Så var man där igen då. Ännu ett år är slut och det gamla ska sammanfattas. Det är dags för året 2024 att börja skriva i sitt oskrivna blad. Om jag ändå bläddrar tillbaka till 2023 så kan man säga att ur skivsamlarsynvinkel så var det väl inte det allra bästa året, i år heller. Våren och hösten räddade allt, för fram till april så var det bedrövligt och sommaren var långt under vad det brukar vara. Dom sista två månaderna har väl inte varit jättebra heller. Man kan spekulera förstås vad det beror på, att det är svårare att hitta det där riktigt intressanta just nu. Att jag är långsam? Att folk hellre försöker kränga sina skivor själv på nätet istället för att skänka dom till second hand, en teori jag tog upp redan för ett år sen? Ekonomisk kris? Något helt annat? Alla kan förstås stämma, men varför sitta och gråta över spillt mjölk. Det var helt enkelt ett riktigt mellanår och det kanske behövs för att komma ifatt med dom gamla fynden man har att gå igenom. Det intressanta är dock att det var en av dom riktigt få åren då jag har hittat mer CD-skivor än LP-skivor, vilket kommer att synas på årslistan nedanför. Men istället för att fundera över problem, låt oss se på det positiva. Vad har varit bra av det som köpts? Vilka är mina tio favoritfynd i år? Som vanligt så har jag valt att exkludera alla skivor jag har fått skickade till mig under året av Vinyl Community-medlemmar. Jag är så tacksam att jag inte vill gradera någon gåva utan se dom som lika mycket värda, även om förstås allt inte har varit min normala påse musikaliskt och vissa har varit sånt jag har längtat efter. Då så, dags att minnas samlaråret 2023...
Progressiv rock är normalt inte alls det jag går igång på. Och "Every good boy deserves favours" är inte tidernas mest melodistarka platta. Men det finns ju guldkorn i nästan alla genrer, det har jag fått lära mig om och om och om igen. Den här Moody Blues-plattan är klart ett sånt. Det här är ju då bandets mest progressiva platta, men samtidigt så är det så enormt snyggt och vackert skapat att man bara sitter och njuter. Och därför, samt lite också för att hylla det fantastiska genombrott bandet har haft i min samling i år, så hamnar den här plattan på listan!
Detta är inte ett fynd utifrån normala standarden. Det är ingen platta jag varit främmande för eller som jag velat ha tag på för att den är värd någonting. Jag har den sen förr, men inte i original och det har varit snudd på omöjligt att hitta den. Men när jag nu till sist har fått tag på ett exemplar av TLCs debut så är lyckan stor. TLC normalt var ju ett band i den normala streetsoul-genren, den mer coola med en del rap med, och inte ont om det. TLCs mest kända låtar är riktigt bra, utan tvekan. Och rap är det förstås här också, men detta är mycket mer funky och svängigt än något av deras senare alster. LA Reid & Babyface, samt Dallas Austin, har proddat och gett tjejerna en riktig swingbeat-fest á la tidigt 90-tal. Och tjejerna är tuffa, karismatiska och verkar ha riktigt kul när dom gör det här. En av den moderna soulgenrens bästa plattor!
8 Jimmy Smith - Got my mojo working (Singel, 1966)
Under en lång rad år så hittade jag minst en Jimmy Smith-platta per år, vilket har givit en rätt stor samling av denne orgelfantom numera. Det var ett bra tag sen dock som jag hittade något av värde. Antingen så är det saker jag redan har eller för dyr. Därför var den här singeln ett välkommet, om än litet, genombrott. Jag visste faktiskt inte att den fanns på singel när jag bläddrade igenom en hög nyinkomna singlar på Myrorna. Jag ska förvisso inte måla upp den här låten som min allra största Smith-favorit, men den har ett grymt gung och sväng och en Jimmy Smith är en Jimmy Smith, något att verkligen njuta av!
Årets enda köp av en bootleg blev en jazzdito, vilket inte är så vanligt. Bootlegs är ju normalt vanligast i popvärlden, eftersom det mesta inom jazzen på grund av dess ålder ges ut förr eller senare. Så även detta, men innan JazzView och andra bolag hann ge ut CD-upplagor med Fats Navarro och Tadd Damerons Royal Roost-inspelningar från 1948 så var Boris Rose framme och gav ut några hemligt inspelade versioner av konserterna på ett av alla sina åtskilliga bolag för bootlegutgivningar. Och då dessa också faktiskt skiljer sig på många punkter från dom inspelningar jag hade sen tidigare på ovan nämnda JazzView och svänget och ljudet är så pass bra så är det givet att den här plattan har sin plats på listan över årets fynd.
Morsans finaste, och även en av 70-talets finaste, funkplattor var den här med Mother's Finest, ett idag sorgligt bortglömt band som gärna experimenterade med en del rock i sitt sound. En platta med en grupp som jag hörde första gången som barn i radio och som nu hamnade i min ägo. Detta är ett sväng utan dess like och en platta som sticker ut i mycket annat som kom i soul- och funkgenren på den tiden. Bandet vågar ta ut svängarna och gå sin egen väg men ändå stå med en fot i den traditionella funken. Därför är detta något av det bästa från 70-talet jag hittade i år!
