar 1 krona/styck. Därmed blev det en del chansningar förstås och en del av dom som jag inte vet något av kommer att hamna i ett nytt Singeltipset Deluxe inom kort. Först här så dyker Steve Miller Band upp för första gången i bloggen. Mitt intresse för hans musik normalt har varit tämligen noll. "The Joker" har jag aldrig gillat och "Abracadabra" bara orkar jag inte med längre, för att ta några exempel. Därmed var ju detta mer av en chansning när nu singlarna kostade 1 kr/styck. 

Men här tycker jag att Miller och hans band levererade med råge för en gångs skull, för "Jet airliner" är en riktigt bra radiorocklåt med en skön slinga, snyggt sound och en bra melodi. Det här kan vara det bästa jag har hört med dom någonsin och det kan väcka ett litet intresse att försiktigt öppna lite mer på lådan märkt med namnet Steve Miller Band. 



Kid Creole & The Coconuts - Christmas In B'Dilly Bay (EP)
Utgivningsår: 1982
Skivbolag: Island/ZE Records
Spår: Dear Addy/No fish today/Christmas on Riverside Drive

Nu blir det en julskiva mitt i juni. Men var inte oroliga, det låter inte jul om det för fem öre. Kid Creole & The Coconuts släppte 1982 en EP med tre spår betitlad "Christmas in B'Dilly Bay". Kid Creole är helt OK i lagom doser. Jag hade ett album en gång och det var sådär. Däremot finns det riktigt bra och sköna singlar, som "Endicott" och "My male curiosity".

Så en jul-EP med kungen av latin- och carribbean disco, hur låter det? Självklart finns inte ett spår av vare sig bjällerklang eller julstämning utan cocosnöt-musiken känns igen, så när som på en sak; låten "Dear Addy" är en monstruöst tråkig reggaelåt och egentligen hade man lätt kunna bara haft den andra sidans båda låtar och gjort en vanlig singel av detta. Det gungar och svänger riktigt bra av både "No fish today" och "Christmas on Riverside Drive", där den sistnämnda verkar ha lite släktskap med just "Endicott". Dessa två sista är det klart bästa jag har hört med Kid Creole & The Coconuts på bra länge, även om det är noll julkänsla!



Tony Scott - Both sides of Tony Scott (EP)
Utgivningsår: 1956
Skivbolag: RCA
Spår: Everything happens to me/Counterpoint pleasant

Klarinettisten Tony Scott är ett jazznamn man kan se i skivbackarna på second hand-butiker då och då. Man kan tro att han är sprungen ur ett stort storbands-namn, som många andra, men Tony Scott har inte det. Dock finns namn som Billie Holiday, Sarah Vaughan och Bill Evans på hans CV och han har gett ut mängder av plattor, ofta jämför med Buddy De Franco. Han upptäckte hinduismen på 60-talet och spelade mer och mer new age-musik efter det. 

Tony Scott ska dock inte underskattas för han är en helt OK swingklarinettist, även om han inte nådde dom allra stora höjderna. Han kom in i jazzbranschen lite sent, när hans instrument hade svårt att passa in i den då aktuella bebopjazzen. På den här singeln så har han en kvartett med namn som Mundell Lowe, Teddy Kotick och Paul Motian och det är en riktigt bra kvartett som svänger bra, trots bristen på ett piano, inte minst Mundell Lowe på gitarr.
     Det är väl att anta att singelns namn (och även namnet på hela plattan) kommer av att det är två sidor jazz, både ballader och snabba låtar, i alla fall är det så på den här singeln. Balladen "Everything happens to me", med väldigt vacker stämning, blandas med den klassiska svingstilen i "Counterpoint pleasant". Jag gillar inledningsarrangemanget med Scott som upprepar melodin och Mundell Lowe, som sen hoppar in mitt i. Så visst kan jag tänka mig att skaffa hela plattan så småningom när jag ser den, för detta var riktigt bra småbandsswing i klassisk stil!

Modern Talking - Let's talk about love

Följande band har inte det bästa ryktet av 80-talets alla band, faktum är att dom lite har blivit spottkoppar i Sverige och paradexemplet hos dom som ogillar 80-talets musik. Men har det någonstin stoppat mig, tror ni? Självklart inte. Så likväl så står jag för en sak: Jag gillar Modern Talking, åtminstone deras mer snabbare låtar. Jag gillar Thomas Anders ljusa röst och jag tycker att Dieter Bohlen är en kanonbra producent och kompositör. Den karaktäristiska falsettkören som alltid sjunger efter i refrängen på alla låtar kanske inte sjunger rent direkt, men det skulle kännas som en märklig Modern Talking-låt om dom inte är med. Sen kan jag tycka att en del av deras ballader, framför allt i 90-talsdelen av deras karriär, är i smetigaste laget. Men Modern Talking är en stor del av 80-talet, vare sig man vill eller inte. Och i hemlandet Tyskland är dom ännu bland deras mest populära band nånsin!
Så när jag nu ska skriva om en Modern Talking-skiva så faller valet på den som jag anser vara den bästa, vilket också är lika med en av deras plattor som inte innehåller lika många smöriga ballader, deras andra platta, "Let´s talk about love". Det är också en av dom plattor i min ägo som jag har mest nostalgiska barndomsminnen kring.
Bandets skivsläpp kan med dagens mått mätt se en aning märklig ut. Modern Talkings körde på med en omänsklig hastighet hela 80-talet igenom och släppte sex plattor på tre år, alltså två varje år, oftast också med endast en singel från varje platta. Och denna är inget undantag. Plattan kom på hösten 1985 och singeln "Cheri cheri lady" blev en stor hit, och den enda, från den. För mig är den låten ett höstminne från mitt barndom när den låg på trackslistan och man värmde sig i höstmörkret vid radion med att höra den vecka efter vecka.
Just "Let's talk about love" är ett minne från när jag gick i mellanstadiet och spelade handboll på onsdagskvällarna. En av handbollslärarna som hette Magnus, som jag pratade mycket musik med och som älskade Simple Minds,  kopierade av både debuten "The 1st album" och denna på ett band, som sen vevades om och om och om igen i flera år. Jag till och med spelade den på en bildtimme för klassen i mellanstadiet där jag gick i Sundsvall. Sen på det tidiga 90-talet köpte jag skivan på "Förlorade Favoriter". Och att samla Modern Talking är kanske bland det lättaste som finns om man ska leta efter 80-talsmusik. Så snabbt hade jag samlat på mig bandets hela 80-talsmaterial, både singlar och LP-skivor.

Som sagt så gillar jag Dieter Bohlens produktioner, som på denna platta är mer laid back och avkopplande än på de senare mer rådiscolåtarna. Sen kan jag inte heller låta bli att gilla det snygga affischliknande omslaget.
Plattan innehåller många låtar som är lättigenkänliga och mysiga, som den sugande "Wild wild water". Eller den spännande discodängan "Just like an angel". En annan favorit är den mjuka poplåten "With a little love" där Thomas Anders sjunger duett med en Dieter Bohlen med väldigt grov basröst.
Plattan har en svag punkt, balladen "Why did you do it just tonight", en seg låt som jag inte tycker tillför plattan något och där falsettkören, som senare skulle bli kända som eurogruppen Systems In Blue, sjunger riktigt dåligt.
Detta är ingen discorökare utan en 80-talspopplatta att mysa till och att slappna av till. Den är snygg, skön och ett stycke klassisk 80-talsörhänge.

Modern Talking släppte ju sen en lång rad låtar som är klassiskt 80-tal, "Brother Louis", som är deras enda englandsetta, "Atlantis is calling", "Jeronimos cadillac" och "Jet airliner". Vill man ha Modern Talking av mer modell discorökare är dessa att sätta på. Sen, 1988, splittrades bandet och Dieter Bohlen fick stor succé i hemlandet med sitt eget band Blue System. Visst gjorde dom bra låtar, "Sorry little Sarah" till exempel, men Dieter Bohlen kan inte sjunga! Det är ett faktum!
Därför var det med glädje och en stor chock när Modern Talking 1998 återförenades och sålde som smör igen i dryga fem år, innan man la ner bandet igen. Erkänn att ni var rätt många som höjde på ögonbrynen av förvåning när "You're my heart, you're my soul" och "Brother Louis" plötsligt spelades igen och placerade sig högt på hitlistorna.

Modern Talking är som sagt dock bandet som fått stå modell för det många anser är 80-talets dåliga smak, vilket jag tycker är väldigt oförtjänt. Musiken kanske inte belönas med något Polarpris direkt, men det är väldigt snyggt gjort och producerat och 80-talets discovärld när den är som allra bäst. Thomas och Dieter hade en enormt känsla för hits och för vad 80-talets ungdomar ville dansa och lyssna till. Och som lyssningsexempel har jag valt, förutom singeln "Cheri cheri lady", "With a little love".

Dom 50 bästa låtarna från 1977!

Årslistedags igen och nu bär det tillbaka till året då jag fyllde tre år, så personlig nostalgi från detta år är inte att tänka på. 1977 så flödade den riktigt tidiga elektroniska musiken, vilket märks en del på listan för det är rekord i antal instrumentala låtar. Något det också är rekord i är antal låtar från Eurovision på listan, för 1977 var ett riktigt bra år i tävlingen. Överlag så kom flera av mina favoritplattor och favoritlåtar från 70-talet detta år, Jean Michel Jarre, Fleetwood Mac, Baccara, Stevie Wonder, David Bowie, Alan Parsons plus en massa Star Wars och låtar om gorillor. Dessutom en massa riktigt bra soulplattor och discoklassiker. Med andra ord 1977 innehöll en hel del massa riktigt bra saker. Tyvärr inte så mycket inom avdelningen svenskt, där antalet är rekordlågt, bara två blågula låtar, som dock har hamnat riktigt högt. 
     Så på med platådojorna och glitterjackan! Vi ska tillbaka till musikåret 1977 och dom 50 bästa låtarna därifrån!

1 Jean Michel Jarre - Oxygene IV
2 Fleetwood Mac - Go your own way
3 Bee Gees - How deep is your love
4 The Eagles - New kid in town
5 Stevie Wonder - I wish
6 Jean Michel Jarre - Oxygene I
7 John Williams & London Symphony Orchestra - Star Wars theme
8 Fleetwood Mac - Dreams
9 Meco - Star Wars theme
10 Kjell Hansson - Roslagens vind
11 Jean Michel Jarre - Oxygene II
12 Harold Melvin & The Blue Notes - Don't leave me this way
13 Stevie Wonder - Sir Duke
14 Paul Paljett - Guanerina
15 Pilot - Monday tuesday
16 Emerson, Lake & Palmer - Fanfare for the common man
17 Mother's Finest - Baby love
18 Thelma Houston - Don't leave me this way
19 Mother's Finest - Mickey's monkey
20 Andrew Gold - Lonely boy
21 The Carpenters - All i get from love is a lovesong

22 Dan Fogelberg - Once upon a time
23 Player - Baby come back
24 The Swarbriggs Plus Two - It’s nice to be in love again
25 Alan Parsons Project - I wouldn't want to be like you
26 Al Stewart -- Year of the cat
27 Space - Magic fly
28 Chicago - Baby what a big surprise
29 Fleetwood Mac - Gold dust woman
30 Black Gorilla - Gimme dat banana
31 David Bowie - Be my wife
32 Pascalis, Marianna, Robert and Bessy - Mathema solfege
33 Paul Simon - Slip slidin away
34 10CC - The things we do for love
35 The Commodores - Easy
36 Steve Miller Band - Jet airliner
37 Kraftwerk - Transeurope express
38 Baccara - Yes sir i can boogie
39 The Masqueraders - The bicentennial
40 David Bowie - Heroes

41 Fleetwood Mac - You make loving fun
42 Philadelphia International Allstars - Let's clean up the ghetto
43 Giorgio Moroder - From here to eternity
44 Hall & Oates - Rich girl
45 John Miles - Do it anyway
46 Baccara - Sorry, i’m a lady
47 Monsieur Tranquille - Ma'm Thibault (version disco)
48 David Bowie -  The secret life of Arabia
49 Aretha Franklin - Meadows of springtime
50 Silver Convention - Telegram