När man tror att man snart kanske har det mesta av det bästa med The Duke så dyker det alltid upp något som bevisar en fel. Här är en återgång till det tidiga och i den första dubbelalbumet så är det riktigt tidigt, bland det allra första som gavs ut med Ellington, då han ledde band som The Washingtonians och Harlem Footwarmers. Samt i den andra dubbeln inspelningar från Cotton Club-tiden. Detta är fyra skivor jazzhistoria där både Ellington började utvecklas och även storbandsjazzen. Franska CBS har givit ut en riktig höjdarserie som lyft upp dessa fantastiska inspelningar! Det finns förstås fler utgåvor i serien. Vill ha!
Den här hade kunnat vinna hela klabbet om det hade varit en originalversion på vinyl. Men jag brukar inte vara jättenoga med just det, men medge att omslaget på dessa nyutgåvor på CD från Motown inte ser jättehäftiga ut. Men likväl ska dom med, båda två, eftersom det är plattor jag har velat ha tag på så länge, men de har alltid varit så enormt dyra. Marvin Gaye i två olika känsloyttringar. Den första är en arg och protesterande Marvin, som ser hur illa samhället ser ut i USA i början av 70-talet. Den andra är en kärlekstörstande soullegend som trånar efter intima saker med sin kvinna. Tillsammans är detta lysande gjord soulmusik, smäktande, vackert och häftigt! En av årets få fem-poängare plockades fram till "What's going on", men som sagt, omslaget till Motowns Classic-serie drar ner det något på listan. Men en fjärde plats är verkligen inte dåligt heller!
3 Bo Hansson - Mellanväsen (CD, 1975)
Progressivt 70-tal på amerikanskt vis förut och här progressivt 70-tal på svenskt vis. Bo Hansson är också ett undantag från en genre jag normalt inte är jätteintresserad av, proggen. Men hans ljudlandskap med orgeln är verkligen bland det snyggaste som finns så givetvis införskaffar jag det när jag hittar något i skivväg som inte kostar multum med honom. "Mellanväsen" på CD visade sig normalt gå på ett par hundra på Discogs och Tradera. Vad vinylen går på vågar jag inte spekulera i. Jag fick den för en tia på en loppis vid Fläsians Camping så självklart borde detta ses som ett av årets bästa fynd! 2 Deep Purple - Perfect strangers live (3CD+DVD, 2013)
Deep Purple live inspelad 1984, låter bara det som en höjdare! Deep Purple live på en trippel-CD, där ena är en DVD med konserten. Låter helt fantastiskt! Deep Purple live på en trippel-CD oöppnad för en tjuga. Låter som en av årets allra bästa fynd! För det röjet och livekänslan och dessa tre skivor så hade jag kunnat betala mer också. "Perfect strangers" på en perfekt utgåva!
Det var väl rätt givet vad som skulle bli årets fynd i år. Plattan som alla hoppades på, men inte riktigt visste om den skulle komma när Andy Fletcher plötsligt avled i fjol. En splitter ny Depeche Mode-platta, fylld med ett väldigt mörker och mycket ångest i texterna efter Andys bortgång. Men med relaxande, mjukt och klassiskt synthsound. Också det där lilla ljuset i tunneln sist av allt i "Speak to me". Klart Depeche Mode ska bli årets skivköp! Fattas bara annat!
Så var det detta med årets låt. 2023 har faktiskt varit ett helt OK musikår, i alla fall för oss som lyssnar något bortanför P3 och Rix FM. Vad gäller musikbranschen i övrigt har det varit ett konstigt år där plötsligt två artister vardera vecka kan ockupera hela top 10 på Billboard med alla låtarna på sina plattor. Medan vi här i Sverige har en topplista där top 10 består till 80 % av låtar som har legat mer än ett halvår i topp. Hitlistorna har aldrig känts mer död än nu, tyvärr!
Men vad gäller musiken som har varit bäst så har det kommit överraskande mycket bra musik inom den mer tyngre musiken, där The Hives, som jag förut varit noll intresserad av, med sitt comebackalbum har visat sig vara bättre än någonsin! Också har jag fastnat för en låt med japanska fenomenen Babymetal, dom tre tjejerna som blandar traditionell japansk musik med västerländsk hårdrock. Och låten "Metali" visade sig vara långt bättre än jag kunnat ana! Också några riktigt bra låtar från Foo Fighters nya platta. Hjälp, vad händer med mig??? Nå, årets låt går i samma stil för Ghost kom med en riktigt bra cover-EP med två klassiska höjdarversioner av Genesis "Jesus he knows me" och Tina Turners "We don't need another hero", som kom ut bara någon vecka efter Tinas bortgång. Men i det här fallet är det den första som det gäller. Nu kanske någon tänker: "Men gillar du Ghost?!?!" Dom gjorde trots allt 2010-talets bästa låt med balladen "He is" och "Spillways" från förra året är också riktigt bra. Jag ska inte säga att allt är min smak, men dom har ändå visat sig att dom har en bredd mellan både ballader, mer melodiös rock och ren metall. "Jesus he knows me" är en grym klassiker i original med en av världens bästa videor, Phil Collins i toppform och en härligt drag. Men "Ghost" har lyckats att ta låten och göra den till sin egen med ett eget sound. Låten passar alldeles utmärkt i rocklandet och både förnyar och lyfter upp en ikonisk låt. Årets låt är alltså Ghost och deras version av "Jesus he knows me". Därmed lägger jag året 2023 åt sidan och vänder till 2024 och försöker skriva på det bladet från och med nu. Vad ska detta nya år innebära musikmässigt? Det är bara att vänta med spänning och se. Och under tiden önskar jag alla ETT GOTT NYTT ÅR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar